28 maj 2014

Var ligger ditt fokus?

Länge sen jag skrivit ett typisk Sofie-flummigt inlägg så tycker det börjar bli dags nu! :)

En tanke som slog mig här om dagen: Varför är det så att vi har så lätt för att tro på det värsta som kan hända men så svårt att tro på det bästa som kan hända?  En positiv förväntning eller en oro för en negativ upplevelse har ju faktiskt lika stora förutsättningar att slå in, så varför ligger det närmare till hands att tro på det negativa scenariot? 

Att måla upp det värsta scenariot har vi inga problem med men att förvänta oss positiva saker verkar vara mycket svårare för oss människor. Särskilt sådant som vi uppfattar som extra osannolikt. Men är det inte lika osannolikt att något extremt katastrofalt ska hända? 

Kanske har det att göra med rädslan att bli besviken. Visst upplever vi besvikelser i livet som kanske föder tvivel men tänk så många positiva, glädjande, underbara saker som livet ger , vilket borde få oss att inse att det finns så mycket gott att få. Men fokuserar vi hela tiden på negativa"tänk om" tankar skapar vi spår i hjärnan som gör att vi mycket lättare faller in i ett negativt mönster och ger mindre utrymme åt positiva intryck.  Därmed drar vi också till oss mer av det negativa. 

Vad gör det om vi förväntar oss något och blir besvikna? Vi har ju ändå upplevt en positiv känsla under tiden. Mår vi inte bättre av att vara glada i "onödan" än ångestfyllda i onödan? Det är ju inte att så att vi blir gladare när något obehagligt händer bara för att vi oroat oss före. Förväntansångest gör det inte mindre obehagligt. Snarare blir vi ju bara mer ångestfyllda,ledsna eller besvikna. Kanske tar vi besvikelser lite för allvarligt.  En besvikelse är ju helt enkelt bara ett motstånd mot livet, mot det som är just nu. Vi fick inte som vi ville, alltså tror vi att det är fel. Kanske det egentligen är så att det som hände faktiskt var meningen att det skulle hända? Så som du tänkte att saker och ting "borde vara" egentligen kanske inte alls "borde" vara så. Och eftersom det som hände redan har hänt finns det ju inget bättre sätt än att faktiskt acceptera det - för vad annat kan du göra? 

Förändrar du något till det bättre genom att gå omkring arg, besviken och frustrerad? Nej, det bästa du kan göra för att vända på "lyckan" är just att fokusera på lyckan. Mer av negativa tankar skapar mer negativa tankar som skapar negativa känslor som skapar negativt beteende och drar till sig negativa upplevelser. Vice versa. Så en så enkel sak som att försöka skifta fokus och förändra en tanke kan vara avgörande. Och förändra en tanke kan vi bara göra om vi först utforskar tanken. Mycket lite av det vi tänker är ju faktiskt objektivt sant eller ens särskilt sannolikt. Men det är tanken som skapar vår egen subjektiva sanning och då kan vi ju lika gärna öva upp sådana tankar som skapar mer glädje. För vare sig tanken är negativ eller positiv skapar den antingen negativa eller positiva upplevelser. Valet är ditt!

Allt det här handlar alltså om en så enkel princip som attraktionslagen. Enkelt sammanfattat: det vi fokuserar på det attraherar vi mera av in i vårt liv. Vare sig det är negativt eller positivt. Bara en sådan sak att en negativ tanke aldrig kan ge upphov till en positiv känsla och negativa känslor leder till negativa tankar vilket blir en ond cirkel. Vare sig det är på ett medvetet eller omedvetet plan, drar vi till oss olika upplevelser i vårt liv. De tankar som vi tänker och de känslor vi känner skapar vi också vårt liv med. Den vibration vi sänder ut till omgivningen i form av tankar, känslor och agerande kommer att ha en inverkan både på andra och dig själv eftersom du attraherar just det som du "sänder" ut. Vi är lite som energimagneter. 

Naturligtvis kan vi inte gå omkring glada och lyckliga hela tiden och tänka positiva tankar dygnet runt. Så fungerar vi inte. Man kan inte tvinga sig till att vara positiv, det leder bara till att det känns ansträngt och onaturligt. Det viktigaste är kanske att vi lär oss acceptera livet lite mer. Släppa taget om det som vi tror att livet borde föra med sig och istället öppna oss för de möjligheter som vi kanske inte var villiga att se. Ha tillit till att allt ordnar sig och att det finns en mening med allt som sker i vårt liv. Acceptansen i sig är ju faktiskt positiv, så att acceptera är förutsättningen för att hitta frid och glädje. Att släppa taget om det som varit och söka ny uppbyggande energi. Utan acceptans kan du aldrig bryta ett negativt mönster eller gå vidare. Acceptansen ger en frid som öppnar upp för nya perspektiv och ger möjlighet att skapa nya tankar och börja fokusera på det som du önskar mer av i ditt liv istället för att oroa dig för vad som skulle kunna hända eller fokusera på det som du inte vill ha. 

När vi lär oss att acceptera livet som det är och börjar förvänta oss positiva upplevelser och inse att det finns obegränsat med kärlek, glädje och frid för var och en av oss - då börjar livet öppna upp sig och vi drar till oss oanade möjligheter. Vi släpper fokus på det som vi inte vill ha och lägger energi på att attrahera det vi vill ha. Du behöver bara tro på att du är värd allt det goda och vara givmild med din egen glädje och kärlek till andra människor. En liten tanke växer sig till en större tanke som skapar en liten känsla som växer till en stor känsla som leder till en liten handling som växer till större handlingar.

Kanske är det jantelagen som förstört oss lite.  Enligt Jante får vi inte förvänta oss för mycket heller, då är vi ju lite för "kaxiga", inte tillräckligt ödmjuka. Bättre att klaga lite så där lagom hela tiden och ta det säkra före det osäkra. Men jag tror vi behöver lära oss att förvänta oss mer utav livet och förstå att vårt fokus faktiskt styr vår verklighet. Bestämma oss för att skapa utrymme för mer positiv energi, för det gynnar både oss själva och alla andra omkring oss. 

Jag måste ju erkänna att det här är något jag själv kämpar mycket med. Men just därför tycker jag är det är så viktigt att poängtera. Det är inte lätt innan det blir en vana. Att förändra ett liv av negativa tankemönster, stress och oro tar tid. Att omprogrammera hjärnan är en process men som med alla nya vanor behöver man vara konsekvent för att det ska bli just en vana. Jag trillar ofta tillbaka  i den onda cirkeln av pessimism, särskilt när jag är energilös och överstimulerad. Då tappar jag lätt alla mina skyddsmekanismer och de gamla mönstren har lätt att ta över. Men då försöker jag tala om för mig själv att först bara acceptera. Acceptera hur jag känner, sedan försöka ändra perspektiv. 

Att redan på morgonen välja ditt fokus för dagen är ett bra sätt att bli mer medveten över var ditt fokus ligger. Istället för att stiga upp, knäppa på autopiloten och göra alla morgonritualer i en monoton dimma eller hetsande stress - ta en stund där du funderar över hur du vill att din dag ska vara. Försök vara medvetet närvarande redan från morgonen och ta fasta på de positiva känslorna (kan ju vara svårt om du avskyr morgnar och har ett fruktansvärt morgonhumör, men har du det så räcker det långt att då bara acceptera detta faktum). Hur du börjar din dag påverkar hur du upplever resten av dagen. Om du vaknar  på rätt sida eller fel sida så att säga. 

Centrera dig först i nuet, välj sedan ditt fokus. Vad upplever jag just nu och vad vill jag uppleva idag?

Ja nu fick ni en rejäl dos flummeri så det kanske räcker för en tid framöver :) 

Liknande reflektioner hittar ni bland annat under etiketterna acceptansmedveten närvaro och  att leva i nuet










2 kommentarer:

  1. Bra skrivet! Har en fråga angående reflexologi, hur små/unga barn kan man behandla?
    H Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan behandla redan från spädbarnsåldern. T.ex. reflexologi vid kolikproblematik är effektivt. Behandlingsformen är då lite annorlunda förstås än för vuxna dvs. mer som massage. Själv har jag inte gått den kursen ännu och inte behandlat barn alls så jag känner mig inte riktigt bekväm med att behandla små barn ännu.

      Radera