26 nov. 2013

O kom du mysiga adventstid!

Ho Ho alla julfreaks där ute! 

Några dagar kvar till advent! Ni som känner mig vet att jag älskar julen. Just nu känner jag mig som ett barn som går och väntar på tomten. Kan knappt bärga mig till slutet av veckan då jag får pynta och vrida upp julmusiken. Ja jag är strikt mot mig själv, ingen julmusik innan jag gör det adventsmysigt dagen före lillajul.  För er som bor i Sverige firar man lillajul dagen före första advent, alltså på lördag. Lite som en "minijulafton". Folk firar det på lite olika sätt. För mig handlar det främst om att inleda julstämningen med glöggmys och julmusik. 

De två senaste åren har jag inte riktigt haft samma julstämning som jag brukar, antagligen för att jag inte mått så bra - så desto gladare är jag i år då jag känner stämningen krypa på enligt gamla mått igen. Sen tror jag att jag också har behovet av julstämningen för att lätta lite på tyngden av alla miljoner tankar som snurrar just nu. Jag behöver något som virrar bort mig från det krävande kontrollfreaket som bor i min hjärna och har väldigt svårt att släppa taget just nu. Nu när jag är klar med min kostrådgivarutbildning (Hurra!Hurra!) sätter alla tankar på nästa steg dvs startande av företag igång. Av/på knappen har hakat upp sig lite väl ofta på sistone. 

Jag försöker verkligen stärka de positiva och lugnande tankarna men det är lätt att de vill drunkna i de gamla tankemönstren som ger mig ångest när det är mycket som känns osäkert. Jag måste bara fortsätta jobba på att lära mig hantera ångesten som följer med osäkerheten och locka fram mer av glädjen. Jag har valt en bana där osäkerhet är vardag. Intressant val för någon med kontrollbehov eller hur...? Men så är det också det jag vill. Min dröm och min passion för också med sig min största rädsla. Fascinerande är det inte så säg... Men man kan inte bli kvitt sina demoner genom att samtidigt välja bort sina drömmar. Vägen till det liv man önskar är inte enkel och rak. Man måste besegra sina demoner på vägen. Djupt rotade rädslor och tankemönster är sega motståndare och ofta låter de sig tro att de är besegrade och man fortsätter framåt i frid och fröjd tills något lockar fram de igen och så är man snärjd. Med det vill jag inte säga att det inte går för det gör det absolut - men det tar tid, och medvetenhet. Införliva nya starka lugna och tillitsfulla tankar som överröstar de ängsliga tankarna. Förhoppningsvis kommer de nya starka tankarna vara dominerande en dag men tills dess krävs aktivt arbete för att lära mig tro på dem och inte på den krävande rösten som förstorar upp allt och får livet att framstå som onödigt allvarligt. Sluta tro att livet handlar om att kämpa istället för att uppleva det. 

 Just nu behövs lite motvikt mot alla dessa tankar. Det är nog därför jultiden lockar särskilt just nu, för att få den där euforiska känslan när julmusiken strömmar ur högtalarna. Ja, jag erkänner att jag blir lite "hög" av julmusik...en positiv sak med att vara en HSP, sådana saker som vacker musik kan beröra mig väldigt mycket. Plötsligt sitter man där och snyftar till O helga natt.. :)  Alla julens intryck av musik, dofter, ljus och allmänna mysighet ska nog få fart på endorfinerna och jaga bort de envisa stresshormonerna. Kanske man skulle tjuvstarta ändå och baka lite lussekatter färdigt till helgen och känna saffransdoften i köket...Ja, det tror jag bestämt! 

Vad har du för tankar kring julen?  Blir julen till en stress eller kan du njuta? Vad ger dig julstämning? 


2 kommentarer:

  1. jaa Julen är bäst! *skuttar hoppar i takt ti julmusik*

    o jag hörde rykten om att LillaJulTomten är påväg ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja har man tur smyger han runt knutarna på lördag :)

      Radera