13 feb. 2014

Fortsätter debatten?

Till att börja med får jag väl vara tacksam för att kostdebatten kanske fått en början. I tisdags (11.2) kom det respons på min debattartikel i Vasabladet (28.1) av två personer ur projektgruppen för de nationella kostrekommendationerna. Skribenterna försäkrar att livsmedelsindustrin inte styr den forskning som ligger till grund för våra kostråd utan att största delen finansieras med officiella medel. Min tanke bakom artikeln var inte främst att påstå att det föreligger någon utbredd illvillig konspiration som äventyrar befolkningens hälsotillstånd utan helt enkelt belysa det faktum att det finns mycket inom forskarvärlden som är dolt för allmänheten (och tyvärr kommer forskningens riktning att påverkas av vem som betalar och vem som har makten). Därför har jag tyvärr ingen statistik över vem som betalar för forskningarna som undertecknade gärna "hade velat se", för varför i hela friden skulle någon publicera statistik som ogiltigförklarar sina egna studier ?? Så lätt det är att gömma sig bakom sin maktposition. 

Undertecknade skriver att majoriteten av forskningen finansieras med "officiella medel". Vad innebär det då? Det problematiska handlar naturligtvis inte endast om finansiering från industrin eller läkemedelsföretag utan även (o)viljan hos forskare att vara öppna för nya rön. Man ser det man vill se och undviker att prata om resultat som visar annorlunda. Men nytänkande är svårt överallt, särskilt ju högre i hierarki du står eftersom det är mycket som står på spel. Det är inte lätt att överge gamla åsikter men trots det är vi ju alla till slut lyckats enas om att jorden är rund.

Som skribenterna poängterar lever inte forskare i ett vakuum men just av det skälet krävs öppenhet och kritiskt tänkande för att få så trovärdiga resultat som möjligt. Nyfikenhet borde vara riktlinje för forskningen och inte envishet. För ibland visar forskningen åt olika håll och då måste vi kunna skilja på teori och fakta. Och inse att när det gäller människors hälsa finns det aldrig någon absolut sanning. Däremot kan man hitta ganska bra fakta i näringsfysiologin och praktisk erfarenhet som många gånger kan ge mer trovärdiga resultat än att stirra sig blind på osäker statistik. 

Forskning om näring och kost är komplext. De flesta undersökningar är observationsstudier (t.ex.enkätundersökningar)  och visar alltså på statistik snarare än orsakssamband. Det är svårt att göra kontrollerade koststudier med hög trovärdighetsfaktor eftersom vi inte lever i ett laboratorium utan i verkliga livet, där många olika faktorer spelar in .Vi kan bara försöka navigera oss fram enligt riktlinjer som verkar trovärdiga och som stämmer överens med erfarenhet. Oavsett vad man vill ”bevisa” kan man alltid få fram forskning som stöder påståendet.

Jag önskar bara att det fanns en lite större öppenhet inför ny forskning och ny (eller gammal, hur man nu vill se det) fakta som samstämmer med erfarenhet och logiskt tänkande.Att alla sidor också kunde hålla sig ödmjuka till verkligheten. Vetenskapen är ack så viktig men det blir farligt om vi alltid likställer ordet ”forskning” och ”studier” med allmängiltig sanning. Det finns mycket som är dolt och förbisett i forskningsvärlden och det handlar både om vilka som betalar, det handlar om  såtillvida man är villig att testa en ny hypotes, vara öppen för andra samband än de man vill se och även våga lita på erfarenhet. För det är ju trots allt människors erfarenhet och verklighet som vi forskar om. Då kan vi ju inte glömma erfarenheten som vi de facto forskar om. 

Jag påstår inte heller att alla ska eller kan äta på exakt samma sätt för alla kroppar är olika! Ändå finns det ju sådant som är mer eller mindre bra för de flesta (även om vissa reagerar starkare än andra) Vi kanske har olika åsikter om vad detta är, vilket det är okej så länge man inte påstår att något är direkt farligt för hälsan utan vetenskaplig grund när det nu ska vara vetenskapligt stöd som är det avgörande argumentet.  För min del  önskar jag öka min egen kunskap, ifrågasätta sådant som inte verkar trovärdigt med ett nyfiket och ödmjukt förhållningssätt till nya teorier.  Alla får vi ha vår åsikt men tvärtemot vad artikelskribenterna antyder, handlar det här inte endast om ”något jag tycker”. I så fall baserar sig deras ”expertråd” lika mycket på åsikter och inte endast på ”hundratals” viktiga studier (som ingen har sett). Det finns fortfarande stora missförstånd som envist hängt med i kostdiskursen,  och som tack och lov börjar tappa sin trovärdighet i och med att allt fler ser nya samband. Vi står trots allt inför ett paradigmskifte och det är alltid spännande!

Vi kan aldrig undkomma osäkerheten när det gäller hur kroppen reagerar på vad vi äter och hur vi lever oavsett hur många forskningsstudier vi slänger fram, så varför inte fokusera lite mer på det som verkar logiskt istället för att hålla fast vid urvattnade hypoteser som dessutom saknar trovärdighet? Vi kan väl åtminstone ta till oss nya upptäckter med öppenhet och vara ödmjuka inför både gammalt och nytt tills vi med säkerhet vet hur det är? Vilket vi förstås inte kommer att få veta...Hälsan, kroppen, livet är osäkert. Bara att acceptera och försöka ta till sig det som verkar mest vettigt. 

Ska vi gå och vänta 20 år på någon osäker långtidsstudie innan vi vågar prova något själva? Måste vi vänta på att ”experterna” och myndigheterna ska säga att det är okej? Hur överlevde vi förr innan vi började lita mer på statistik  än på vår egen kropp?? Kanske det är på tiden att  vi hittar en balans mellan sunt förnuft och vetenskaplig vägledning.

Och nej, som skribenterna ironiskt frågade sig  kan jag inte påstå att någon köttbonde har mutat mig för att jag upplever det troligtvis ok att äta naturligt, ekologiskt kött  och smör från gräsbetande kor utan att dö i hjärtinfarkt.  Men vad vet jag, jag är ju ingen ”expert” med professorstitel , bara en ynklig kostrådgivare med lite sunt förnuft.

Jag kan väl bara vara glad att jag vågade uttrycka mitt "tyckande" och visa att det inte är så svart och vitt - att det finns en annan verklighet också än den som målas upp från myndigheternas håll. I Sverige skulle den här debatten anta helt andra proportioner, ja den här debatten började förstås ett decennium tidigare där och läget ser helt annorlunda ut jämfört med Finland där vi tycks ha fastnat i någon sorts auktoritetsdyrkan. Men, det ser ut att ljusna även här. Det må gå långsamt men Rom byggdes som sagt inte på en dag.

Tack igen också till Mia som skrev denna ypperliga analys av experternas svar.

Läs också gärna denna krönika i New York Times av amerikanska författaren och hälso- och vetenskapsjournalisten Gary Taubes, angående det komplexa med forskning om kost och näring. 

Och vill man läsa mer om vad som kan förekomma i forskarvärlden rekommenderas forskare och docent Ralf Sundbergs bok"Forskningsfusket": 



2 kommentarer:

  1. Såg du den här? http://www.nytimes.com/2014/02/12/business/rival-industries-sweet-talk-the-public.html?ref=business&_r=2

    Jag försöker make sense av forskningen om soja, och det verkar ännu svårare än socker-forskningen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag såg den - intressant! Det här med soja är inte lätt, det finns så mycket motstridig forskning om det.

      Radera