30 juni 2014

Veckans inspiration



Allt börjar med en tanke. Det är med tankarnas kraft som du skapar din upplevelsevärld. Det påverkar hur du känner, hur du upplever omvärlden och hur du agerar. Det är lätt att uppleva att det är känslorna som styr. Men en känsla uppstår alltid ur en tanke. Ingen känsla utan en tanke först. Ibland uppfattar vi kanske inte ens tanken bakom känslan eftersom känslan kan vara så stark. Tankemönster kan vara så invanda att vi ofta inte ens märker vad vi tänker eller reflekterar över hur tankarna faktiskt påverkar oss. 

Därför är det viktigt att öva upp medvetenheten om du vill lära dig påverka ditt eget liv. Det går lätt att falla in i offerrollen och tro att "allt bara händer" utan att du själv kan påverka, men sanningen är att du påverkar lika mycket genom att vara passiv. Tankarna styr fortfarande men utan att du är medveten om det. Du tillåter på så sätt vissa tankar att styra över ditt liv istället för att utforska tankarna och se vad de har att säga.  

Nästa gång du upplever en känsla - försök uppmärksamma vad du tänkte på innan. Vad var det som gav upphov till känslan? En negativ känsla föregås alltid av en negativ tanke och en positiv tanke leder till en positiv känsla. Det går inte att tänka en positiv tanke och känna en negativ känsla. Den negativa känslan ger i sin tur lätt upphov till ännu fler negativa tankar och så blir det en ond cirkel. Detta låter ju ganska enkelt, eller hur? Vill du uppleva positiva känslor - tänk positiva tankar! Fast det vet vi ju alla att det inte alltid är så lätt. Kruxet är ju att vi måste tro på tankarna också. Vi kan alltid tänka en positiv tanke men tror vi inte att den är sann så hjälper det inte. Det måste finnas en samstämmighet mellan det du tänker, känner och gör. Motstridighet kommer att stoppa processen. Det är det som kan vara så svårt när vi vill uppfylla våra drömmar. Vi önskar något, men innerst inne tvivlar vi på att det verkligen kommer att hända. En negativ tanke dominerar fortfarande. 

Acceptans har jag ju skrivit om många gånger och det måste jag ju poängtera igen i det här sammanhanget. Acceptansen är det första steget och den är  i sig är en positiv upplevelse och leder därför till till fler positiva upplevelser. Det handlar inte om att vältra sig i eländet utan att bemöta sina tankar och känslor med omtanke för att kunna gå vidare. Det man upplever får vara så, utan att man behöver bedöma eller analysera. När man observerar sina tankar får man distans och märker att det faktiskt går att aktivt ändra tankarnaMen bara om du först accepterar den gamla tanken och väljer att tro på den nya tanken. Det kan kräva lite övning. Tvivel och rädsla ställer ofta till det och gör det svårt att verkligen känna tilltro. Ett knep är att förändra lite i taget. Man behöver inte tänka överdrivet positiva tankar som det är svårt att tro på, utan försök bara ändra på den gamla tanken så att den blir lite mer positiv, så pass att du upplever den som trovärdig. Det går alltid att checka med sig själv huruvida tanken har effekt genom att undersöka känslan. Hur känner jag mig när jag tänker den här tanken. Det enklaste sättet att "ta reda på" vad som försiggår i tanken är att titta på vilka känslor de skapar. Får dina tankar dig att må bra eller dåligt? Om tanken ger en negativ känsla, kan du då försöka tänka en annan tanke som får dig att må lite bättre? Om du har svårt att tro på den nya tanken, vad är det som gör det svårt? Det går alltid att utforska vad som ligger bakom tankar, känslor och beteenden bara man lär sig medvetet observera sina tankar och reaktioner. Det ger ledtrådar som gör det lättare att sedan kunna förändra. För du kan ju inte förändra det du inte vet om eller erkänner. 

För att förändra ett beteende måste du alltså börja i tanken. Du måste tänka på ett annat sätt för att kunna agera på ett annat sätt. Tanken måste förändras innan det går att förändra beteendet. Det får alltså inte finnas någon motstridighet mellan dina tankar, känslor och beteende. Då är risken stor att misslyckas och det leder inte till en varaktig förändring. En förändring är alltid en förändring och nya steg innebär alltid en utmaning, men förändringen blir inte en riktig förändring innan du tror på att det går . När du i tanken visualiserat det du vill förändra, har du redan gjort den största förändringen. När du lever som om det redan sker. Det första steget är alltid det steget du tar i ditt sinne. Inre förändring, sedan yttre förändring. 

Det går inte att leva ett liv i glädje och frid om du är fast i ett negativt tankemönster. Ditt beteende och det sätt på vilket du utformar och lever ditt liv reflekterar din inre värld. 

Vad är det som fått makten i ditt liv? Vilka tankar får mest utrymme? Vilka tankar är det som du tror på och vilka har du svårt att uppleva som "sanna"? 

Lär dig observera  dina tankar!Vilken tanke kan du välja att förändra just nu?

Önskar dig en skön vecka! 

 

27 juni 2014

Kikärtsröra och resistent stärkelse

Länge sen jag gjort hummus nu. Jag tappade väl aptiten lite sedan förra årets blodiga hummushistoria då jag fick åka till akuten och sy ihop mitt finger efter att ha varit lite för ivrig med stavmixern... :)

Kikärtor är också en bra källa till resistent stärkelse som det ju diskuterats en del om på sistone. Bland annat här och på engelska, här kan du läsa mer om resistent stärkelse och dess effekter. Förutom potatismjöl och kall potatis är tillagade och avsvalnade bönor också en bra källa till resistent stärkelse. Hur bra man tål dessa är förstås individuellt. Bönor innehåller lektiner som kan irritera tarmen (och i större mängder bidra till och förvärra läckande tarm) men om man tillagar de på rätt sätt genom blötläggning, sköljning och uppvärmning så försvinner en stor del av lektinerna. Ändå kan både fibrerna och lektinerna ha en gasbildande effekt. Bönor och baljväxter hör ju egentligen inte till den artegna kosten men som med allt annat vad gäller kosten är ju det viktigaste att hålla koll på vad kroppen tål och vill ha. Om man klarar en liten mängd så kan det få vara ett tillägg i kosten ibland.  Är man mycket kolhydratkänslig och har problem med blodsockret kan det vara skäl att vara försiktig med vissa livsmedel som t.ex. bönor eftersom de också innehåller blodsockerhöjande stärkelse förutom RS. (Då kan andra källor av RS vara att föredra)

För övrigt har prebiotika liknande positiva effekt på tarmfloran som resistent stärkelse. Prebiotika finns i lösliga och mjuka fibrer t.ex grönsaker, bär, rotfrukter, vissa frön som t.ex. chia och fiberhusk (psyllium). Även syrade grönsaker som surkål är bra.  Också dessa fibrer (som på grund av att de bryts ner i tarmen) kan ibland förvärra magproblem hos personer med t.ex IBS och dålig matsmältning. Man får helt enkelt pröva sig fram med resistent stärkelse och fiberrika livsmedel. En trasig tarm kan vara väldigt känslig i början och tål kanske bara en liten mängd tills tarmen läkts. När tarmfloran och matsmältningen förbättrats är det vanligt att toleransen för vissa livsmedel också gör det. 

Det går förstås bra att hålla sig till lösliga fibrer i form av grönsaker utan att blanda in resistent stärkelse och börja dricka potatismjöl i vatten men är man ute efter eventuella hälsoeffekterna av resistent stärkelse som t.ex. bättre tarmflora, bättre insulinresistens, stabilare blodsocker, viktreglering, bättre psykiskt mående (vilket antagligen kan relateras till en bättre tarmhälsa) så kan det vara intressant att testa hur kroppen reagerar på tillskott av resistent stärkelse. Det viktiga är att komma ihåg att tarmen behöver lösliga fibrer (obs! inte hårda olösliga fibrer som fullkorn etc ) för att upprätthålla en stark och balanserad flora. Tillskott av mjölksyretabletter och kallpressad kokosolja är också bra för magen. 

Nåväl, tillbaka till kikärtorna.
Det här receptet vågar jag inte riktigt kalla för hummus eftersom det innehåller diverse andra lite märkliga ingredienser än en traditionell hummus. Men en kikärtsröra full med nyttiga ingredienser blev det i alla fall. 

Jag hade ingen tahini hemma så istället använde jag förutom olivolja lite färdig pesto samt en klick mascarponeost, lite dijonsenap, en vitlöksklyfta samt både lite citron och äppelcidervinäger. Kryddade med chilipulver, paprikapulver, gurkmeja samt lite oväntade ingredienser: lite "supergreens" i form av torkade nässlor och spenatpulver! 

Nu kanske ni tycker att det låter lite konstigt men jag kan lova att det smakade gott! :) Gurkmeja är mycket antiinflammatoriskt och både spenat och nässlor är också riktiga vitaminbomber.

Riktigt gott tillbehör när man grillar nu på sommaren!




Har du testat resistent stärkelse? Hur reagerar din mage på olika sorts fibrer?



24 juni 2014

Födelsedagen

Den fruktade 30-års dagen firades den 15 juni :)

De blev en lyckad bjudning men i efterhand inser jag att det inte var särskilt lyckad idé att ställa till med en större fest trots allt. Stora fester är inte alltid bäst, särskilt inte för en HSP med en utbrändhet i bagaget. Man vet ju aldrig på förhand hur orken kommer att vara och tyvärr var energinivån inte så hög till att börja med vilket gjorde att dagen slutade i tårar och total känsla av utmattning. Det var ju inte riktigt så jag tänkt det.  Det blev lite för mycket tillställande och sen jag hade svårt att slappna av och bara njuta. Det blir så där när man gärna vill  hålla koll på allt och hinna prata med alla, vilket  ofta resulterar i att jag inte själv kan slappna av och bara njuta. Jag hade en märklig känsla då gästerna åkt att jag hela dagen liksom passerat i en dimma. Den dagen då jag verkligen ville leva i nuet gick liksom förbi mig på något sätt istället. Jag ville ju känna mig glad när dagen var slut men stället tappade jag alla krafter och kände mig bara trött och tom. Dagen efter kände jag mig just "dagen efter", som en bakfylla fast utan att ha druckit någon alkohol. Tömd på energi, dimmig i huvudet, värk och kraftlöshet i kroppen, urflippad mage, gråtfärdig och bara allmänt i obalans.  Det är ju inget nytt under solen förstås, de gamla "vanliga" varningssignalerna som jag får när kroppen säger ifrån.

Nu börjar jag nog återhämta mig men hela förra veckan var jag ganska så däckad . Trots detta är jag förstås väldigt tacksam över att jag har så fina vänner och familj som ville fira med mig! 

Här kommer lite bilder från kalaset:

  

  
Det mesta av godsakerna var förstås socker- och mjölfria. Jag bjöd bland annat på fisktårta som min pappa lagat, snittar med skinka-och salamiröra (frökex för lågkolhydratgänget), lchf-chokladtårta med hallonmoussefyllning, rabarbercheesecake, chokladbollar och nötkex. Jag var faktiskt så "snäll" (eller snarare elak, hur man nu väljer att se på saken...) att det också fanns en vanlig tårta bakad på vetemjöl och socker för att hålla somliga av gästerna nöjda :) 

Gästerna verkade i alla fall nöjda och tilltalades tydligen även av lchf-tårtan, som nästan blev helt uppäten fast den var otroligt mäktig. Men fantastiskt god var den.


  
                                              
                                       Lite posering :)





                  Vi hade ju i alla fall tur med vädret! 



   
   Fick många fina blommor!









Fina presenter fick jag också. Bland annat en torkugn! Kostnörden är superglad! :) Nu slipper jag torka nötterna i vanlig ugn. 

Kostnörden hade också önskat sig en rejäl gjutjärnsstekpanna och det hade fler än en person satt på minnet så jag fick hela två stycken, av samma märke till på köpet :)


Fick också många andra bra presenter förstås. 

Måste bara visa detta fina kort som min syster knåpat ihop. Kolla särskilt in bilden till vänster, där min pappa matar i lilla Sofie munkar! Ha ha, han ser riktigt manipulativ ut då lilla jag oskuldsfullt hugger in på munken med en gaffel (!) Han gjorde väl ett försök att uppfostra sin dotter till ett sockertroll men det höll inte i sig så länge! Nu vet jag bättre! ;) 




  Men nu blir det i alla fall inget firande på en lång tid framöver, bara så ni 
  vet! :)
  





  













23 juni 2014

Veckans inspiration



Översättning:

"Varje gång jag ser tillbaka på mitt liv inser jag att varje gång jag trodde jag blivit avvisad från någonting gott så blev jag i själva verket ledd i en ny riktning mot någonting ännu bättre."

När jag läser det här inser jag hur sant det faktiskt är men hur svårt man har att se den där meningen i allt när man är mitt uppe i det. Därför är det så viktigt att reflektera över det som hänt i efterhand, för då ser man helheten. 
Jag tror hårt på att det finns en mening med allt. Att livet är fullt av tecken och sammanträffanden som hjälper att leda en i rätt riktning.  

Det är lätt att nästla in sig i missnöje och besvikelse för att saker och ting inte gått enligt planerna.  Man upplever misslyckande, klandrar sig själv eller andra, frågar sig varför det man önskade inte inträffade och undrar varför det inte gick som man ville.

Har du tänkt på att orsaken kanske är att det helt enkelt inte var meningen att gå som du ville? Att det fanns en mening med att det inte blev så. Att det fanns en annan plan. Hade det gått som du önskade precis just då hade du inte varit där du är just nu och där du befinner dig just nu är precis just där det är meningen att du ska vara

Det vi vill och det vi behöver är faktiskt inte alltid samma sak. Vi tror att vi vill en massa saker tills vi plötsligt inser hur galet det faktiskt var. Att det var något helt annat som vi faktiskt behövde. Livet styrde oss i en annan riktning och trots vårt motstånd (som ibland gör att det tar längre att komma dit vi ska eftersom vi tror att vi prompt ska gå i en annan riktning..) så finns det en mening med det som händer och om vi bara lär oss att lyssna på vår intuition och själ så gör vi det också lättare för att själva att inse vad som är meningen med vårt liv. 

Ofta ser vi den röda tråden först i efterhand. När vi ser tillbaka efter en svår period i livet, när allt tycks gå emot oss och livet tar oanade riktningar, då kan vi plötsligt urskilja något ur all förtvivlan. Vi kan se hur all den smärta vi gått igenom har fört oss till en ny positiv situation. En ny början. Nya insikter. Ja ja, visst är det en klyscha att vi "växer genom våra lidanden" men det är ju likaväl sant. Vi kan förstås välja att stanna i bitterhet och hålla fast vid lidandet men det är faktiskt ett val vi gör. Smärta kan vi inte undvika men lidandet är ett val. Först när vi väljer att släppa taget om det som varit  kan vi tillåta nya krafter att födas ur det gamla. Vi släpper taget för att ge rum för något nytt. Då ser vi plötsligt att det som hände faktiskt hade en mening även om det innebar smärta. 

Hur kan vi då veta skillnaden på vad vi vill och vad vi behöver? Och hur kan vi förena de två så att det vi behöver faktiskt är det vi vill?

Först och främst, lär dig lyssna på dig själv! Försök komma i kontakt med din magkänsla. Stanna upp och reflektera över dina drömmar, dina önskningar. Vad är det som driver dig? Är det en flykt från rädsla eller någon annan negativ känsla som för dig framåt? Är det en rastlös jakt på något utanför dig själv som du tror kommer att ge dig frid? I så fall är det dömt att föra dig på villovägar. Finns det sånt som du gör av gammal vana men som inte är bra för dig? Du är van med detta så du tror att det är så det borde.  Destruktiva mönster kan sitta väldigt hårt men första steget att bryta de är att bli medveten. Ifrågasätt dina tankar och våga erkänna och uttrycka dina känslor. Öppna dig sin själ för livet. Våga ta risker, vara sårbar. Var äkta! Då lär du dig att ärligt ta reda på vad det är du vill. 

Jag tror att Livet och Gud alltid för en tillbaka på rätt spår igen och bara man är uppmärksam och öppen för att se åt vilket håll man ska gå. Det är ingen idé att plågas över det man upplever som fel beslut, det är ingen katastrof som ödelägger ditt liv. Det var det bästa du kunde göra i just den situationen. Bara du är villig att söka efter just din mening och uppgift i livet så kommer det att falla på plats i sinom tid. Omvägar är just bara omvägar, det ändrar inte din djupaste önskan som sedan kommer att bli ditt "öde" om du bara fokuserar på att leva i enlighet med det som ditt hjärta är fyllt av. Det är verklig kontroll. Att leva autentiskt i kontakt med din själ. När yttre faktorer får mindre inverkan och intuitionen större plats. 

Men först måste du stanna upp och lyssna. Släppa lite på den egna kontrollen och våga lita på att det som ska komma, det kommer när tiden är rätt. För tillfället finns bara detta nu, denna stund som du kan välja hur du förhåller dig till. Nuet är det enda du kan påverka, det enda du har. Det enda som för dig framåt mot dina drömmar. Nuet är ditt liv.

Lär dig iaktta dina egna tankar, känslor och beteendemönster. Hitta mönstret i ditt liv. Lär känna dig själv. Gör det till en prioritet att uttrycka kärlek och uppmuntran till dig själv. Våga släpp fram dina drömmar och dina önskningar. Våga uttrycka det som finns i ditt hjärta. 

När du tror på att livet har en mening, att allt som sker har något att lära dig, att varje steg du tar för dig närmare dit du ska, att du aldrig någonsin kan misslyckas eftersom du redan finns här och lever ditt liv - och det är tillräckligt. Du behöver bara finnas här och nu, öppen för det som kommer. När känslan av trygghet, tillit och frid växer inombords, vågar man också släppa på kontrollen och öppna sig för livets sårbarhet. 

Vi ser inte alltid "the big picture", helheten. Men allt eftersom vi lever kan vi ana en röd tråd och de små tecknen som fanns där men som vi kanske inte riktigt såg just då eller vågade följa. 

Det är inte riskfritt att leva men att leva utan att riskera något är inget liv alls. 

Vad fylls ditt hjärta av idag? Är du uppmärksam på tecken och sammanträffanden i vardagen? Vad är din önskan för den här dagen och den här veckan? Vad vill du känna och uppleva mer av?

Fokusera på det!

Önskar dig en fin vecka!


"What we think, we create
What we feel, we attract
    What we imagine, we become"



20 juni 2014

Glad midsommar!

Ville bara kika in och önska er alla en skön midsommar!

Själv jobbar jag två tidiga morgnar under midsommar så har inga storslagna planer. Har nyss grillat hos mina föräldrar till lunch och ikväll ska jag bara slappa för mig själv här hemma. Sedan blir det väl att lägga sig senast 22 :) Låter kanske lite tragiskt att fira midsommarafton ensam men som den introverta person jag är, trivs jag (ibland lite för bra) i mitt eget sällskap och lider inte avsevärt av att inte ha planer ikväll. Eftersom jag varit väldigt trött och obalanserad den här veckan känns det riktigt skönt att inte ha några större planer ikväll. 

Det går utmärkt att vara hälsovis också under högtider. Själva maten under högtider som jul, påsk och midsommar är ju oftast nyttiga, det är främst desserterna, bakverken och godiset som ställer till det. Så här på midsommar kanske man grillar kött eller fisk med grönsaker och goda tillbehör samt äter sill, gravlax och ägg. Och lite jordgubbar med vispgrädde till efterrätt. Riktig, naturlig mat finns det nog att ta av. Sen är det bara att skippa socker, mjöl och annat skräp. 

Idag bestod midsommarlunchen av baconlindad grillad kyckling med grillad zucchini, morot, tomat och halloumiost och en kall gräddfilssås.  Till efterrätt jordgubbskvarg innehållande (ekologiska obesprutade) jordgubbar, vispgrädde, kvarg och vaniljpulver. Så enkelt, fräscht och gott!



Ikväll blir det säkert lite midsommarfredagsmys med gravlax, sill och ägg och så finns det ju alltid lite "nyttiga" bakverk i frysen kvar från födelsedagen om det skulle behövas. En chokladboll slinker nog alltid ner. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som inte har en så sockerkänslig kropp att jag klarar av att äta lite lågkolhydratbakverk och mörk choklad utan att suget triggas. Är jag chokladsugen stillas suget av en bit och då är jag nöjd. För många fungerar inte det och då får man helt enkelt avstå. Man måste lära sig känna efter själv vad kroppen klarar av och om det är värt att göra "avsteg". Man kanske också vill unna sig lite extra vid speciella tillfällen och det är självklart ens eget val. Hur man påverkas beror på hur känslig man är. Men många reagerar dagen efter med magproblem, svullnad, huvudvärk och trötthet. Socker- och glutenbakfylla kan faktiskt vara lika jobbig som att vara bakis av alkohol. Speciellt om man avstått från sånt som socker och gluten en längre tid kan det kännas av extra mycket om man får i sig lite för mycket vid något tillfälle. Kroppen har ju redan vant sig av med "gifterna" och det blir lite av en chock för "systemet". 

Ät dig åtminstone mätt på riktig mat och njut sedan av det lilla extra om du väljer det men känn efter vad din kropp signalerar. Var sedan noga med att äta extra naturlig och näringsrik mat dagen efter och drick mycket vatten. Särskilt om det blir lite mer av det alkoholhaltiga också förstås :) 

Och glöm inte den viktigaste hälsovisdomen - att ha roligt, umgås, skratta och må bra under midsommar!

Ha det gott!







17 juni 2014

Den förlamande tröttheten och veckans inspiration



Detta är mitt mantra just nu. Det får väl också bli veckans inspiration. Orkar inte ens reflektera över något citat just nu. Jag är så fruktansvärt trött. Jag kämpar med att acceptera läget och inte kämpa emot. Födelsedagsfirandet tog för mycket av min energi och resulterade i en enorm trötthet. Kroppen säger definitivt ifrån nu igen. Den försätter sig i "energisparläge". Jag hoppas det bara är tillfälligt för jag vill ju orka. Vill orka jobba. Vill vara glad. Vill vara positiv. Vill ha en kropp som fungerar som den ska. Vill inte känna mig nedstämd, frånvarande, tom och energilös. Det är mycket jag vill. Det är mycket jag inte vill.

Men det tjänar ingenting till att kämpa emot och önska att nuet är annorlunda. Det är mycket jag vill och inte vill men det enda jag behöver är att acceptera. Och acceptera det jag känner att jag inte kan acceptera just nu. Oron över att inte orka, rädslan över de gamla symtomen som dyker upp - de finns där. Men oron leder ingen vart. Rädslan för bara med sig mer negativa känslor. Men acceptansen är den enda lösningen. Allt annat för bara med sig mer kaos. Utan acceptansen kommer jag inte vidare. Jag behöver bara vila i acceptansen i denna stund. Känna att det är okej att jag mår så här utan krav och rädsla. Kraven kommer väldigt lätt när jag tappar energi. Jag får tankar om att jag "måste" orka och rädd att jag inte ska orka. Men det tar som sagt bara mer energi att oroa sig. Endast i acceptansen finns friden. Och som jag skrev förra gången. Där finns också glädjen. Att känna att man "borde" vara positiv eller glad gör en inte automatiskt gladare. Först då man helt enkelt accepterar och låter allt vara kommer det som ska komma till en på ett naturligt sätt. Inga påtvingade "jag borde", "jag måste", jag får inte"..osv. Att bara vara i det som sker just nu. Och veta att det inte alltid komma att vara så. Allt är övergående och allt har sin tid. 

Jag accepterar, jag släpper taget, jag ser framåt med tillit.
















13 juni 2014

Nu tar jag helg!

SÅ trött jag är.... men ser ändå fram emot helgen med födelsedagsfirande. Har ett deltidsjobb under sommaren och nytt jobb tar alltid extra energi. Heltidsjobb skulle jag absolut inte orka med just nu, det är ett som är säkert. Vill ju också ha tid och energi över för reflexologibehandlingar även om det är ganska dött så här på sommaren. Folk har säkert "roligare" saker för sig än att springa på behandlingar under semestern :)

I går var jag så dränerad på energi att jag nästan hade lust att skippa hela födelsedagskalaset men så påminde jag mig själv om att det ju är mitt eget val, jag ville ju fira lite extra den här gången. Det behöver inte vara så märkvärdigt, huvudsaken att jag får umgås med vänner och familj. 

Så jag ska försöka att bara slappna och och ha det roligt. Och framför allt acceptera den där utmattande känslan när den kommer. Vad gör det om jag är trött? Det är inte farligt. Jag behöver inte vara rädd för min trötthet. Jag försöker bara ta det som det kommer utan att pressa mig själv. Om jag stretar emot och gör motstånd tar det bara ännu mer energi och det är bara onödigt. Jag kan ändå inte förändra något innan jag accepterar det. Jag får vara trött och det är övergående. Bara låta nuet vara som det är. Då tror jag också man får tillbaka energin lite snabbare och acceptansen gör att glädjen också kan finnas där, trots att man inte mår så bra som man önskar. Motståndet ger ju bara upphov till negativa känslor men acceptansen är en positiv upplevelse i sig. 

Så, trots att jag har lite bakning och städning kvar innan söndagen så ska jag försöka att bara ta det med ro. Jag kan välja att fokusera på glädje, även om jag skulle vara trött. Jag kan inte påverka min trötthet men jag kan välja hur jag förhåller mig till situationen. Och ur acceptansen kommer glädjen.  

Nu ligger två cheesecakes och gottar sig i ugnen och jag tänker inleda helgen med lite fredagsmys. Någon bit av min egen choklad och ett glas rött. Because I think I´m worth it! :)





















9 juni 2014

Veckans inspiration



Det är något häftigt och storartat med människor som vågar vara sig själva. Det är klart att vi alla innerst inne vill vara oss själva men det finns sånt som hindrar oss från att våga visa vem vi är och leva ut vårt sanna jag. Man är kanske rädd att inte bli omtyckt, att bli kritiserad och sårad, man vill vara andra till lags och påverkas av vad andra tycker och tänker. Man har kanske dålig självkänsla och svårt att tro på att man är värd kärlek. Det mesta grundar sig i rädsla. Rädsla att inte bli accepterad, omtyckt, älskad. Även att inte bli älskad av sig själv. Jag minns mig själv som förvirrad tonåring som ännu inte hade en särskilt god självkännedom. Som de flesta i den åldern hade jag svårt att veta vem jag riktigt var, att hitta min identitet. Det väcker en del ångest och gör det också svårt att leva avslappnat. Om man inte vet vem man är, hur ska man då kunna vara sig själv? 

En vanlig reaktion på detta är att man försöker bygga upp något sorts ideal - en bild av sig själv som man vill vara, eller som man tror att andra skulle vilja att man var - och så försöker man leva upp till den bilden istället för att släppa taget och i lugn och ro utforska sig själv. Det blir ett otroligt energikrävande sätt att leva. Jag upplevde en rädsla för att upptäcka att den jag verkligen var inte var den jag ville vara. Det var innan jag insåg att när man lär känna sig själv på riktigt så börjar man ganska automatiskt gilla den personen. Klart att man har sidor som man irriterar sig på och tycker mindre om, men det handlar om att inse att man är en helhet, en härlig kaotisk blandning  av styrkor och svagheter. När man vågar landar i sig själv och möter sin egen själ växer en ny form av trygghet fram och man vågar släppa loss lite mer. Vågar börja visa både för sig själv och andra vem man är. Det är när du släpper taget och öppnar upp som du ger dig själv tillåtelse och möjlighet att växa. Att bli den du är. och inse att det är det som är en viktig del av meningen med livet. Du har faktiskt en uppgift och "skyldighet" att vara den du är, för det är DIN gåva.Vi har fått livet som gåva och vår uppgift är att inse vem vi är, hur vi vill leva det livet och älska oss själva så att vi sedan förmår älska andra.

Du har säkert mött på sådana människor som har en viss utstrålning, en karisma som gör att man dras till just den personen. Det är ofta människor som verkligen vågar vara sig själva, som är bekväma i den de är, som öppet vågar ge av sig själva. När man upplever frid och helhet i sig själv finns inte heller ett behov av att lättvindigt döma andra och projicera sina egna skuggsidor för att fly från sig själv.  Förstås gör man det ibland ändå, för vi är människor men med självkännedom kommer en ökad medvetenhet som gör att omedvetna destruktiva beteenden lättare kan brytas. Man kommer också till en ökad insikt om att vara sig själv handlar just om att vara och inte nödvändigtvis att göra. När du har förmågan att vara kommer det att bli lättare att förstå vad du verkligen behöver (och inte behöver) göra. Du kan inte och behöver inte göra allt. Det finns oändliga krav om du väljer att se det som krav. Men bara du själv kan bestämma vad som är viktigt. 

Att vara sann och autentisk handlar om att våga visa sin själ. Blotta sig lite. Ge utan att kräva tillbaka men inse att på det sättet får man också så mycket i gengäld. Livet öppnar sig.  Jag tror de flesta är trötta på fasader. Självklart visar vi upp våra bättre sidor hellre än våra dåliga sidor men jag tror det är viktigt att vi också vågar tala om sådant som är mindre bra, för det är en del av oss. Och även våga visa mer av det som är bra. Dela med oss utav de gåvor och egenskaper vi har fått. Våga visa mer kärlek och uppskattning. Våga visa världen vem vi är. 

Det är inte alltid lätt när vi styrs av våra rädslor. Men livet medför risker och vi måste våga riskera att bli sårade, annars kan vi inte heller leva fullt ut. Det är smärtsamt att bli sårad, men känner du dig själv har du också en trygghet som gör det möjligt att gå igenom smärtan. 

Det kommer tyvärr alltid att finnas människor som sveper in i ditt liv med negativ energi, som kritiserar, som sårar, som rent av kanske inte gillar dig. Det är inte ditt ansvar eller problem. Din uppgift är att vara dig själv och "förvalta" ditt liv på ett bra sätt. Var dig själv, gör det du älskar och lev närvarande. Då kommer du också att dra till dig de rätta personerna.  Lägg inte energi på de som inte väljer att stanna i ditt liv. De personer som du behöver i ditt liv, kommer för att stanna. De kommer att älska dig för den du är.

Tack för mig. Måndagsflumm slut! :) 








8 juni 2014

O ljuvliga ungdom...

Det börjar bli oroväckande nära nu...om en vecka passerar jag från att vara 20+ till en mognare ålder... 

Vet inte riktigt vad jag anser om detta. Ska man krisa eller luta sig tillbaka och välkomna den mogna åldern? Jag kan väl inte påstå att jag direkt har en allvarlig ålderskris men nog måste jag ju erkänna att det kommer att kännas skumt att titulera mig som 30-åring..helt bekvämt känns det ju liksom inte. Man är liksom van att säga att man är "twenty something". Nåväl, 30 blir jag vare sig jag vill eller inte så därför tänker jag absolut inte dra täcket över huvudet och förneka faktum. Nej, jag tänker minsann fira när det nu kommer tillfälle att ställa till kalas. Ingen stor, hejdundrande fest , men kaffebjudning för familj och vänner blir det i alla fall. 

I mina yngre år (ja jag anser mig faktiskt berättigad att använda den frasen nu...)  tyckte jag om att fixa, baka och ställa till men under de senaste åren i och med att jag inte mått så bra så har inte den där spontana orken att ställa till bjudningar funnits. Jag ser förstås fram emot att få fira för jag tycker att finns det en orsak att fira så ska man göra det. Det som dämpar det hela är dock min sjukt dåliga stresstolerans. Sånt som jag egentligen tycker är roligt, t.ex. att fixa och baka kan också bli ett stressmoment . En dålig och mycket onödig ovana att se för mycket krav i allt. Stresståligheten varierar ju också beroende på dagsformen. Energilöshet och trötthet sänker min stresstolerans väldigt snabbt. 

Jag gillar ju inte alls att ha saker framför mig och helst vill jag ha gjort allt i så god tid som möjligt för att känna att allt är under kontroll. Men det är ju så skrattretande onödigt att stressa över fjuttiga saker, som t.ex. några kakor som ska bakas. Helst skulle jag förstås ha fixat allt redan nu så jag slipper tänka på det. Hm, varför inte istället fokusera på hur roligt jag faktiskt tycker det är att baka och som jag faktiskt i normala fall ser som en avslappning. Får nog påminna mig själv lite oftare om det här med att ifrågasätta mina tankar och vara medveten om vart jag lägger min energi. Mitt mål som 30-åring får nog bli att på riktigt lära mig njuta av livet! 

Får väl också försöka sänka kraven lite och inse att jag inte behöver ha sju sorter på bordet..fast med alla dieter i min familj lär det väl bli det ändå  :) Det ska förstås bakas lågkolhydrat/socker- och mjölfritt till mig själv och så är det fyra till i familjen med samma kostvanor. Sedan ska det finnas mjölk- och äggfritt alternativ, laktosfritt och nötfritt.. ja och så lite "vanliga" bakverk också, för om jag kör stenhårt på den hälsosamma linjen kanske sockertrollen i min närhet bojkottar festen... Lite får jag väl tänja på principerna en dag som denna, trots att det är kalas hos kostrådgivaren :) 

Hm, eller kanske man skulle knarka lite socker för att döva ålderskris och stresstankar, he he...!

Nä då...jag "berusar" mig hellre på livsglädje!  















  


4 juni 2014

Grön smoothie

Jag gör inte smoothies så ofta men tror det blir mer av den sorten nu när sommaren kommer. Det lockar liksom mer när det är varmt ute och man vill ha lite lättare mat. Gröna smoothies kan också ätas som en kall soppa och till exempel smaksätta med lite färska örter, vitlök eller andra kryddor.  Blir lite som en gazpacho. Ska försöka experimentera fram ett bra recept i sommar när örterna växt till sig lite.

En sån här grön smoothie gjorde jag för ett tag sedan. Den innehöll avokado, gurka, nässlor, rucola,  maskrosblad, kokosmjölk, kokosvatten, cantaloupemelon, riven ingefära, macapulver, lite citronsaft och kokosolja. 


2 juni 2014

Veckans inspiration


Här kommer veckans inspiration som utlovat:




Att vara stark innebär att bejaka sin svaghet. Äkta styrka handlar om att acceptera sig själv helt och hållet, även det man upplever som svaga sidor. När man accepterar att man faller ibland är det också lättare att ta sig upp igen. När man omfamnar smärtan och försöker förstå sina egna känslor kan man lära sig något av det man gått igenom istället för att fastna i lidandet. För som någon klok människa skrev: Smärta är oundvikligt i livet men lidandet är ett val. Vi lider när vi klamrar oss fast vid gammal smärta utan förmågan att gå vidare. 

Lycka och frid handlar inte om frånvaro av smärta, det handlar om att möta smärtan, acceptera och uppleva den och släppa taget om den. Värdefulla insikter uppkommer genom denna process av acceptans. Att bara låta allt vara som det är. Låta livet komma och gå, vara öppen för nya upplevelser och möjligheter,finna mening med det som sker och inse att allt händer av en orsak.  Att ignorera svaghet är att inte inse sin egen styrka, för den finner du bara när du möter dina skuggsidor. När du vågar älska livet som det är, släppa taget om det som står i vägen för din inre frid och låta livet bära dig. Det betyder att du gör dig sårbar, du faller, du upplever smärta - men du inser också att du på detta sätt på något sätt också blir osårbar. En smärta som möts med förståelse kan omvandlas till något gott och gör dig mer hel som människa.  Du inser att det finns något större som bär och när du faller är fallet inte bottenlöst. Du tvingas kanske möta obekväma insikter men insikterna får dig att växa. Ibland måste vi helt enkelt falla hejdlöst för att kunna hitta tillbaka till oss själva igen. Släppa taget. Möta livet öga mot öga. Och inse att det enda vi behöver göra är att leva i denna stund. Leva i tillit till att oavsett vilka upplevelser och känslor som uppstår, är det alltid ok. Det får vara så. Nästa stund är alltid en ny möjlighet och en ny verklighet. 

Ha tillit till att allt är som det ska vara - just nu. Vad du än må känna precis den här stunden. Omfamna upplevelsen, släpp sedan taget för att gå vidare och möt nästa ögonblick med en ny öppenhet. 

Att våga möta och omfamna sin smärta är sann styrka!

Önskar dig en fin vecka!