7 juli 2014

Veckans inspiration





Jag beundrar människor som vågar gå sin egen väg. Som inte bara följer strömmen. Som lyssnar till sin själ och följer sin dröm. Jag vill gärna vara en sådan människa. De senaste åren har jag nog blivit bättre på att börja fråga mig själv vad det verkligen är jag vill och följa mitt hjärta. Men det är en sak att vilja något och en helt annan sak att verkligen göra det. 

Jag har också insett att man måste fråga sig om och om igen vad det verkligen är man vill? För ibland får vi för oss att vi vill något bara av gammal vana eller för att vi tror att vi borde vilja det och så försöker vi inbilla oss att det ska vara på ett visst sätt. Vårt ego försöker ofta motarbeta vårt autentiska jag och få oss att tro att vi inte kan, att vi inte är värda något, att vi kommer att misslyckas etc. Egots röst är rädslans och separationens röst.Vårt sinne försöker rationalisera våra "galna drömmar" och vi tror att det är förnuftigt att följa impulsen från tankarna istället för impulsen från själen. Det kan vara svårt att uppfatta skillnaden mellan en emotion och intuition. Vi tror kanske att tankarna är mer logiska och rationella än det vi känner men många gånger kan tankarna vara ännu mer förvridna än känslorna. Och en känsla uppstår ju som en direkt följd av en specifik tanke.  Frågan är ju om vi tror på det vi tänker eller inte och hur stor makt vi tillåter tankarna att ha.

Som jag skrev förra veckan, är det viktigt att lära sig observera sina tankar för att undvika att falla offer för dem. Annars är det lätt att vi tror på allt vi tänker och då kan det gå galet. Det fungerar inte att alltid följa det vi tror är "en rationell tanke" lika lite som vi kan följa varje känsloimpuls. Vi måste lära oss att distansera oss till både tankar och känslor för att förstå hur de påverkar oss. Det handlar inte om att förneka något utan om förmågan att observera oss själva vilket gör att vi inte så lätt dras med i tankemönster och känslostormar. Och då vi inte automatiskt dras med kan vi lättare få kontakt med intuitionen och det som gömmer sig i vårt hjärta, som ofta skyms av allt tvångsmässigt tänkande och kaotiska känslor. Först då kan vi använda både tankar och känslor på ett konstruktivt sätt eftersom vi inte fastnar i dem. De får finnas där men utan att ta makten. 

Att följa magkänslan är ju inte heller det samma som att följa en flyktig känsla. Känslor och intuition är inte samma sak. Känslor går upp och ner men intuitionen, eller " andens röst" som jag så lagom flummigt väljer att kalla det, förblir lugn och stabil. Det är motsatsen till egots röst som drivs av rädsla. Intuitionen karakteriseras att ett stabilt lugn, ett "budskap" som förblir oföränderligt oavsett omständigheterna och yttre faktorer. Känslor kan vara starka och stormande men intuitionen verkar i det tysta. Det är därför det kan vara så svårt att lägga märkte till den där magkänslan innan man lärt känna hur den "kommunicerar". Därför måste man också lära känna tystnaden innan man kan lära känna intuitionen. Det är i tystnaden som du öppnar upp vägen till din själ. När det inte är en massa yttre stimuli (eller inre stimuli som tankar) som stör. Därför är t.ex. meditation, mindfulness och avslappning så bra redskap för att hitta sitt inre lugn och komma i kontakt med sin själ. 

Jag tror att för att våga bryta loss från välbekanta mönster och upptrampade stigar måste man först ha kontakt med sin själ. Man måste uppleva trygghet och frid inom sig innan man på riktigt vågar ta risker.  När egot styr präglas vardagen av rädsla och otrygghet. Vi kan inte tro på att allt ordnar sig. Vi tror att något kommer att gå fel, att misslyckande och katastrof lurar bakom varje hörn. Att vi riskerar att bli bedömda, kritiserade, utfrysta och oälskade. Men då sätter vi allt ansvar på det yttre istället för att inse att allt det vi vill och behöver redan finns inom oss. När vi inser detta kan vi slappna av och börja leva livet på riktigt. Vi vågar börja tänka utanför ramarna och kanske till och med strunta i ramarna. Det handlar inte om ett vårdslöst, gränslöst och oansvarigt sätt att leva, för när du kommer i kontakt med din själ börjar saker och ting på något sätt falla på plats av sig själva. För de ramar som styr oss mest är ju egentligen helt onödiga. De viktiga ramarna som våra värderingar och behov existerar redan inom oss. Men de ramar som ofta begränsar oss är just sånt som andras förväntningar och åsikter och principer. Allmänna attityder och åsikter om vad som är "rätt". Andras dömande ord och kritiska blickar. Och den största ramen som håller oss fången - vår egen rädsla. 

Att göra sig av med ramarna handlar om att inte låta yttre faktorer styra över det som ditt hjärta uppmanar dig till. Att inte låta andra människor bedöma vad som är rätt för dig. Att inte låta något krossa din dröm och din längtan. Att bestämma att det är du själv som har ansvar för ditt liv och din lycka. Och när du förstår detta, vill du automatiskt sprida mer utav det goda som finns inom dig. Att leva autentiskt handlar inte om att vara egoistisk. Det är precis tvärtom. När du inser vad som är viktigt i livet och känner dig tillfreds, har du ingen "nytta" av att vara egoistisk. När du förstår att det du redan är det du söker. Att allt redan finns inom dig. När du slänger dina egna begränsande ramar och öppnar dig för det nya och okända, ger du också tillåtelse för fantastiska saker att komma in i ditt liv. För så länge du fokuserar på begränsningar kommer du bara att dra till dig mer begränsningar. Mura tjockare väggar på ditt eget fängelse. Avskärma dig ännu mer från att inse dina möjligheter. Först när du finner dig själv där i ditt fängelse har du möjligheten att bryta ner murarna och slänga bort de ramar som hindrar din själ från att blomstra.

Fråga dig själv vilka ramar som styr ditt liv. Hindrar de dig från att leva ett rikt och meningsfullt liv? På vilket sätt låter du de negativa ramarna att begränsa dig ? Vilka ramar kan du välja att "slänga bort" ur ditt liv? För varje "onödig" begränsande ram som du skalar bort, ju närmare ditt autentiska jag kommer du. Ju mer du gör sådant som ger dig ökad frid, glädje och kärlek istället för att bara automatiskt göra det som du tror att du borde göra, desto starkare blir hjärtats röst och det blir lättare att veta vad du verkligen önskar utav ditt liv. Och när känslan av frid är grunden för det du gör, kommer du också att "på köpet" attrahera mer av det goda. 













Inga kommentarer:

Skicka en kommentar