9 mars 2014

Hälsohets och trender

Här om dagen skrev Mia Skäringer ett debattartikel i aftonbladet om hetsen gällande kost, träning och hälsa. 

Jag håller med om mycket vad hon skriver. När någonting går till överdrift -vad det än gäller - är det inte bra. Men vad är överdrift? I vilket skede går något överstyr? Vem bestämmer vad som är extremt? 

Olika dieter kommer och går. Den ena trenden avlöser den andra. Det vet säkert de som provat diverse bantningskurer. Det finns kost trender, träningstrender, hälsotrender. Det finns trender inom alla områden. Vi människor gillar tydligen trender. Men bara för det måste man inte alltid haka på. Det är dock inget fel med att vara kritiskt nyfiken på något nytt. Men problemet är metodtänket. Bantningsmetoder funkar inte i längden. Det är just det som är problemet med många dieter. Det går inte att svälta sig och träna som en galning hur länge som helst. Och det är inte bra för kroppen. Den behöver energi och näring för att upprätthålla en sund vikt och en balanserad hälsa. Visst kan man svälta sig smal, men då mår kroppen inte bra. Måste vi välja antingen hälsa eller viktminskning? Kan vi inte fokusera mer på det faktum att det är fullt möjligt att äta en sund kost och samtidigt stabilisera vikten? För det handlar trots allt inte, som Skäringer skriver, om att äta mindre och röra på sig mer. Den myten håller definitivt på att försvinna. Kosten är trots allt det väsentliga när det gäller vikt och hälsa, fysisk aktivitet och träning har massor med hälsoeffekter men inte för att man gör av med kalorier. 

Oroväckande är  ändå att vikten ofta verkar gå före hälsa i prioritet. Man vill ha en snygg kropp till varje pris medan hälsan får komma i andra hand. Men kanske om vi fortsatte fokusera på att upprätthålla hälsa och inse att det faktiskt är balans som är nyckelordet - både kroppslig och själslig balans innefattande en naturlig och sund kost, vardagsmotion, vila och återhämtning, påfyllnad med positiv energi osv - så kanske vi lättare skulle hitta vårt eget sätt att vara hälsosam på. Om vi litade mer på kroppens signaler utan att tro att vi måste pressa oss till bristningsgränsen.Utan att det övergår till stress, jämförelse och en ändlös jakt på perfektion. Kroppen har en automatisk strävan efter att upprätthålla jämvikt, en förmåga som vi rubbar när vi börjar ignorera signalerna och tro att vi kan lura kroppen och pressa den hur långt som helst. 

Men hur vet man när det börjar bli för "extremt"?  Någon kanske tycker det är extremt att jag inte äter socker eller spannmål. Min kropp tycker tydligen det är utmärkt. Det man får fråga sig är vad som är orsaken till sina val. Varför gör jag det här? Handlar det om att till varje pris bli smal eller vill jag helt enkelt må bra? Helst vill man ju förstås vara smal och frisk. Frågan är väl om de val man gör är en investering för hälsan eller enbart en mållös jakt på den perfekta kroppen. Finns det ett större underliggande problem som styr? Det  kan vara perfektionism, en kontrollstrategi, ett sätt att fly från ångest - vad det än må vara så finns det en grundorsak. Och det är ofta i sådana lägen som det kan bli extremt. Vare sig man lider av ett matmissbruk eller träningsmissbruk handlar det ofta om samma grundproblem. Det är bara olika droger. Vare sig man är vältränad eller överviktig. Det är fortfarande inte hälsa eller balans som står i fokus. Det är en flykt. 

Det är där skillnaden på metoder och livsstil kommer in. Vill vi uppnå balans och en välmående kropp och själ eller handlar det bara om snabba lösningar? Vill vi hitta en kost som både stabiliserar vikten och ger en välmående kropp? Ett sätt att äta som håller hela livet? Ett livsstil där alla delar - en god kost, fysisk aktivitet och vila/återhämtning får vara prioritet.  Då är hälsofokus något positivt, för man prioriterar att ta hand om sig själv. 

Hälsomedvetenheten - ska det uppfattas som en negativ trend ?  Att vi får ökad kunskap om hur viktigt det är att ta hand om sin kropp? Det finns fördelar och nackdelar med allt. Mer information och särskilt sådana budskap som motsäger varandra har onekligen en förvirrande effekt. Vem ska jag vara och hur ska jag leva mitt liv? Vad är "rätt"? Det finns inget allmängiltigt "rätt". Det finns rätt för mig och rätt för dig. Därför är det svårt att definiera vad som är extremt eller normalt. Jag skulle aldrig klara av att hårdträna sex dagar i veckan medan en annan kanske mår bra av det. Det handlar om dina egna individuella målsättningar och vad din kropp klarar av. Men när den främsta drivkraften börjar innefatta en ständig jämförelse med andra om hur man "borde vara" - då handlar det inte i första hand om respekt och kärlek till sig själv. Det som främst borde styra våra val. 

Är det kanske snarare "stresstrenden" vi borde oroa oss för? Att också den tar över våra hälsoideal? Upplevelserna av krav och prestationsångest.  Alla intryck som överöser oss idag gör det inte till en lätt sak att välja "rätt". Kanske behövs lite mer självdistans och även distans till informationsflödet. En ökad medvetenhet om vad som är mina värderingar, mina målsättningar och mitt välmående och vad det är som påverkar mig utifrån och till vilken grad. För egentligen är det ju inte trenderna i sig som är problemet. Vi kan inte skylla på något utanför oss själva när obehaget finns inom oss. Det är trots allt vårt eget ansvar vad vi väljer att fokusera på. Vad vi väljer att tro på. Kanske det är jobbigt att titta på bilder av kollegans perfekta vältränade kropp på facebook, men det hjälper inte att skylla på kollegan. Jag måste ta ansvar för min egen hälsa och mina egna val. Så får andra fatta sina beslut och ta ansvar för dem. Klart att jag också blir provocerad och irriterad över saker men jag försöker hålla mig medveten om mina reaktioner och reflektera över varför jag blir så provocerad. För det handlar sist och slutligen alltid om mig själv. 

Det är i mångt och mycket ett hetsat och obalanserat samhälle vi lever i idag och det är lätt att dras med.  Jag håller med Skäringer om att vi inte behöver fler metoder och snabb-dieter. Är det balans vi vill ha, finns inga snabba lösningar.Och vi behöver definitivt inte mer hälsostress. Men däremot behöver vi fortfarande hälsa. Vi kan inte vända blicken från allt som har med kost och hälsa att göra bara för att det blir för jobbigt. Snarare än att blunda är det kanske bättre att öppna ögonen ännu mer. Reflektera mer över vad hälsa betyder för just mig. Hitta ett sätt att balansera alla intryck från sociala medier, löpsedlar och andra människors agerande med vad jag själv upplever som viktigt. Vi måste sålla bland all information som finns. Annars blir vi säkert till slut "andefattiga" som Skäringer skriver. 

Vi kan och bör fortfarande fokusera på kost, träning och hälsa för att må bra, men vi måste kanske omvärdera vårt fokus så att det inte övergår från sund livsstil till stress. Men också komma ihåg att fokus på kosten är mycket viktigt för en obalanserad kropp. Då måste man tänka till vad man äter men det behöver inte innebära en stress, snarare en ny frihet när kroppen stabiliseras. Ohälsan i samhället tyder på att det verkligen behövs en ökad medvetenhet kring hälsa och kost - men sund medvetenhet är något helt annat än hets. Och vår strävan borde ju vara att hitta en kost och en livsstil som fungerar. Ett avslappnat sätt att äta. Inga svältdieter eller extrem träning. Naturlig och riktig mat som balanserar din kropp och din vikt. Om det då råkar ha en benämning som t.ex. paleo, lchf, eller 5:2 - funkar det för dig och får dig att må bättre så är det ju bara fantastiskt!  Men att namnge en kosthållning skapar ofta fördomar och negativa attityder förr eller senare, oavsett om det råkar visa sig att det faktiskt verkar vara en sund livsstil för många. Så varför inte bara välja att kalla det för riktig mat. Individuellt anpassad naturlig kost. Den "dieten" jag själv går på :) 

Så, ökad medvetenhet om kost och hälsa behövs men inte mera stress. Det är mitt utlåtande. 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar