29 apr. 2014

del 4. Vad du äter påverkar hur du äter - kosten och din hjärna

I de tidigare inläggen i "serien",  härhär och här har jag pratat om hur hormon som insulin, leptin och kortisol påverkar ätbeteende och viktreglering. Det finns också andra signalämnen som spelar en viktig roll i hjärnan och är centrala för hur vi reagerar på det vi äter - nämligen signalsubstanserna.  Det är ju hjärnan som styr vårt ätbeteende och den påverkas starkt av hormonbalansen. 

Eftersom signalsubstanserna också är hormon kommer naturligtvis övriga hormoner (särskilt våra könshormoner) att påverka nivåerna av och balansen mellan signalsubstanserna. Som vi redan sett, påverkas hormonerna av den mat vi äter och hjärnan är mycket känslig för vad vi stoppar i oss (t.ex. socker, gluten, onaturliga fetter). Sockerberoende experten Bitten Jonsson skriver : "Det faktum att det vi äter direkt påverkar hjärnans produktion av kemikalier skiljer hjärnan från alla andra organ i kroppen". 

Hjärnan behöver rätt näringsämnen för att kunna bygga upp funktionsdugliga celler . Hjärncellerna byggs upp av protein och fett och påverkas direkt av den energi i form av fett och glukos som vi får i oss via maten. Hjärncellerna behöver en liten mängd glukos och tillräckligt med fett för att fungera. 

Det finns många olika signalsubstanser men jag tänker främst ta upp tre av de viktigaste när det gäller ätbeteende - serotonin, dopamin och betaendorfin. 

Serotonin en lugnande signalsubstans och vårt "må bra-hormon". Det har en lugnande, ångestdämpande och rogivande effekt. När serotoninnivåerna är bra känner vi oss lugna, harmoniska, avspända, glada, har god impulskontroll och sover bra. Har vi lågt serotonin kan vi bli lättretliga, arga, få oro och panik, drabbas av "skenande tankar", sömnproblem, magproblem och sug efter socker, kolhydrater och alkohol. 

Dopamin är en stimulerande signalsubstans och kan kallas för vårt "motivationshormon". Dopamin gör oss motiverade och aktiva. Har vi låga nivåer kan vi känna oss trötta, omotiverade och nedstämda, ha låg energi, koncentrationssvårigheter och dåligt minne. Låga nivåer av dopamin ses ofta hos personer med beroendeproblematik. 

Betaendorfin är kroppens eget "smärtstillande" ämne och fungerar som morfin. Den stillar både fysisk och psykisk smärta, lindrar ångest och ökar välbefinnandet (kan också ge eufori). Har vi lite betaendorfiner kan vi bland annat uppleva låg självkänsla och nedstämdhet. 

Dessa tre signalsubstanser är mycket aktiva i hjärnans belöningssystem. Belöningssystemet är det centrala när vi talar om beroende. Det handlar inte bara om narkotika, alkohol, nikotin - utan även något så tillsynes harmlöst som socker. Låter kanske extremt att jämföra men sockerberoende och heroinberoende fungerar på samma sätt i hjärnan även om heroinet naturligtvis är en starkare drog.  Ändå handlar det om samma funktion, ett belöningssystem som är extremt känsligt.  Det är individuellt hur känsligt belöningssystemet är. Våra gener bestämmer känsligheten eller benägenheten men med livsstilen kan vi styra hur detta sedan utvecklas. En med känsligt belöningssystem behöver ingen stor dos av t.ex. socker för att snabbare utveckla ett beroendemönster. 

En person som är socker/kolhydratsskänslig har ofta låga nivåer av serotonin och betaendorfin. Socker ger samma effekt som serotonin och betaendorfin och när nivåerna är låga reagerar hjärnan mycket kraftigare på sockret och risken blir större för att utveckla ett beroende. Det är också intressant att gluten också aktiverar belöningssystemet för vissa och därför kanske inte så märkligt att det också verkar finnas "brödberoende".  Gluten i samband med socker/stärkelse (mjöl) kan alltså vara en riktig trigger. 

Jag ska inte gå in mer på hur sockerberoende fungerar utan kan istället varmt rekommendera Bitten Jonssons bok "Sockerbomben i din hjärna". (Obs, den nya versionen från 2010) för den som vill fördjupa sig i hur hjärnan (och kroppen) påverkas av socker. 

Trots att du inte lider av ett direkt sockerberoende så påverkar signalsubstanserna och belöningssystemet ändå ditt ätbeteende. T.ex. kanske du har en tendens att äta mer när du har ångest, känner dig nere eller är stressad? Då är det serotoninet som styr. Det är det klassiska "att tröstäta" . Serotonin ökar välbefinnandet efter intag av mat (ofta kolhydratrik mat). 

Eller istället kanske du är av den typen som gärna äter när du känner dig uttråkad och livet känns lite grått och meningslöst? Istället för att maten lugnar, ger den en "kick" och du känner tillfredsställelse. Då är det dopaminet din hjärna vill åt. Betaendorfinet är alltid med i spelet och ger en känsla av välbefinnande när hjärnan fått sin "belöning". Detta kan förstås vara helt harmlöst och att tröstäta eller uttråkningsäta gör vi väl alla ibland, men det avgörande är hur kraftigt din hjärna går igång när du äter. Hur häftigt känns det? Hur stark är belöningen? 

Dopamin skapar alltså motivation att äta medan serotonin ger belöning när du har ätit. Dessa samarbetar i belöningssystemet och ger maten en alltför stor belöning i hjärnan frigörs mer dopamin och endorfiner som gör att du vill ha mer och behöver större dos för samma belöning. Vid ett beroendemönster är den biokemiska reaktionen överdrivet stark i belöningssystemet. Man är ändå mer eller mindre  påverkad av signalsubstanserna och detta i samverkan med mentala "triggers" eller emotionell förstärkning dvs hur mycket förknippas maten med känslor och tankar påverkar hur starkt du styrs av det du äter. Det kan vara specifika situationer, minnen, tankar och känslor som förknippas med mat och triggar suget. Signalsubstanserna påverkas sedan i sin tur av hur stor belöning din hjärna får. Det viktigaste är ändå att gå till botten med den primära triggern, alltså orsaken till varför du känner att du behöver maten för att "självmedicinera". 

Vid ett mat/sockerberoende är det förstås inte allt i maten som triggar din hjärna. Den upplever inte samma belöning av proteinet eller fettet i maten.Protein bygger upp din kropp, fett gör dig mätt och lugn men utan att trigga belöningssignalerna.Sockret däremot "kidnappar" lätt ditt överlevnadssystem och har en kraftig effekt på belöningssystemet. Har du ett känsligt belöningssystem är socker tyvärr en stark drog. Socker gör ju också som jag tidigare nämnde, att mättnads och hungerregleringen rubbas och gör också att du lättare börjar överäta. Sockret triggar igång och gör att du kan äta och vill äta mer mat. Och det svängande blodsockret och abstinensen i hjärnan gör att kroppen skriker efter mer socker och kolhydrater för att "överleva". 

Jag vill alltså poängtera att det är en stor skillnad mellan ett sockerberoende och att då och då äta för att man är ledsen eller uttråkad. Hur det utvecklas beror på din biologiska känslighet. När du ibland äter för att dämpa ångest kanske det får dig att må bättre utan att det leder till ett beroendemönster, men är du känslig kommer hjärnan att kräva mer och mer för att uppnå samma tillfredsställelse. Det är samma sak oavsett vilken drog (allt från socker, alkohol, träning osv) du tar till för att försöka hantera en känsla, du måste gå till botten med grundproblemet. 

Det är absolut inget fel med att njuta av mat. Människan behöver njutning, det är en del av ett gott och meningsfullt liv. Mat är inte bara näring , den är också en njutning. Om inte maten smakade gott skulle vi ju inte vilja äta heller. Men det handlar om hur mycket njutning din hjärna kräver för att känna tillfredsställelse och när livet börjar gå ut på att jaga något som ska kompensera för ett underliggande problem. Och vid ett beroende handlar det ofta inte längre om ren njutning utan om en sorts okontrollerbar handling där negativa känslor tar över efter det tillfälliga "ruset". 

Signalsubstanserna har alltså en stor påverkan på vårt psykiska välmående och både brist på och obalans mellan signalsubstanser samt den biokemiska känsligheten påverkar hur ätbeteendet utvecklas. Någon kan äta en godisbit eller bulle, njuta och sedan inte tänka mer på saken medan det för en annan ger en så kraftig reaktion i belöningscentrum att det inte är möjligt att njuta av "lite". Det triggar helt enkelt suget för mycket. 

En god balans mellan signalsubstanserna är väldigt viktigt för hjärnans välbefinnande men inte alltid så lätt att veta var obalansen ligger. Att genom kosten få i sig tillräckligt med näring för att bygga upp tillräckligt med signalsubstanser och reglera balansen. Det viktigaste är att minska på sockret och få i sig tillräckligt med naturligt med fett samt aminosyror från protein som behövs för att signalsubstanserna ska kunna byggas. Så ren, naturlig, antiinflammatorisk och tillsatsfri mat som möjligt är viktigt för friska hjärnceller. Enligt min åsikt påverkar allt kroppsfrämmande i form av kemiska tillsatser, gifter, onaturligt fett och överskott av socker och gluten, kroppen på ett negativt sätt och vi sätter våra cellers liv och funktion på spel.

Övrigt som också påverkar signalsubstansernas produktion och funktion är bland annat  matsmältning och kroppens näringsupptag. En frisk tarmflora är också mycket viktigt.  Och sist men inte minst har den övriga hormonella regleringen i kroppen en stor betydelse . 

Så för att sammanfatta kan man säga att hormonbalans är A och O. Hormonerna och signalsubstanserna styr våra funktioner i kropp och hjärna. För att våra celler ska kunna bygga upp vår kropp och hålla den i trim krävs en balans mellan alla kroppens hormoner. Kroppen har ett eget "inbyggt regleringssystem" för detta men vi kan rubba balansen ganska rejält när vi i det långa loppet i och med vår livsstil utsätter kroppen för olika former av belastning.

Så rå om era hormoner väl! En naturlig "kroppsvänlig" kost, stresshantering/återhämtning, fysisk aktivitet, utrymme för glädje och positiv energi i vardagen är alla exempel på vad som främjar kroppens balans. 











25 apr. 2014

Mejerifri choklad-moccamousse

Under tiden jag åt mejerifritt gjorde jag denna mejerifria chokladmousse. Superenkelt!

Mejerifri choklad-moccamoussé (2 port.)

1 avokado
1,5 dl kokosmjölk
2 msk kakao
ett par bitar mörk choklad (minst 80 %) 
1 tsk vaniljpulver
1 tsk kaffepulver utrört i 2 msk vatten
eventuellt lite honung, stevia, mixade dadlar eller annan sötning.

- Smält chokladen
- Mixa avokadon, kokosmjölk, kakao, vaniljpulver och kaffet med stavmixer.
Tillsätt den smälta chokladen. (Vill man lämna bort chokladen helt går det bra
att tillsätta lite mer kakao och lite mer sötning om man önskar)
(Som sötning hade jag en "rad" 90% choklad och en liten klick honung).

Låt stå kallt minst 1 timme innan servering.



   










21 apr. 2014

Påsken och " hjärnvila "

Hoppas du haft en trevlig och skön påsk! 

Det är synd att högtider ofta verkar vara mer stressande för många när det borde få vara en tid för återhämtning. Jag tror ändå julen innebär mer stress för de flesta än påsken eftersom det är så mycket extra runt jul. Påsken är på något sätt mer avslappnad och har kanske inte lika många "obligatoriska borden".  Vi behöver ju t.ex inte köpa påskklappar :) 

Jag bestämde mig att den här påskhelgen ska innefatta paus från fakta och onödig "hjärnverksamhet". Jag har insett att för mig innebär den viktigaste återhämtningen vila för hjärnan. Vila från intryck och för mycket stimuli eftersom det tröttar ut mig väldigt mycket. Att ligga och dega i soffan kanske betyder att kroppen vilar men det betyder inte att hjärnan tar paus. Och tar inte hjärnan paus gör ju faktiskt inte kroppen det heller, om stresshormoner flödar omkring i kroppen. Då kan tvärtom fysisk aktivitet verka mer avslappnande. Det är ju faktiskt så att stresshormonet kortisol inte sjunker utan fysisk aktivitet. Man måste liksom aktivera kroppen för att den sedan ska kunna lugna sig. Det betyder inte att man måste ut och springa eller köra någon högintensiv träning - det räcker bra med en promenad. Jag har ju på senaste tiden fått omprioritera min träning på grund av svackan som kom och hälsade på. Trötta binjurar tycker inte om högintensiv träning och jag har inte haft någon som helst ork till det heller. Så jag har istället gått promenader, yogat och gjort lite lätt muskelträning hemma när jag orkat.

Jag har också insett hur viktigt det är att jag vilar min hjärna. På riktigt. Från för mycket intryck och överaktiv tankeverksamhet. Släppa taget om kontrollbehovet. Bara tillåta mig att vara och låta livet leda dit det är meningen. För min hjärna gör mig väldigt utmattad när den sätter igång. Och när man ibland glömmer bort hur viktigt det är att uppleva de där stunderna av stillhet. Då man upptäcker det som finns i tystnaden mellan tankarna. Medvetenheten om det som bara är, utan att tankarna tar över. Att bara finnas till i nuet. Det är väl det som man kallar "peace of mind". Har inte haft mycket av den sorten under de senaste månaderna. 

Men nu känner jag i alla fall mig mera lugn än innan påsken och jag lyckades ganska bra med "hjärnvilan".Inget onödigt surfande på nätet (uhm, ja förutom när jag hittade en intressant sida om gluten som jag bara måste läsa...nördvarning!?), inga faktaböcker, inga onödiga funderingar/grubblerier kring studier, kurser, företagandet eller dylikt. Jag har istället bland annat läst en roman istället för faktaböcker, sett film, gått promenader, umgåtts med familj och vänner, lagat och ätit god mat och idag har jag första gången i vår suttit ute på verandan och läst samt haft en trevlig te stund med en god vän.

Och det faktum att våren riktigt tagit fart idag kan ju inte annat än fylla en med glädje. Det var en lyckad påsk. 


Påskbrasan. Lite gräsbrand blev det men det var bara på ytan eftersom det var så vått under. Men lite småspännande var det ju när man såg hur glöden tog fyr! ;)


   Släckningsarbete :) 


Den ljuva Pashan! Nu är den tyvärr slut. Ett år till nästa gång! :) Tror nog inte det vore lika gott om man åt det för ofta heller och så är det lite för farligt gott. 

Vad har ni ätit för gott i påsk?











17 apr. 2014

Den goda påskmaten och recept på sockerfri PASHA

Om det är något som är obligatoriskt i matväg under påsken för mig så är det Pasha. Det har alltid varit en tradition hos oss och jag har alltid älskat denna mäktiga påskdessert. För mig är det väldigt viktigt med traditioner och högtider och säkert är det därför det är så viktigt att det ska finnas traditionsenliga rätter på matbordet. Julen är ju en klass för sig men även på påsken finns det sånt som hör till även om menyn då inte är lika självklar.Det brukar bli något gott hemma hos föräldrarna och så brukar vi grilla korv vid påskbrasan. Jag har faktiskt tänkt mig en korv i år, hör och häpna! :) Jag är annars ingen vän av korv, särskilt inte att äta den som den är men får jag lite tillbehör med så ska det väl gå an. Och när man äter den utomhus vid en eld så smakar det ju oftast mycket godare .  

Nu får vi dock se med spänning om morgondagens utlovade regn ger klartecken för att elda påskbrasa på lördag eller om det får bli grillning på verandan istället. Så länge jag minns har det antingen varit massor med snö kvar eller väldigt lerigt på påsken så årets påskväder är sannerligen märkligt. Men jag njuter i fulla drag eftersom det äntligen får vara riktigt vårväder under påsken vilket ger den rätta stämningen.

Sedan ska det väl konsumeras lite ägg och sill förstås. Jag har ju min egen inlagda sill  och så köpte jag också enbärsströmming som jag tänkte göra någon sorts sillröra på. Den obligatoriska och efterlängtade rökta fårsteken finns också i kylskåpet och får det att vattnas i munnen. Jag hoppas dock att min mage börjar samarbeta lite mer så jag faktiskt kan njuta av maten också. Matsmältningen fortsätter att strejka och det känns som jag ätit småsten efter varje måltid. I dag har jag konstant ont i magen, en sån kramp och uppblåsthet som jag inte haft på länge.  Men, som tur är har jag i alla fall matlusten kvar så jag tänker äta gott i alla fall! :) 

Tillbaka till pashan.  I fjol experimenterade jag fram ett eget recept på en mindre sats. Man kan ju inte äta så stor mängd av den här desserten. I år följde jag ungefär samma recept men gjorde lite ändringar.

Här kommer receptet:

Sockerfri Pasha 

1,5 dl vispgrädde
1 burk kvark (250 gram)
ca 1 dl turkisk yoghurt
50 gram rumsvarmt smör

rivet skal av en ekologisk citron
saften av en halv citron
1 tsk vaniljpulver
1 tsk honung

Torkade bär/frukter
Mandelspån

Istället för russin och sukat hade jag i torkade gojibär och torkade hackade mullbär. (Man kan förstås använda russin eller vilka torkade bär/ frukter man vill) 

- Vispa grädden ganska stabbigt
- Häll i kvarken, yoghurten, smöret, vaniljpulver samt honungen och vispa.  
(Använd mer honung eller annan sötning om ni vill ha sötare) Bären ger ju i sig också sötma. 
- Rör ner bären och mandelflarnen.
- Lägg en silduk i bottnen av en vanlig sil med en bunke under. Häll smeten i silduken och täck över. Lägg gärna en liten tallrik ovanpå som trycker ner smeten. 
- Låt stå och rinna av ca ett dygn. Går också att äta tidigare, beror på hur stabbigt man vill ha det.
- Dekorera med bär/frukt. 

Eftersom jag nyss gjorde min Pasha kan jag inte lägga upp någon aptitretande bild. Kanske kommer imorgon :) Nu får den stå och gotta sig i kylskåpet över natten.



Vad äter ni för gott under påsken? Ni håller väl er hälsovisa och är försiktiga med sockret eller hur? ;) 


                                                GLAD PÅSK!
                     





16 apr. 2014

Kycklingfärsgratäng med getost

Det är inte så ofta jag gör lådor/gratänger eftersom det blir så stor mängd för en person men det går ju också bra att frysa in. Av den här gratängen blev många små matlådor på lager.  

Kombinationen kyckling - getost är ju för gott! 

Kycklingfärsgratäng med getost

400 gram kycklingfärs

1/2 vitkålshuvud
1 lök
2 vitlöksklyftor
1/2 fänkål
1/2 paket bacon
2 dl kokosmjölk eller vanlig grädde
salt
1-2 tsk curry (beroende på hur stark)
1 tsk paprikapulver
1 tsk malen koriander
1 tsk gurkmeja
getost

- Fräs färsen tillsammans med löken och vitlöken. Salta och krydda. Häll över en del av kokosmjölken/grädden och låt puttra en stund. 
- Fräs sedan vitkålen tillsammans med fänkålen tills den mjuknar lite.
- Stek baconet lätt
- Varva färsen  med vitkålen och bacon i en ugnsform och häll sist över den sista av kokosmjölken/grädden
- Skiva över getost så det täcker gratängen. 
- Grädda i 200 grader ca 30 minuter eller tills osten fått färg.



13 apr. 2014

Kryddig lime- och ingefärssill

Snart är det påsk och då vill ju många ha lite sill på matbordet. 

Nuförtiden äter jag inte lika mycket lax som förr eftersom det är svårt att få tag på icke odlad sådan. Därmed har sillen istället fått en ny plats i mitt hjärta (eller mage...). Jag har faktiskt ganska nyligen lärt mig tycka om sill, det tog nästan 30 år innan smaklökarna började samarbeta. Det är märkligt, under senaste åren är det många saker jag inte ätit förr som jag börjat tycka om helt plötsligt. Men sånt är ju trevligt :) 

Ja, tillbaks till sillen. Jag försökte mig på att lägga in egen sill för att slippa den köpta sillen med tillsatt socker. Fattar inte varför man överhuvudtaget ska ha socker i sill. 

Det blev en sån här variant: 

Kryddig Lime- och ingefärssill

Jag blötlade först två förpackningar inläggningssill ca en halv timme för att få bort lite av saltet. 

I lagen ( ungefär hälften vatten och hälften äppelcidervinäger) hade jag sen i skivad lime, rödlöksklyftor, en liten bit hackad färsk ingefära, lagerblad, stjärnanis och några kryddpepparkorn. 




    God smak blev det! Syrligt och lite kryddigt. 






10 apr. 2014

Hjälp på traven att balansera kroppen inför sommaren?

Så var man på reflexologikurs igen. Väldigt intressanta saker vi går igenom den här gången. Jag bara önskar min hjärna var lite mer samarbetsvillig. Lite svårt att fokusera och har fortfarande inte mycket energi till övers men får bara ta dagen som den kommer. Fyra timmars sömn hjälper ju inte heller upp energinivåerna men har vant mig vid att sömnen är usel när jag är på kurs. Det här med kvällsstudier funkar inte bra för mig, jag blir för överstimulerad och så kan jag inte stänga av hjärnan när jag ska sova. 

Efter den här kursen har jag bara två kvar på hösten. Tänk vad snabbt det har gått! Däremot tar det nog sin tid innan jag får slutdiplomet eftersom jag efter denna kurs ska utföra ytterligare ca 140 behandlingar innan jag får kalla mig diplomerad Reflexolog. Så det är mycket praktiskt arbete ännu! 

Så ni som är intresserade av att prova på reflexologi, ta för all del kontakt! :) 

Nu så här på våren är det många som känner sig lite obalanserade och då kan en behandling verka balanserande och energigivande för kropp och själ. Kroppen kan behöva en liten energiboost inför sommaren. 

Kostrådgivning är också ett ypperligt komplement, vare sig man strävar efter bättre hälsa, viktstabilisering eller både och. 

Läs mer om Reflexologi och kostrådgivning under flikarna överst. 




5 apr. 2014

Ibland går man på sparlåga

Energilösheten fortsätter. 

Min kropp har tydligen gått in i "strömsparläge" som datorerna :) Jag har igen haft svårt för att acceptera det. Jag tror att jag måste kämpa ännu mer för att orka. Att om jag släpper taget så tappar jag all kontroll fast jag omgående jobbar med att få mig själv att på riktigt förstå att så inte är läget. När jag pressar mig själv så ökar jag ju bara på stressen och det blir värre. När hjärnan är överstimulerad och resulterar i svårigheter att fokusera är lösningen inte att tänka ännu mer. Då måste jag lägga av. Hitta de här gränserna för mig själv som jag ännu har svårt med. Stänga av datorn, lägga undan faktaböckerna och ta fram en roman istället, bli medveten om tankarna som snurrar och bromsa mig själv innan det går för långt. Jag tror det är faran med att vara en person som trivs lite för bra i sitt eget sällskap. Det händer så lätt att man trasslar in sig i sina tankar och inte alltid märker av det. Ett bra botemedel är nog att bryta sig loss ur rutinerna med jämna mellanrum och helt byta fokus. Få något annat att tänka på än det som upptar tankarna. Ha roligt, skratta, släppa loss, göra sånt som fyller på med positiv energi. Annars blir livet lätt för allvarligt. Jag har tyvärr för det mesta tagit livet alldeles för allvarligt och jag behöver verkligen mer lättsamhet, spontanitet och glädje i min vardag som kan få min högkänsliga hjärna att släppa loss lite mer. 

Kroppen strejkar på många sätt just nu. Inser att jag har alldeles för många krävande tankar som spökar i mitt huvud. Hur länge tar det innan man lär sig att släppa taget och "go with the flow" undrar jag? Ja jag vet, det är en process. Och när man inte har mycket energi, då blir det så lätt att ängslan och stressande tankar  "kidnappar" hjärnan. Den där tilliten till livet vacklar. Jag får påminna mig om den vissheten att allt ordnar sig som det ska och allt faller på plats i sin rätta tid. Just nu är det enda jag kan göra att acceptera nuläget. Släppa taget om alla krav. För att jag ska orka vidare. För det är ju märkligt att jag alltid måste börja må dåligt innan jag klarar av att släppa taget. Att det alltid måste bli så extremt. Varför ska det vara så svårt att lära sig ett avslappnat sätt att närma sig livet ? En balans mellan stimulans och återhämtning. Det har jag frågat mig många gånger redan under de senaste åren och kommer säkert att fråga mig många gånger igen. Men kanske jag ställer för stora krav på mig själv där också. Det handlar väl främst om att fokusera på de små sakerna i vardagen som skapar balans. 

Nu ska jag fokusera på att "attrahera" sådant som bygger upp min energi. Det fina i vardagen. Som till exempel att bryta mejerifria månaden med att äta en underbart mjuk och krämig brieost. Ja jag åt alltså inte upp hela osten... ;)



Och dricka morgonkaffet ur en liten söt blommig kopp som jag hittade här om dagen ute i "boden".Tänk vad mycket godare kaffet smakade i morse ! :)


Och att få frukostbesök av tre stycken vitsvanshjortar händer inte varje dag!


   
                                                                        "Accept what IS
          Let go of what WAS
        And have faith in what will BE"

2 apr. 2014

Utvärdering av mejerifria månaden och mindfulness-utmaningen

Nu lagom till helgen är min mejerifria månad slut. Det har gått bra, jag har faktiskt inte saknat mejeriprodukter mycket alls, förutom vissa ostar förstås...hade nog inte varit så lätt att hålla den här månaden utan getost! ;) Ja och när jag åt havtornskräm utan vispgrädde så kändes det lite torftigt. Annars har matlagningen funkat bra med t.ex. kokosmjölk istället för grädde och creme fraiche eller lite extra kokosfett för att hålla mättnaden. Hemlagad majonnäs och avokado har också varit bra fettkällor. Som sagt är det främst osten jag saknat så jag kommer nog fortsätta att hålla nere intaget av mejeriprodukter och använda det begränsat i matlagning och i efterrätter och bakverk. Jag kommer fortfarande till största del att äta get/fårost och ost av A2-mjölk (eller opastöriserad mjölk) och ekologiska produkter när det finns.

Nu har jag inhandlat min kära Jersey-ost (en ekologisk ost av Jersey-kor som är en A2-mjölksproducerande ras) och en härligt mjuk brie-ost. Gissa vad det blir till fredagsmys den här veckan, he he! :) 

Jag var ju intresserad av att se hur jag skulle reagera när jag tog bort komjölksprodukterna och jag måste säga att jag faktiskt inte märkt någon skillnad. Jag har läst om många som märkt bättre mättnads- och hungerreglering, stabilare blodsocker, mindre sug, piggare känsla och lugnare mage. Men så är jag ju inne i en liten svacka igen med ansträngda och trötta binjurar och hormonell obalans som resulterat i bland annat energilöshet, lågt blodsocker, fruktansvärt dålig matsmältning och magproblem för att nämna några symtom. Kanske jag hade märkt någon skillnad om jag haft den mejerifria månaden när måendet annars var bättre. Eller så inte. Men nu har jag åtminstone provat. Jag väljer ändå att hålla mig till mindre mängd mejeriprodukter men är jag sugen så kommer jag att äta.  Eftersom ost är min stora last så väljer jag att främst njuta av den och väljer bort sånt som jag ändå inte har ett så stort behov av. 

Nu ska jag istället fokusera på att återfå mer energi och försöka hjälpa kroppen och hormonerna att balansera sig igen. Och njuta av våren! 

Ja på tal om att njuta och vara närvarande..min mindfulness utmaning gick väl si så där...Jag lyckades kanske inte riktigt så bra som jag tänkt. Stressen inför min nystartade kost kurs och energilösheten gjorde att jag tappade fokus och trasslade in mig lite för mycket i mitt eget huvud igen. Men men, där igen är acceptansen viktigast. Vissa stunder lyckades bättre än andra och det räcker ju att man märker hur viktiga de stunderna är! 

Våren är nog den perfekta tiden för mig att öva mig i mindfulness eftersom det är min absoluta favoritårstid men just nu känner jag mig på något sätt lite yrvaken och har inte riktigt fattat att det faktiskt ÄR vår. Det känns overkligt på något sätt, som om jag halkat lite efter och sitter fast med ena foten i vinterdvalan. Våren som alltid drabbar mig med ett lyckorus men också gör mig till ett känslomässigt vrak ibland. När naturen väcks till liv gör också alla känslor det. Men det är ju ett härligt kaos också på något sätt. Vårens positiva energi väger trots allt upp det negativa. Bara att försöka insupa den energin och låta kroppen samla krafter! 

Hur upplever du våren? Vårmänniska eller mår du sämre på våren? Det är ju så olika!