27 sep. 2013

En naturlig kost del 2 - Vad är en "normal" kost?

Att ta hand om och vårda vår kropp och prioritera vår hälsa är den viktigaste investeringen vi kan göra. Att strunta i vad vi stoppar i oss kan ha förödande hälsoeffekter på lång sikt. Idag mår jag kanske bra men om ett år? Om tio år? Om tjugo år? Hur vill jag må i framtiden? Och hur mår jag egentligen just nu? Jag tror det är frågor vi måste ställa oss om vi vill välja att leva ett balanserat och sunt liv.  Kosten är den viktigaste grunden för en god hälsa. Det är ju kroppens bränsle och vill vi må bra måste vi tänka på vad vi tankar vår kropp med. 

Jag ser tillbaka på mig själv som 20-årig studerande då jag stoppade i mig hamburgare, pizza, godis och socker utan att ens reflektera över vad det hade för konsekvenser för min kropp. Några år senare började jag motionera mer och på grund av en mage som plötsligt satte igång att bråka rejält började jag fundera mer på kostens betydelse. Först åt jag glutenfritt en tid och sedan drog jag ner en del på kolhydraterna. Det dåliga valet jag då gjorde var att samtidigt äta väldigt fettsnålt. Den kombinationen ledde ju till alldeles för lite energi för att min kropp skulle fungera ordentligt. Dessutom skedde detta under den tid då jag gick mot utbrändheten och bidrog säkert till att påskynda den processen. Min kropp fick inte den energi och näring den behövde.

Jag har alltså också tillhört de "fettskrämda". Men ju mer jag började läsa på om fettets betydelse förstod jag att fett är något helt naturligt som vår kropp behöver för att fungera optimalt. Vad vi däremot inte behöver är en alldeles för stor mängd socker och stärkelse. Efter julen förra året övergick jag till att äta lågkolhydratkost . Före det hade jag dragit ner på snabba kolhydrater och ätit glutenfri kost ett tag men nu ville jag försöka minska på de största kolhydratkällorna och sockret. 

När lågkolhydratkosten kom på tapeten för ett antal år sedan lades fokuset främst på det effektiva sätt att gå ner i vikt, en diet bland många andra. Trots att den fungerade förvånansvärt bra så är det mer än en tillfällig diet. Det är en naturlig kosthållning. Visst kan man använda det som en diet en tid om man bara vill äta så i t.ex viktminskningssyfte, men varför inte se lite längre? För vad händer sedan när man återgår till en kost med stor mängd kolhydrater? Att grunda sin kost på en mindre mängd kolhydrater och naturligt med fett handlar inte om att banta, att svälta sig eller räkna kalorier. Det är en kost där du blir mätt på naturlig mat och låter kroppen visa vad den mår bra av. Sedan finns det stort utrymme för variationer. Grundprincipen med lågkolhydratkost är att dra ner på kolhydraterna eftersom vi äter onaturligt mycket av den sorten, ersätta med näringsrika grönsaker och normalt med fett. Man slutar inte äta kolhydrater utan minskar på mängden och byter ut kvaliteten. Onödiga kolhydrater ersätts med grönsaker och fett så att man äter sig mätt och håller blodsockret på en balanserad nivå. Man äter heller inte onaturligt mycket fett, till skillnad från vad vissa tror, man äter normalt med fett. Efter en epok av propaganda om fettets farlighet har vi inte ätit normalt med fett utan skytt fettet som pesten för att istället ersätta det med socker, stärkelse och onaturligt, kemiskt tillverkat fett . 

Nu kan man ju fråga sig. Vad förefaller mer naturligt för människokroppen? Att äta fett som är livsnödvändigt för att kroppens celler ska kunna byggas upp och fungera - eller vräka i oss raffinerat socker, mjöl (som dessutom innehåller gluten som skapar skada i alla kroppar), kemiska, konstgjorda margariner osv. Den viktiga frågan är: Vad är naturligt? Vad är "normal" föda för människokroppen? Borde inte kroppen kunna hantera naturlig föda bättre än konstgjord? Ja och svaret är ju ganska tydligt. Om det var fettet och inte sockret, onödiga kolhydraterna och inflammatoriskt omega 6 som var problemet, skulle vi då inte gå emot den rådande trenden med oroande övervikt och hälsoproblem som t.ex. metabolt syndrom och andra "välfärdssjukdomar", magproblem och autoimmuna sjukdomar? 

Alltså, man måste fråga sig vad en "normal" kost består av. Och vem definierar det? Av någon anledning har det basunerats ut att en kost bestående av störst del kolhydrater är en normal kost. Att fett är farligt. Grönsakernas betydelse är väl det enda som de flesta är överens om. Borde vi inte titta på vad människans kost har bestått av från början? Att minska på kolhydraterna, öka på grönsaksmängden och äta normalt med fett stämmer överens med människans kost sedan "begynnelsen". Det är en kost som kroppen tycker om. Vad den inte tycker om är onaturliga, raffinerade produkter, spannmål innehållande gluten och lektiner och även mjölkprodukter faller innanför den kategorin. Vi talar här om artegen föda eller ursprungskost, alltså vad vår kropp är genetiskt anpassad att äta. Det är alltså INTE 50-70 % socker, spannmål (eller komjölk). 

Lågkolhydratkost (eller paleo/stenålderskost, vilket innehåller mer kolhydrater i form av frukt och rotsaker men utesluter mjölkprodukter) är egentligen enbart varianter av en naturlig kost. Det finns olika sätt att variera beroende på vilken kropp du har och hurudant liv du lever. Våra kroppar är olika och klarar av olika saker. Vissa klarar av att äta mer kolhydrater än andra. En kost som inkluderar kolhydrater i form av rotfrukter, rikligt med grönsaker, lite frukt och mejeriprodukter kan fungera utmärkt för en del medan andra som är mer känsliga för kolhydrater måste vara mer strikta. Inte alla kan äta frukt, vissa kan äta lite. Men fem frukter per dag som rekommenderats tillför en onödigt stor mängd socker som inte gör någon nytta. Ät istället mer grönsaker och bär! Någon kan äta mer mejeriprodukter utan att reagera, en annan inte. Det är individuellt hur vår kropp reagerar beroende på vår biokemi och vårt "bagage" (t.ex. har man bantat, överätit, stressar mycket osv).

Sug efter kolhydrater/socker, viktuppgång, blodsockerobalans, magproblem osv är sådana signaler som visar att kroppen inte tål eller får för mycket av något. För den som är sockerberoende, har problem med överätning, metabolt syndrom, höga blodsockervärden eller diabetes kan det innebära att utesluta de flesta kolhydratkällor och fokusera på grönsaker och liten mängd feta mejerier (vissa måste även utesluta alla mejerier). Den som talar om vad som är rätt för dig är din kropp - det är den du måste lyssna på! Vi är olika känsliga för kolhydrater, liksom vi är olika känsliga för andra saker. Lågkolhydratkost/artegen kost är alltså ingen metod, det är ett naturligt sätt för din kropp att tanka energi på för att nå optimalt mående. Det finns inget "rätt" sätt i teorin. Det är ingen bantningskur, men viktnedgång blir en bonus då kroppen återställs till sitt normalläge. När den tillförs den kost den är skapad för att äta återfås balansen. Det är inget mirakel, det är sunt förnuft. 

Det jag vill poängtera som framtida kostrådgivare är att lyssna på din kropp och den kommer att tala om för dig vad som är fel och vad den behöver. Visst kan den skrika efter socker men tänker du till lite så skriker inte kroppen efter socker för att den mår bra av det utan för att du vant dig vid det. Beroende och sug är ett tema för sig. Att bli mer medveten om den egna kroppens signaler är en utmärkt vägvisare för att hitta fram till en sund kost. Det kan ta tid om kroppen är ur balans och det kan krävas en rejäl omställning för vissa för att återställa kroppens jämvikt men det är alltid möjligt. 

Det handlar om din kropp, din hälsa, ditt välmående, din framtid. Det är lätt att ge efter för det goda sockret som ju gör livet så mycket mer värt att leva - men jag kan lova, ju mer kunskap man får om sockrets inverkan, desto mindre är man beredd att offra sin kropp på sockrets altare. Frågan återstår alltid - är den där njutbara sockerchocken värt det eller kan du finna andra sätt att göra livet meningsfullt?

Jag skulle aldrig börja äta mjölmat igen. Socker får man i sig ändå i liten mängd ibland. Men jag äter mig mätt, har ett jämnt blodsocker och äter god mat. Jag njuter av min kost. Min kropp gillar det. Det är absolut inte tråkigt med att äta så här. Naturliga, fräscha råvaror. Smakrikt och mättande. Och när man vill lyxa till det finns det otaliga mängder smaskiga bakverk och desserter att experimentera med som inte innehåller mjöl eller tillsatt socker. 

Min kropp mår bra av en naturlig, artegen kost och det är ett val att ta hand om mig själv och mitt välmående. Därför väljer jag att äta så - och som snart färdig kostrådgivare ser jag fram emot att hjälpa människor hitta sin egen väg inom den naturliga kosten, på det sätt som just deras kropp (och själ) mår bäst av. 











23 sep. 2013

Den nya rapporten och dagens billiga middagstips

Hoppsan vilken mediestorm det blev idag när svenska SUB:s rapport om lågkolhydratkost lanserades. Man bland annat läsa om rapporten hos kostdoktorn och där finns länkar hit och dit till svenska tidningar och sajter där forskningsresultatet omskrivits. Positivt är det ju att man nu har ännu starkare vetenskapligt stöd för att förespråka en balanserad kost där man äter mindre kolhydrater och normalt med fett istället för överdosering av socker och dåliga kolhydrater. Nu handlade ju rapporten främst om viktminskning men resultatet visade även positiva hälsoeffekter vad gäller bland annat blodsocker och kolesterol. Man såg inga samband mellan hjärt-och kärlsjukdomar och lågkolhydratkost oavsett mängden mättat eller omättat fett. 

