8 okt. 2014

Utmattningssyndrom och hormonell obalans (binjuretrötthet del 3)

Jag har tidigare skrivit om stress och binjuretrötthet här och här. Jag ville ännu uppdatera lite för att ge en bättre helhetsbild över vad som händer när man blir "utbränd". Det man kallar för binjuretrötthet eller binjureutmattning är som sagt egentligen bara ett annat namn för utbrändhet eller utmattning. 

Det som händer när kroppen har belastats av stress under en längre tid är att det endokrina systemet (som sköter den hormonella regleringen) inte längre orkar göra sitt jobb ordentligt, vilket leder till att bland annat binjurarna inte längre kan funktionera optimalt. Jag har läst på mycket om trötta binjurar och hur hormonbalansen påverkas vid kronisk stress och ju mer jag läser desto mer inser jag hur komplicerat det är. Det handlar förstås inte enbart om binjurarna - alla hormoner påverkas och  alla organ och funktioner i kroppen belastas mer eller mindre vid stress. Det att binjuretrötthet/utmattning fått ett "eget" begrepp har antagligen att göra med att binjurarna är involverade i så många livsviktiga processer i kroppen och utsöndrar ett femtiotal hormoner. Majoriteten av symptomen vid stressbelastning på kroppen har därför sin uppkomst i försämrad binjurefunktion eftersom binjurarna är ansvariga för så stor del av hormonproduktionen. Binjurarna utsöndrar ju våra stresshormon och därför kommer binjurarna att vara en av de första att protestera vid för hög stress. 

En viktig sak att poängtera är att det inte handlar om ett fel i själva binjurarna som organ. Det föreligger ingen fysiologisk skada utan det är funktionen som är rubbad. Binjurarna orkar inte fungera därför att det har uppkommit en störning i signalen mellan hjärna och binjurar. (Läs gärna det uppdaterade inlägget Binjuretrötthet- ett felaktigt begrepp? där jag reder ut begreppen kring stress och binjurar. )

Det är alltså kanske fel att använda begreppet binjuretrötthet eftersom det handlar om en dysfunktion i HPA-axeln (stress-axeln) och ett uttröttat hormonsystem. Det är en omfattande störning i hela den endokrina regleringen som gör att kroppen går in i ett utmattningsstadium. Det påverkar naturligtvis både psyke och fysiologi. Det finns inte tillräckligt med kapacitet för att reglera kroppsfunktionerna vilket annars automatiskt fungerar enligt ett visst mönster när kroppen är i balans. 

Det som man kanske inte uppmärksammar inom konventionell sjukvård är att det finns mycket som inte syns på laboratorieprov. Blodprov visar oftast enbart de mest allvarliga variationerna och visar alltså inte om det finns en störning i hur hormonerna och hjärnan kommunicerar med varandra. Går det tillräckligt långt kommer naturligtvis hormonnivåerna att sjunka för lågt eftersom de endokrina organen blir så pass uttröttade av belastningen att de inte längre förmår producera hormoner. Men innan dess händer det mycket som inte syns på provsvaren. Sådant som kan få en människa att må fruktansvärt dåligt även om du blir "friskförklarad". Det handlar helt enkelt om att det har uppstått en störning i rytmen och utsöndringen av hormonerna, vilket har precis lika negativa konsekvenser för hälsan. Hormonsystemet regleras som sagt enligt en otroligt noggrann precision - det finns en rytm för hur alla hormoner utsöndras, när de utsöndras, i hur stor mängd, i, hur länge och påverkas direkt av rytmen hos andra hormoner. Denna rytmstörning eller "kommunikationsproblem" syns tyvärr inte på blodprov.

Alla hormoner regleras av hypotalamus körteln i hjärnan. Därifrån styrs hela kroppens hormonproduktion. Det är hypotalamus som signalerar till de olika organen att producera och utsöndra hormoner. Det är alltså här som störningen uppkommer vid stress. Svaga signaler, felaktiga signaler och signaler vid fel tidpunkt gör att organen börjar producera mindre hormoner eller de utsöndras vid fel tidpunkt. Det leder ofta till så kallad hormonresistens dvs cellerna i kroppen blir "trötta" och slutar svara på signalerna från hormonet i fråga. Resistens mot ett hormon innebär att det i tidiga stadier först utsöndras för mycket av ett hormon eftersom cellerna inte förstår att det finns tillräckligt vilket leder till att de inte släpper in hormonet i cellen för att kunna göra sitt jobb. Istället meddelar cellerna till hjärnan att det är brist på hormonet vilket gör att hjärnan tvingar kroppen att producera ännu mer, tills kroppen helt enkelt inte orkar längre. Då minskar istället utsöndringen.  För att göra det hela värre störs samtidigt hela den hormonella rytmen och samspelet mellan övriga hormoner vilket förvärrar hormonresistensen och kommunikationen blir ännu mer förvirrad.

Alla hormonella obalanser innebär alltså att det föreligger en störning i signalsystemet dvs hur hjärnan och organen som utsöndrar hormonerna kommunicerar. Ett undantag är autoimmuna sjukdomar där kroppen attackerar den egna vävnaden i endokrina organ t.ex. sköldkörteln och då är det förstås inte enbart fråga om ett "kommunikationsproblem" även om den autoimmuna reaktionen och inflammatoriska processen  i sin tur förvärrar signalförmågan. 

Jag vill också kort nämna ett viktigt hormon i detta sammanhang eller i ALLA sammanhang för den delen - nämligen LeptinMan kan kalla leptinet för vårt "chefshormon" eftersom det styr över alla andra hormoner. Vid en störning i leptinfunktionen kommer övriga hormoner också att fungera sämre. Leptinet har otroligt viktiga funktioner i kroppen. Förutom att den reglerar andra hormoner , är den en viktig del av immunförsvaret, skyddar vid inflammatoriska processer, reglerar vår hunger, påverkar fertilitet, sköldkörtelfunktion, åldrandeprocessen mm . Dess huvuduppgift är att meddela hjärnan hur mycket energi som finns tillgängligt och vad energin ska användas till. Därför är leptinet (i samspel med insulinet) ansvarigt för att bestämma om kroppen ska lagra fett eller förbränna fett. Övervikt är alltså ett tecken på leptinresistens dvs. kroppen är inställd på att lagra fett trots att det finns tillräckligt med fett att bränna. Hjärnan får alltså en felaktig signal och tror att det finns före lite energi att tillgå. Detta är bara ett exempel på hur leptinet styr kroppens funktioner. Den hormonella obalans som följer på för hög stressbelastning kommer alltså oundvikligen att påverka hur leptinet fungerar i din kropp. Som jag tidigare nämnt påverkas ALLA hormoner vid stress och vilken funktion som påverkas starkast är beroende på var din största känslighet ligger. 

Det är fråga om så extremt smala marginaler när det gäller vad som innebär en "normal" hormonell funktion. Allt måste ske med exakt precision för att kroppen ska fungera optimalt. Både för mycket och för lite av ett hormon är skadligt och likaså när hormonutsöndringens rytm är i obalans. Det handlar alltså om rätt timing och rätt styrka. När cellerna blir resistenta för ett hormon kommer både timingen och styrkan att påverkas vilket till slut kan resultera i att hormonproduktionen drastiskt avtar. 


Det som händer vid en utmattningsreaktion är i princip samma sak som händer i kroppen vid fibromyalgi. Fibromyalgi bryter också vanligtvis ut i samband med stress och en utmattad person lider ofta av smärta och värk i någon form. Precis som vid stressrelaterad utmattning innebär fibromyalgi ett totalt uttröttat hormonsystem och nervsystem som inte längre klarar av att försvara sig och återhämta sig från stress på samma sätt som hos en frisk kropp. Vid fibromyalgi  kan man säga att nerv-och muskelcellerna har blivit extremt känsliga för stimuli och därav den ökade smärtan och inflammationen. Detta är inte alls någon småsak eftersom muskler och nerver faktiskt kan ta verklig skada av detta uttröttande tillstånd. Nervsystemet är hela tiden på helspänn och har svårt att gå in i avslappningsläge. Det är svårare för kroppen av slå av det sympatiska nervsystemet  och aktivera det parasympatiska som ger kroppen möjlighet att återhämta sig och utföra viktiga läkande processerHar hormonsystemet blivit utmattat så till den grad att det inte längre orkar återhämta sig kommer det förstås att innebära en ond cirkel av ständig pågående stress och inflammation i kroppen. 

Ju större hormonell obalans i kroppen desto mer ökar även de inflammatoriska processerna. Med tanke på inflammation och kroniska sjukdomar spelar både hjärnan och  mag- och tarmhälsan en mycket viktig roll! Mage och tarm, kallas ofta för "den andra hjärnan" eftersom den påverkar så stor del av vårt välmående och alla högsta grad vårt psyke. Förenklat sagt börjar nästan allt i hjärnan och i magen. Funkar inte magen och hjärnan funkar inget annat heller. När hjärnan inte mår bra blir kroppen rubbas hormonerna. När hormonerna hamnar ur balans leder det till inflammation och inflammation leder till mer hormonell obalans. Dålig maghälsa leder till inflammation vilket i sin tur påverkar hjärnan. Att må psykiskt dåligt påverkar din magfunktion och din magfunktion påverkar din psykiska hälsa. Hur din hjärna mår påverkar dina hormoner och dina hormoner påverkar din mage och din hjärna...ja ni fattar. Det är en ond cirkel. 

Med tanke på detta är det inte så konstigt att livsstilsförändringar är det enda "botemedlet" mot stressrelaterade och funktionella besvär. Det enda sättet att få kroppen i balans är genom att göra något åt själva orsaken istället för att tillfället dämpa symptomen vilket oftast är den enda vård som erbjuds av konventionell sjukvård. 

En livsstilsförändring innebär en individuellt anpassad "coctail" av en naturligt balanserande kost, tillräckligt med näring, återhämtning & stresshantering, sömn, rätt, rörelse/motion och framför allt livsglädje! Detta kan sammanfattas med en central punkt; att finna kroppslig och själslig balans !  

Att lära sig hantera stresskänslan samt skapa ett liv som medför så lite kroniskt stresspåslag som möjligt är en nödvändighet. Du kan inte ignorera eller fly från din stress. Den går inte över av sig själv om du fortsätter på samma sätt. Stresshantering med hjälp av mentala redskap är mycket viktigt men räcker tyvärr inte heller hela vägen när hormonerna inte fungerar. Du kan inte alltid styra hormonerna med hjälp av dina tankar men tankemässigt kan du åtminstone styra över hur du fortsättningsvis bemöter och hanterar dina fysiologiska stressreaktioner. När du med hjälp av tankarna kan avdramatisera dina ibland obehagliga reaktioner på hormonell obalans påverkar du trots allt den onda cirkeln som gör att stressen blir ännu värre. Men jag vill påpeka att för att må bra måste du också åtgärda den obalans som finns i kroppen. Ni som lider av humörförändringar och mår psykiskt dåligt på grund av hormonella obalanser i form av pms, menopausbesvär osv. förstår nog att det inte bara går att säga "skärp dig!" när det känns som att det ångar hormoner ut genom öronen. Det går inte heller att säga till en utbränd person med ett hormonsystem som inte längre klarar av att skydda mot stressen att "rycka upp sig"! Kroppen har ju tydligt talat om för dig att den inte klarar av att skydda dig mot stress just nu och det betyder att du ska vila! Vägrar du lyssna så kommer kroppen till slut att tvinga dig till vila. 

Hormonell obalans börjar långt innan utmattningen är ett faktum, så se till att ta hand om din kropp innan det är för sent! Jag vill inte skrämma upp någon eller överdramatisera stressens konsekvenser men jag tycker på något sätt att vi bagatelliserar stressen för mycket idag. Vi är så vana vid att vara stressade att vi inte förstår vilka konsekvenser det kan få. Vi verkar inte heller riktigt förstå vad verklig återhämtning innebär eller så låter vi någon annan tala om för oss vad vi "borde" göra istället för att lyssna på oss själva. Stress ger obalanser som kan leda till allvarliga sjukdomar om de inte åtgärdas i tid! Det handlar inte om något som bara "sitter i huvudet". Visst, det har med din hjärna att göra men det är ju inte mindre allvarligt, snarare tvärtom! Som utmattad är du inte "bara lite trött och deprimerad" och behöver vila en stund... Inflammation och hormonstörning som uppkommer till följd av långvarig stress kan be bestående skador, både i hjärnan och som konsekvens av störd hormonfunktion och ämnesomsättning. Hur pass kroppen förmår återhämta sig beror på hur långt gången utmattningen är. 

De goda nyheterna är att kroppen trots allt gör allt den kan för att försöka återställa homeostas (balans) men det kräver att vi möjliggör detta genom vår livsstil. Vi måste lära oss ta hand om vår kropp om vi nu faktiskt vill leva ett rikt, meningsfullt och glädjefyllt liv. Och för att kunna göra en förändring måste vi förstås också ha kunskap om vad som faktiskt händer i kroppen när den störs i sin naturliga balans. 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar