7 nov. 2013

Hämta nya krafter

Har senaste veckan haft en svacka av energilöshet och försöker gå in för projekt: "Rehab" för en överaktiv hjärna. Inte helt lätt ska jag säga. Det är märkligt det här med ingrodda mönster. När energin är hög och man känner sig stabil är det inga problem att ha tillit till livet och tänka positivt. Men när energinivån blir låg och tröttheten kommer, då får man vara på sin vakt. Det är då som de gamla tanke- och beteendemönstren vill sätta klorna i en igen. Tankarna är verkligen kraftig energi. 

Det är nog min största utmaning : att tro på att livet bär och kunna släppa taget om mitt kontrollbehov och verkligen ha tillit till att allt ordnar sig i alla fall. Att lära mig leva med svackorna och bara ta emot och välkomna känslor och upplevelser, vare sig de är positiva eller negativa. Att lära mig förstå min egen energi och vad som förbrukar respektive ger energi. Eftersom jag inte är begåvad med det bästa tålamodet tror jag ibland att allt ska fixa sig på en gång. Ändå vet jag att allt måste ha sin tid. Och vissa saker kan ta ett helt liv att komma underfund med. Och det är ju det livet är till för! Att lära sig nya saker, att växa, att utvecklas, att förändras. Det är ju livets process som är livet. Man undviker ju livet om man bara fokuserar på mål och resultat utan att kunna njuta av vägen dit. Slappna av och uppleva livet istället för att kämpa sig igenom det. Särskilt när kampen är helt onödig och bara suger ur dig energi. För det är just i huvudet som kampen utspelar sig - inte i verkligheten. 

För mig är det oftast den "mentala verksamheten" som dränerar mig och inte sånt som syns utifrån. Jag åker inte till jobbet kl 8  varje morgon, mitt jobb består för tillfället av att i sakta mak bygga upp en verksamhet av reflexologibehandlingar och snart även kostrådgivningen. Det här med att skynda långsamt är nog det viktigaste för även om jag inte har dagarna fulla med jobb så jobbar min hjärna 24/7 och det tar lika mycket energi som att verkligen jobba. Om jag gör en behandling och sedan grubblar och funderar över behandlingarna resten av dagen så har det förbrukat energi. Min fysiska kropp jobbar inte heltid men min hjärna "går till jobbet" från den stunden jag öppnar ögonen på morgonen tills jag lägger mig ner på kvällen. Min hjärna jobbar alltid övertid och det är det som är hindret för att upprätthålla balansen. Som jag skrev om här, blir det lite kortslutning i den där on/off mekanismen som behövs för att upprätthålla jämvikt. En bra fördelning mellan arbete och vila -och det gäller allra minst för en HSP- temperamentstyp där intrycken bearbetas så starkt. Och det betyder inte alltid fysisk vila, utan främst mental vila. Energimässig återhämtning. 

Jag försöker lära mig sätta gränser för mig själv nu. Jag kan bli så inspirerad av någonting men sen är det jättesvårt att stänga av och varva ner. Jag kan t.ex. hitta något intressant på nätet som jag tycker vore bra att kunna i mitt yrke och så läser jag och så hittar man ytterligare något och plötsligt har man tio flikar öppna och en tjock bunt utprintade papper och en hjärna som malar på: "men det där vore ju nog bra att kunna, det där måste du nog lära dig, och det där skulle vara bra att veta. Och det där måste du komma ihåg!..." Och så har man fem böcker från bibban som man vill läsa på samma gång. Det blir liksom en tvångsmässig grej.  Det övergår från positiv kreativitet till en kontrollstrategi. Den där envisa prestationsrösten som ännu är lite tveksam till om jag "duger".  Jag har ett helt liv på mig att lära mig nya saker, jag måste inte kunna allting idag eller göra allting på minuten! Jag måste inte kunna allt och prestera allt och ha koll på allt. Det går inte och det vet jag ju. Att öva mig i medvetenhet är det viktigaste vapnet mot det gamla mönstret. För när det fått övertaget är det lätt att det går djupare och djupare igen och då blir det svårare och svårare att bryta sig loss. Medvetenhet och åter medvetenhet. Så viktigt. Lära mig att inte lyssna till kontrollbehovet. 

Det här med gränser handlar också om att skydda sin energi. Jag har väldigt lätt för att "dra åt mig" andra människors energi som en svamp och märker det sällan förrän efteråt. Där måste jag också lära mig sätt att skydda min egen energi. Vad som funkar måste man komma underfund med själv. 

Jag har så lätt att liksom glömma den där stärkande motvikten till det som tröttar ut. Att faktiskt vara disciplinerad och ta en stunds avslappning eller meditation varje dag (att det ska vara så svårt!), att fortsätta öva upp medvetenheten så att jag snabbt märker när gamla mönster vill försöka snärja mig igen. Att ladda med positiv energi varje dag och faktiskt ta reda på vad det är som ger mig nya krafter. Och faktiskt tillämpa det också! Ibland liksom biter jag bara ihop och tror att om jag kämpar lite till så går det nog över. Men det gör det inte. Det går inte över innan jag släppt taget och centrerat mig själv igen. Att bita ihop är en flykt i sig. Rädslan för att inte orka driver en att fly från tröttheten. Det i sig tar ju bara ännu mer energi. 

Jag vill lära mig att vila i nuet - vad det än för med sig. Välkomna tröttheten och bara tillåta mig att vara trött när jag är trött. Inte döma eller analysera utan bara vara. Bara acceptera. När jag tillåter mig att vara trött kommer de nya krafterna snabbare. När jag inte gör motstånd. När jag inte är rädd för det jag känner. 

Och sedan - välkomna de nya krafterna och lära mig att använda livsenergin utan att förbruka orken. Fokusera på och följa glädjen och inte ta livet så allvarligt. Klappa mig själv på axeln och säga "Det är lugnt! Slappna av. Allt ordnar sig. Njut av nuet " Inse att jag inte behöver göra allt till en kamp eller tänka sönder hjärnan för att ha koll.  Kontrollbehov ger inte livsglädje.  Det stryper glädjen och det naturliga flödet. Allt ordnar sig bara man låter rätt inställning styra. Bara man ger livet tillåtelse att vara som det är. 

Som Deepak Chopra skriver: "Levandskonst är motsatsen till kontroll".









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar