19 mars 2014

Bättre och sämre dagar

Äntligen börjar energin återvända! Känns som jag levt i någon sorts skuggvärld de senaste dagarna.  

Plötsligt fann jag mig själv i en svacka med påtaglig energilöshet. Trots att jag vet att det i återhämtningen efter en utbrändhet kommer sämre dagar trots perioder där emellan med mer energi så vill jag liksom glömma bort det i alla fall. Det är fortfarande svårt att hitta den här jämvikten i vardagen så att man inte tippar ur vågskålen. Jag försöker bli bättre på att hitta mina gränser, både gällande kropp och psyke . Det är ju de inre faktorerna dvs. tankar, känslor och kroppens tillstånd balansmässigt som påverkar hur mycket energi du har. Det behöver inte vara praktiskt mycket på gång i mitt liv, det är helt tillräckligt om hjärnan gått på högvarv under en längre tid. Det är bristen på återhämtning från för mycket intryck, tankar och mental verksamhet som gör mig så trött. 

Jag är funtad med en högkänslig kropp och hjärna som inte klarar av för mycket stimuli och intryck och jag märker inte alltid av det innan tröttheten slår till. Bara sånt som att sitta och surfa fram intressant fakta vid datorn är inte alltid fördelaktigt. Lätt får man en överdos av information. Överstimulerad hjärna och hormonella obalanser i kroppen är nog orsaken till att jag slank ner i diket några dagar nu. Efter en utbrändhet eller i samband med stress är det extra viktigt att ta hand om sina binjurar. Och har man en gång stressat sönder sina binjurar så kommer de att vara ännu känsligare sedan

Det är som om kroppen säger ifrån och bromsar, rent fysiologiskt . Allt börjar liksom gå på lågvarv. Så har det varit de senaste dagarna. De gamla symtomen kommer liksom tillbaka men i lindrigare form. Som om kroppen vill påminna eller varna en. Låg energi, lågt blodtryck, lågt blodsocker, låg kroppstemperatur, dålig matsmältning osv...Man går liksom lite på sparlåga. Många kanske inte tänker på att det faktiskt är trötta binjurar som orsakar många stressrelaterade besvär och utmattningssymptom. Jag tänkte skriva ett inlägg om just detta snart. Det är ett mycket viktigt ämne eftersom väldigt många går omkring med trötta binjurar till följd av obalanserad livsstil. 

Varje gång jag går igenom en trötthetssvacka märker jag hur svårt det är till att börja med att faktiskt acceptera. Trots att jag vet att det är övergående. Trots att jag vet att det är kroppens sätt att signalera. Att jag behöver stanna upp och lyssna. Vara snäll mot mig själv och göra som kroppen vill. Att motståndet är det som tar ännu mer energi och gör att det tar längre att återfå krafterna. Tack och lov har jag övat upp medvetenheten så pass att jag snabbt märker av motståndet. Jag kan uppleva motståndet men välja att inte gå med i det. För min första reaktion är frustration. Och rädsla. Jag blir frustrerad för att jag inte har orken. Jag blir rädd för kraftlösheten i kroppen och tröttheten i hjärnan. Trots att det inte är något obekant. Det har nog med kontroll att göra. Att jag känner att jag tappar kontrollen om jag accepterar och bara hänger mig åt att vara trött. Rädd för att inte orka med sådant som jag tror att jag borde

Då försöker jag stärka den lugnande och medvetna rösten som lätt vill drunkna i bruset av den gamla ängsliga (och välbekanta). Om jag varje dag övar mig på att fokusera på den lugnande rösten kommer den också en dag att ha vuxit sig starkare än den ängsliga rösten. Det gäller att utveckla en god dialog med sig själv, för den du kommer att samtala mest med under livet är ju tveklöst dig själv. 

Så i går kväll tog jag ett djupt andetag och försökte intala mig själv att allt är som det ska vara. Att jag bara behöver acceptera hur jag känner just nu. Och ha tillit till att energin kommer tillbaka när den ska. När kroppen samlat krafterna igen. Och tänka sig. I morse när jag vaknade kände jag mig mer som mig själv igen och  under dagen har jag känt hur energin återvänder. Idag har hopplösheten ersatts med tacksamhet. Kanske var det bara så enkelt som att släppa motståndet och vila i nuet. Ibland är lösningen ganska enkel. Bara man vågar lyssna och inte flyr bort från sig själv. Fast vägen dit kan upplevas svår. 

Här får ni dagens affirmation:

Allt är som det ska vara. Jag accepterar det som är. Jag är tillfreds med stunden och fokuserar på det goda och känner tacksamhet. Jag öppnar mig för tilliten till livet och följer med livets flöde dit det för mig. Allting som sker i mitt liv händer av en orsak. Allt har en mening. Jag väljer att närma mig livet med öppenhet, medvetenhet och tillit.

Hur känner ni som varit utbrända? Hur känner ni inför "svackorna" under återhämtningen? Hur hittar ni balansen? 

Och alla ni övriga också - vilka tips har ni för att återfå energin när ni är trötta eller nedstämda? 








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar