20 maj 2016

50 nyanser av utmattningssyndrom

Det kan nog vara svårt för personer som inte själv drabbats, att förstå konsekvenserna av stressrelaterad utmattning. Särskilt synd tycker jag det är att det blir så stort fokus på den mentala hälsan medan man inte pratar så mycket om det fysiska t.ex. de hormonella störningarna som är en stor orsak till
många symptom. 

Självklart är det psykiska också en väldigt stor del och det är vanligt att drabbas av ångest och depression i samband med utmattning. Jag tycker ändå att just fokus på ångest och depression lätt tar över, precis som att det fokuseras så mycket på arbetsrelaterad stress medan man kanske glömmer att det också går att bli utmattad av arbetslöshet, kriser, problem i det personliga livet och att kombinationen av flera olika typer av stressfaktorer kan utlösa ett stressrelaterat kaos i kroppen, vilket jag skrivit om i mina inlägg om binjuretrötthet (se under kategorierna till höger). 

Stressmottagningen (<-- länk) har faktiskt en rätt bra beskrivning av utmattningssyndrom som också tar upp de fysiologiska konsekvenserna som hjärntrötthet och förändringar i hjärnan till följd av långvarig stress men också hormonrubbningar nämns. Just hormonrubbningarna tycker jag inte omtalas så ofta. Det är klart att det är individuellt vilket "system" i kroppen som drabbas hårdast av utmattningen och upplever inte långvariga hormonella problem även om hormonerna alltid hamnar i obalans av stress, det är oundvikligt. 

I USA verkar man ha kommit längre med informationen kring det man kallar för binjureutmattning/binjuretrötthet eller adrenal fatigue på engelska. Vissa kritiserar dock den termen eftersom den är lite missvisande. Det är ju inte binjurarna i sig som är skadade utan deras funktion är nedsatt till följd av hjärntröttheten som gör att signalen mellan hjärnan och de endokrina organen (som utsöndrar hormoner) blir störd och försvagad. Därför är ett mer korrekt begrepp: obalans i HPA-axeln eller HPA-axis dysregulation på engelska. Jag och många andra väljer ändå att använda begreppet binjuretrötthet eftersom det är mindre krångligt. Binjurarna är ju faktiskt trötta men bara till följd av att hjärnan har tröttnat först. Faktum är att det blir ett kaos i det endokrina systemet som reglerar hormoner och signalsubstanser till följd av stress och nervsystemet blir uttröttat. 

Trots att många symptom är återkommande hos de flesta med stressrelaterade besvär och utmattning så kommer ändå en del symptom att vara starkare hos vissa medan andra upplever något annat. Allt beror på vad som är din svaga punkt.  För någon är det immunförsvaret som får sig den rejälaste smällen, för någon annan är det hormonerna eller magen. För vissa är ångesten eller depressionen det jobbigaste, för en annan den fysiska värken eller energilösheten i kroppen. Det finns inget "rätt" sätt att vara utmattad på. 

Vissa läkare verkar tro att är du inte deprimerad eller har panikångest så kan du inte vara utmattad. Visst, de flesta mår psykiskt dåligt till följd av stress men det behöver inte alltid vara det mest framträdande symptomet, särskilt inte på lång sikt. De kroniska besvären som kan följa med långvarig stress kan vara många och ta lång tid att få bukt med. Särskilt om stressen fortsätter. Ja, stressen kan fortsätta även om du är sjukskriven. Tid är inte allt. Man brukar säga att det tar så och så lång tid att bli frisk från utmattning eller binjuretrötthet men allt beror på hur återhämtningen ser ut. I en ideal verklighet där personen får mental vila från stressfaktorerna, äter en bra kost och ser till att få i sig tillräckligt med näringsämnen, sover ordentligt,  skrattar, kramas och fokuserar på positiva saker varje dag, då återhämtar sig förstås kroppen snabbare. Men verkligheten ser tyvärr ofta inte ut på det sättet. 

Många fortsätter att känna sig stressade under sjukskrivningen på grund av osäkerhet inför framtiden, ekonomisk oro och bara det faktum att kroppen har så bristfälliga resurser att faktiskt hantera stress. Du kanske hade klarat dig innan du mötte väggen men plötsligt klarar du inte av att återhämta dig från ett stresspåslag som du knappt märkt konsekvenserna av tidigare. Du kan inte jämföra dig med hur du var innan. Du kan bli frisk men beroende på vem du är och hur pass mycket skada stressen har ställt till med i din kropp så kanske du för alltid kommer att ha försämrad stresstolerans. Vissa upplever att de blir helt återställda fysiskt och mentalt men med en försämrad förmåga att hantera stress. Andra får kämpa länge med hormonella problem och underaktiv sköldkörtel. Har man riktigt otur kanske en autoimmun sjukdom bryter ut. 

Återhämtningstiden är oerhört viktig och jag tycker inte att samhället eller sjukvården verkar förstå det här med vad nedsatt stresstolerans faktiskt innebär . Stressallergi som jag brukar kalla det. 
"Ja men, bara du är sjukskriven från det stressiga jobbet så löser sig ju allt. Ja men, bara du får antidepressiva så har du ju fått "behandling", ja men så länge du pratar med en psykolog ibland så ska ju allt lösa sig." Jag har förstås ingen förhoppning om att konventionell sjukvård på allvar kommer att sätta sig in i vad stressrelaterad ohälsa verkligen handlar om och vilka långsiktiga konsekvenser det har för hjärna, immunförsvar och hormoner. Hur viktigt det är med rätt kost, tillräckligt med näringsämnen osv. Självklart är det viktigt att lära sig att hantera stressen men det är inte så enkelt när hormonet som ska hjälpa dig hantera stress inte fungerar som det ska!  Terapi är en viktig bit men terapi kommer inte direkt att balansera ditt kortisol, dina sköldkörtelhormoner, könshormoner eller signalsubstanser (förutom att terapi på lång sikt kan lära dig att bemöta stressen annorlunda förstås) 

Livsstil är det allra viktigaste under återhämtningen. Du måste se över helheten, och det viktigaste: du måste verkligen återhämta dig under återhämtningstiden. Självklart eller hur? Självklart men ändå inte så lätt. Man kan ju inte leva i en grotta utan kontakt med verkligheten. Och verkligheten kan vara stressande, även som sjukskriven, tro det eller ej....Så visst är det otroligt viktigt att lära sig att hantera stressande tankar men samtidigt kan bagateller upplevas som katastrofer när du inte har det fysiologiska försvaret mot stress. Du måste jobba med att stärka både det psykiska och fysiologiska för att bli återställd.

Det är där jag så önskar att sjukvården kunde lära sig lite mer om denna epidemi av stressrelaterad ohälsa som är på framfart. Om konsekvenserna av stressen. Inte stanna vid att lösningen handlar om att skriva ut antidepressiva, hänvisa till en psykolog och sedan bestämma hur länge du ska vara sjukskriven och när du "borde" vara frisk. Som om någon annan kunde avgöra när du är frisk, förutom din egen kropp?! 

Istället för att få utrymme att lyssna på kroppen och ta den tid man behöver för att verkligen bli frisk och återställa kroppens balans så är man utelämnad åt myndigheter som ska definiera när man ska vara frisk igen. Jag har hört om så många som upplever stark stress under sjukskrivningen på grund av brist på förståelse inom sjukvården och de myndigheter som ska säkerställa din utkomst under den tiden.På grund av att du måste "bevisa" att du är sjuk därför att du inte har ett blödande sår i huvudet eller kommer till läkaren med en kapad arm. Och jag frågar mig bara, om de som är tänkta att hjälpa dig är orsaken till stressen och därmed försvårar din återhämtning, är det inte något som är galet med det konceptet?

Det finns förstås mycket bra hjälp på alternativt håll men alla har inte råd med alternativa behandlingar, provtagning och kosttillskott, särskilt inte när många får det ekonomiskt svårt som långtidssjukskriven.  Att det finns så få läkare inom funktionell medicin i Finland och även i Sverige är också att beklaga.  

Jag önskar verkligen att jag kunde säga att återhämtningen är en lätt process men den är det tyvärr inte. Det kräver ofta att du själv måste hitta information och det kan vara krävande, särskilt då man redan lider av en trött hjärna. 

Många utmattade upplever svackor och återfall och en del känner att de "fastnar" på en sorts platå utan riktigt komma vidare. Jag kan kanske placera mig själv i den kategorin. Fyra år har det gått sedan jag fick närkontakt med väggen. Året därpå fick jag ett återfall igen. Har fått svackor varje år och varit sjukskriven flera gånger efter det. Mitt mående har nog förbättrats men vissa symptom håller sig envist kvar, som den fysiska orkeslösheten . Värken i lederna och muskelsvagheten kommer direkt jag är lite tröttare eller stressad. Vissa dagar kan jag inte gå i trappor. De hormonella obalanserna tar också lång tid att åtgärda och ger upphov till otrevliga symptom. Hjärnan blir alltför lätt trött och minne och koncentration sviker. Jag vet att orsaken till att återhämtningen går så långsamt framåt och att jag drabbas av bakslag, är att stresstoleransen fortfarande är så dålig och att jag fortfarande går omkring med kronisk stress på grund av olika orsaker. Jag har kanske också varit lite för ivrig och försökt hitta en lösning för att ta mig vidare, utan att kanske riktigt tänka igenom vad jag faktiskt mår bäst av. Har åtminstone lärt mig att det viktigaste är att följa det som känns bäst intuitivt, inte bara göra det som förväntas av en. Det leder oftast inte till någon bestående lycka...Sen kan man ju förstås aldrig veta innan man försökt heller men man är så lagom glad sen när man lär sig den hårda vägen.  Oron och kraven tar så lätt överhand om man inte håller koll på sig själv. Och som jag tidigare skrivit om HÄR, så gör den högkänsliga personligheten också det mer utmanande att återhämta sig eftersom hjärnan har så svårt att stänga av, blir väldigt lätt överstimulerad och därmed fortare utmattad.


