9 dec. 2015

Den livsviktiga vilan

Så här i adventstider behöver vi påminnas om att inte dras med i julstressen utan kunna prioritera att stanna upp och vila så att vi faktiskt kan njuta av julfirandet. Vi behöver inte låta stress och jäkt ta över, vi kan välja att låta julfriden få vara i fokus. Finna frid i det budskap som julen för med sig: att ge utrymme för eftertanke och reflektera över vad som verkligen är viktigt i vårt liv. Ge utrymme för kärleken. Det behövs verkligen i dessa tider. Jag tycker att en viktig del av julens budskap handlar om att skapa utrymme. Utrymme för kärlek, för positiv förändring. Som det skapades ett utrymme för Jesus i det enkla stallet när ingen annan hade tillräckligt med rum. Som Guds kärlek skapar utrymme för oss alla. Vi behöver också skapa utrymme i vårt liv för det som är viktigt. Inte allt det vi gör och presterar, utan utrymme för oss själva att bara vara, att få vara den vi är, att låta andra vara som de är. Utrymme att sprida kärlek i världen, att älska och bli älskad. Och inte minst, utrymme för vilan. Vilan som faktiskt är grunden för att vi ska orka leva och älska. 

För ett tag sedan läste jag boken "Det händer när du vilar" av Tomas Sjödin. En bok jag varmt rekommenderar! Speciellt för den som är stressad och upplever att tiden inte räcker till. Boken innehåller så mycket kloka tankar om hur viktig vilan och återhämtningen är för att vi ska orka. Det är en bok som varje nutidsmänniska borde ta sig tid att läsa. 

Vi vet nog egentligen hur viktig vilan är men ofta prioriterar vi den inte i alla fall. I ett samhälle där prestation och högt tempo är normen händer det lätt att vi åsidosätter den regelbundna vilan. Jag tror också att vi intalar oss själva att vi vilar mer än vi gör men hur ofta och hur länge ägnar vi oss åt faktisk återhämtning? Det vill säga då vi stänger av totalt, då vi inte tänker på det som oroar eller stressar oss, då vi fokuserar på det vi verkligen vill och inte på det vi tror vi borde eller måste göra. Då vi väljer att inte göra något alls utan bara är, bara stänger av tankarna och vilar både fysiskt och mentalt, när vi ägnar oss åt aktiv återhämtning dvs gör sånt som vi mår bra av. De stunderna då vi ger vår kropp och själ den viktigaste gåvan. Då vi stannar upp och känner efter. Landar i oss själva. Hur ofta gör vi det egentligen? För det vi ibland kanske tror är vila, är ofta inte särskilt vilosamt alls. Att ligga i soffan utan att stänga av ängsliga tankar, det är inte vila. Att ständigt ha ansiktet fast i en dator eller telefonskärm är inte heller vila. Vi kan kanske förmå oss att lägga oss ner en liten stund, men kan vi vila från våra tankar? Från alla ständiga intryck? 

Gränsen mellan arbete och vila blir också allt suddigare i ett samhälle med konstant informationsflöde och hjärnan får ingen återhämtning från all stimulans. Vi har hela tiden tillgång till någon form av aktivitet vilket gör att det kan vara svårt att välja att inte göra något. Detta kan leda till att vi får svårt att sätta gränser för oss själva. Förr i tiden när kvällen kom och det blev för mörkt för att göra något så satt man och pratade och umgicks och sen gick man och lade sig, man satt inte och stirrade på en skärm, svarade på jobb e-mail eller fastnade på sociala medier. 

