12 mars 2015

Ditt kropps språk

När jag säger kroppsspråk syftar jag inte till kroppsspråk i form av hur du står och går och gestikulerar, utan om det språk som din kropp kommunicerar med dig. 

Jag tjatar en del om att lyssna på kroppen, jag vet, men jag tror på att det är en viktig nyckel till ett balanserat liv. Om du inte har kontakt med din kropp, om den bara känns främmande för dig så är det väldigt svårt att tolka dess signaler. 

Vilket språk pratar din kropp? Förstår du vad den säger ? Vill du ens lyssna? 

Kroppen kan kommunicera med dig på många sätt. Alla symptom på ohälsa som du eventuellt upplever är ett sätt för kroppen att försöka tala om för dig att den inte mår bra. Först ber den lite försiktigt att du ska göra någon ändring i hur du lever för att den ska må bättre men om du fortsätter att ignorera signalerna kommer den att protestera högre och högre tills du inser att du måste göra en förändring. Den fortsätter skrika tills du inte har något annat val än att lyssna.

Kroppen är inte din fiende. Det är snarare du och dina tankar och föreställningar som är kroppens fiende. Dina tankar och sinne vill ofta försöka ta kontrollen och du intalar dig att du kan lura, manipulera och ignorera kroppen utan konsekvenser. Det funkar tyvärr inte särskilt länge. 

Kroppen ger dig symptom för att hjälpa dig att må bättre, inte för att bråka med dig. Symptom på ohälsa är till för att hjälpa dig förstå vad som pågår. Det är kroppens sätt att vägleda dig till bättre val. Ändå slösar vi en massa energi på att göra motstånd mot kroppens signaler. Som om signalerna skulle försvinna bara vi struntar i att lyssna. Vi försöker tvinga kroppen till att orka mer än vi gör och tror att den kommer att börja samarbeta så småningom bara vi pressar den tillräckligt. Men det handlar om att DU måste börja samarbeta med din kropp istället, inte tvärt om.  

Längre tillbaka i tiden levde människan i harmoni med naturen och i harmoni med kropp och själ. Det fanns ett naturligt sätt att förhålla sig till helheten i allt runtomkring. I dagens samhälle har vi avskärmat oss mycket från det naturliga sättet att leva och förhålla oss till omvärlden. Längre tillbaka hade människor inte lika mycket kunskap om kroppen, det fanns inga forskningsrapporter eller experter som talade om vad som är "sanning" , istället förlitade man sig på praktisk erfarenhet. Det är fantastiskt vilka framsteg vi gjort med hjälp av vetenskapen men detta har tyvärr i mångt och mycket också lett till att vi till viss del glömt bort kroppens visdom. Vi förlitar oss ibland för mycket på vad ett visst forskningsresultat säger även om den praktiska verkligheten kanske visar på något annat. 

Det är klart att man har sysslat med mycket skumma grejer inom sjukvården genom tiderna som har varit direkt skadligt eftersom man inte visste bättre och folk dog av sjukdomar som i vår tid är lätt behandlade för att det inte fanns läkemedel osv. Utvecklingen inom vetenskapen är fantastisk och framsteg görs hela tiden. Jag menar inte att ett "primitivare" samhälle är lösningen, poängen jag vill föra fram är det att det måste finnas ett större helhetstänkande när det kommer till hälsa. Den praktiska erfarenheten får aldrig glömmas bort. Det sunda förnuftet måste finnas med. Forskning är inte absolut sanning. Forskning vägleder oss mot större kunskap men när det gäller kroppen finns det alltid individuella skillnader, lika många skillnader som det finns människor på jorden. Vi kan lära av forskningen men måste alltid ställa oss ödmjuka till den och även lära oss vara mer ödmjuka gentemot oss själva. Om din kropp säger en sak och någon annan säger att det inte finns någon forskning om ditt problem, alltså existerar det inte, vad går du efter? Om ett blodprov visar att du är frisk men du känner dig sjuk, vilket litar du på?

Det finns fortfarande mycket bristfälligt inom sjukvården än idag men jag tror det vore lättare för människor att acceptera att vi inte har alla svar, om vi slutade tro på att läkaren och andra expterter är Gud själv och att forskningsrapporter är skrivna i sten. Vi har en väldigt stark auktoritetstilltro som inte alltid är fördelaktig och som jag tror bidrar till att vi inte längre  alltid vågar tro på oss själva eller vad vår kropp säger. Vi lever i vår kropp från vaggan till graven men ändå är den ett mysterium för oss. Men detta tror jag till viss del beror på att vi inte vågar utforska oss själva tillräckligt och vi har svårt att acceptera det vi kanske upptäcker när vi stannar upp och tvingas se det vi inte vill se.  

