10 jan. 2015

Om överkänslighet mot äggvita och recept på äggulepannkakor

Ägg är ett mycket näringsrikt livsmedel och innehåller alla vitaminer förutom c-vitamin samt viktiga mineraler. 

Äggvita är en bra proteinkälla men tyvärr något som inte alla tål. En äggallergiker är oftast intolerant mot proteinet i äggvitan (men även känslighet mot äggulan förekommer) Man kan också vara överkänslig mot ägg utan att ha en allergi, vilket kan vara svårare att upptäcka. Till exempel kan personer med autoimmuna sjukdomar och/eller läckande tarm vara överkänsliga mot äggprotein som kan trigga igång symptomen. Även den som lider av matsmältningsbesvär kan ha svårt att bryta ner äggproteinet vilket kan leda till läckande tarm (liksom alla svårsmälta proteiner som lektiner i spannmål, nötter, frön och baljväxter) 

Det finns flera proteiner och ämnen i äggvitan som kan irritera immunförsvaret men ett av de vanligaste proteinerna som kan orsaka besvär heter lysozym. Lysozym är ett svårsmält protein och när kroppen har svårt att bryta ner ett protein kan det irritera tarmväggen och om tarmen redan är mer genomsläpplig än normalt (läckande tarm/leaky gut), kan proteinerna ta sig ut i blodet och aktivera immunförsvaret. Äggvitan innehåller också en del enzymhämmare, det vill säga ämnen som försämrar nedbrytningen av proteinerna (en naturlig mekanism som finns till för att skydda ägget mot att bli uppätet innan det hinner utvecklas). Studier har visat att lysozym tar sig igenom tarmväggen även hos friska individer men inte i lika stor mängd som vid en redan läckande tarm och kroppen reagerar inte lika starkt när immunförsvaret inte redan är "överstimulerat" som vid en autoimmun reaktion. Andra proteiner kan också binda till lyzosymet och "tjuvåka" genom tarmväggen, t.ex. olika bakterieproteiner som E-coli. Detta aktiverar förstås immunförsvaret och kan orsaka allergier eller andra problem. När äggvitan upphettas inaktiveras en del av lyzosymet och de svårsmälta proteinerna blir lättare att bryta ner men det försvinner ändå inte helt. 

Läs mer om autoimmuna sjukdomar och äggvita HÄR (på engelska).

Jag har själv märkt att jag kan ha svårt för ägg i större mängder och misstänker att det är äggvitan som jag har svårt att bryta ner och orsakar matsmältningsbesvär. Jag äter dock gärna ägg eftersom det är ett väldigt enkelt och nyttigt livsmedel men ska försöka minska på äggvita ibland. När jag bakar bröd med ägg och så verkar jag inte reagera desto mer men speciellt kokt ägg och äggröra/omelett kan jag ibland reagera på, särskilt om jag har en period med sämre matsmältning. 

Mjölfria pannkakor/plättar är något jag äter ganska ofta och där är ju ägg en nödvändig ingrediens. Eftersom äggulan har den "bindande" effekten tänkte jag att jag skulle försöka göra pannkakor av bara äggulan. Resultatet blev förvånansvärt bra! Den här gången hade jag i lite riven ost och stekte endast en ganska tjock pannkaka som jag sedan delade itu, fyllde med pesto, cheddarost och soltorkade tomater. Blev lite som en toast. Detta åt jag med lite knaperstekt bacon, rucolasallad och avokado. 



För en "efterrättsvariant", lämna bort den rivna osten och saltet och servera till exempel med färska bär och vispad grädde.

OSTPANNKAKOR/TOAST (1 portion)

2 äggulor
3/4 dl kokosmjölk/vanlig grädde eller annan vätska
1 tsk fiberhusk
1 tsk kokosmjöl
1/2 dl riven ost

- Vispa alla ingredienser ordentligt och låt svälla 5-10 minuter
- Om du vill göra en toast: Stek en tjockare pannkaka som du delar på mitten och lägger fyllning mellan, stek annars två stycken. (Jag använde en liten stekpanna) 













4 kommentarer:

  1. Gott med pannkakor! Intressant det där med äggvita. Jag själv tycker mer om äggula än äggvita i tex kokta ägg.
    Ha en fin dag!
    Kram kram
    //Lana

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag har alltid tyckt att äggvitan är lite "onödig", det är ju gulan som är god! :)

      Radera
  2. Hej !
    Läste sidan om din ångesthantering;) Det stod att du en kväll bara släppte taget ..?! Vad menas med det!
    Var det länge sen du hade så svår ångest?
    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Jessica!

      Det jag menade med att "släppa taget" var att jag helt enkelt insåg på riktigt att det var rädslan som upprätthåll och eldade på ångesten och när jag insåg att jag inte behövde vara rädd för ångesten så kunde jag släppa taget på riktigt (något som jag försökt göra länge) och då försvann ångesten.

      Det som är viktigt att komma ihåg med ångest är att det faktiskt bara är en känsla, den är inte farlig även om det känns så. Med det sagt så betyder det inte att den inte är extremt obehaglig för det är den och det gör det så svårt att faktiskt inte vara rädd. Att känna sig rädd när ångesten kommer är en naturlig reaktion men när man lyckas få distans till de obehagliga känslorna och liksom klarar av att observera ångesten istället för att gå in i den så tappar den också makten över dig. Du möter ångesten utan att försöka kämpa emot den eller fly ifrån den men du går inte heller "in i den". Du erkänner att den finns där men inser att den inte kan göra dig något. Den är bara en känsla och känslor är inte farliga.

      Ibland kan det vara svårt att då bukt med hjälp av tankarna, särskilt om ångesten redan fått starkt fotfäste så att säga och då kan det vara effektivare att helt enkelt "fake it til you make it", dvs du distraherar dig själv genom att göra något roligt och som får dig på andra tankar för att bryta det negativa mönstret av ångestkänslor och genom att göra sådant som tar ditt fokus från ångesten, tappar den också sin styrka. "Att bete sig som om du inte har ångest! kan förstås vara svårt när du känner ångest men allt du fokuserar på som får dig att må bättre bryter också lättare den negativa spiralen. Men oavsett vilket sätt du hanterar ångesten på så är det viktigt att inte rädslan styr och du blir rädd för att känna ångest igen eftersom det är just rädslan som är ångestens "drivkraft". Så att kunna släppa taget om rädslan är nyckeln till ett ångestfritt liv. Det är en process som man själv måste gå igenom för att verkligen kunna släppa taget och verkligen inse att ångesten inte tjänar något syfte och kan du faktiskt kan strunta i den. Då kommer den att försvagas.

      Jag har inte haft så stark ångest sedan det året då jag lärde mig att inte vara rädd för ångesten längre. Det är kanske fem-sex år sedan. Visst känner jag ångest ibland i olika livssituationer men inte i formen av panikångest eller ångest som kommer utan egentlig orsak så att säga. Den ångest jag kan känna nu för tiden är övergående och försvinner bara jag möter den och får klarhet i varför jag känner ångest, Att förstå sig själv och våga möta sina egna känslor är väldigt viktigt för att hitta en balans.



      Radera