29 jan. 2014

Skräckblandad förtjusning...

kan man kanske beskriva gårdagens känsla. 

Först kändes det jättebra när jag hittade ett exemplar av Byanytt i postlådan, innehållande en intervju med mig. Jag är jättenöjd med artikeln. Och jag fick dessutom förmånen att posera tillsammans med en gosig katt :) Inte min katt utan min kära grannes.  Sedan bläddrade jag förstrött genom Vasabladet och fick plötsligt syn på min insändare/ debattartikel om de nya kostråden. Hjärtat hoppade lite upp i halsgropen.  Det är första gången jag skrivit en insändare eller liknande och det kändes lite läskigt att se sitt namn där.  Hade egentligen bara tänkt lägga upp texten på bloggen men så blev jag övertalad att skicka in den. Jag är nog glad att jag gjorde det och har fått fin respons hittills men måste erkänna att gårdagen förde med sig lite ångest. Kanske främst för att jag är konflikträdd och blev lite rädd för negativ feedback eller påhopp. Men jag vet också att det är många som har liknande åsikter och förespråkar naturlig mat. Intresset för kost och hälsa verkar ökar lavinartat just nu och det är jätteroligt. 

Hur kosten ser ut är upp till varje enskild människa. Du väljer själv. Men det är bra om det finns en kunskapsbas att navigera från. Jag säger inte vad folk får eller inte får äta. Du får äta vad du vill. Frågan är vad du mår bra av. Som kostrådgivare kan jag bara ge rekommendationer enligt min kunskap.  Trots att kosten är ditt eget val och ansvar är det förstås bra att det finns officiella kostråd, särskilt gällande de som inte kan bestämma själv vad de äter. Men dessa kostråd ska inte basera sig på förvrängd eller gammal kunskap och forskning. Det måste få finnas öppenhet och utrymme för nya rön. Vi måste våga stå för vad vi tror på men också kunna vara ödmjuka och ge utrymme att testa och tillämpa ny kunskap och inta en attityd av nyfikenhet inför det nya istället för att envist klamra oss fast vid det gamla. Vi kan aldrig få 100 % bevis när det gäller människokroppen oavsett hur mycket forskning vi slänger fram, för kroppen är föränderlig och mångfaldig. Men vi kan försöka navigera enligt det som verkar vettigt, pröva oss fram och även lita på våra egna upplevelser och erfarenheter. Väga fördelar mot nackdelar. Fundera över vad vi är villiga att ge upp och om vi tycker det är värt att göra en förändring. För vi kan aldrig få en absolut sanning. Vi kan bara försöka överväga vad det är som verkar vettigt.  

Den  offentliga kostdiskussionen har gått trög i Finland (i jämförelse med Sverige är vi typ 10 år efter) men nu tycker jag åtminstone att man allt mer börjar uppmärksamma det här med tillsatser i maten och vikten av ekologisk och naturlig mat.  Det finns så många delar i kostdiskussionen som är viktiga, bland annat åsikter om olika sorts fetter, processerade livsmedel, gluten och spannmål, socker, tillsatser, kemikalier och bekämpningsmedel osv.  Mycket som behöver komma fram i ljuset. Hoppas att det fortsätter att medvetandegöras och diskuteras. 

Som exempel handlade gårdagens program av Spotlight på Yle5 om fosfater i kött. Intressant med tanke på sambandet hjärt-och kärlsjukdomar. Det är sånt här som är viktigt att veta när man pratar om att kött är "farligt". Lätt är det att skylla på t.ex. fettet när det i själva verket är tillsatsämnen som nitriter och fosfater samt en hög andel omega 6 i köttet av djur som är uppfödda på kraftfoder som ligger bakom de negativa effekterna. Det är skillnad på "kött" och "kött" precis som det är skillnad på fett och fett, kolhydrater och kolhydrater osv. Det handlar först och främst om kvalitet, även till viss del om kvantitet (vad får vi för mycket av?) och vad som är naturligt och inte. 


Jag hoppas vi fortsätter vara och bli mer medvetna och ökar kunskapen kring kost och näring. Det är komplexa saker och det finns många åsikter. Men så länge nyfikenhet, öppenhet och saklighet i diskussioner får vara drivkraft kommer man nog långt. Respektera andras åsikt samtidigt som man respekterar sin egen kropp och tar ansvar för sin egen hälsa. 

26 jan. 2014

Välkommen till HälsoVisare!

Hej på er alla gamla och nya läsare och välkommen till min nya kombinerade blogg och hemsida! 

Äntligen är det mesta på plats här. En sån otrolig lättnad att ha fått det fixat. Så otroligt tacksam för att jag fick hjälp av min australiensiska släkting som var på besök förra veckan och som till min stora glädje råkar vara expert på att designa just hemsidor och liknande. Visst kunde jag ha gjort sidan ännu mer avancerad men det fanns inte så mycket tid över och jag är jätteglad att det överhuvudtaget är gjort. Det här skulle jag aldrig ha lyckats med på egen hand, det är ett som är säkert. 

Ni som följt min gamla blogg "Nuets Nyanser" ser att jag fortfarande har mina gamla inlägg och kommer att fortsätta blogga som förut, främst med fokus på kost och hälsa. Under flikarna överst finns också information om kostrådgivning och reflexologi samt kontaktuppgifter för den som vill boka tid.

Så nu kan jag pusta ut och börja blogga igen. Jag är nog ingen sån bloggare som varken orkar skriva inlägg flera gånger per dag eller ens varje dag utan helt enkelt när jag känner mig inspirerad. Bloggandet ska ju vara kul!  Ibland blir det oftare, ibland mer sällan. Ska försöka komma med lite mer recept samt tankar och funderingar kring kost, näring och en naturlig, hälsofrämjande livsstil. För trots att kosten är A och O, är det viktigt att titta på hela livsstilen när det gäller hälsan. För att må bra måste man se till hela människan. Fysisk hälsa förutsätter även psykisk hälsa och vice versa.  Jag förespråkar naturlig, artegen föda men även en artegen livsstil dvs. där vi försöker leva i enlighet med hur vår kropp är skapt. Vår kropp klarar inte i längden av att tillföras den mängd av onaturlig kost med tillsatser, gifter eller överskott av vissa livsmedel som är vanligt idag. Inte heller klarar den av den kroniska stress och hektiska livsrytm som är normaltillstånd för många. Kroppen behöver näring som ger energi och balans. Själen behöver också näring som ger energi och balans.

Den offentliga diskussionen om kost och hälsa börjar ta fart och det är glädjande att se att många börjar bli mer medvetna.  Trots ökad kunskap så framställs tyvärr kunskapen ofta väldigt förenklat och förvrängt. Det är viktigt att förstå att det inte går att generalisera när det gäller kroppen. Ingen kropp är den andra lik eller fungerar på samma sätt. Däremot ökar riskerna för ohälsa i och med en ohälsosam livsstil och ingen kropp klarar i långa loppet av överdosering, vare sig det handlar om belastning av det vi stoppar i oss eller mental belastning  t.ex. stress.  

Jag tror en central ledtråd i vägen till hälsa handlar om att lära sig lyssna på sin egen kropp. Det blir lätt att vi blint tror på myndigheter eller "forskning" utan att ifrågasätta och använda vårt sunda förnuft. I första hand borde vi nog fråga oss själva vad vi tycker verkar vettigt och ta reda på vilka stöd det finns för olika påståenden. Forskning gällande hälsa och särskilt kost är mycket mer problematisk än man kan tro. Det är svårt att veta hur trovärdiga studierna är samt vem som har betalat för dem. Dock mer om detta en annan gång. 

Som sagt, det är inte alltid en lättframkomlig väg när man dyker in i hälsa och kost- djungeln men så länge det finns en öppen och saklig diskussion med genuin vilja att söka efter sanningen, våga vara öppen för nya saker , lita på egen erfarenhet och stå ut med att det alltid kommer att finnas en viss osäkerhet och olikheter eftersom ingen kropp fungerar eller reagerar exakt på samma sätt -  kan vi nog komma långt. Tillsammans får vi fokusera på en vardag där vi lär oss mer om vad vår kropp och själ behöver. 

Häng med och skapa ett HälsoVisare liv!  :)















23 jan. 2014

Nya bloggen under arbete

Hejsan på er! 

Nu har jag äntligen tagit i användning min egen domän HälsoVisare.

Detta är alltså min nya blogg/hemsida. Jag har valt att helt ändra namnet från Nuets Nyanser, så frukta icke ni gamla läsare, det är samma upphovsmakare men namnet är nytt :) Just nu håller jag på och fixar och trixar den del här på sidan så ni vet om det råkar se lite konstigt ut ibland. Mer information och sånt är på kommande och jag börjar skriva igen när jag fått det praktiska klart.

Vi ses snart! :)


18 jan. 2014

Lite bloggpaus och ny blogg/hemsida

Så är man tillbaka från ännu en givande reflexologikurs. Fem av åtta avklarade! Ju mer jag lär mig desto mer fascinerad blir jag av kroppens intelligens och hur allting hänger ihop. Utan ett helhetstänkande går det inte att förstå kroppen. Inom reflexologin kan t.ex. en viss punkt hänga ihop med flera organ eller kroppsfunktioner vilka då kan påverka varandra. Har du t.ex. ont i knäet kan det påverka käken eller tvärtom, hur skumt det än låter :) Man lär sig se kroppen på ett helt annat sätt och ser plötsligt samband som man inte fattat förut. 

Jag har haft lite dåligt med bloggmotivation på sistone. Antagligen för att jag haft en massa annat att tänka på. Jag har väldigt svårt att fokusera på flera saker samtidigt. När en sak tar mycket energi lämnar oftast något annat. På sistone har jag suttit en del och plitat ihop "reklam" för kurs och föreläsningar om kost som jag tänkte skicka till olika ställen. Jag hoppas det väcker intresse.

Sedan håller jag ju också på att fixa en ny blogg/hemsida och med tanke på det tror jag det får bli så att den här bloggen får bli liggande tills jag öppnar den nya sidan. Jag hoppas det inte blir så svårt som jag fasar, till och med att få till den här bloggen som är i det enklaste laget var en utmaning för mig ;) Snacka om databegåvning...så någon flashig hemsida ska ni inte förvänta er, jag är glad bara jag lyckas skapa en överhuvudtaget :) 

Så, håll till godo så kommer det en länk här på bloggen sen med den nya adressen. 

Håll ut i vargavintern! Snart är våren här! :)  




14 jan. 2014

Detoxgryta

Nu går det nog inte att förneka att vintern kommit. -23 här just nu, huj huj! 
Hoppas det är lite varmare i Tammerfors dit det åter bär iväg på kurs idag. Dessutom har de där hotellrummen en tendens att brassa på med luftkonditioneringen så man får ligga och huttra på natten. Nå, som tur är får ju reflexologiövningarna igång blodcirkulationen :)

Så här i köldens tider blir kroppen glad av varm och mustig mat som värmer

Här kommer ett mycket enkelt, smakrikt och nyttigt vegetariskt recept. Hur "detoxig" den nu sen är, men innehåller mycket nyttigheter :) 

Att använda surkål i matlagning är något som jag verkligen rekommenderar er att prova. Jag blev förvånad över hur gott det var som smaksättning. Som en extra kryddsättning på samma gång.  Och supermat för magen! 


Detoxgryta 
ca 2 portioner

3 stora färska champinjoner
1 lök
1 vitlöksklyfta
150 g fryst spenat
1 dl surkål
1 dl  kokosmjölk och eventuellt lite vatten
två rejäla nypor torkade nässlor
en liten bit riven färsk ingefära
gurkmeja
garam masala 
salt

- Fräs champinjonerna tillsammans med lök och vitlök. Krydda och tillsätt den upptinade spenaten och nässlorna. (Nässlorna kan naturlgtvis uteslutas om man inte råkar ha det i skafferiet)  
- Lägg i surkålen och häll på kokosmjölken. Låt puttra en stund. 

Gott med lite riven parmesanost på. 




(Bilden kunde ju dock ha varit lite mer representabel...) 


 

9 jan. 2014

Vän eller fiende?

Idag uppenbarades sig text i dagstidningen med rubriken: Kolhydraten är ingen fiende. Och så är vi igång igen. Värst vad många myter och förenklingar man lyckas klämma in i en ynklig liten notis. Att repetera missuppfattningar som inte ens är baserad på nyare forskning verkar vara en bekväm strategi i tidningarna. Eller att ens kolla upp grundfakta som man kan slå upp i vilket kapitel om näringsfysiologi som helst. Men sen finns det ju också ärade professorer som envisas med att upprepa dessa myter in i det sista trots att faktan finns under näsan och forskningen börjar peka åt ett annat håll. 

Visst, jag förespråkar artegen föda, en naturlig kost för människan och den kosten innefattar mindre kolhydrater än genomsnittet konsumerar men jag anser inte heller att "kolhydraten är min fiende". Vissa kolhydratkällor är också artegen föda men bara för att vi inte till varje pris behöver undvika allt vad kolhydrater heter, innebär det inte heller att det passar för alla att äta den mängd som idag anses passlig - en mängd som man ofta uppnår alltför lätt genom intag av spannmålsprodukter och snabba kolhydratkällor som potatis och ris samt socker förstås.  Hur mycket som är lagom varierar också från person till person. Klart vi kan äta kolhydrater men tallriksmodellen innefattar en mängd som innebär ett överskott för de flesta kroppar. Vissa kommer inte att känna av problem eftersom deras ämnesomsättning , hormonsystem och signalsubstanser fungerar tillräckligt balanserat för att kroppen ska kunna hantera det. Men har du t.ex. problem med vikten,  ett stort socker/kolhydratsug, problem med överätning, svajande blodsocker, dålig insulinkänslighet eller diabetes typ 2 så är det tecken på att din kropp inte klarar av en stor mängd kolhydrater. Då har tyvärr kolhydraten blivit din "fiende" och du måste vara försiktigare. 

Det som också irriterar mig är när man kommer med felaktig fakta och förenklade förklaringar. Det finns så många missuppfattningar i den lilla texten att det är rent ut sagt pinsamt. I texten står: om vi inte äter kolhydrater bildar kroppen dem själva och går in i svältläge. Ja, levern producerar all glukos som hjärnan behöver varje dag, alltså 20-30 gram. Hjärnan gör av med ca 100 gram mer när det råkar finnas tillgängligt med an överskottet lagras som fett om det inte används som bränsle (vilket det t.ex. inte kan göra om insulinet är högt och fettförbränningen är låg...)

Vi klarar oss alltså på det glukos som kroppen tillverkar men det skadar inte ätt äta lite mer om kroppen mår bra av det. Men att få i sig flera hundra gram är varken nödvändigt eller eftersträvansvärt. Att kroppen går i svältläge är inte heller sant. Om man svälter kroppen på energi t.ex. genom fasta är det en annan sak, men detta sker inte genom att minska på kolhydraterna. Kroppens celler  behöver främst protein och fett för att byggas upp och fungera. Tar man bort fettet eller proteinet däremot kommer kroppen att säga ifrån. Detta för att fett och protein är essentiellt , alltså livsnödvändigt men det är inte kolhydrater. Glukos däremot är essentiellt men det räcker som sagt med den mängd som kroppen själv kan tillverka. Däremot är det tveksamt om det under lång tid är bra att ta bort alla kolhydrater (vilket väldigt få gör, det handlar om att minska på mängden) eftersom man då går miste om viktiga näringsämnen som  folsyra, C-vitamin och viktiga mineraler. Dessutom använder kroppen aminosyror (alltså protein) för att bygga glukos och protein finns även i muskelmassan. Onödigt att kroppen ska behöva ta av musklerna då vi kan tillföra den lite broccoli istället. Vill man hålla nere på mängden kolhydrater brukar det oftast handla om ca 20 upp till 80 gram kolhydrater per dag. Mindre mängd om man är känslig, mer om kroppen mår bra och klarar det. 

Här blandar man alltså ihop kalorireducering med minskning av kolhydraterna. Får man i sig tillräckligt med bra, naturliga fetter, protein och kolhydrater från främst grönsaker så är man inte i "svältläge", tvärtom har man en hög förbränning. Man får i sig tillräckligt med näring och energi och dessutom upplever de flesta ökad energi när kroppen gått över till fettförbränning istället för glukosförbränning. 

Nästa myt lyder: "många tror att man går upp i vikt av att äta kolhydrater. Så är det inte, man går upp i vikt av att fylla på mer energi än man gör av med."
Den gamla hederliga "energi in, energi ut" - tesen. Ifall detta var sant skulle jag väga väääldigt mycket ;) Kort sagt så innebär det inte samma sak för kroppen om du äter en viss mängd kalorier från t.ex. bröd eller från t.ex smör. Fett består av mer kalorier men du går inte upp i vikt av det. Du lagrar fett på grund av insulinet som utsöndras när blodsockret är högt, dvs efter intag av kolhydrater. När insulinet är högt stängs fettförbränningen av, cellerna är redan fulla av glukos och kan inte ta emot mera och dessutom gör insulinet att glukoset inte kan användas som energi utan istället lagras det som fett på kroppen. Fettet däremot behövs för att cellen ska kunna fungera optimalt. Du ökar förbränningen och eftersom blodsocker och insulinet är på normal nivå får cellerna tillgång till energin vilket ökar både förbränning och cellernas funktionsförmåga. Kan också nämnas om protein, att kroppen använder protein som byggstenar och lagras inte som fett. Proteinet blir alltså inte till energi. 

Dessutom kommer vad vi äter att påverka hur vi äter. Det vill säga, äter du kolhydrater och är känslig kommer det att påverka hur du sedan fortsätter att äta. Våra hormoner styr ätbeteendet och socker har förmågan att lura hormonerna och gör kroppen förvirrad. Detta gäller regleringen av mättnads- och hungerhormonerna, signalsubstanser och förstås insulinet. Har du ett sockerberoende/sockerkänslighet kommer också kolhydraterna direkt att trigga belöningscentret i hjärnan och du vill äta mer. Du kan också överäta socker och kolhydrater men inte fett ( såvida du inte har ett trasigt mättnadssystem på grund av överätning) . Socker stör alltså vårt mättnadshormon leptin vilket gör att vi kan äta mer trots att vi borde vara mätta. Dessutom kommer blodsockret att höjas och sänkas snabbt vilket leder till ökat sug och efter en stund är vi hungriga igen. Allt detta reglerar vår vikt. Det är inte så enkelt som att göra sig av med de kalorier vi äter och försöka styra det genom att banta eller träna. Det handlar i grund och botten om hormoner och signalsubstanser. Vi ska lära oss att äta! Inte sluta äta eller överäta. Äta så att kroppen inte blir förvirrad. Äta så att den vill samarbeta med oss.   

Pust. Detta blev en djupdykning. Tänk hur mycket man fick ut av en enda liten notis men jag kunde liksom inte hålla mig när jag såg den ;) 

Slutsats: Kolhydraten är inte din stora fiende men inte heller din bästa vän. Den är ett näringsämne som du helst inte ska ta bort helt men inte heller överdosera. 







6 jan. 2014

Bloggen 1 år och tillbakablick

Hipp hipp hurra för bloggen idag! 

Idag är det exakt ett år sedan jag startade den här bloggen. Så läskigt och utelämnande det kändes då i början men man vande sig och jag har fått så fina kommentarer på vissa av mina inlägg. Det har varit väldigt välgörande för mig också att få skriva av mig och ventilera, trots att jag flera gånger fått be om ursäkt för mina ibland galet långa inlägg ;) Tack för att ni orkat läsa! 

Bloggen som den är nu ser inte ut att bli mer långlivad än så här eftersom jag planerar att byta namn och upplägg för att göra den mer som en kombination blogg och hemsida. Jag har ju inte startat företaget ännu men erbjuder ju ändå reflexologibehandlingar samt kostrådgivning som "bisyssla" och när jag märker att det verkar börja rulla på så ska jag våga mig på att starta upp på riktigt. Därför vill jag rikta in bloggen mer på hälsa och kost med information om de tjänster jag erbjuder.  För tillfället funderar jag ännu febrilt över det nya namnet men så fort det klaffar så ska jag försöka komma igång med den nya sidan. 

Jag tänkte ändå att det kunde vara på sin plats att göra en kort reflektion över föregående år. Jaså, "kort"? tänker ni kanske ironiskt...men jag ska försöka mitt bästa ;) Jag kör ingen månad för månad för det riskerar att bli alltför långt. Men jag ska försöka göra en sammanfattande reflektion. 

I förra årets tillbakablick önskade jag att det kommande året skulle föra med sig nya och viktiga insikter och det har det verkligen! Att få en mer avslappnad och positiv inställning till livet är fortfarande en utmaning för ett kontrollfreak som jag men det är fortfarande den viktigaste målsättningen för varje ny dag. Att kunna släppa taget om kontrollen och följa med livets flöde blir desto mer viktigt under detta år när jag ska bli egen företagare och all den osäkerhet som medföljer. Jag vill verkligen njuta av det jag gör och vet att om jag lär mig fokusera på glädjen istället för att trassla in mig i stressande tankar och oro så kommer det att vara avgörande för hur jag orkar. Jag har på allvar börjat fatta det här med hur stor kraft det finns i tankarna och hur livet är helt beroende av vilken inställning man har till det som sker. Det är ju trots allt med vårt sinne som vi skapar vår verklighet. Vi väljer faktiskt själva om vi vill att livet ska kännas bra eller dåligt. Allt handlar om så till vida vi tror på våra tankar eller inte. 

Det är trots allt ganska mycket som hänt under föregående år . Inte så mycket konkreta spännande saker som resor och sånt, men desto mer avgörande beslut och insikter. De största förändringarna har skett i mitt inre. 
Jag insåg att socialarbetaryrket inte passade mig alls och sökte mig ut på nya vägar. Mitt andra försök med heltidsjobb efter ett halvt års sjukskrivning ledde mig återigen till utmattningens gräns och under vårens sjukskrivning funderade jag på allvar över vad jag verkligen ville med livet. Detta ledde till påbörjande av två nya utbildningar inom kost och reflexologi. 

Under det här året har jag skrivit mycket om min väg mot balans och de saker jag kämpat och fortfarande kämpar med. Att hantera stress och inte ställa så många krav på mig själv är fortfarande en stor utmaning men detta har jag lärt mig: att det får ta tid. Jag måste låta livet utvecklas i sin egen takt utan att försöka tvinga fram något. Allt faller på plats när tiden är rätt. Jag kämpar fortfarande med tanken om att jag måste prestera istället för att tro på att jag duger som jag är och vad som än händer. Jag kan fortfarande känna mig rädd för att "misslyckas", trots att jag inte ens själv vet vad det misslyckandet skulle innefatta. Jag tror ju också starkt på att när man vågar göra förändringar, vågar ta steget ut i det okända trots att det är skrämmande så kan man inte misslyckas. Man lever livet och kan ju inte misslyckas med att leva för livet fortsätter vare sig du vill eller inte. Misslyckandet är snarare att vägra leva livet och kämpa emot det som händer. När man säger ja till livet har man redan lyckats oavsett vad livet sedan för med sig. Det är bara när vi tror på tankar om hur saker och ting "borde" vara som vi sedan skapar vårt eget misslyckande genom att vägra acceptera hur livet faktiskt är. 

Det är lätt att fastna i gamla mönster igen när man försöker skapa något nytt, så är det bara. Livet går upp och ner, ibland raskt framåt, ibland står det ganska stilla för att vi ska kunna reflektera åt vilket håll vi ska gå, ibland stöter man mot väggar som talar om att det här inte var rätt. Det vi kallar hinder i livet är egentligen tecken på att det är något som vi inte ännu insett. Vi behöver någon ny insikt innan vi kan gå vidare och utvecklas.

Jag vill avsluta med att reflektera lite över viktiga reflektioner under året och vad jag lärt mig.  

- Först och främst har jag lärt mig att fortsätta lyssna på mig själv och säga upp mig från ett arbete som inte alls passade mig och istället satsa på nya drömmar. Det är inte alltid lätt eller bekvämt att våga följa sitt hjärta men i ett större perspektiv förstår man hur viktigt det är för att finna harmoni i livet.

- Jag har lärt mig hur viktigt det är med människor som bryr sig och som stöttar. Ibland (läs: för det mesta...)har jag svårt att tro på mig själv och trots att det viktigaste är att jag själv tänker positivt och förstår att det är jag själv som väljer hur jag vill se på mitt liv så betyder stöd från andra så oerhört mycket. 


- Hur sant det faktiskt är att allt man gör, tänker och känner ger man också ut i världen och får tillbaka. Allting utgår från dig själv. Kalla det karma eller vad du vill men sant är det. '


- Att livet fortsätter oavsett om jag accepterar det som händer eller inte, så jag kan lika gärna "hoppa ombord" och (försöka) gilla läget. 

- Att livet är en process och det är också dess "utmaningar". Jag har många gånger varit frustrerad över sådant som jag vill utvecklas i mig men som jag upptäckt är väldigt svårt, t.ex. att hantera stress och förändringar och släppa taget om behovet av kontroll. Men en process är en process och det går inte att göra till en prestation som ska utföras inom en viss tid. Man tar en dag i taget och får vara stolt de dagar då det gått bättre och inte fastna i frustration de dagar när det går sämre. Svackorna kommer och svackor går, och vad som än händer så är allt som det ska vara. 


Att ha tillit till livet har jag skrivit mycket om och det är fortfarande något av det viktigaste jag har att fortsätta lära.  

Jag kanske kommer att skriva mindre personliga och utförliga inlägg i den nya bloggen (jag vet nog att ni suckar av lättnad... ;) ) och fokusera mer på kost och hälsa men om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte att kunna låta bli att vara personlig i alla fall. That´s just who I am :). Bloggen har fungerat som ett viktigt stöd i min egen tillfrisknandeprocess efter utmattningen och genom den har jag kunnat ventilera och skriva av mig. I det här skedet upplever jag inte på samma sätt det behovet och då blir det ganska naturligt att stilen på det man skriver också förändras. 

Men jag hoppas att ni följer med trots en lite ny vändning på bloggen och väldigt gärna ger  tips på vad ni  skulle vilja läsa om angående kost och hälsa. Hälsobiten innefattar naturligtvis även psykisk hälsa och välmående. Det är ju helhetshälsa jag sysslar med och då är alla aspekter av hälsa viktigt. 

Tack till er som har orkat läsa min blogg trots stundvis vääääldigt långa texter :) 

Kramar!




Bild:google

















3 jan. 2014

Focaccia med rosmarin och nässlor

Blev sugen på ett lite mer matigt bröd så jag försökte mig på att göra focaccia för första gången. 

Focaccia med rosmarin och nässlor

4 ägg
50 g smör
1 dl grädde
0,5 dl vatten
1 dl riven parmesan
0,5 dl fetaost
en halv rödlök
0,5 dl mandelmjöl
0,5 dl kokosmjöl
0,5 dl pofiber
1 msk fiberhusk
2 tsk bakpulver
2 tsk torkad rosmarin
0,5 dl torkade nässlor (kan uteslutas)
1 tsk paprikapulver

en nypa himalayasalt 

- Vispa äggen fluffigt
- Tillsätt smält smör, grädde, vatten, parmesanosten samt rosmarin, nässlor och paprikapulver.
- Blanda de torra ingredienserna och häll ner i smeten. 
- Smula sist ner fetaosten och den hackade rödlöken.
- Häll i en form och strö på lite salt. 

Grädda i 200 grader ca 20-25 minuter