Kroppen protesterar allteftersom vi skapar en livsstil som är mer och mer onaturlig och avskärmad från det liv vår kropp är anpassad och utvecklad efter. 
Hur länge ska det ta innan vi förstår att vi inte kan fortsätta pressa och belasta oss utan allvarliga konsekvenser? Vi äter 80 % onaturlig mat, vi lever under kronisk stress och en vardag som innefattar alltför många intryck för att vår hjärna ska orka med i längden. Vi håller på att skapa en överstimulerad generation som drabbas av näringsbrist, kroniska sjukdomar och utbrändhet. 

Många inser inte heller att de faktiskt inte mår bra innan de gör en förändring och märker hur bra man faktiskt kan må. Jag tror vi har blivit vana med att det skulle vara normalt att gå omkring och känna sig i konstant obalans. Må lite halvruttet hela tiden. Att det är normalt att ständigt vara trött, stressad, en mage som krånglar, sova dåligt, pms och humörsvängningar. Det är faktiskt inte normalt. Bara för att många lider av ett problem gör det inte normalt. Vanligt och normalt är inte samma sak. 

Hur ska du då lära dig att hitta tillbaka till kontakten med din kropp igen? 

Det finns tyvärr inget enkelt svar eftersom alla kroppar pratar sitt individuella språk. Men försök gör det till en vana att varje dag känna efter hur det känns i kroppen. Är du spänd? Hur känns det på olika ställen i kroppen? Känner du dig trött? Okoncentrerad? Hur känns det efter att du ätit? Hur påverkar den mat du äter ditt mående? I vilka situationer mår du bra eller dåligt?

Även känslor är väldigt bra vägledning. Känner du dig lugn och tillfreds eller stressad, orolig och ångestfylld? Försök definiera känslorna och koppla ihop med vilka tankar du tänker. Var ligger ditt fokus? På det positiva i ditt liv eller på det negativa? Försök helt enkelt bli mer medveten om din kropp och dina känslor under dagen. Stanna upp och gör små självkontroller, checka in hos dig själv och kolla läget med jämna mellanrum. Känns det inte bra så försök hitta orsaken och se om det finns något du kan göra för att förändra det. Ett enkelt sätt är att fokusera på något som får dig att må bra. Gör något som väcker positiva känslor och tänkt på sådant som väcker positiva känslor. 

På lång sikt kan det förstås innebära ett grundligt detektivarbete att försöka navigera sig igenom kroppens signaler och ta reda på varför den mår som den gör men ju bättre kontakt du har till din kropp desto mer intuitiv kunskap kommer du att uppleva. Detta betyder att du med tiden lättare kommer att förstå vad kroppen vill säga och du lär dig tyda dina egna signaler. Du lär dig förstå ditt eget kropps språk. Du börjar kanske se ett tydligare mönster och kan lättare känna igen destruktiva beteenden hos dig själv i tid. Ju mindre du går på autopilot och ju större medvetenhet och närvaro du upplever där du är, desto lättare blir det att genuint vilja göra fler hälsosamma val. För du märker att din kropp gillar det. 

Viktigaste av allt: sluta se din kropp som din fiende. Bli vän med den. Sluta vara rädd för vad den försöker säga och närma dig den med nyfikenhet. Din kropp är ju du själv. Den vill dig väl. Var tacksam för att den försöker säkra din överlevnad och tvinga den inte att leva på ett sätt som skadar dig. När du mår bra och upplever glädje, gläds din kropp.  Var alltid snäll mot dig själv så kommer din kropp att tacka dig! Ingen tackar dig däremot när du har stressat dig till en utmattning, när din hjärna är uttröttad, när dina hormoner har slutat samarbeta, när du inte längre känner någon glädje över tillvaron. 

Snälla, stanna upp innan du når den punkten. Stanna och lyssna. Respektera det svar som kroppen ger. Sluta fly från dig själv en gång för alla. Så kanske du orkar leva resten av ditt liv med den glädje och energi som du förtjänar.







