9 jan. 2014

Vän eller fiende?

Idag uppenbarades sig text i dagstidningen med rubriken: Kolhydraten är ingen fiende. Och så är vi igång igen. Värst vad många myter och förenklingar man lyckas klämma in i en ynklig liten notis. Att repetera missuppfattningar som inte ens är baserad på nyare forskning verkar vara en bekväm strategi i tidningarna. Eller att ens kolla upp grundfakta som man kan slå upp i vilket kapitel om näringsfysiologi som helst. Men sen finns det ju också ärade professorer som envisas med att upprepa dessa myter in i det sista trots att faktan finns under näsan och forskningen börjar peka åt ett annat håll. 

Visst, jag förespråkar artegen föda, en naturlig kost för människan och den kosten innefattar mindre kolhydrater än genomsnittet konsumerar men jag anser inte heller att "kolhydraten är min fiende". Vissa kolhydratkällor är också artegen föda men bara för att vi inte till varje pris behöver undvika allt vad kolhydrater heter, innebär det inte heller att det passar för alla att äta den mängd som idag anses passlig - en mängd som man ofta uppnår alltför lätt genom intag av spannmålsprodukter och snabba kolhydratkällor som potatis och ris samt socker förstås.  Hur mycket som är lagom varierar också från person till person. Klart vi kan äta kolhydrater men tallriksmodellen innefattar en mängd som innebär ett överskott för de flesta kroppar. Vissa kommer inte att känna av problem eftersom deras ämnesomsättning , hormonsystem och signalsubstanser fungerar tillräckligt balanserat för att kroppen ska kunna hantera det. Men har du t.ex. problem med vikten,  ett stort socker/kolhydratsug, problem med överätning, svajande blodsocker, dålig insulinkänslighet eller diabetes typ 2 så är det tecken på att din kropp inte klarar av en stor mängd kolhydrater. Då har tyvärr kolhydraten blivit din "fiende" och du måste vara försiktigare. 

Det som också irriterar mig är när man kommer med felaktig fakta och förenklade förklaringar. Det finns så många missuppfattningar i den lilla texten att det är rent ut sagt pinsamt. I texten står: om vi inte äter kolhydrater bildar kroppen dem själva och går in i svältläge. Ja, levern producerar all glukos som hjärnan behöver varje dag, alltså 20-30 gram. Hjärnan gör av med ca 100 gram mer när det råkar finnas tillgängligt med an överskottet lagras som fett om det inte används som bränsle (vilket det t.ex. inte kan göra om insulinet är högt och fettförbränningen är låg...)

Vi klarar oss alltså på det glukos som kroppen tillverkar men det skadar inte ätt äta lite mer om kroppen mår bra av det. Men att få i sig flera hundra gram är varken nödvändigt eller eftersträvansvärt. Att kroppen går i svältläge är inte heller sant. Om man svälter kroppen på energi t.ex. genom fasta är det en annan sak, men detta sker inte genom att minska på kolhydraterna. Kroppens celler  behöver främst protein och fett för att byggas upp och fungera. Tar man bort fettet eller proteinet däremot kommer kroppen att säga ifrån. Detta för att fett och protein är essentiellt , alltså livsnödvändigt men det är inte kolhydrater. Glukos däremot är essentiellt men det räcker som sagt med den mängd som kroppen själv kan tillverka. Däremot är det tveksamt om det under lång tid är bra att ta bort alla kolhydrater (vilket väldigt få gör, det handlar om att minska på mängden) eftersom man då går miste om viktiga näringsämnen som  folsyra, C-vitamin och viktiga mineraler. Dessutom använder kroppen aminosyror (alltså protein) för att bygga glukos och protein finns även i muskelmassan. Onödigt att kroppen ska behöva ta av musklerna då vi kan tillföra den lite broccoli istället. Vill man hålla nere på mängden kolhydrater brukar det oftast handla om ca 20 upp till 80 gram kolhydrater per dag. Mindre mängd om man är känslig, mer om kroppen mår bra och klarar det. 

Här blandar man alltså ihop kalorireducering med minskning av kolhydraterna. Får man i sig tillräckligt med bra, naturliga fetter, protein och kolhydrater från främst grönsaker så är man inte i "svältläge", tvärtom har man en hög förbränning. Man får i sig tillräckligt med näring och energi och dessutom upplever de flesta ökad energi när kroppen gått över till fettförbränning istället för glukosförbränning. 

Nästa myt lyder: "många tror att man går upp i vikt av att äta kolhydrater. Så är det inte, man går upp i vikt av att fylla på mer energi än man gör av med."
Den gamla hederliga "energi in, energi ut" - tesen. Ifall detta var sant skulle jag väga väääldigt mycket ;) Kort sagt så innebär det inte samma sak för kroppen om du äter en viss mängd kalorier från t.ex. bröd eller från t.ex smör. Fett består av mer kalorier men du går inte upp i vikt av det. Du lagrar fett på grund av insulinet som utsöndras när blodsockret är högt, dvs efter intag av kolhydrater. När insulinet är högt stängs fettförbränningen av, cellerna är redan fulla av glukos och kan inte ta emot mera och dessutom gör insulinet att glukoset inte kan användas som energi utan istället lagras det som fett på kroppen. Fettet däremot behövs för att cellen ska kunna fungera optimalt. Du ökar förbränningen och eftersom blodsocker och insulinet är på normal nivå får cellerna tillgång till energin vilket ökar både förbränning och cellernas funktionsförmåga. Kan också nämnas om protein, att kroppen använder protein som byggstenar och lagras inte som fett. Proteinet blir alltså inte till energi. 

Dessutom kommer vad vi äter att påverka hur vi äter. Det vill säga, äter du kolhydrater och är känslig kommer det att påverka hur du sedan fortsätter att äta. Våra hormoner styr ätbeteendet och socker har förmågan att lura hormonerna och gör kroppen förvirrad. Detta gäller regleringen av mättnads- och hungerhormonerna, signalsubstanser och förstås insulinet. Har du ett sockerberoende/sockerkänslighet kommer också kolhydraterna direkt att trigga belöningscentret i hjärnan och du vill äta mer. Du kan också överäta socker och kolhydrater men inte fett ( såvida du inte har ett trasigt mättnadssystem på grund av överätning) . Socker stör alltså vårt mättnadshormon leptin vilket gör att vi kan äta mer trots att vi borde vara mätta. Dessutom kommer blodsockret att höjas och sänkas snabbt vilket leder till ökat sug och efter en stund är vi hungriga igen. Allt detta reglerar vår vikt. Det är inte så enkelt som att göra sig av med de kalorier vi äter och försöka styra det genom att banta eller träna. Det handlar i grund och botten om hormoner och signalsubstanser. Vi ska lära oss att äta! Inte sluta äta eller överäta. Äta så att kroppen inte blir förvirrad. Äta så att den vill samarbeta med oss.   

Pust. Detta blev en djupdykning. Tänk hur mycket man fick ut av en enda liten notis men jag kunde liksom inte hålla mig när jag såg den ;) 

Slutsats: Kolhydraten är inte din stora fiende men inte heller din bästa vän. Den är ett näringsämne som du helst inte ska ta bort helt men inte heller överdosera. 







2 kommentarer:

  1. Jag reagerade på samma text idag. Men orkar inte engagera mig just nu. Bra att någon gör det! Lika hutlöst var det med forskaren som vann något pris om sin diabetes forskning, på radion igår, han ville fixa ungdomsfetman/diabetes med en spark i baken på ungdomar: ut och rör på er latmaskar... Hohojajajaja, om det skulle vara så lätt. Igen: inte ett ord om sockret, hormonerna, signalsubstanserna (som ju kan göra motion till något mycket avtrubbande). Men den goda nyheten i dagens blad var ju att ThL permitterar...men antar att det är de mättade-fett vänliga som får gå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja suck, det gör mig så arg det här med att skuldbelägga de som har problem med vikten och säga att de är lata och bara behöver bättre karaktär, äta mindre och röra på sig mer. Ha ha, ja det är antagligen de som går mot strömmen som man gärna blir av med. bara man kunde lägga pengar på att faktiskt försöka hitta nya sätt att ta itu med hälsoproblem och vara öppen för nya saker istället för att med all makt klamra sig fast vid sådant som uppenbarligen inte fungerar. Men så länge men inte har "långsiktig forskning" så måste man tydligen hålla kvar vid det gamla trots att det inte funkar eller gör saken värre....dessutom kan man ju tvivla på att det kommer så mycket "objektiv" forskning heller eftersom allt sponras av läkemedelsbolag eller livsmedelsindustrin....

      Radera