8 juni 2014

O ljuvliga ungdom...

Det börjar bli oroväckande nära nu...om en vecka passerar jag från att vara 20+ till en mognare ålder... 

Vet inte riktigt vad jag anser om detta. Ska man krisa eller luta sig tillbaka och välkomna den mogna åldern? Jag kan väl inte påstå att jag direkt har en allvarlig ålderskris men nog måste jag ju erkänna att det kommer att kännas skumt att titulera mig som 30-åring..helt bekvämt känns det ju liksom inte. Man är liksom van att säga att man är "twenty something". Nåväl, 30 blir jag vare sig jag vill eller inte så därför tänker jag absolut inte dra täcket över huvudet och förneka faktum. Nej, jag tänker minsann fira när det nu kommer tillfälle att ställa till kalas. Ingen stor, hejdundrande fest , men kaffebjudning för familj och vänner blir det i alla fall. 

I mina yngre år (ja jag anser mig faktiskt berättigad att använda den frasen nu...)  tyckte jag om att fixa, baka och ställa till men under de senaste åren i och med att jag inte mått så bra så har inte den där spontana orken att ställa till bjudningar funnits. Jag ser förstås fram emot att få fira för jag tycker att finns det en orsak att fira så ska man göra det. Det som dämpar det hela är dock min sjukt dåliga stresstolerans. Sånt som jag egentligen tycker är roligt, t.ex. att fixa och baka kan också bli ett stressmoment . En dålig och mycket onödig ovana att se för mycket krav i allt. Stresståligheten varierar ju också beroende på dagsformen. Energilöshet och trötthet sänker min stresstolerans väldigt snabbt. 

Jag gillar ju inte alls att ha saker framför mig och helst vill jag ha gjort allt i så god tid som möjligt för att känna att allt är under kontroll. Men det är ju så skrattretande onödigt att stressa över fjuttiga saker, som t.ex. några kakor som ska bakas. Helst skulle jag förstås ha fixat allt redan nu så jag slipper tänka på det. Hm, varför inte istället fokusera på hur roligt jag faktiskt tycker det är att baka och som jag faktiskt i normala fall ser som en avslappning. Får nog påminna mig själv lite oftare om det här med att ifrågasätta mina tankar och vara medveten om vart jag lägger min energi. Mitt mål som 30-åring får nog bli att på riktigt lära mig njuta av livet! 

Får väl också försöka sänka kraven lite och inse att jag inte behöver ha sju sorter på bordet..fast med alla dieter i min familj lär det väl bli det ändå  :) Det ska förstås bakas lågkolhydrat/socker- och mjölfritt till mig själv och så är det fyra till i familjen med samma kostvanor. Sedan ska det finnas mjölk- och äggfritt alternativ, laktosfritt och nötfritt.. ja och så lite "vanliga" bakverk också, för om jag kör stenhårt på den hälsosamma linjen kanske sockertrollen i min närhet bojkottar festen... Lite får jag väl tänja på principerna en dag som denna, trots att det är kalas hos kostrådgivaren :) 

Hm, eller kanske man skulle knarka lite socker för att döva ålderskris och stresstankar, he he...!

Nä då...jag "berusar" mig hellre på livsglädje!  















  


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar