20 dec. 2013

Hur är det med julfriden?

Många bloggar om stress så här kring jul. Det är verkligen synd att julfriden ska behöva överskuggas av upplevda plikter, måsten och krav. Eftersom många tycks ha det tillräckligt stressigt i vardagen så blir julen lätt en extra börda, med alla julklappar som ska inhandlas, julkort som ska skrivas, allt det man borde fixa hemma osv. Lätt blir sådant som man egentligen verkligen vill lägga tid på att göra också till måsten och då uteblir ju glädjen. Du vill kanske baka till tonerna av julmusik, julpyssla lite, njuta av hemlagad mat på julbordet. Men, plötsligt har allt det där förvandlats till krav eftersom du upplever att tiden inte räcker till. Och att du själv inte räcker till. Så försöker du  klämma in det när lite ledig tid finns och glömmer sedan att njuta av det. Det huvudsakliga är att det blir gjort så du kan rusa vidare till nästa sak på listan. 

Det är väl så, de flesta skulle säkert tycka om julförberedelserna om det var det enda man behövde fokusera på. Men vårt vardagsliv är redan så fullspäckat att det inte finns utrymme för någon julstämning. Man kanske yrar omkring tills dagen före julafton och då sköljer utmattningen över en och istället för julfrid infinner sig bara en stor trötthet. Och då ska man börja fixa julmaten inför julafton, paketera julklapparna osv. Sedan går julafton i bara farten med allt som ska göra. Eventuellt kan man slappna av lite när julafton är över och man kan äta rester av julmaten i flera dagar. 

Jag är funtad med en hjärna som lätt går på högvarv och när jag lägger i en högre växel råkar jag väldigt lätt fastna där. För mycket intryck suger energin ur mig och får mig ur balans. Det behöver inte vara en massa praktiska saker som tar upp min tid för att stressen ska ta över, det räcker med överskott av tankar. Och tankarna har förmågan att dränera energi (men naturligtvis också ge energi). Det är ju tankarna som ger upphov till stressen. I tankarna skapar vi stressen, oavsett vad som sker i omgivningen. Därför kan man inte mäta eller bedöma stress genom att titta på vad en person gör, det handlar om hur man själv upplever det. Ingen kan titta in i någon annan människas hjärna eller leva en annan människas liv och därför kan vi inte heller döma varandra. Vi kan uppfatta livet på så olika sätt. Men det är ju också något positivt. Eftersom perspektiven kan skifta så mycket så kan vi också själva försöka vända på situationen och se saker ur en annan synvinkel. För livet handlar faktiskt enbart om vilket perspektiv vi väljer. 

Med det vill jag inte säga att det är lätt att börja leva enligt ett nytt perspektiv när man väl har fastnat i ett visst hjulspår - det är en process som kräver tid och ständig medvetenhet över sina tankar. Ändå kan ett litet perspektivskifte ha desto större kraft att bryta ett mönster. Det får inte bli så att det här med att tänka positivt blir ännu ett krav. Det ska komma naturligt och då är det viktigt att ta fasta på de små men så viktiga sakerna i vardagen som ger positiv energi. Ett skratt, en kram, tänka på sånt man är tacksam för eller drömmer om - och inte minst glädjen av att helt enkelt bara vara i nuet. Att njuta av stunden brukar ju inte vara högsta prioritet när stressen tar över, det är ju därför man är stressad, för att man inte kan leva i nuet.  Men det är just då som det är desto viktigare att faktiskt stanna upp och tänka efter. Stressen har nämligen förmågan att göra vårt perspektiv väldigt snävt och svartvitt och snärjer in oss i negativa tankebanor. När vi sedan yrar omkring i ekorrhjulet märker vi inte ens hur tokiga tankar som styr vårt beteende. Vi glömmer att ifrågasätta tankarna och trycker undan de obehagliga känslorna som uppstår som följd. Men bara det att man stannar upp och distanserar sig kan bryta mönstret och ge utrymme för något positivt att leda dig tillbaka till dig själv igen. 

All stress handlar i grunden om en känsla att inte duga. Att tro att det man gör inte räcker till på grund av upplevelsen att man själv inte är tillräcklig. Att man alltid borde vara lite mer si eller så. Rädslan att göra andra besvikna och inte minst sig själv, vilken ofta är den som ställer högst krav. 

Oavsett din livssituation så duger du precis som du är. Du inte bara duger, du är det bästa man kan vara därför att det finns ingen annan DU! Säg till dig själv att du är tillräcklig och att det du gjort är tillräckligt. Och du är "good enough" inte för de saker du presterat bra utan för att du helt enkelt finns till. Det räcker inte att vara snäll mot andra om du inte är snäll mot dig själv. 

Oavsett vilken stress du upplever, försök hålla fast vid glädjen i ditt liv. De små sakerna som väcker gnistan i ditt inre. Spring inte förbi dem utan fokusera på och uppskatta dem så växer de sig större. Släpp lite på kraven och släpp in julfriden istället. Fundera över om allt du tycker att du borde göra egentligen är nödvändigt. Kanske det viktigaste inte är de praktiska detaljerna utan istället att du själv får känna frid och glädje att dela med dig av med dem du firar julen tillsammans med. 

Det du ägnar din uppmärksamhet åt kommer att växa. Fokus på stress ger mer stress. Fokus på frid och glädje ger mera frid och glädje. Till dig själv och alla som finns runtomkring dig. 

En stressfri och fridfull jul önskar jag er alla!




4 kommentarer:

  1. Hej, tack du duger du med. :)
    Stress handlar bl.a. också om att man INTE i tid "ser" sigsjälv. Ooops, nu känner jag så här då ska jag göra så här (istället). Adrenalin och prestationspåslaget är en bart positivt och därmed den positiva stressen, det är när man tappar kontrollen och inte känner av I TID stressen utan fortsätter, då övergår stressen till negativ sådan. Vi pendlar dagligen mellan detta. Det du skriver om är ju helt normalt! Du verkar helt normal, men har - måste jag säga - en sanslös massa ord... Men titta bara på dina matkunskaper vad du kan... :) Jag blir alldeles matt. Har du samma driv inom andra områden (t ex träning / tävling / idrott), ja då förstår jag kanske vad det kan handla om.. Wow.
    "Early warning" lyhördhet-enkelhet
    "Release factors" perfektion-lämna-flykt
    Vi har alla stress-cirklar. Hög-låg snurrar det runt. Blir de för stora så, lär man sig hantera dom. Blir de för små har man "tråkigt" i livet, många av oss rel. unga söker större. Då får vi gå uppför på inlärnignstrappan. Det måste liksom till en rytm, lagom stora stress-cirklar. Roliga fysiska psykiska utmaningar och vila däremellan. Man växer som människa. Ibland är vi bättre ibland sämre. Vi är ofta bättre. En del kallar det då balans. :)
    Jula i frid.
    Hans

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Jo det är klart att lite stress behövs för att vi ska kunna fungera och använda oss av vår drivkraft, men jag tror för många går det lätt över till den negativa stressen och det kan vara svårt att veta var den där gränsen går. Och som du skriver är det ju så att man inte i tid ser vad som händer, Man lyssnar inte till den egna kroppens signaler. Om du menar att det är helt normalt att uppleva stress så är det ju så klart det gällande kortvarig positiv stress men så kan man ju fråga sig om det inte också är den negativa stressen som normaliseras idag. Det hör liksom till att man ska känna sig lite stressad så betyder det att man är "viktig". Är det faktiskt en positiv stress som många upplever idag? Ju snabbare rytm, högre krav osv ökar ju risken att den positiva stressen övergår till negativ. Tid för återhämtning och hur man själv upplever stressen är ju det viktiga. Och det är just det som är så individuellt. Vissa behöver mer utmaningar och vissa mer lugn och mindre stimulans. För någon kan en situation enbart upplevas som spännande och adrenalinpåslaget ger en kick medan en annan får ångest av samma situation. Det är också det som är varningssignalerna om hur lätt det kan övergå till negativ stress,hur man hanterar och upplever allt det lilla som sker. En "positiv" stress kan väldigt lätt bli till en negativ." Julstress" som exempel kan ju vara positiv eftersom det gör en aktiv och man får allting gjort, det känns bra efteråt och man kan vila ut. Men om det slutar med att man vill ligga och gråta av utmattning på julafton så är det inte positivt. Några veckors stress leder inte till utbrändhet men hur man upplever de veckorna av stress kan vara en viktig signal på hur stresstoleransen är och om det är skäl att vara vaksam på hur hanteringen av stress i vardagen utöver ser ut.

      Jag har själv aldrig varit någon högpresterande person som vill ha en massa järn i elden därför att jag har väldigt låg stresstolerans. Positiv stress vänder lätt till negativ stress för mig. Som en HSP (highy sensitive person) med en utbrändhet i bagaget har jag förstått att stresshantering är något som jag verkligen måste jobba med. Lära mig att hitta min egen balans och lyssna på mig själv. Förstå när det har blivit för mycket intryck och skapa det liv som jag mår bra av.

      Alla måste hitta sin egen balans. Det finns inget rätt eller fel. De här stress-cirklarna som du skriver om är väldigt individuella. Utmaningen är nog att lära känna sig själv och förstå sig själv och hur man reagerar på stress och lära sig lyssna på kroppen när den behöver återhämtning.

      Ja här kom en drös till med sanlöst mycket ord... :) God jul!

      Radera
  2. Instämmer i det du skriver om "nuförtiden". Vår kultur,mest lite patetiskt och inget att bry sig om. Vi är väl alla lite så ibland, så det är ju naturligt. Medveteande och försöka motarbete, hålla sig borta. Det handlar om en slags intelligens. En del kallar det EQ. IQ och EQ handlar också om att känna sig själv - se sig själv. Vad säger spegeln? Och vad säger den när man inte har tid att se i den, därute i vardagen. Självkännedom.

    Och den äkar väl med livet. Bra :) . Helt naturligt. Stresshantering är oerhört viktigt och något jag själv jobbar med. Det handlar ju om känslor. EQ o IQ, vi har alla våra beskärda delar. Vi är också bra på olika sorters stress. Jag är t ex bätre på fysisk stress än mental stress (tror jag nog jag kan säga med övertygelse). Därför fungerar idrott, träning och tävling för mig som stress-release. Det ger frihet och avslappning... Fokus på rätt saker och eliminering av faktorer som skapar stress. Genom sin fysiska livsstil väljer man hur mycket brus man ska ta in respktive eliminera. Inom idrotten lär vi oss att eliminera och fokusera samtidigt vara HSP. Tänk alla de som måste jobba 100% och nästan blir stjärnor, men inte når ända fram. Jag beundrar dom. Många håller på i många år. Andra lägger av i unga år. Jag hoppas fler i framtiden finner chans att leva så att de klarar av att fortsätta söka prestation, optimera och utmana och att samhället inte äter upp dom. Bara för att man väljer en livsstil, och prioriterar bort stressfaktorer som andra eller "marknaden" (t ex bostadsmarknaden) näst intill kräver. Om inte så kanske kompisarna.
    /Hans

    God jul

    SvaraRadera