18 sep. 2013

Att definiera vem vi är


Det här med att att lära sig lyssna på sig själv som jag skrev om för ett tag sedan har också att göra med att lära sig vem man är - och vad man inte är. Att lyssna är en förutsättning för att lära känna sig själv och bli trygg i den man är. 

Vi människor har ett behov av att definiera det mesta som gäller oss själva och vårt liv. Vi vill gärna kategorisera, namnge, stoppa i fack och ruta in. Om något har ett namn, om något kan diagnostiseras, förklaras - då känns det bra. Det okända, det odefinierbara, osäkra och ogripbara - det känns inte bra. Det betyder att vi inte upplever att vi kan kontrollera det. Vi upplever ständigt osäkerhet men har svårt att hantera det.  Ändå är osäkerhet livets grundval. Det går inte att definiera och ruta in livet och inte heller oss själva - och det är inte en obehaglig insikt egentligen -  det är det som är frihet.  Vi kan inse att vi inte behöver stänga dörren om oss själva för att skydda oss utan istället utforska alla oanade möjligheter och gåvor som finns inom oss. Det går att förstå saker utan att sätta ord på dem, det går att uppleva saker utan att varje gång rationellt kunna förklara allting. Vi lever inte bara i en dimension. Vi är inte bara fysiska varelser. Det är vår ande som gör oss levande, medvetande varelser. 

Vi lever i en illusion där vi tror att vi måste finna en identitet i klara strukturer, i rationella modeller, i definitioner av olika slag. Vi blir nöjda när v kan säga "så här är jag", "så här definieras jag" därför att det inger trygghet. Vi låter yttre attribut och faktorer påverka hur vi definieras. Jobb, utbildning,social status, ägodelar, relationer osv. Vi går ofta in i olika roller och lever ut oss själva genom rollerna utan att kanske i större utsträckning reflektera över om det sätt på vilket vi lever ut våra roller är i harmoni med den vi är. Oavsett vad som händer tror vi att vi har kontroll bara vi lyckas definiera vem vi är och det som händer. Men vi kommer aldrig att lära känna oss själva genom att försöka sätta etiketter. Det finns inget statiskt tillstånd som kan definiera oss livet ut. Vi utvecklas ju hela tiden, förändras, livet förändras. Vi är en del av föränderligheten. Ingen och inget tillstånd är statiskt och oföränderligt, förutom Gud. 

Varför inger det oss en sådan ångest? Därför att det är egots identitet vi försöker bygga upp. Vi ser inte oss själva egentligen och därför har vi behovet att bygga upp något som vi kan greppa eftersom föränderlighet skrämmer oss. Men behöver vi inte då uppleva en känsla av jag? En upplevelse av vad som är vår personlighet? Jo, men vi ÄR ju redan den vi är. Det behöver vi inte kämpa med att definiera. Bara låta det komma fram. Problemet är snarare att vi inte vågar oss själva, inte vågar släppa fram vårt jag och därför försöker vi bygga upp ett falskt jag som vi tror omvärlden ska acceptera. Men på den vägen finner vi aldrig oss själva. Tvärtom. Det är en flykt från den vi är. 

Den enkla sanningen är att varje stund vi upplever, varje sekund av medvetande är vi den vi är. I ständig rörelse. Vi måste bara lära oss upptäcka det. Bara vi låter oss själva få utrymme utan att försöka begränsa eller gömma undan eller låtsas vara något annat än det vi är, så är det egentligen ganska klart vem jag är. Jag kan förnimma något som jag upplever är jag, min själ, min ande, en stabil källa inom mig som förblir orubblig även om jag blir äldre, utvecklas och saker runt mig förändras. Visst har vi en personlighet men den behöver vi inte klamra oss fast vid eller vara rädda att förlora. Vi kan inte förlora något vi redan är. Yttre förändringar kan aldrig rubba ditt innersta. Förändring är inte att förlora något, det är att låta sig fyllas av något nytt och se livet i andra perspektiv. 

Sanningen är ju att vi ständigt förändras och utvecklas och vi lever i osäkerhet men  förändring och osäkerhet är inte detsamma som otrygghet och kluvenhet. Tvärtom - egots definition på jaget grundar sig på en besatthet att finna något att hålla fast vid för att undvika osäkerhet, vilket betyder att ett tillstånd vi är vana vid kan rubbas. Vi klamrar oss desperat fast vid allt och tror att vi ska finna helheten där. En känsla av själv, bara vi kan definiera, bara andra kan definiera mig. men hur kan man finna helhet i något som är splittrat? Som inte är äkta? 

Att finna vår verkliga identitet handlar om att acceptera vår föränderlighet, förstå att livet handlar om utveckling och att vi kan förändras och gå vidare utan att förlora vårt "jag". När vi förstår livets villkor och vågar utforska oss själva och vår outgrundlighet, DÅ kan vi finna vi oss själva. Då förstår vi att vi redan är hela. Vi måste inte plocka ihop en massa yttre pusselbitar för att finna den helheten för den finns redan inom oss. När vi vågar vara nyfikna, kreativa och släppa taget om sådant som hindrar oss från att gå vidare. När vi förstår att vi redan är hela och att ingenting kan förstöra vår själ, då kan vi i trygghet stå ut med föränderlighet. Och då kan vi också lära oss att börja lyssna inåt och lära känna oss själva. Vår identitet finns att finna i osäkerheten som paradoxalt nog leder till helheten. 

Splittring och kluvenhet föds ur egots föreställningsvärld, där reglerna lyder: klamra dig fast, skydda dig, gör dig inte sårbar, fly bort, kämpa emot, bygg en identitet som du kan marknadsföra så du blir omtyckt så kan du låtsas vara trygg. Det är just det man gör: Låtsas leva.  Bygger upp ett låtsas liv och i omedvetenhetens dimma ser man inte den tragiska illusion man lever i och så försöker man desperat att jaga helhet i den yttre världen, av mening och sammanhang som man själv har svaret på, men trängt undan. Problemet är att man söker på fel ställe.

Helheten kan man endast finna då man vågar se sin kluvenhet. Då man vågar spränga gränserna, möta osäkerheten och inse att ingenting som finns utanför dig kan skada dig. Men du håller på att skada dig själv, och värre, förlora dig själv när du flyr bort från din själ.  Genom att inte lyssna på din inre röst, din autentiska identitet kommer du att fortsätta tro att yttre omständigheter kan leda dig rätt. Men din verkliga identitet som helt enkelt kommer genom att inse att "JAG ÄR", utan att behöva tillägga en rad definitioner, det är inget du behöver kämpa för eller söka efter, bara släppa taget om all kamp och inse att det du sökte, eller DEN du sökte fanns inom dig hela tiden. 

Inne i dig finns källan till allt. Där möter själen livet. Alltet. Där skapas allting, där utvecklas och förändras du själv, varje dag. Där möter själen det allvetande - Gud. I en själ utan skyddsfasader. Där finns din identitet. Där möts alla delar av dig. När du skalar av dig alla falska lager som du tror är den du är eller tror att du måste vara, alla destruktiva tanke- och beteende mönster, känslor, rädslor - när du blir medveten om allt detta, då har du funnit porten till dig själv och livets möjligheter. Där finner du helhet. 

1 kommentar:

  1. Du är så klok! Håller med om vartenda ord.

    SvaraRadera