När det hela tiden finns möjlighet att göra en oändligt massa saker får vi lätt dåligt samvete för att vi inte gör något. Men vi måste förstå att vi inte kan vara produktiva hela tiden. Det är inte meningen att vi ska vara aktiva hela tiden, både kropp och hjärna måste få vila annars får vi aldrig tillfälle att ladda batterierna för att orka med vardagen. Återhämtning och vila är det viktigaste du kan prioritera, för utan den kommer du ingen vart. Utan att stanna upp kan du heller aldrig gå vidare. Vi måste börja förstå värdet i vilan, att det faktiskt är när vi inte gör någonting som det viktigaste sker.  När vi stannar upp och bara låter livet komma till oss istället för att ständigt kämpa framåt så faller ofta många bitar på plats. För det är meningen att vi ska leva i enlighet med livets rytm. Naturen lever enligt en viss rytm men vi tror att vi kan manipulera vårt liv och vår tid för att hinna med så mycket som möjligt. Det går inte. När du slutar leva i enlighet med vad din kropp mår bra av och klarar av så blir du sjuk. 

Det ska inte få finnas någon skam i vilan! Du ska inte ha skuldkänslor för att du tar hand om dig själv! Det förstår den som verkligen blivit tvingad att stanna upp därför att man slutat lyssna på kroppen och sedan kraschat. Livet tvingar dig till att vila till slut om du inte själv förstår att stanna upp innan det är för sent. Och då har det gått för långt. Då är det inte längre frågan om någon uppbyggande vila utan kroppens sätt att kämpa för att hålla dig vid liv. 

Livet handlar inte om att prestera, livet handlar om att leva det liv vi fått som gåva. Att verkligen leva. Inte bara existera och prestera. Vi har faktiskt ett ansvar gentemot oss själva och andra att må bra. Att prioritera vilan handlar om att acceptera det som livet för med sig, att våga stanna upp och möta sig själv. Våga fråga sig hurudant liv man vill leva och vad som verkligen är viktigt. Förstå att det räcker med att finnas till och leva ett autentiskt liv som känns rätt för dig. Att du prioriterar ditt välmående betyder inte att du inte bryr dig om andra. När du mår bra kan du också sprida mer positiv energi till andra. 

Samhället kan kännas så fel på många sätt och man kan fråga sig varför vi byggt upp ett samhälle där vi inte längre verkar ta vara på det som är viktigt. Istället för att låta livet få vara som det är utan att ständigt kämpa och ständigt fly, bygger vi upp barrikader mot våra egna känslor, skyller på varandra, gör oss själva till offer, projicerar och reagerar istället för att stanna upp och möta vår inre verklighet, det som är livets kärna. Möta vår egen själ som VET vad livet egentligen handlar om. Vi har glömt vikten av att se helheten, samhörigheten och att prioritera det som gör att vi inte bara ska orka existera utan verkligen leva på riktigt - och det är att vila. Vi har gått från vårt naturliga sätt att leva, till att skapa en livsstil som håller på och tar knäcken på oss. Vi gräver bokstavligen vår egen grav. Det är rent vansinne egentligen, men inte förrän man stannat upp, vaknat upp och vågat låta vilan dela med sig av sin visdom, börjar man förstå hur viktigt det faktiskt är. Livsviktigt!  

Det händer när du vilar. Det är då det händer. Låt det få vara förutsättningen, början till ditt liv. Sluta försöka manipulera din tid och din hälsa och tro att det kommer att göra dig lycklig. Lyckan kan du bara finna genom att först tillåta dig att finnas till. Och inse att det är tillräckligt. 

Den här boken väcker många tankar och jag rekommenderar verkligen att du tar dig tid att läsa den. Jag vill avsluta med några citat att begrunda.


"Att vila är att för en stund förlora kontrollen och låta livet komma till sig."

"En av vilans stora gåvor är att den hjälper oss att ställa rätt frågor. Inte bara om vad jag ska göra utan varför jag ska göra det." 

"Att vila är en gåva till dem man älskar. Man gör något för kärleken när man inget gör. Att vila är att ta ansvar. Att vila är att älska." 

"Man behöver inte räcka till, man behöver bara finnas till. Allt utöver är en bonus"

"Låt allt börja i vila istället för att sluta där med en djup suck". 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar