27 feb. 2014

Att återigen rätta lite missförstånd...

Positivt att det börjar bli mer fokus på kosten i media nu! I dagens Vasablad fanns ett intressant reportage om hur en person lagt om sin kost och en kort artikel om hur stress orsakar fetma.  Där fanns också kommentarer kring olika dieter. Det såg förstås ut som väntat när det gällde åsikten (för detta är ingen fakta) kring lågkolhydratkost...

Myt 1 :Att det kanske är ok som en kortsiktig metod men inget man ska äta resten av livet. Ha ha, lågkolhydratkost som visat sig vara en av de få dieter som faktiskt fungerar att hålla som livsstil eftersom man får äta god och riktig mat som man håller sig mätt på. Alltså är det ingen metod, utan en balanserande kost. 

Myt 2:"Andelen kött och djurfett är för högt": Man äter inte mer kött än genomsnittet på lågkolhydratkost. Man lägger till mer grönsaker och äter den mängd fett kroppen vill ha, utöver den vanliga proteinmängden, men ja det är ju en giltig "fara" om man råkar vara rädd för naturligt fett förstås...

Myt 3: "andelen fibrer är för liten": Hm..sedan när finns det mer fibrer i pasta än i broccoli?? 

Myt 4: "Risken att insjukna i hjärt-och kärlsjukdomar eller diabetes ökar om lchf följs länge..": En kost utan socker som ökar risken för diabetes??! Nej nu får man väl ändå ge sig! Och förstås tåls att åter upprepas - man har i dagens läge som sagt kommit fram till att det inte finns några trovärdiga vetenskapliga belägg för att mättat fett varken orsakar högt kolesterol eller hjärt- och kärlsjukdom. 

Det är rätt underhållande att läsa sånt här faktiskt ;) 

När lchf först blev "populärt" fokuserades det kanske främst på viktminskningseffekten samt stabilisering av blodsockret hos diabetiker och det är fortfarande två viktiga punkter. Men det som kanske började som en diet eller metod bland alla andra har visat sig vara en kost som är bra för människokroppen. Den har mycket gemensamt med t.ex. paleokosten/stenålderskosten ellersåkallad artegen föda, dvs naturlig mat som människan har ätit under största delen av tiden. Allt är förstås inte 100 % naturligt, men det  kommer vi nog aldrig mer att uppnå i historien. Man får välja hur mycket av det mindre naturliga man vill inkludera i sin kost, så länge man mår bra. 

Det här är alltså inget nytt under solen. Det är normal, naturlig mat -  ingen "modediet" som man gärna vill kalla den. Snarare är det väl tallriksmodellen som är en modediet i jämförelse med vad människan ätit sedan tidens begynnelse...Att dra ner på kolhydrater i både viktminsknings- och hälsosyfte gav man råd om redan på 1800-talet men detta försvann sedan man hakat upp sig på hypotesen att mättat fett är farligt. Tydligen försvann också det mesta sunda förnuftet på köpet. Man slutade värdesätta beprövad erfarenhet och satte all tilltro till forskningen (oavsett om forskningen var trovärdig eller inte).

Kanske därför jag inte gillar bokstavsbenämningar som lchf trots att det är det jag själv äter, för så fort något stämplas som "metod" blir det lätt kontroversiellt. Jag väljer att kalla det naturlig mat, vilket det ju är. Vi går ju inte omkring och kallar tallriksmodellen för "hclf" (Highcarb-lowfat) eller "no good, high crap" som jag skulle vilja kalla dagens kost ibland...

Lchf är en variant av den naturliga kosten, på samma sätt som paleo också är det. Man väljer själv vad man mår bra av ur den artegna kosten. Vill du äta mejerier, ät det. Vill du inte och mår din kropp inte bra av det, undvik det. Klarar du av att äta mer kolhydrater i form av rotfrukter och frukt ibland, gör det. Triggar det ditt sockersug eller hindrar din viktminskning, undvik det.
Det handlar liksom bara om att lyssna på vad kroppen säger. Och gå efter dina egna målsättningar. Det finns inte ett "rätt" sätt att äta lågkolhydratkost på. Det kan variera mycket från individ till individ.  

Det viktiga är att det handlar om att äta naturlig och tillsatsfri mat. I början av lchf-boomen kanske man inte fokuserade så mycket på ekologiskt och att välja mejerifritt osv och sånt som blivit vanligare i ett senare skede.  Allteftersom fler människor börjar äta lågkolhydratkost och upptäcker hälsoeffekterna  märker man också hur individuellt det är. Det är fritt fram att äta vad du vill, men mår du inte bra så måste du prova dig fram. Jag tror många har fått för sig att det alltid handlar om en strikt lchf-kost, men den passar långt ifrån alla och är inte heller nödvändig för alla . En del mår bäst av en striktare kost, men för många som önskar hälsoeffekter räcker det med att ta bort gluten, socker och de största stärkelsekällorna. 

Vad jag vill ha sagt med detta är att det tenderar bli så svart-vitt när det gäller kosten, oavsett vilken åsikt vi har. Det är så enkelt att fastna i myter, missuppfattningar och fördomar och fortsätta upprepa de i all oändlighet trots att fakta pekar åt annat håll.  Jag önskar också att vi kunde komma bort från det här "metod-tänkandet" och istället fundera över vilken sorts mat kroppen mår bra av och i vilka proportioner.De myter som uppstått kring lågkolhydratkost är ingen allmän sanning. Kanske det finns de som lever på bacon och dricker grädde, vad vet jag, men enligt mig är inte det heller riktigt vad jag skulle kalla en naturlig och hälsosam kost... Vi gör som sagt alla våra val och vår kropp är vårt ansvar. Men när man ger råd tycker jag man kunde läsa in sig lite på ämnet också istället för att bara ge uttryck för sina fördomar när man ska visa sin "expertis" på området. 

By the way, vilken tur att det finns tidningar så man får ämnen att blogga om... ;)











25 feb. 2014

Det tar sig

Hoppas ni njuter av sportlovet! 

Ja jag vet, det ÄR inget vinterväder men ingen är gladare än jag för det. Att få känna våren i luften, aahh! :) Trots det så kan jag inte riktigt släppa fram våreuforin för jag vet att det lär komma bakslag när det är så tidigt. Men härligt med en försmak av våren i alla fall. 

Till min glädje verkar det också som att alla mina huskurer lönade sig den här gången! Känner mig redan mycket piggare trots tungt i bröstet. Hade bara feber en dag som tur är och nu är min temperatur tillbaka på stadiga 35,5 igen :) ja det sjönk kanske lite lägre än normalt men så brukar det ju vara efter feber. Brukar ligga på strax under eller runt 36 i normala fall. Så när det stiger till 37 så är jag definitivt sjuk. Det verkar vara många som varit riktigt dåliga länge i den här "sjukdomen" som härjar nu så jag får vara tacksam att förloppet verkar gå ganska snabbt för min del. Min stackars mamma har haft feber i sex dagar och dragit på sig en lunginflammation. Jag borde kanske ha delat med mig några huttar ur min Kan Jang flaska...

Har inte varit förkyld på ungefär ett år och lite surt är det ju när man äntligen fått in en träningsrutin i vardagen och så tar det ett tag att komma tillbaka när man varit sjuk.  Något som jag gläds över är att träningsorken och energin har hållit i sig under en lite längre tid nu. För första gången efter min utbrändhet har jag känt hur energin sakta men säkert stabiliserats trots en del stress och oro under hösten. Hoppas det fortsätter så! Får bara komma ihåg att trappa upp träningen nu och inte köra på igen för hårt och fort. Jag sysslar oftast med HIIT-träning eller tabata hemma (högintensiv intervall träning) och det kan lätt slita på kroppen om man gör det för ofta eller länge. Så inget man ska köra på direkt efter några dagar i soffan med förkylning. Det får bli promenader, yoga och kanske lite lättare muskelövningar till att börja med. Min kropp har nog behövt den här ofrivilliga vilan tror jag. Till och med huvudet (som ofta tenderar att fastna på högvarv) har fått vila de här dagarna och det har nog varit väl behövligt. I natt sov jag också bästa natten på flera månader! Har haft en längre period med dålig sömn men i natt sov jag nästan hela natten utan att vakna. 

Kroppen säger nog till vad den behöver. Och när man inte genast vill lyssna tar den till starkare metoder som t.ex. tar emot ett virus eller "ställer till med" något annat som tvingar dig att vila. Genialt eller hur? Vi blir så klart alla sjuka då och då av den enkla anledningen att kroppen inte alltid vinner fighten med alla virus oavsett hur bra immunförsvar vi har men som de flesta obalanser kan en förkylning (särskilt upprepade sådana) vara ett tecken på att din kropp försöker säga någonting. Ett nedsatt immunförsvar kan uppstå av många orsaker. Det är ju ändå kroppens skydd mot inkräktare. Så vårda ditt immunförsvar!

I dag gjorde jag lite lätt och avslappnande yoga för att åtminstone få stretcha på mig lite efter några dagars stillasittande/liggande. Yogaandning borde ju också ha en slemlösande effekt. 

Ta hand om er i influensatiderna! 








22 feb. 2014

Förkylningskurer och äggmjölk

Influensavirusen verkar finnas överallt just nu. Går själv omkring med något virus i kroppen och försöker mota förkylningen som vill bryta ut. I förrgår kände jag mig jätte trött och seg, i går kändes det bättre men i morse vaknade jag med huvudvärk och ont i halsen. 

Boostar mig med detta: 

- extra D-vitamin. Jag tar vanligtvis 50 mikrogram men nu ökat på till 150 ett par dagar. Man kan också ta en dunderdos på upp till 300 mikrogram som engångsdos för att sedan ha ett uppehåll på några dagar.
- extra zink
- Extra c-vitamin (naturliga "vitaminpiller" i form av frusna havtornsbär) 
- Kan Jang provar jag nu för första gången. (smakar vedervärdigt by the way...)
- Echinacea droppar
- Nässköljning + gurglar halsen med saltvatten
- Varmt vatten med riven ingefära och citron

Även druckit en del sprängtickaté med riven ingefära, citron och kokosolja. I går kväll gjorde jag också en varm drink av kokosmjölk och "äggmjölk" (äggmjölk kan användas istället för vanlig mjölk/grädde) som jag kokade upp med riven ingefära, kanel, vaniljpulver, kakao och gurkmeja (gurkmeja är mycket antiinflammatoriskt). Sedan spetsade jag med lite whisky :)

Måste bara passa på att tipsa om äggmjölken. Det finns lite olika varianter av den när man googlar men jag brukar mixa ett ägg med 2 dl kokande vatten, 0,5 tsk vaniljpulver, 1 msk kokosolja och 1 tsk-1 msk ghee (eller smör). Man kan prova sig fram om man vill ha mer ägg samt mer eller mindre fett i. De flesta recept har 2 ägg samt lite mer fett. Jag häller en skvätt i kaffet  istället för grädde eller mjölk. Den är också en utmärkt bas för varm choklad och kaffe latte. Går också att lägga i lite grädde om man så vill. 













19 feb. 2014

Del 3. Vad du äter påverkar hur du äter - varför lagrar vi fett?

I del 1 och 2 pratade jag om hur hormonerna är nyckeln till vårt ätbeteende och viktreglering. 

För att kort sammanfatta :

Insulin är alltså ett av de viktigaste hormon som reglerar vår blodsockerkurva och därigenom vårt ätbeteende. Insulin samverkar med mättnadshormonet leptin som frigörs från fettväven när vi äter och signalerar till hjärnan att vi är mätta. När vi äter mycket snabba kolhydrater åker blodsockret berg-och dalbana vilket leder till ökad hunger och sug trots att vi inte borde vara det. Näringsfattig, fettfattig och sockerrik kost leder också till att kroppens celler inte får den energi de behöver för att fungera dvs. kroppen uppfattar detta som svält trots att vi kanske äter en stor mängd mat. Det är inte alls ovanligt att vara överviktig och undernärd samtidigt. Dessutom utsöndras hela tiden stresshormoner när vi bråkar med blodsockernivåerna och stress i kroppen kan också led till sämre näringsupptag. Det är ingen skillnad för kroppen så till vida det är en stressande kost eller stressande livsstil som är orsaken.

Den här gången ska vi titta närmare på vad det är som gör att kroppen lagrar fett. Jag nämnde redan att insulinets andra viktiga egenskap förutom att sänka blodsockret är just att lagra fett. 

Vid övervikt förekommer ofta både nedsatt insulin- och leptinkänslighet dvs. signalen mellan dessa hormoner och kroppens celler fungerar dåligt. Leptin är ett hormon som utsöndras ur fettvävnaden när vi äter och signalerar till hjärnan att det finns tillräckligt med energi. Leptinresistens innebär att hjärnan inte uppfattar mättnadssignalen vilket gör det möjligt att äta för mycket. Ju mer fett på kroppen, desto mer leptin utsöndras, men blir övervikten för stor kommer hjärnan inte att reagera på leptinets signal oavsett hur mycket av hormonet som finns i blodet. Det innebär att hjärnan uppfattar det som brist på leptin, det vill säga brist på tillgänglig energi. Hjärnan tror då att kroppen svälter vilket betyder att kroppen gör allt för att lagra mer fett för att få tillgång till energin och stänger av fettförbränningen. Hormonet glukagon utsöndras för att höja blodsockret för att ge kroppen mer energi och samtidigt produceras ännu mer insulin som följd för att sänka blodsockret. Insulinet hindrar fettförbränningen och både glukos och fettsyror lagras i fettcellerna. När kroppen går i "svältläge" på grund av leptinresistens kommer också ämnesomsättningen att sänkas vilket ger dig sämre energi och ännu sämre fettförbränning.  Dessutom samverkar insulinet med vårt stresshormon kortisol som också ser till att lagra fett. Den kombinerade leptin och insulinresistensen kör igång en ond cirkel i hela hormonsystemet och sätter kroppen ur balans. 

Det som händer vid leptinresistens är alltså att hjärnan inte kan registrerar att det finns tillräckligt med tillgänglig energi och uppfattar det som svält. Det gör att kroppen försätts i ett stressläge, blodsockret och insulinet höjs vilket lagrar fett och stänger av fettförbränning och sänker ämnesomsättningen. Men kroppen kan inte använda fettet som energi eftersom hjärnan tror att den måste spara för att överleva och därför får inte muskelcellerna tillgång till fettsyrorna och kan inte sätta igång förbränningen. Fettet ligger i tryggt förvar i fettcellerna och kan inte tillgodogöra sig energin trots att kroppen får i sig tillräckligt (eller alldeles för mycket) mat. 

Detta sker alltså inte över en natt utan i det skede som blodsockernivåer och insulinnivåer varit höga under en längre tid och leptinkänsligheten försämrats. (Den här regleringen fungerar förstås också olika hos olika individer. Vissa kroppar har lättare att upprätthålla en god leptin- och insulinkänslighet och vissa är mer känsliga) 

Förutom vikten av att minska på sockret samt äta tillräckligt med protein och fett (fettsnål kost sänker fettförbränningen!) finns det också andra faktorer att komma ihåg när det gäller kosten. Konsumerar vi mycket tillsatsämnen, onaturliga fetter som härdat fett, transfett och överskott av omega 6 i förhållande till omega 3 påverkar detta också cellernas ämnesomsättning och tillsammans med högt blodsocker och högt insulin orsakar det en kronisk inflammation i kroppen. Allt detta leder också till sämre känslighet för insulin men även en rubbning i övriga hormon som t.ex könshormonerna. Insulin och leptinbalans är alltså mycket viktigt för hela kroppens hormonella reglering. Hormonerna skapar en dominoeffekt där en liten rubbning påverkar nästa och leder till en ond cirkel. 

Jag vill också nämna ett annat viktigt hormon som hjälper insulinet att lagra fett, nämligen kortisolet.  Kortisol utsöndras vid stress (eller vid blodsockersvängningar=stress) och utgör en viktig skyddsmekanism så att kroppen inte ska "gå sönder" vid stress. När kroppen signalerar att det är fara å färde frisätts förutom blodsocker även fettsyror för att ge energi att kunna fly från fienden eller slåss emot den. Men kroppen kan inte veta skillnad på om fienden är i form av en björn, en rånare eller en tallrik full med snabba kolhydrater och annan onaturlig mat. Stress som stress för kroppen. Problemet är att om vi lever med kronisk stress, antingen genom dålig kost, stressande livsstil, negativa tankar och känslor mm. och samtidigt inte aktiverar kroppen, så gör vi oss inte av med energin som kroppen bereder oss för. Det strömmar ut  stresshormoner, glukos och fettsyror i blodet för att vi ska aktivera oss men vi sitter kvar i soffan med chipspåsen istället för att flyga upp och slåss mot fienden. 

Inte undra på att kroppen blir förvirrad och så kommer det snälla insulinet och kortisolet att plocka bort sockret och fettsyrorna från blodet in i fettcellerna,  för att ha på "lager" inför nästa "attack". Allt för att säkra din "överlevnad". Du får alltså kroniskt höga stresshormoner plus högt insulin som stänger ner fettförbränningen. Kortisol påverkar även andra viktiga hormoner som sköldkörtelhormoner och könshormoner som även de påverkar blodsockerbalansen och viktreglering.  

Du ser, det blir en ond cirkel där ett hormon påverkar de andra och försätter kroppen i ett kroniskt tillstånd av stress och "kommunikationsproblem" mellan hjärna och hormoner. 

Stress är alltså en viktig faktor att tänka på när man talar om viktminskning eller utebliven viktnedgång. Trots att du äter en bra kost kan du gå upp i vikt, om du stressar mycket eller utsätter kroppen för belastning. När du stressar finns kortisol och insulin i blodet trots att du inte ätit socker. Stresshormonerna kommer alltså att påverka dina blodsockernivåer och fettinlagring.  Du äter en bra kost men får ändå obalans i blodsockret. Detta betyder att du även kan stressa dig till diabetes. Ja, du kan stressa dig till de flesta obalanser. För kvinnor hänger utebliven viktminskning eller viktökning (för att inte tala om ökade hungerkänslor och sug i samband med den hormonella cykeln) ofta också samman med könshormoner (östrogen och progesteron) och sköldkörtelhormoner men ofta är det kortisolet och/eller insulinet som sätter igång det hela. 

Så, med tanke på allt detta tycker jag det är märkligt att man fortsätter att komma med dåligt uppdaterad och förenklad fakta om ätbeteende och viktminskning - att det bara skulle handla om en kalori in och en kalori ut - när det bevisligen handlar om ett mycket komplext system i kroppen. Givetvis förbränner du kalorier när du rör på dig men det är bara en liten del av lösningen.Träning är bra för hälsan och vikten men inte av den simpla anledningen att man förbränner upp ett visst antal kalorier från maten utan för att kroppens hormonreglering fungerar bättre vid regelbunden fysisk aktivitet. Du påverkar alla de här faktorerna genom att röra på dig. Kroppen kan ta hand om kolhydrater mycket bättre när du motionerar eftersom det ökar glukos och insulinkänsligheten. Fysisk aktivitet ökar ämnesomsättningen och "flödet" i kroppen och då blir det också lättare för den att hantera andra belastande ämnen. 

Den hormonella balansen påverkar förstås också hur olika näringsämnen tas om hand i kroppen (till exempel att fett ökar grundförbränningen i frånvaro av socker). Stresshormonerna kommer att påverka din matsmältning som i sin tur påverkar näringsupptaget samt får andra hormoner att hamna i obalans, vilket i sin tur påverkar ditt ätbeteende och generella hälsotillstånd. Kroppen är ingen simpel maskin - och den omsätter näringsämnen på olika sätt. Det är många faktorer som spelar in huruvida din kropp tar upp näringsämnen eller inte och huruvida den väljer att förbränna fett eller lagra fett. 

Genom att ändra sammansättningen i kosten kan du dock förbättra hormonbalansen, särskilt leptin- och insulinkänsligheten. Några bra regler är att:

1.Minska på kolhydraterna (särskilt sockret). (Och jag vill tillägga här: ät absolut inte fettsnålt utan välj alltid en bra fettkälla till varje måltid ) 
2. Inte äta för ofta (låt det gå ca 4 timmar mellan måltiderna och minst 9-12 timmar mellan sista målet på kvällen och frukosten)
3. Helst inte äta mer än 3 mål mat per dag (eventuellt ett mellanmål i början vid problem med blodsockerregleringen). Småät inte!
4. Inte äta något efter middagen (inget småätande på kvällen).
5. Inte äta för stora portioner. Håll koll på överätning. (Det blir enklare att hålla koll på portionerna och undvika överätning när du börjar äta rätt sorts kost eftersom mättnads- och hungersignalerna stabiliseras)

(Tipsen tagna ur boken: Mastering Leptin) 

Viktigt att komma ihåg är också att för att leptinet ska fungera och för att hjärnan inte ska tro att det är svält om man minskar för drastiskt på kalorierna, är att se till att äta en näringstät kost och fokusera på kvaliteten på kosten framför kvantiteten. Det betyder att du kan äta dig mätt och få i dig tillräckligt med energi utan att kroppen uppfattar den eventuella restriktionen av kalorierna som svält och därmed sänker ämnesomsättningen och gör dig hungrigare. Det är nämligen så att hjärnan utvecklar ett normalläge (sk. "setpoint") där den registerar vad den anser vara ett normalt intag av energi och minskar man för drastiskt på kalorierna, även om det är från ett överdrivet intag till ett "normalt" intag, så kommer hjärnan att uppfatta det som "för lite energi" än den behöver (eller snarare handlar om vad den är van vid), alltså signalerar den svält. 

Det är därför bantningsdieter som bara handlar om kalorirestriktion, alltså att äta mindre inte fungerar i längden och gör att man lätt går upp i vikt igen med några extra kilon till på köpet efter att dieten är slut. Hjärnan ser till att lagra så mycket fett som möjligt efter "svälten" för att inte utsättas för samma fara igen. Den måste få vänja sig vid att efter en längre tid av överätande så betyder den plötsligt mindre mängden kalorier inte att det är fråga om svält utan att kroppen ändå tillförs tillräckligt mängd energi för att klara sig. Därför är det viktigt att äta en kost som innehåller tillräckligt med näring (vitaminer, mineraler), som håller uppe en god fettförbränning (minskat intag socker och tillräckligt med protein och fett) med fokus på naturlig, artegen föda utan kroppsfrämmande ämnen som stör hormonbalansen. När du äter riktig mat som tillför näring och tillräckligt med energi och ser till att få fart på fettförbränningen så börjar också leptinsignalen och insulinkänsligheten normaliseras och ser till att de andra hormonerna också lättare "kommer i form" igen. Då har du förutsättningar för att gå ner i vikt och med tanke på att leptinet är med och styr väldigt många viktiga processer i kroppen och leptinresistens är involverad i en hel drös med sjukdomar och obalanser så är det av stor vikt att hålla leptinfunktionen vid god vigör :)

Förutom allt detta (som om det inte var nog...) finns det dessutom andra viktiga ämnen i hjärnan som påverkar hur du äter och där igenom indirekt din viktreglering, nämligen signalsubstanserna i samverkan med hjärnans belöningssystem

Mer om hur signalsubstanserna reglerar dit ätbeteende samt hur kroppen omsätter olika näringsämnen kommer i del 4 :). 












16 feb. 2014

Ugnsrostad kålrabbi och lammfärsbullar

Jag är på jakt efter nya grönsaker att testa på då det oftast blir rätt mycket av samma (broccoli, vitkål, zucchini, blomkål samt grönkål om det finns). Fick ett tips av min syster om att prova kålrabbi  och det var riktigt gott. Jag gjorde klyftor som jag "masserade" med kokosolja, salt, paprikakrydda, svartpeppar och rosmarin och rostade i ugnen. 

Till det gjorde jag lammfärsbullar i gräddsås.

Gjorde en liten sats av 250 gram köttfärs, 1 ägg, en nypa pofiber, 0,5 dl smetana, 1 msk tomatpuré, 1 liten finhackad lök, 1 vitlöksklyfta samt samt kryddor (salt, spiskummin, vitpeppar samt liiite cayennepeppar ) 

När köttbullarna var stekta hällde jag bara över grädde, salt och lite svartpeppar och lät puttra en stund. 



Serverades med riven parmesan, surkål och råa lingon. 



14 feb. 2014

Kärlekshälsningar och cupcakes

Massor med kramar till er alla på alla hjärtans dag!

Kom ihåg att tala om för nära och kära att ni älskar dem, förstås varje dag men eftersom vi kanske inte alltid är så bra på att uttrycka känslor här i landet, så gör det åtminstone lite mer än vanligt idag! 

Visst ska man uppmärksamma kärleken varje dag och alla hjärtans dag må på många sätt vara en kommersiell "högtid" (som de flesta "högtider" i och för sig är idag) men det är ändå fint att uppmärksamma kärlek och vänskap lite extra en dag. Jag gillar alla speciella dagar och högtider, må de då vara små och "halvfåniga" eller större högtider :) 

Så varför nu inte passa på idag och ge extra många kramar och uppskattande ord till dina vänner, din partner och familj och ett extra stort leende till de som du möter. Släpp lite på dina finländska hämningar ;) 

Som singel har jag ingen "speciell" att uppvakta men kärleken handlar inte bara om romantik (även om jag är en hopplös romantiker..) Kärlek kommer i så många former. Kärleken är grunden för allt liv och finns överallt. Kärlek, vänskap och omtanke finns alltid orsak att fira oavsett livssituation. Framför allt, glöm aldrig bort att kärleken till dig själv är det grundläggande för att du ska kunna leva i kärlek och ge kärlek till andra!

Igår bakade jag några chokladmuffins/cupcakes som jag i morse överräckte åt mina föräldrar samt min moster med man som är på besök över helgen. 

Kärlekscupcakes (6 stycken små muffins)

2 ägg
25 gram smör
2 msk mascarpone
1 msk pulverkaffe utrört i lite vatten
1 msk mandelmjöl
2 msk kokosmjöl
1 tsk fiberhusk
2 tsk bakpulver
2 msk kakao
1 tsk vaniljpulver
(en skvätt vatten om smeten känns för stabbig)

0,5 dl
hackad mörk choklad 
0,5 dl gojibär 

- Vispa äggen och blanda ner smält smör, mascarpone, kaffe och vaniljpulver.
- Blanda torra ingredienser och blanda ner i smeten. 
- Blanda sist ner hackad choklad och gojibär 
- Grädda på 200 grader ca 10-15 minuter

Glasyr:

- vispa 0,5 dl  grädde och blanda med 1 dl mascarpone.
-  Blanda i 0,5 tsk vaniljpulver, 1 tsk smält honung (kan lämnas bort)
samt saften från lingon eller jordgubb för att få den rosa färgen.

Spritsa glasyren på muffinsen när de svalnat. Toppa med några gojibär.



Ha en fortsatt fin dag full med kärlek! :) 























13 feb. 2014

Fortsätter debatten?

Till att börja med får jag väl vara tacksam för att kostdebatten kanske fått en början. I tisdags (11.2) kom det respons på min debattartikel i Vasabladet (28.1) av två personer ur projektgruppen för de nationella kostrekommendationerna. Skribenterna försäkrar att livsmedelsindustrin inte styr den forskning som ligger till grund för våra kostråd utan att största delen finansieras med officiella medel. Min tanke bakom artikeln var inte främst att påstå att det föreligger någon utbredd illvillig konspiration som äventyrar befolkningens hälsotillstånd utan helt enkelt belysa det faktum att det finns mycket inom forskarvärlden som är dolt för allmänheten (och tyvärr kommer forskningens riktning att påverkas av vem som betalar och vem som har makten). Därför har jag tyvärr ingen statistik över vem som betalar för forskningarna som undertecknade gärna "hade velat se", för varför i hela friden skulle någon publicera statistik som ogiltigförklarar sina egna studier ?? Så lätt det är att gömma sig bakom sin maktposition. 

Undertecknade skriver att majoriteten av forskningen finansieras med "officiella medel". Vad innebär det då? Det problematiska handlar naturligtvis inte endast om finansiering från industrin eller läkemedelsföretag utan även (o)viljan hos forskare att vara öppna för nya rön. Man ser det man vill se och undviker att prata om resultat som visar annorlunda. Men nytänkande är svårt överallt, särskilt ju högre i hierarki du står eftersom det är mycket som står på spel. Det är inte lätt att överge gamla åsikter men trots det är vi ju alla till slut lyckats enas om att jorden är rund.

Som skribenterna poängterar lever inte forskare i ett vakuum men just av det skälet krävs öppenhet och kritiskt tänkande för att få så trovärdiga resultat som möjligt. Nyfikenhet borde vara riktlinje för forskningen och inte envishet. För ibland visar forskningen åt olika håll och då måste vi kunna skilja på teori och fakta. Och inse att när det gäller människors hälsa finns det aldrig någon absolut sanning. Däremot kan man hitta ganska bra fakta i näringsfysiologin och praktisk erfarenhet som många gånger kan ge mer trovärdiga resultat än att stirra sig blind på osäker statistik. 

Forskning om näring och kost är komplext. De flesta undersökningar är observationsstudier (t.ex.enkätundersökningar)  och visar alltså på statistik snarare än orsakssamband. Det är svårt att göra kontrollerade koststudier med hög trovärdighetsfaktor eftersom vi inte lever i ett laboratorium utan i verkliga livet, där många olika faktorer spelar in .Vi kan bara försöka navigera oss fram enligt riktlinjer som verkar trovärdiga och som stämmer överens med erfarenhet. Oavsett vad man vill ”bevisa” kan man alltid få fram forskning som stöder påståendet.

Jag önskar bara att det fanns en lite större öppenhet inför ny forskning och ny (eller gammal, hur man nu vill se det) fakta som samstämmer med erfarenhet och logiskt tänkande.Att alla sidor också kunde hålla sig ödmjuka till verkligheten. Vetenskapen är ack så viktig men det blir farligt om vi alltid likställer ordet ”forskning” och ”studier” med allmängiltig sanning. Det finns mycket som är dolt och förbisett i forskningsvärlden och det handlar både om vilka som betalar, det handlar om  såtillvida man är villig att testa en ny hypotes, vara öppen för andra samband än de man vill se och även våga lita på erfarenhet. För det är ju trots allt människors erfarenhet och verklighet som vi forskar om. Då kan vi ju inte glömma erfarenheten som vi de facto forskar om. 

Jag påstår inte heller att alla ska eller kan äta på exakt samma sätt för alla kroppar är olika! Ändå finns det ju sådant som är mer eller mindre bra för de flesta (även om vissa reagerar starkare än andra) Vi kanske har olika åsikter om vad detta är, vilket det är okej så länge man inte påstår att något är direkt farligt för hälsan utan vetenskaplig grund när det nu ska vara vetenskapligt stöd som är det avgörande argumentet.  För min del  önskar jag öka min egen kunskap, ifrågasätta sådant som inte verkar trovärdigt med ett nyfiket och ödmjukt förhållningssätt till nya teorier.  Alla får vi ha vår åsikt men tvärtemot vad artikelskribenterna antyder, handlar det här inte endast om ”något jag tycker”. I så fall baserar sig deras ”expertråd” lika mycket på åsikter och inte endast på ”hundratals” viktiga studier (som ingen har sett). Det finns fortfarande stora missförstånd som envist hängt med i kostdiskursen,  och som tack och lov börjar tappa sin trovärdighet i och med att allt fler ser nya samband. Vi står trots allt inför ett paradigmskifte och det är alltid spännande!

Vi kan aldrig undkomma osäkerheten när det gäller hur kroppen reagerar på vad vi äter och hur vi lever oavsett hur många forskningsstudier vi slänger fram, så varför inte fokusera lite mer på det som verkar logiskt istället för att hålla fast vid urvattnade hypoteser som dessutom saknar trovärdighet? Vi kan väl åtminstone ta till oss nya upptäckter med öppenhet och vara ödmjuka inför både gammalt och nytt tills vi med säkerhet vet hur det är? Vilket vi förstås inte kommer att få veta...Hälsan, kroppen, livet är osäkert. Bara att acceptera och försöka ta till sig det som verkar mest vettigt. 

Ska vi gå och vänta 20 år på någon osäker långtidsstudie innan vi vågar prova något själva? Måste vi vänta på att ”experterna” och myndigheterna ska säga att det är okej? Hur överlevde vi förr innan vi började lita mer på statistik  än på vår egen kropp?? Kanske det är på tiden att  vi hittar en balans mellan sunt förnuft och vetenskaplig vägledning.

Och nej, som skribenterna ironiskt frågade sig  kan jag inte påstå att någon köttbonde har mutat mig för att jag upplever det troligtvis ok att äta naturligt, ekologiskt kött  och smör från gräsbetande kor utan att dö i hjärtinfarkt.  Men vad vet jag, jag är ju ingen ”expert” med professorstitel , bara en ynklig kostrådgivare med lite sunt förnuft.

Jag kan väl bara vara glad att jag vågade uttrycka mitt "tyckande" och visa att det inte är så svart och vitt - att det finns en annan verklighet också än den som målas upp från myndigheternas håll. I Sverige skulle den här debatten anta helt andra proportioner, ja den här debatten började förstås ett decennium tidigare där och läget ser helt annorlunda ut jämfört med Finland där vi tycks ha fastnat i någon sorts auktoritetsdyrkan. Men, det ser ut att ljusna även här. Det må gå långsamt men Rom byggdes som sagt inte på en dag.

Tack igen också till Mia som skrev denna ypperliga analys av experternas svar.

Läs också gärna denna krönika i New York Times av amerikanska författaren och hälso- och vetenskapsjournalisten Gary Taubes, angående det komplexa med forskning om kost och näring. 

Och vill man läsa mer om vad som kan förekomma i forskarvärlden rekommenderas forskare och docent Ralf Sundbergs bok"Forskningsfusket": 



12 feb. 2014

På gång i vår!

Tänkte göra lite reklam för vad som är på tapeten i den närmsta framtiden. Jag blev påmind när jag såg att Maggie tipsade om aktuella evenemang, att det kanske är dags för mig att göra lite reklam också. Gå också gärna in på hennes blogg och läs mer om vad som händer! 

Jag vill också puffa för Ann Fernholms föreläsning "ett sötare blod" den 18.2 på Ritz i Vasa kl 18.00. Nästa tisdag alltså! 

Jag kommer att delta i "Må bra"-dagen i Veikars skola söndagen den 2.3 kl 12-17. Där kan man få ett litet smakprov på vad reflexologibehandling går ut på eller en kort kostrådgivning. Man kan droppa in eller beställa tid på förhand om man vill bli garanterad en tid. Naturligtvis får man bara komma förbi och ställa frågor också! :) Här kan du läsa mer om dagen och vad som annat erbjuds.  

Dessutom kommer jag att köra igång kursen Kostgajden - kursen om kosten som ökar ditt välmående och ger dig ny energi på Arbis i Vasa med start den 31.3. Anmälningstiden har redan börjat.  Gå in här på Arbis hemsida och läs mer. 

Närmare information om kursen: 


KOSTGAJDEN

- Kursen om kosten som ökar ditt välmående och ger dig ny energi!
Ät dig friskare och finn balans med naturligt god kost!

Måndag 31.3‐12.5, 15.9, kl. 18‐19.30 . 14 h, 45 €. Sofie Lindvik.


Är du trött på att vara trött och energilös? 

Är du trött på att ha värk, krånglande
mage och svängande blodsocker? Håller sockersuget på att gå överstyr? 
Eller kanske du har problem med att gå ner i vikt?

Då är KOSTGAJDEN‐kursen en tänkbar lösning för dig. 

Under kursen lär du dig att lyssna på och vara snäll mot din kropp och hitta balansen genom att tillföra en naturlig, artegen lågkolhydratkost som är fri från gluten, socker, tillsatser och som endast innehåller naturliga fetter. Det är kort och gott mat som ger din kropp den energi den behöver för att återfå balansen. Artegen kost förespråkar en hållbar, individanpassad livsstil, snarare än kortsiktiga metoder.

Låter det här som någonting för dig? Anmäl dig då till kursen för att lära dig mer om kostens betydelse för välmående och balans i livet.


Anmäl dig på www.vasa.fi/arbis eller per tfn (06) 325 3501.




















10 feb. 2014

Kycklingfärsbiffar

Kycklingfärsbiffar

Som omväxling är det gott att göra biffar av kycklingfärs istället för vanlig köttfärs.

400 gram kycklingfärs
ett halvt paket bacon
1 lök
2 vitlöksklyftor
1 ägg
1 tsk fiberhusk
0,5 dl smetana/creme fraiche
0,5 dl vatten

1 tsk paprikapulver
1 tsk spiskummin
1 tsk chilikrydda
en nypa torkad rosmarin
salt

Hacka lök, vitlök och bacon. Blanda färsen med ägg, fiberhusk, smetana och vatten. Blanda allt och krydda. Låt stå en stund i kylen och forma sedan till biffar och stek.

Jag gjorde en enkel tomatsås till som biffarna fick badda i. Blanda bara tomatpuré, vatten, salt och kryddor och häll över biffarna. 

Gott med t.ex. blomkålsris eller smörfräst vitkål.










7 feb. 2014

Vad du äter påverkar hur du äter...del 2

Som jag skrev om i del 1 påverkar den kost du äter ditt ätbeteende. Hur du äter, hur mycket du äter och vad du vill fortsätta äta. 

Det är alltså våra hormoner och signalsubstanser som är i farten. Hormonerna styr i princip allt i din kropp. Därför är balans i hormonnivåerna så viktig för hälsan. När kroppen är i obalans är det alltid en fråga om störning på cellnivå. Cellerna är helt enkelt inte så friska och "vitala" som de borde vara. 


Men hur påverkar kosten våra hormoner? Och hur påverkar hormonerna hur vi äter?

När vi kontinuerligt tillför kroppen överskott av något som kroppen inte vill ha i stora mängder (t.ex. socker och mjöl) och onaturliga, kroppsfrämmande ämnen (tillsatser, kemikalier) kommer den att bli belastad. Celler, enzymer och hormoner får jobba extra hårt för att hålla kroppen i balans. Det går en tid men sedan blir kroppen trött. Hormonerna kämpar och kämpar med att meddela cellerna hur de ska jobba, men till slut orkar inte cellerna svara. Då uppstår hormonresistens. Det är t.ex. detta som händer med hormonet insulin vid diabetes typ 2. 

Tänk dig först en cell med en trasig eller dåligt uppbyggd vägg och en inre "motor" som går trögt. Den har inte fått tillfört tillräckligt med näring för att hållas frisk. Den fungerar inget vidare från början och sen blir den dessutom bombaderad av hormoner som skriker på den stackars cellen att fungera bättre. Man kan nästan säga att cellerna blir "utbrända". En utmattad cell orkar inte ta emot information från hormonet. Följden är att det blir kaos i någon funktion i kroppen. 

 Hormonerna samverkar också och påverkar varandras funktioner. 

Det viktigaste hormonet när vi talar om ätbeteende och viktreglering är  INSULIN. 

När vi äter kolhydrater och socker stiger blodsockret och bukspottskörteln utsöndrar insulin. Insulinets uppgift är att knacka på hos cellen och be den släppa in sockret för att användas som energi. Men när vi äter mycket kolhydrater och särskilt snabbsmälta sådana som snabbt höjer blodsockret kommer extra mycket insulin ut i blodet som drastiskt sänker blodsockret så att det går under den stabila nivån (lågt blodsocker). Då får hjärnan panik och tror att vi behöver ännu mer energi eftersom blodsockret är lågt.  Därför blir vi snabbt hungriga igen trots att vi nyss ätit. Sockret lurar kroppen att tro att vi behöver ännu mer trots att vi fått i oss tillräckligt. Socker stör även mättnadshormonet leptin som utsöndras från fettväven då vi äter. Detta betyder att vi inte kommer att känna oss mätta i rätt tid och kan äta mer än vi behöver. 

Detta blir ännu mer påtagligt om vi äter en fettsnål kost eftersom leptinet reagerar på mängden fett i maten. När vi ersätter fettet med ännu mer kolhydrater höjs blodsockret ännu mer och gör oss ännu hungrigare. Det är fettet som håller oss mätta. Egentligen går det inte att äta för mycket fett. Kroppen säger till genom mättnad (eller illamående om du försökt äta för mycket). Men intressant nog, blandar du fett med socker går det faktiskt att överäta. Då fungerar inte mättnadssignalen. Detta innebär att ständiga blodsockertoppar och fall och de påföljande höga insulinnivåerna gör att mättnadshormonet inte reagerar och vi upplever hunger/sug fast vi egentligen borde vara mätta. Sockret stör också hormon som reglerar hungern och som normalt ska sjunka när vi äter. 

När vi då konstant får svängningarna i blodsockernivåerna leder det till att kroppen får allt sämre känslighet för insulinet.  Cellerna slutar svara när insulinet ständigt står och skriker. Dessutom är cellerna redan fulla med socker så det finns inte plats för mer. 

Då är det ju tur att insulinet har en annan viktig egenskap och kan rädda det överblivna sockret - nämligen att lagra sockret som fett. 

På grund av mycket socker i blodet kommer också stresshormoner som adrenalin och kortisol att utsöndras och som tillsammans med insulinet ser till att packa undan sockret i fettvalken. Din kropp blir alltså fylld med stresshormon till följd av av det du äter, som sliter på kroppen och sänker din ämnesomsättning och fettförbränning. 


Mer om det nästa gång! :) 









5 feb. 2014

Halloumibröd

Här är ett lättlagat bröd som är gott till en mustig soppa.

Halloumibröd 

3 stycken större eller 4 mindre frallor

2 ägg
2 msk smält kokosolja
0,5 dl pofiber
1 msk kokosmjöl
1 tsk fiberhusk
0,5 dl linfrö
1 dl riven halloumiost
0,5 dl vatten
1 tsk bakpulver

Vispa äggen fluffigt och tillsätt kokosolja, vatten och ost.
Blanda torra ingredienser och rör ner.

Grädda i 200 grader ca 15 minuter.




3 feb. 2014

Vad du äter påverkar hur du äter

En grundläggande regel.

 Det handlar inte bara om de kalorier du äter som du sedan förbränner. Om det vore så enkelt som att bara äta mindre än man förbrukar och kroppen hade varit nöjd så, ja då hade man nog inte sett fenomenet jojo-bantning eller dess förödande effekter. I början leder förstås energiunderskott till att du tappar i vikt men det är desto svårare att hålla i längden. Och det är ju i längden vi vill må bra. Är det inte meningen att vi ska få äta en kost som gör oss mätta och naturligt ökar kroppens ämnesomsättning ?  Att maten ska ge oss jämn energi för att orka med vardagen?  Om det helt enkelt var så att viktreglering handlade om att äta mindre kalorier och röra på sig mer - hur kan det då komma sig att vissa tränar frenetiskt eller äter mindre utan att det desto mer påverkar vikten i längden? Att vissa är trådsmala utan att motionera alls? Motion är viktigt för hälsan och främjar kroppens funktioner vilket indirekt påverkar ätbeteende och vikt men det är inte så enkelt att det enbart skulle handla om att förbränna kalorier. De kalorier som finns i maten omvandlas inte automatiskt till energi, för kroppen omsätter näringsämnen på olika sätt. En kalori från fett, kolhydrater och protein kommer att tas om hand och omsättas på helt olika sätt i kroppen. 

Det är hemskt att tänka att man helt enkelt har skuldbelagt individen själv för att vara lat eller odisciplinerad. Det är tyvärr inte så enkelt.  Det handlar om något som är mycket mer komplext. Vi måste fråga oss "varför?" Varför förekommer överätning? Sockerberoende? Varför blir vissa överviktiga och andra inte? Varför skulle någon välja att äta mer än kroppen klarar av om man hade ett val? 

För det ligger inte i psyket. Det handlar om kroppens biokemiska reglering.

Jag pratar om hormoner

Övervikt förekommer inte i naturligt tillstånd i djurriket. Djuren äter den föda som passar för dem och de behöver inte vara mer aktiva än normalt för att undvika att öka i vikt. Deras vikt regleras av andra faktorer. Just det, hormoner. Ett lejon på savannen ligger inte och våndas för att han inte just nu är ute och löper bort alla kalorier som han just åt. Han ligger och steker sig i solen därför att hans kropp säger åt honom att vila. Han jagar, äter sitt byte och vilar. Oproblematiskt. Han överäter inte på sina rovbyten. Hans hormonella reglering fungerar som den ska. Varför fungerar inte det här då lika enkelt för människan?

Jo, en orsak är att vi äter sådant som inte är naturligt för kroppen. Vi får i oss kroppsfrämmande ämnen från både kosten och Och vi lever en livsstil som inte heller är naturlig för vår kropp. Vi har blivit slavar under stresshormonerna. Djuren stressar t.ex. inte och de äter det som deras kroppar är"programmerade" för att äta. 

Vi är inga lejon men våra kroppar fungerar ändå i princip på samma sätt. 
Många obalanser och sjukdomar uppstod när människan började äta sådant som naturen inte försett oss med. Och ju mer vi började förädla, processera och skapa nya onaturliga ämnen att tillsätta i vår kost - desto mer ohälsa. 
Och ju fler sätt vi hittar att förändra och manipulera maten desto lättare blir det att få i oss överskott. Och ju mer vi får i oss desto större belastning på kroppen. 

Onaturliga ämnen är inte naturliga för vår kropp. Därför har kroppen svårare att veta vad den ska göra med dem. Enkel logik eller hur? Klart att kroppen föredrar det naturliga över det onaturliga. När den bombaderas av främmande ämnen ger det över tid en stor belastning och resulterar i någon form av obalans. Detta kan vara övervikt eller andra besvär/sjukdomar. Övervikt är ett tecken på att något inte står rätt till i kroppen, en markör på ett annat större underliggande problem. 

Hormoner är ett otroligt komplext ämne men det är viktigt att förstå att hormoner och signalsubstanser reglerar alla kroppens funktioner och därför är en hormonell balans det centrala för kroppens jämvikt.  Vilken kost vi äter påverkar alltså hur vi äter - kosten påverkar hur hormonerna kommer att reagera och fungera.  Det påverkar huruvida vi äter mer än kroppen egentligen behöver och vad vi sedan vill fortsätta att äta.  Det påverkar huruvida kroppen lagrar fett eller förbränner fett. När vi får i oss onaturliga ämnen och överskott rubbas kroppens hormonbalans. Detsamma gäller även andra hormonstörande ämnen som miljögifter och kemikalier. Detsamma gäller överskott av stresshormoner. Du kan tänka dig att en blandning av allt detta - dålig kost, gifter och kronisk stress  - kommer att ge konsekvenser. Dina hormoner orkar helt enkelt inte med all denna belastning. 

Det finns massor med hormoner som tillsammans reglerar hur kroppen fungerar. Blodsockerreglerande hormoner, mättnads- och hungerhormoner, ämnesomsättningshormoner,könshormoner, stresshormoner samt olika signalsubstanser har ett nära samband vad gäller vårt ätbeteende. Det som är viktigt att komma ihåg med hormoner är att allting hänger ihop. Finns det en störning i regleringen av ett hormon kommer det att påverka övriga hormoner vilket leder till en ond cirkel. 

Men om vi ska återgå till att fokusera på kostens inverkan så är den viktiga frågan: varför flippar våra hormoner ur på det här sättet så att kroppens balans sätts ur spel och orsakar sjukdomar och överdriven fettinlagring ? 

Fortsättning följer .... :)



1 feb. 2014

Ny fiskrätt

Jag föredrar oftast fisk framför kött och särskilt lax. Nu har jag dock hamnat i en liten kris sedan jag på riktigt insåg att det knappt finns något naturligt kvar i den odlade laxen. Förstås har jag vetat om att de innehåller en massa konstigheter men efter att ha läst det det här försvann liksom aptiten helt . Visst kommer jag att äta odlad lax då och då eftersom det är så svårt att få tag på vildlax, men inte alls lika ofta. Andra feta fiskar finns det inte så stor variation av här i trakterna, särskilt inte som färskvara. Får väl äta mera sill, makrill och tonfisk då som omväxling även om konserverad mat förstås inte heller är någon höjdare. Att lägga in egen sill har jag ändå tänkt försöka mig på, så slipper man tillsatser och tillsatt socker.  

Desto enklare är det att få tag på andra sorts fiskar som förstås är goda de också. Abborre och sik brukar jag få hem från pappas fisketurer ibland. Denna senaste gång gav fiskelyckan dock en drös med lake. Vissa tycker tydligen det är gott men jag kommer inte ihåg att jag ens smakat eftersom det tydligen inte ansetts som någon delikatess i min familj. Nu tänkte jag att jag ändå skulle ge laken en chans och försökte mig på min egen variant av stuvad lake. Är ofta inte särskilt traditionell med maten så jag ville piffa upp smaken lite. Konsistensen på fisken var nog lite seg och dallrig på något sätt och inte kan jag väl påstå att det var den godaste fisk jag ätit, men helt ok som variation.

Gyllengul lakstuvning 

Rensa och skär laken i bitar. Koka upp fiskbitarna i ca 15 minuter och bena sedan ur dem. 

Fräs en lök och en vitlöksklyfta. Häll på grädde/creme fraiche eller dylikt (jag använde kokosmjölk och mascarpone ost eftersom det var det jag hade i kylskåpet) . Dutta i lite dijonsenap och tillsätt eventuellt lite vatten.

Krydda med salt, gurkmeja, malen ingefära och lite cayennepeppar.
Låt puttra en stund.

Jag åt fisken med broccolimos.