Återhämtning från utmattning kan verka som en förvirrande labyrint att ta sig igenom och som jag försökt belysa i det här inlägget, är återhämtningen en individuell process. Din upplevelse av stressrelaterad ohälsa och utmattningssyndrom är också unik och individuell och du har rätt att bli bemött med respekt och förståelse inför dina behov. Det kan vara en utmaning att lära sig navigera genom livet igen efter att många av din kropps funktioner har satts ur spel och din tolerans för stress inte längre motsvarar normen för vad som förväntas av dig i det här samhället. Därmed inte sagt att det inte går, men det kan vara en lång och krokig process framåt, vilket tyvärr  inte alltid bemöts med förståelse. Huvudsaken är ändå att du själv lär känna din kropp och lär dig att vara snäll mot dig själv. Det viktigaste är att du visar förståelse och medkänsla gentemot dig själv. Att du  inte tvingar dig till något som inte känns rätt och inte har för bråttom. Det måste få ta tid men vad du gör av den tiden är det allra viktigaste. Låt det du upplever som meningsfullt och som ger dig glädje få vara det vägledande ljuset framåt mot en välmående  kropp och själ.Det positiva är att man lär sig så otroligt mycket om sig själv i den processen och det ger en djup mening åt även de jobbigaste stunderna. 


Det finns så många nyanser av utmattningssyndrom. Inte bara 50, utan miljoner. En ny nyans och ett nytt perspektiv för varje utmattad människa. Det finns inga rätta eller  felaktiga sätt att vara sjuk på, det finns bara olika upplevelser som måste bemötas med samma respekt och ödmjukhet. Det är dina nyanser, som gör dig till den du är och som också skapar nya möjligheter vidare.  Nyanserna är inte bara svarta eller vita. De är inte heller dystert gråa. 
De är skimrande, färgsprakande, dynamiska och illustrerar alla dina upplevelser som gjort dig till den person du är idag -  helt perfekt som du är, med nya kunskaper, insikter och drömmar som väntar på att bli uppfyllda. 

Ta hand om dig! <3 


12 maj 2016

Rabarberkräm med gelatin

Gelatin har visat sig ha många fördelar, vilket jag har skrivit om tidigare i  några inlägg om benbuljong, HÄR och HÄR. Gelatin innehåller bland annat aminosyrorna Glycin och Lycin som har många viktiga egenskaper i kroppen, särskilt vid ledbesvär. Glycin verkar bland annat lugnande och kan ge bättre sömn, hjälper till med leverns avgiftning, bra för hud, hår, naglar, leder och slemhinnan i mage och tarm.  Lycin är bland annat antiinflammatorisk samt viktig för skelett, leder och blodkärl.

Man kan ta gelatin som tillskott om man vill eller inkludera mer benbuljong i kosten. Det bästa är förstås att få i sig naturligt kollagen från just buljong och inte bara äta muskelkött från djur utan även Jag kan varmt rekommendera en grupp på facebook där man diskuterar gelatinets hälsoeffekter: Gelatin och möjligheter- Anna Hallén. I den gruppen delas mycket bra tips och information. Vissa personer kan dock uppleva biverkningar i början av gelatinintag men då kan man sänka dosen eller undvika att ta det varje dag. 1/2-1 tsk per dag brukar vara en lagom dos. 

Det var lite om gelatinets effekter. Istället för att bara blanda gelatin i dryck eller liknande så kan man ju faktiskt ha användning för det i matlagningen också. Gelatinets förtjockningsseffekt kan man utnyttja till annat än pannacotta också. Till exempel att laga kräm. Nu när det är rabarbertider så måste man ju ta tillvara det och vad är inte godare än rabarberkräm?? Ja eventuellt rabarberpaj då... :) 

Jag testade att använda gelatin istället för potatismjöl för att få krämen att tjockna och det funkade bra. 

Passa nu på att njuta av rabarbern så länge den är tillgänglig! Recept på socker-och glutenfri rabarberpaj hittar du HÄR och en mini-smulpaj med rabarber HÄR



RABARBERKRÄM  ca 2 portioner

3 dl hackad rabarber
2,5 dl vatten
1,5 tsk gelatinpulver *
0,5 tsk vaniljpulver
valfri sötning (jag använde 1 kub steviakoncentrat som jag gjort själv av steviaplantan och frusit in i iskubspåsar samt drygt 2 tsk honung) 
1 kryddmått salt

*Jag använde nötgelatin av det amerikanska märket Great Lakes som jag beställt via nätet men går också bra med vanligt gelatinpulver av gris som finns i alla matbutiker) 


  • Blötlägg gelatinpulvret i ca 2 msk vatten och låt svälla. 
  • Koka upp rabarber, vatten, vaniljpulver, salt och sötning tills rabarbern kokat sönder lite och vispa sedan ner gelatinet.
  • Låt stå kallt minst tre timmar. 
  • Servera med vispad grädde eller kokosmjölk/grädde