7 aug. 2016

Lite tankar om livet just nu

Jo jag lever fortfarande :) Har bara inte haft inspiration och ork att blogga så mycket den här sommaren. Jag har försökt att inte tvinga mig till något som jag inte känt för och därför blev det en bloggpaus. Jag kommer i fortsättningen kanske inte heller att blogga lika mycket som jag gjort under tidigare perioder men jag tycker det är viktigt att skriva när inspirationen infinner sig och inte försöka tvinga fram något. Hoppas mina läsare fortfarande kikar in ibland :) 

Sociala medier kan vara en stor bidragande orsak till stress, särskilt om man är högkänslig och kämpar med utmattningssyndrom. Därför har jag också valt att ha paus från instagram eftersom jag tyckte att det mest bidrog till stress för min del. Jag förstår inte hur folk hinner med alla sociala medier och samtidigt leva ett vardagsliv med jobb, familj, socialt umgänge, alla sysslor som ska göras osv. Jag som inte ens jobbat på sistone tycker det är svårt att få tiden att räcka till ibland. 

Man är förstås olika. Jag har en hjärna som fort blir trött av för mycket intryck och därför får jag hålla koll på vart jag lägger min energi.
Den här sommaren har jag försökt ta det lugnt och återhämta mig från mina stressrelaterade besvär. Min hjärna har behövt den vilan. De senaste veckorna tycker jag mig ha märkt en positiv förbättring och haft jämnare energinivåer. Inga tydliga utmattningssvackor trots att de fysiska krafterna i kroppen fortfarande inte är så bra. Att gå i trappor är fortsättningsvis en pärs och det är inte för att jag har dålig kondition. Det är en svaghet i kroppen som är karakteristiskt för utmattningssyndrom och underfunktion i sköldkörteln. Det märker jag eftersom orken varierar beroende på hur jag mår. Under bättre dagar kan jag klara av trappor så länge det inte är för många men en dålig dag tar jag tre trappsteg och får mjölksyra i musklerna direkt. 

Men är naturligtvis glad för att jag mått bättre och det trots att det varit ganska mycket på sistone. Jag åkte över till Sverige för att hjälpa min pojkvän att flytta mitt i värmeböljan och nu har vi äntligen fått flytta in tillsammans i mitt hus. 
Känns så skönt att efter över ett och ett halvt år av distansförhållande äntligen få lite stabilitet och få leva vårt liv tillsammans på samma ställe. Jag har väl inte riktigt insett hur mycket den tidigare situationen faktiskt bidragit till stressen - att inte veta i vilket land vi skulle bo, hur det skulle lösa sig med jobb och allt för oss båda så att vi skulle få en chans att flytta ihop. Den osäkerheten har varit en kronisk stressfaktor som jag inte riktigt förstått hur stor stress det varit innan situationen löste sig. Nu känner jag verkligen hur en stor del av stressen försvunnit och det är säkert det som gör att jag mår bättre också. 

Det är klart att det är en stor omställning att flytta ihop med någon för första gången men det känns också så otroligt härligt, så naturligt och självklart. För tillfället bor vi på övre våningen i mitt hus men snart kommer hela huset till användning och då blir det bättre med utrymme. 

Jag känner att lite av min inspiration börjar återvända till följd av det förbättrade måendet så kanske det kommer ett nytt blogginlägg snart. Som sagt, allt i mån av ork och tid. 

Hoppas du har haft en skön sommar hittills! Och ännu är den ju inte slut :)

1 kommentar:

  1. Jag förstår vad du menar, att det kan bli för mycket. Jag däremot har sen mer än 10 år tillbaka jobbat "dygnet runt" med heltidsjobb och eget företag. För några år sen lade jag ner företaget. Men nu är jag i gång med en annan verksamhet inom hälsa och välmående som jag bygger upp samtidigt med mitt vanliga jobb. Jag måste helt enkelt planera för en ekonomisk trygg framtid.

    SvaraRadera