2 kommentarer:

  1. Tack för en superfin blogg;)
    Du har ju lidit av ångest..
    Jag har lidit till o från i flera år, men just nu är det outhärdligt��
    Skakar av ångest och smärtan är ohanterlig..
    Har du några tips hur man ska hantera så hög ångest?
    mvh Jessica

    SvaraRadera
  2. Roligt att du tycker om bloggen Jessica! :)

    Tråkigt att du lider av så svår ångest, det kan verkligen lamslå en fullständigt. Du har säkert läst mina inlägg om ångesthantering, annars rekommenderar jag dig att göra det. Där berättar jag om hur jag själv lärt mig hantera ångesten. Det är ju också väldigt individuellt vad som funkar bäst men nyckeln när det gäller vilka negativa känslor som helst, är att försöka inse att man inte behöver vara rädd för dom och sluta försöka kämpa emot för då kommer känslorna bara tillbaka med ännu större kraft. Det är lättare sagt än gjort, det vet jag och det kan vara lättare att "öva" på det när ångesten inte hunnit växa sig så väldigt stark. Ångesten lever ju så att säga på din rädsla för den så det är viktigt att lära hjärnan och kroppen att det inte är fråga om ett verkligt hot. Ju räddare du blir och ju mer motstånd du gör, desto starkare blir ångesten. Du måste helt enkelt möta den även om det är väldigt skrämmande. Om du har väldigt stark ångest så kanske det bästa knepet är att försöka distrahera dig först och fokusera på positiva saker, försök ägna uppmärksamhet åt något som får dig att må lite bättre, så bryter du mönstret. Det kan vara svårt att tänka sig ur det när ångesten är så stark så då är det bättre att börja med beteende, gör något som distraherar. Försök också andas djupt. Men tankar kan också vara till hjälp, försök prata lugnande med dig själv och försäkra dig om att det inte är något farligt. När ångesten vill växa sig starkare igen, försök att bara stanna i känslan och inte fly. Det är en obehaglig känsla men det kan aldrig skada dig. Det är bara en känsla som kommer och sedan försvinner. Du kan lära dig att välja om du ska gå in i känslan eller bara observera den utan att den får ta makten över dig.

    När jag började känna ångesten komma sa jag bara till mig själv typ så här: "det här är bara en känsla som inte betyder något. Den bekommer mig inte, jag upplever den just nu men jag släpper taget och väljer att låta den passera." Jag försökte liksom avdramatisera den genom att försöka nära mig den med lite nonchalans. För mig funkade det i alla fall och min hjärna lärde sig att det inte är något verkligt hot på gång och ångesten ebbade ut.

    Försök tänka att det faktiskt inte finns någon orsak att ha ångest och därför behöver du inte heller vara rädd för den. Om den knackar på så känns det jobbigt men man behöver bara skaka hand med den objudna gästen så att säga, men vänligt men bestämt säga att man inte tänker släppa in den i huset :)

    Ju fler lugnande tankar du matar hjärnan med och uppmärksammar katastroftankarna innan de hinner växa sig för stora, desto bättre. Och som sagt, distraherande aktiviteter är bra men inte när de bara blir ännu ett flyktbeteende. Att fokusera på det som får dig att må bra kan bryta mönstret men så länge rädslan för att ångesten ska komma tillbaka, styr dig så kommer den lätt tillbaka. Att hitta sin inre trygghet är så viktigt för att ångesten inte ska ta överhand.
    . Vid långvarig ångest finns ju ett ständigt stresspåslag i kroppen som belastar den väldigt mycket och därför är det så viktigt att äta en näringsrik kost som inte stressar kroppen ytterligare. Försök också göra avslappnande aktiviteter som aktiverar det parasympatiska (antistress) nervsystemet som t.ex. lugna promenader, yoga, meditation,krama någon du tycker om, umgås med husdjur, var ute i naturen osv. Åter igen, mer av det som får dig att må bra! :)

    Hoppas du ska hitta ett sätt att bli fri från rädslan för din ångest, för kom ihåg, den är helt ofarlig och kan aldrig skada dig. Den är bara en känsla som kommer för att tala om att något kanske är i obalans i ditt liv och hjärnan förstår tyvärr inte om det är fråga om ett verkligt hot eller falskt hot. Så det är din uppgift att tala om för hjärnan att du är trygg, den behöver inte sätta igång stressrespons för att hjälpa dig.

    Sköt om dig!
    Kram!

    SvaraRadera