17 aug. 2017

Uppdatering efter sommaren



Hej på er alla!
Hoppas sommaren har varit bra, trots avsaknad av rikigt bra sommarväder. Det här varit rätt så tyst här på bloggen på grund av att det varit mycket på gång och jag har inte haft energi över för det. Sommarens största händelse är att jag gifte mig i juli och det var både fantastiskt underbart och härligt men samtidigt också energikrävande. Trots att det handlade om positiv stress så tar det mycket energi att planera ett bröllop, för att inte tala om nervositeten  Det är rätt så skönt att slippa planera nu och bara försöka samla krafter och ta det lugnt. Men jag är så tacksam för det som blev den bästa dagen i mitt liv <3 
Jag kan också meddela att jag fortfarande inte har möjlighet att starta igång företaget igen innan jag hittar ett annat deltidsjobb vid sidan om för att få allt att gå ihop. Detta är inte lätt när man fortfarande försöker återhämta sig från utmattningssyndrom men det är verkligen är väldigt viktigt för mig att hitta ett jobb som inte medför för mycket stress (om detta nu ens är möjligt i dagens samhälle...) Men jag håller hoppet uppe och längtar tills jag kan få ta emot kunder och hålla föreläsningar igen. Ju mer hälsoproblem man själv går igenom, desto mer erfarenhet och kunskap ger det på köpet och det är värdefullt. Att få dela med mig av mina erfarenheter och kunskap kring kost och hälsa och inte minst stress och utmattning, upplever jag som väldigt meningsfullt.

Nu när hösten nalkas och det är dags att återgå till rutinerna igen efter semestern så blir det lätt så att man hamnar in i det gamla ekorrhjulet av stress igen men det är alltid viktigt att försöka vara medveten om vilka saker du faktiskt har kontroll över och kan ändra på när det gäller sådant som skapar stress i din vardag. Det är lätt att fastna i gamla hjulspår och jämföra sig med vad andra orkar med och klarar av. Vi är alla individuella och har olika behov och olika gränser. Gasa inte på för mycket utan lämna utrymme för reflektion och utvärdera inom vilka områden i livet du upplever att det behövs en förändring för att du ska må bra. Försök att inte anpassa din fart till samhällets krav i första hand samtidigt som din motor börjar ge efter, för att använda bil-metaforen. Inse vikten av att anpassa farten så att du mår bra.Och våga fråga dig själv om du mår bra och ta reda på varför du inte gör det. Annars är risken stor att det slutar i motorhaveri. Och då kan jag säga av erfarenhet att det inte räcker med några timmar på verkstaden för att fixa skadan, inte ens att fylla på med bränsle räcker  Det kommer att påverka dig under en lång tid och då om inte tidigare blir du tvungen att anpassa din fart, för du har inte längre något val.
Jag önskar dig en skön höst med så lite stress som möjligt!
Gasa försiktigt!  <3 





29 mars 2017

Fyllda portobellosvampar

Jag har lyst med min frånvaro här på bloggen så länge nu så jag tänkte jag måste slänga in ett recept:) Har inte haft någon inspiration att sätta mig ner och blogga på sistone. Hade ett tag så många idéer om olika blogginlägg men det innefattar mycket hjärnverksamhet och energilösheten gör att inspirationen tyvärr inte infinner sig så ofta.  Däremot får nog inte min hjärna vila så mycket i alla fall med tanke på att man är mitt uppe i bröllopsplanering :) Bröllopsfunderingar är i alla fall en "positiv" stress och innefattar ju något som jag uppenbarligen ser väldigt mycket fram emot trots att kroppen inte riktigt kan skilja på stress och stress.  Vad jag förstått så verkar bröllop vara en stor stressfaktor för folk även om man inte varit utbränd så det går väl inte att komma ifrån men jag försöker att inte stressa i onödan. Jag tycker ändå att det känns som vi har det rätt bra under kontroll och det kommer ju inte att vara något stort, pråligt och påkostat bröllop utan vi vill ha det avslappnat, familjärt och skonsamt för konomin. Det viktigaste är ju att vi blir gifta och får fira vår kärlek med familj och vänner.  Tänk att det bara är ca 3 och en halv månad kvar! Jag fortsätter att fokusera på min återhämtning och hoppas att jag tills dess har fyllt på med ny energi så att jag verkligen kan njuta av vår stora dag.

Men nu till dagens recept. Eller recept och recept, det är väl mer ett tips.

Några gånger har jag hittat portobellosvamp på extrapris i affären och testat att fylla dem med en god röra och gratinera med ost. Min favoritfyllning (och särskilt min fästmans favorit) har nog blivit ekologisk bacon, purjolök, vitlök, pesto och creme fraiache. Ena gången gratinerade jag med parmesanost och den andra gången med getost. Lika gott tycker jag! 

Till röran stekte jag bacon, purjolök och vitlök med lite kryddor och blandade sen i pesto och creme fraiche.

Sen tog jag bort stammen på svamparna, lade i fyllningen och sen på med osten. Man kan också skära bort den tunnaste delen runt svampen för att undvika att det bränns i ugnen. 

Grädda sen på 200 grader ca 15 minuter tills osten har smält och fått lite färg.

    Den här varianten var alltså med getost men går bra med vilken god ost som
    helst. 



20 feb. 2017

Carob-och chokladkakor

Hej hopp!

Inspirationen för att blogga är inte på topp så därav tystnaden här. Är sjukskriven igen på grund av en svacka. Ska dessa bakslag någonsin sluta komma undrar man. Så fort det blir lite mer stress eller för mycket att tänka på så vill kroppen inte samarbeta längre. Fortfarande fascinerar det mig hur extremt stresskänslig man är. Men försöker nu vila min högkänsliga hjärna så gott det går mitt i all bröllopsplanering :) 

I går firade vi min pappas 70-års dag och det bjöds på hans egen specialitet- fisksoppa med egen fångad abborre, och Sachertårta till efterrätt. Vi i familjen som äter gluten-och sockerfritt hade förstås en egen smarrig tårta och lite annat gott. Bland annat så hade jag bakat lite småkakor. Receptet är samma som för mina saffranskakor som jag bakade i julas, men istället för russin och aprikoser så hade jag i hackad mörk choklad och 2 msk carobpulver (går även att använda kakao förstås). 

CAROB- OCH CHOKLADKAKOR 

100 gram smör
1 ägg
1,5 dl kokosflingor
1 dl kokosmjöl
0,5 dl mandelmjöl eller t.ex. jordmandelmjöl  för helt nötfria kakor
0,5 dl grädde
1 tsk fiberhusk
0,5 tsk bakpulver
1 tsk vaniljpulver
2 msk carobca 1 dl hackad mörk choklad (minst 80 %)
1 msk honung

Gör så här:
- Smält smöret med honungen och blanda i saffran
- Blanda ihop alla ingredienser och låt degen stå en stund i kylskåp.
- Tryck ut degen i små runda pepparkaksformar (går också utan men är lättare att få kakorna runda med form)
- Grädda i 10-15 minuter på 175 grader. Låt kakorna stå i eftervärme i ugnen med ugnsluckan lite öppen en stund om de inte blir tillräckligt krispiga. 


4 jan. 2017

Tankar kring året som gått och året som kommer

Just nu svämmar det över av nyårsinlägg på alla sociala medier, så varför inte ett till från mig... :) Nåja, några prat om nyårslöften får ni i alla fall inte av mig. Jag har aldrig gillat nyårslöften, det gör mig bara stressad. Istället väljer jag att sätta några intentioner inför det nya året, sådant som jag önskar och hur jag vill leva och må. Sätter jag upp för konkreta mål så tenderar jag att glömma bort det, därför gör jag inte upp storslagna målsättningar inför ett nytt år, jag sätter hellre intentioner för varje dag och tänker på hur jag vill att mitt liv ska vara under hela året. Det känns mest logiskt. För mig är det viktigare att lära mig att "go with the flow" och leva mer i nuet istället för att fokusera ännu mer på mål och planering. 

För två år sedan skrev jag ett inlägg om liknande nyårstankar, det kan du läsa HÄR

Jag vet inte heller om det lönar sig att göra någon årsresummé med tanke på mitt dåliga minne, he he :D Kommer knappt ihåg vad som hänt under det gågna året. Men så pass mycket minns jag kanske så jag kan göra en liten tillbakablick. 

Vintern och vårvintern hände inte så mycket, jag höll några föreläsningar här av och var men kämpade med mitt mående och energilösheten som inte ville ge med sig. Jag hade inte tillräckligt med jobb i mitt företag och den ekonomiska stressen var belastande. Jag funderade på framtiden och hur jag och min pojkvän skulle lösa vår boende situation då han bodde i Sverige och jag i Finland. Jag sökte jobb i Umeå men inget nappade.  I April blev jag sjukskriven igen och var sjukskriven i tre månader. Från och med juli ville inte FPA godkänna min sjukskrivning längre trots att jag hade läkarintyg vilket gjorde att jag var tvungen att anmäla mig som arbetssökande. Mitt mående hade långsamt förbättrats men det gick fortfarande upp och ner. 


Senare förstod jag att mycket av det var på grund av en grundläggande stress som hade att göra med funderingar och oro inför framtiden och som var svår att komma ifrån. Jag oroade mig över mitt företag och ekonomin och hur jag och min pojkvän kunde ha möjlighet att flytta ihop, vilket var beroende av att antingen han fick jobb i Finland eller jag i Sverige. Med tanke på att han inte kan finska så tänkte jag att det är nog jag som får lov att flytta till Sverige, även om vi inte skulle ha särskilt bra svängrum i hans lilla tvåa och jag hade ju mitt hus här hemma i Finland. Det var så mycket osäkerhet som stressade. 

Men så fick jag svar på mina böner och det fantastiska hände: min pojkvän fick jobb här i Finland och flyttade hit i början av augusti. Äntligen fick vi vara tillsammans och slapp långdistansförhållandet med resor fram och tillbaka över kvarken. Den 23 september förlovade vi oss och i sommar stundar det till bröllop!

Det jag har märkt under hösten är hur mitt mående förbättrats, även om jag fortfarande har svackor, men i det stora hela så infann sig ett helt nytt lugn inom mig när min fästman flyttade hit. Det var som att allt föll på plats och min framtidsstress försvann. Det kändes som att nu hade det viktigaste ordnat sig och nu kommer det övriga att lösa sig också. Övriga stressfaktorer påverkar mig inte heller lika mycket nu. Men det är väl som man säger: kärleken övervinner allt :) Grundorsaken till stressen försvann och då blev de övriga stressfaktorerna så små i jämförelse. Ibland kan jag förundra mig över hur jag inte alls blir lika lätt stressad av vissa småsaker längre, jämfört med tidigare. Jag känner mig lugnare, tryggare och gladare. Som om jag vet innerst inne att allt kommer att ordna sig. Därmed inte sagt att livet inte går upp och ner. Jag är fortfarande högkänslig och återhämtar mig fortfarande från en utbrändhet och livet är ingen jämn dans på rosor men vardagen känns så mycket mer meningsfullt nu. Det är helt underbart att ha någon att dela vardagen med och även om jag inte vantrivdes att bo ensam så föredrar jag sambolivet alla gånger! När man hittat sin "själsfrände" så blir den personen en så självklar del av ens liv att det inte går att tänka sig livet utan honom. Han är min familj och min stora kärlek, så är det bara och jag är så otroligt tacksam att han finns i mitt liv. Det känns som om vi känt varandra hela livet och en evighet innan dess också.

Under hösten har jag varit arbetssökande och har inte haft företaget i kraft sedan jag blev sjukskriven förra våren. För några år sedan skulle detta ha fått mig att känna mig misslyckad men det gör det inte nu. Jag vet att livet har sina skeden och jag är så glad att jag försökte mig på livet som egenföretagare. Just då funkade det inte men min dröm är fortfarande att få arbeta med kost-och hälsorådgivning, föreläsningar och reflexologi. Att hjälpa andra att må bättre. Jag vill gärna föreläsa mer om stress och utmattning och stressens negativa effekter eftersom det är ett så otroligt viktigt ämne som jag anser borde uppmärksammas ännu mer, särskilt då allt fler drabbas.  

Som sagt, företaget finns där att fortsätta med när jag har möjlighet. Från och med nästa vecka kommer jag att påbörja arbetsprövning på en arbetsplats för att prova på arbetslivet lite igen i ett par månader och jag hoppas också att jag senare under våren kan hitta ett deltidsjobb som jag trivs med och som kanske gör att jag senare kan ha företaget på deltid också vid sidan om. Men allt i sinom tid. Nu tar jag en sak i taget och ser vart det leder. Det viktigaste för mig är att jag hittar ett jobb som inte gör mig stressad. Jag struntar i om någon tycker att det inte är möjligt att hitta ett sånt jobb eller att jag har för stora krav - det har gått fem år sedan min första krasch in i väggen och jag tänker inte hamna där igen. Jag är fortfarande inte återställd och kommer antagligen inte att bli det helt heller. Utmattning har sina konsekvenser. Därför är det absolut viktigaste för mig att mitt jobb inte får föra med sig kronisk stress. Visst kan jag inte undvika stress helt men det behövs inte mycket alls längre för att min kropp ska reagera. Så jag måste vara kräsen när det gäller jobb. Hälsan går alltid före pengarna för mig nu. Jag vill gå vidare och läka min kropp, inte få fler återfall. Det räcker nu och jag vill gå vidare. Att ta hand om sig själv och ta ansvar för hur man vill leva sitt liv, det är så viktigt. Jag har lärt mig genom min "livskris" eller vad man nu ska kalla mina utmattningsår, att det bästa du kan göra för ditt välmående är att våga leva ett autentiskt liv, som känns rätt för dig. Våga drömma, våga ta risker, våga älska, våga leva livet fullt ut. Slösa inte bort livet och tiden i rädslornas våld. Våga möt kriserna, allt det jobbiga för det är ofta vägen till det liv du drömt om. Genom kaos, genom kriser kan du vakna upp till ditt riktiga jag. Inte mindre jobbigt att gå igenom, men ibland nödvändigt. Det synsättet har i alla fall gett mitt liv en större meningsfullhet. 

Tillbaka till verkligheten höll jag på att säga :) Det blir förstås en del bröllopsplanering nu också vilket är en räddning under de kalla vintermånaderna, de månaderna som jag ogillar starkt. För mig är januari och februari den absolut värsta tiden på hela året. Så nu drömmer jag mig bort till vårt sommarbröllop istället :) 

Slutet gott, allting gott kan man kanske konstatera för att sammanfatta 2016. Bortsett från att jag fick en otrevlig förkylning lagom till nyår. Kanske var det kroppen som signalerade att jag behövde lite extra vila inför det nya året.  Just nu är jag i alla fall väldigt tacksam över mitt liv och det är också en av de viktigaste intentionerna för 2017. Att fokusera på tacksamhet. Tacksam oavsett vad livet för med sig. Tacksam för topparna men även för dipparna, som alltid kommer med nya insikter. Jag vill fokusera på allt som ger positiv energi. På glädje, på kärlek. Jag tror 2017 kommer att bli jättebra - det är i alla fall min intention. 



(foto:Minna Enroth)



(foto:Minna Enroth)

Jag bloggar inte lika ofta nu som tidigare men jag hoppas ändå att jag har några läsare kvar :) Om ni har önskemål på inlägg så tar jag gärna emot tips! Då kanske jag kommer mig för att blogga lite oftare också, om jag vet att det finns någon som faktiskt läser bloggen ännu :) 

Önskar er alla och envar ett riktigt underbart nytt år 2017! 

Följ dina drömmar <3