5 apr. 2014

Ibland går man på sparlåga

Energilösheten fortsätter. 

Min kropp har tydligen gått in i "strömsparläge" som datorerna :) Jag har igen haft svårt för att acceptera det. Jag tror att jag måste kämpa ännu mer för att orka. Att om jag släpper taget så tappar jag all kontroll fast jag omgående jobbar med att få mig själv att på riktigt förstå att så inte är läget. När jag pressar mig själv så ökar jag ju bara på stressen och det blir värre. När hjärnan är överstimulerad och resulterar i svårigheter att fokusera är lösningen inte att tänka ännu mer. Då måste jag lägga av. Hitta de här gränserna för mig själv som jag ännu har svårt med. Stänga av datorn, lägga undan faktaböckerna och ta fram en roman istället, bli medveten om tankarna som snurrar och bromsa mig själv innan det går för långt. Jag tror det är faran med att vara en person som trivs lite för bra i sitt eget sällskap. Det händer så lätt att man trasslar in sig i sina tankar och inte alltid märker av det. Ett bra botemedel är nog att bryta sig loss ur rutinerna med jämna mellanrum och helt byta fokus. Få något annat att tänka på än det som upptar tankarna. Ha roligt, skratta, släppa loss, göra sånt som fyller på med positiv energi. Annars blir livet lätt för allvarligt. Jag har tyvärr för det mesta tagit livet alldeles för allvarligt och jag behöver verkligen mer lättsamhet, spontanitet och glädje i min vardag som kan få min högkänsliga hjärna att släppa loss lite mer. 

Kroppen strejkar på många sätt just nu. Inser att jag har alldeles för många krävande tankar som spökar i mitt huvud. Hur länge tar det innan man lär sig att släppa taget och "go with the flow" undrar jag? Ja jag vet, det är en process. Och när man inte har mycket energi, då blir det så lätt att ängslan och stressande tankar  "kidnappar" hjärnan. Den där tilliten till livet vacklar. Jag får påminna mig om den vissheten att allt ordnar sig som det ska och allt faller på plats i sin rätta tid. Just nu är det enda jag kan göra att acceptera nuläget. Släppa taget om alla krav. För att jag ska orka vidare. För det är ju märkligt att jag alltid måste börja må dåligt innan jag klarar av att släppa taget. Att det alltid måste bli så extremt. Varför ska det vara så svårt att lära sig ett avslappnat sätt att närma sig livet ? En balans mellan stimulans och återhämtning. Det har jag frågat mig många gånger redan under de senaste åren och kommer säkert att fråga mig många gånger igen. Men kanske jag ställer för stora krav på mig själv där också. Det handlar väl främst om att fokusera på de små sakerna i vardagen som skapar balans. 

Nu ska jag fokusera på att "attrahera" sådant som bygger upp min energi. Det fina i vardagen. Som till exempel att bryta mejerifria månaden med att äta en underbart mjuk och krämig brieost. Ja jag åt alltså inte upp hela osten... ;)



Och dricka morgonkaffet ur en liten söt blommig kopp som jag hittade här om dagen ute i "boden".Tänk vad mycket godare kaffet smakade i morse ! :)


Och att få frukostbesök av tre stycken vitsvanshjortar händer inte varje dag!


   
                                                                        "Accept what IS
          Let go of what WAS
        And have faith in what will BE"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar