6 aug. 2014

Värmestress och tankar inför hösten

Om man får tro väderleksrapporten borde den värsta värmeböljan vara över efter idag. Jag håller tummarna! Trots att jag alltid haft svårt att tolerera både för hett och kallt väder så har det tydligen blivit ännu svårare efter min utmattning. Kroppens "termostat" verkar ha fått sig en rejäl krasch den också och den är sommaren har det varit riktigt jobbigt. Eftersom de två senaste somrarna inte alls varit så här varma, har jag inte heller märkt av till vilken grad värmen kan vara belastande för kroppen. Extrem hetta är ju trots allt en stress för kroppen också och det märks tydligt. De senaste dagarna har liksom gått förbi i något sorts värmetöcken jag och blev tvungen att sjukskriva mig för jag kände att kroppen inte orkar. 

Jag försöker lära mig att inte utsätta min kropp för några extra onödiga stressbelastningar som sätter käppar i hjulet för återhämtningen. Förr skulle jag nog bara ha bitit ihop och tänkt att jag måste försöka kämpa. För att slippa ångesten över vad folk ska tycka och tänka och det dåliga samvetet. Att inte känna sig tillräckligt duktig. Jag borde ju nog ha lärt mig vid det här laget att inte fundera så mycket på vad folk tänker men det är fortfarande svårt eftersom det här med utmattning är något som inte syns utifrån. I början när jag var sjukskriven för två år sedan minns jag hur paranoid jag kände mig om jag orkade mig ut på en promenad eftersom jag var rädd att möta någon jag kände som kanske skulle tänka "Jaså, hon är sjukskriven men kan minsann vara ute och gå!". Men det viktigaste i återhämtningen är ju att ta bort de största stressfaktorerna eftersom man inte har någon stresstolerans. Man lär sig själv sina gränser och vad man orkar och inte orkar med.

Nu är det ju lite på samma sätt. Jag kanske inte klarar av att jobba i hettan men jag kan åka och handla till en sval mataffär. Jag ligger inte i sängen hela dagen (snarare ute i skuggan de här dagarna). Jag kanske behöver ta mig ett dopp i havet för att inte få panik av värmen. Det är uthärdligt om man får sitta i skuggan och inte göra något.Men jag vet att jag skulle må så fruktansvärt dåligt om jag hade varit tvungen att jobba. Jag känner min kropp ganska bra vid det här laget och jag måste ta varningssignalerna på allvar. Jag märker ju hur kroppen reagerar på hettan precis som på vilken annan stressfaktor som helst. Kroppen har fullt sjå att försöka reglera värmen och då börjar alla andra funktioner gå på sparlåga. 

Vad jag hört och läst från annat håll är det inte alls ovanligt med intolerans mot både hetta och kyla hos en person med binjuretrötthet och utmattning, så jag är inte ensam. 

Jag får väl ändå lov att känna mig stolt för att jag i det här fallet lyssnade på min kropp och gjorde rätt beslut att inte tvinga mig själv att jobba de här dagarna, även om det medförde lite ångest och dåligt samvete. Men det är mitt ansvar att ta hand om min kropp och min hälsa och jag har redan förstört den tillräckligt.

Nu har jag bara några dagar kvar av mitt tillfälliga "sommarjobb" och sedan får tiden utvisa vad som händer. Jag fortsätter att ta emot reflexologikunder och har två kurser kvar av utbildningen. Dock ännu över 100 övningsbehandlingar kvar innan jag får diplomet i min hand men det får ta den tid det tar. Jag funderar på att kanske ansöka om någon form av yrkesinriktad rehabilitering för att se om jag börjar orka jobba deltid med något annat utöver reflexologi och kostrådgivning. Tanken på att jobba med företaget på heltid har börjat kännas som en allt mindre bra idé. Det ställer så stora krav på både tillräckligt med kunder och på min egen förmåga att orka och klara mig ekonomiskt. Så jag får ta och fundera över vad den bästa lösningen skulle vara. 

Efter föregående år har jag insett att jag måste lära mig att inte stressa och oroa mig över framtiden. Plötsligt fick jag  för mig att jag "måste" ha allt på klart och började allt för fort fundera på att starta företag och allt möjligt trots att jag inte är redo ännu . Det blev för många stressande "måsten" och "borden" i min hjärna igen. Det resulterade i att jag periodvis mådde sämre igen. Så kan jag inte göra om jag ska ha en chans att börja må bättre. Sedan måste jag väl också inse att jag antagligen inte kommer att uppnå samma "nivå" som tidigare, vad gäller energi och stresstolerans. Det kommer förstås bättre perioder och sämre perioder. Och under de bättre perioderna måste jag vara aktsam med att inte belasta mig för mycket utan hitta den livsrytm som passar min kropp. En livsstil som bygger upp och som ger energi istället för att jag med jämna mellanrum ska dimpa ner i den där avgrunden av energilöshet igen och så tar det åter tid att kravla sig upp.  Och för varje gång det händer förstör man sin kropp lite till. 

Den här hösten får jag påminna mig själv om att skynda långsamt. Jag behöver inte ha bråttom och jag behöver inte ha kontroll över allt. Jag behöver inte veta exakt hur saker och ting ska utforma sig och det behöver inte ske nu. När tiden är rätt infinner sig också orken, motivationen och de rätta lösningarna. Det är så lätt att dra till sig pressen utifrån, att man ska tillbaka till arbetslivet så fort som möjligt och "göra nytta". Men till vilken nytta är en sjuk kropp utan energi? Vad tillför man då andra och sig själv? För att orka arbeta och njuta av livet måste motivationen komma från den inre livskraften, passionen och kreativiteten. Och först måste kropp och själ vara i balans. Annars hamnar man i en ond cirkel där man ständigt försätter kroppen i kaos igen och fastnar i tröttheten, i förvirringen, i ledan. Då ser man inte längre klart och kommer inte vidare. Man måste ge sig själv tillräckligt med tid att bara vara, bara leva, bara finnas till utan krav för att upptäcka vad det faktiskt är man vill göra istället för att fortsätta med allt man tror att man "måste" göra. 

Din hälsa är ditt ansvar. Det är ingenting att ha dåligt samvete över. Att ta hand om dig själv är det viktigaste val du gör här i livet, för bara om du själv mår bra, kan du bidra med dina gåvor och kunskaper till omvärlden och upprätthålla en livsstil som ger balans och glädje. 








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar