4 jan. 2017

Tankar kring året som gått och året som kommer

Just nu svämmar det över av nyårsinlägg på alla sociala medier, så varför inte ett till från mig... :) Nåja, några prat om nyårslöften får ni i alla fall inte av mig. Jag har aldrig gillat nyårslöften, det gör mig bara stressad. Istället väljer jag att sätta några intentioner inför det nya året, sådant som jag önskar och hur jag vill leva och må. Sätter jag upp för konkreta mål så tenderar jag att glömma bort det, därför gör jag inte upp storslagna målsättningar inför ett nytt år, jag sätter hellre intentioner för varje dag och tänker på hur jag vill att mitt liv ska vara under hela året. Det känns mest logiskt. För mig är det viktigare att lära mig att "go with the flow" och leva mer i nuet istället för att fokusera ännu mer på mål och planering. 

För två år sedan skrev jag ett inlägg om liknande nyårstankar, det kan du läsa HÄR

Jag vet inte heller om det lönar sig att göra någon årsresummé med tanke på mitt dåliga minne, he he :D Kommer knappt ihåg vad som hänt under det gågna året. Men så pass mycket minns jag kanske så jag kan göra en liten tillbakablick. 

Vintern och vårvintern hände inte så mycket, jag höll några föreläsningar här av och var men kämpade med mitt mående och energilösheten som inte ville ge med sig. Jag hade inte tillräckligt med jobb i mitt företag och den ekonomiska stressen var belastande. Jag funderade på framtiden och hur jag och min pojkvän skulle lösa vår boende situation då han bodde i Sverige och jag i Finland. Jag sökte jobb i Umeå men inget nappade.  I April blev jag sjukskriven igen och var sjukskriven i tre månader. Från och med juli ville inte FPA godkänna min sjukskrivning längre trots att jag hade läkarintyg vilket gjorde att jag var tvungen att anmäla mig som arbetssökande. Mitt mående hade långsamt förbättrats men det gick fortfarande upp och ner. 


Senare förstod jag att mycket av det var på grund av en grundläggande stress som hade att göra med funderingar och oro inför framtiden och som var svår att komma ifrån. Jag oroade mig över mitt företag och ekonomin och hur jag och min pojkvän kunde ha möjlighet att flytta ihop, vilket var beroende av att antingen han fick jobb i Finland eller jag i Sverige. Med tanke på att han inte kan finska så tänkte jag att det är nog jag som får lov att flytta till Sverige, även om vi inte skulle ha särskilt bra svängrum i hans lilla tvåa och jag hade ju mitt hus här hemma i Finland. Det var så mycket osäkerhet som stressade. 

Men så fick jag svar på mina böner och det fantastiska hände: min pojkvän fick jobb här i Finland och flyttade hit i början av augusti. Äntligen fick vi vara tillsammans och slapp långdistansförhållandet med resor fram och tillbaka över kvarken. Den 23 september förlovade vi oss och i sommar stundar det till bröllop!

Det jag har märkt under hösten är hur mitt mående förbättrats, även om jag fortfarande har svackor, men i det stora hela så infann sig ett helt nytt lugn inom mig när min fästman flyttade hit. Det var som att allt föll på plats och min framtidsstress försvann. Det kändes som att nu hade det viktigaste ordnat sig och nu kommer det övriga att lösa sig också. Övriga stressfaktorer påverkar mig inte heller lika mycket nu. Men det är väl som man säger: kärleken övervinner allt :) Grundorsaken till stressen försvann och då blev de övriga stressfaktorerna så små i jämförelse. Ibland kan jag förundra mig över hur jag inte alls blir lika lätt stressad av vissa småsaker längre, jämfört med tidigare. Jag känner mig lugnare, tryggare och gladare. Som om jag vet innerst inne att allt kommer att ordna sig. Därmed inte sagt att livet inte går upp och ner. Jag är fortfarande högkänslig och återhämtar mig fortfarande från en utbrändhet och livet är ingen jämn dans på rosor men vardagen känns så mycket mer meningsfullt nu. Det är helt underbart att ha någon att dela vardagen med och även om jag inte vantrivdes att bo ensam så föredrar jag sambolivet alla gånger! När man hittat sin "själsfrände" så blir den personen en så självklar del av ens liv att det inte går att tänka sig livet utan honom. Han är min familj och min stora kärlek, så är det bara och jag är så otroligt tacksam att han finns i mitt liv. Det känns som om vi känt varandra hela livet och en evighet innan dess också.

Under hösten har jag varit arbetssökande och har inte haft företaget i kraft sedan jag blev sjukskriven förra våren. För några år sedan skulle detta ha fått mig att känna mig misslyckad men det gör det inte nu. Jag vet att livet har sina skeden och jag är så glad att jag försökte mig på livet som egenföretagare. Just då funkade det inte men min dröm är fortfarande att få arbeta med kost-och hälsorådgivning, föreläsningar och reflexologi. Att hjälpa andra att må bättre. Jag vill gärna föreläsa mer om stress och utmattning och stressens negativa effekter eftersom det är ett så otroligt viktigt ämne som jag anser borde uppmärksammas ännu mer, särskilt då allt fler drabbas.  

Som sagt, företaget finns där att fortsätta med när jag har möjlighet. Från och med nästa vecka kommer jag att påbörja arbetsprövning på en arbetsplats för att prova på arbetslivet lite igen i ett par månader och jag hoppas också att jag senare under våren kan hitta ett deltidsjobb som jag trivs med och som kanske gör att jag senare kan ha företaget på deltid också vid sidan om. Men allt i sinom tid. Nu tar jag en sak i taget och ser vart det leder. Det viktigaste för mig är att jag hittar ett jobb som inte gör mig stressad. Jag struntar i om någon tycker att det inte är möjligt att hitta ett sånt jobb eller att jag har för stora krav - det har gått fem år sedan min första krasch in i väggen och jag tänker inte hamna där igen. Jag är fortfarande inte återställd och kommer antagligen inte att bli det helt heller. Utmattning har sina konsekvenser. Därför är det absolut viktigaste för mig att mitt jobb inte får föra med sig kronisk stress. Visst kan jag inte undvika stress helt men det behövs inte mycket alls längre för att min kropp ska reagera. Så jag måste vara kräsen när det gäller jobb. Hälsan går alltid före pengarna för mig nu. Jag vill gå vidare och läka min kropp, inte få fler återfall. Det räcker nu och jag vill gå vidare. Att ta hand om sig själv och ta ansvar för hur man vill leva sitt liv, det är så viktigt. Jag har lärt mig genom min "livskris" eller vad man nu ska kalla mina utmattningsår, att det bästa du kan göra för ditt välmående är att våga leva ett autentiskt liv, som känns rätt för dig. Våga drömma, våga ta risker, våga älska, våga leva livet fullt ut. Slösa inte bort livet och tiden i rädslornas våld. Våga möt kriserna, allt det jobbiga för det är ofta vägen till det liv du drömt om. Genom kaos, genom kriser kan du vakna upp till ditt riktiga jag. Inte mindre jobbigt att gå igenom, men ibland nödvändigt. Det synsättet har i alla fall gett mitt liv en större meningsfullhet. 

Tillbaka till verkligheten höll jag på att säga :) Det blir förstås en del bröllopsplanering nu också vilket är en räddning under de kalla vintermånaderna, de månaderna som jag ogillar starkt. För mig är januari och februari den absolut värsta tiden på hela året. Så nu drömmer jag mig bort till vårt sommarbröllop istället :) 

Slutet gott, allting gott kan man kanske konstatera för att sammanfatta 2016. Bortsett från att jag fick en otrevlig förkylning lagom till nyår. Kanske var det kroppen som signalerade att jag behövde lite extra vila inför det nya året.  Just nu är jag i alla fall väldigt tacksam över mitt liv och det är också en av de viktigaste intentionerna för 2017. Att fokusera på tacksamhet. Tacksam oavsett vad livet för med sig. Tacksam för topparna men även för dipparna, som alltid kommer med nya insikter. Jag vill fokusera på allt som ger positiv energi. På glädje, på kärlek. Jag tror 2017 kommer att bli jättebra - det är i alla fall min intention. 



(foto:Minna Enroth)



(foto:Minna Enroth)

Jag bloggar inte lika ofta nu som tidigare men jag hoppas ändå att jag har några läsare kvar :) Om ni har önskemål på inlägg så tar jag gärna emot tips! Då kanske jag kommer mig för att blogga lite oftare också, om jag vet att det finns någon som faktiskt läser bloggen ännu :) 

Önskar er alla och envar ett riktigt underbart nytt år 2017! 

Följ dina drömmar <3