Viktminskning är inte så enkelt som att räkna kalorier eftersom kalorier inte bara är kalorier. Det är blodsockret och insulinet som ställer till det. Det vi har på tallriken är inte hela sanningen. Mer om det en annan gång. Därtill finns ju otaliga historier om människor som blivit av med eller förbättrat obalanser och sjukdomar med en kost som inte är inflammatorisk (vilket kolhydrater och socker i alla former är i stora mängder, samt omega 6,  gluten och även kasein som finns i komjölk) Det är inte så märkligt bara man tänker till lite. Varför skulle inte naturlig mat få kroppen att må bättre än konstgjord? Den kost som människan ätit i alla tider. Spannmål t.ex. är inte menat för människan att äta för vi är inte fröätare, på samma sätt som vi inte heller är kalvar som ska dricka litervis med komjölk. Kroppen talar om det här för oss men oftast väljer vi att inte lyssna. Kanske först när vi blir sjuka och obalansen är ett faktum. Vi är så vana vid att reagera först när vi är så dåliga att vi måste släpa oss till läkaren. Varför inte förebygga vårt välmående och se till att vi är så balanserade som möjligt redan nu? 

Mer om varför jag förespråkar en artegen, naturlig kost som består av balanserad, oprocesserad mat i ett senare inlägg. 

Som en bonus kan ni ju få ta del av dagens middagstips: Plättar med smörstekt smörsopp. Det är inte illa för en fattiglapp att gå ut på gräsmattan och plocka dagens middag. Tre fina soppar hittade jag bakom mitt hus. 



Jag stekte smörsoppen i smör, kryddade med chili och blandade sen ner lite hackade soltorkade tomater. Plättarna gjorde jag på 1 ägg, 1 msk kokosnötsmjöl, 1 tsk fiberhusk och 2 msk vatten. Sedan smetade jag på lite pesto, skivad getost och hällde över svampen.  




21 sep. 2013

A penny for my thoughts...

Om jag fick en "penny" eller en cent för mina tankar skulle nog inte ekonomin vara något problem...

Skitläskigt. Så känns det just nu. Ursäkta ordvalet. Det är nu när allt börjar komma igång som man känner av att det är på allvar. Kurserna avverkas sakta men säkert, behandlingarna ska komma igång. Nu är det verklighet. Det som för ett tag sedan var drömmar - min nya inriktning i livet, två nya utbildningar. Nu när det satt igång - det är både spännande och skrämmande. Det som är mest skrämmande är nog det praktiska. Detta som går under benämningen pengar. Den ekonomiska ångesten som råder för tillfället. Innan jag kommit igång och börjar få in lite extra pengar genom mina reflexologibehandlingar. Nu hänger mycket på det att jag får mer kunder. Att leva som arbetslös börjar bli ohållbart. Jag räknade ut att det knappt kommer att finnas något kvar på kontot när månaden är slut. Det är sannerligen en övning i att ta dagen som den kommer, tänka positivt och ha tillit när man känner ekonomisk ångest. 

Jag vet ju att det här är mitt val. Jag kunde ta vilket socialarbetarjobb som helst och tjäna 3000 euro i månaden. Jobba med något som jag inte trivs med. Och bli utbränd igen. Det är ingen valmöjlighet i min värld längre. Det handlar inte bara om pengar men dessvärre är pengarna, eller frånvaron av pengarna en bister verklighet. Det är inte alltid lätt att förverkliga sina drömmar. Det får man vara beredd på när man byter riktning i livet - att det inte alltid är en lätt, utstakad väg. Att följa sitt hjärta är en utmaning. Men en utmaning som jag är säker på lönar sig i det långa loppet. Om den enkla vägen leder till att man mår dåligt och struntar i att lyssna på sig själv - då är den ju inte värt det. Den svåra vägen kanske verkar onödigt läskig till att börja med men det kräver tillit för att våga gå den. 

Det är ett risktagande. Och jag tar en risk som tänker försöka mig på ett liv som egen företagare. Tänk om det inte går? Tänk om jag inte orkar jobba så mycket som jag borde? Tänk om jag faller in i utmattningen igen? Tänk om jag inte får kunder? Sådana tankar kommer. Men jag försöker hålla mig medveten om att sådana tankar föds ur rädslan. Det är klart att det inte är omöjligt att de sakerna händer. Ingenting är omöjligt. Det gäller båda vägarna. Ingenting av det jag drömmer om är omöjligt heller! Vi kan lyckas och vi kan misslyckas. Men det är egentligen inte ett fördelaktigt perspektiv. Istället kan man se det som att vi antingen försöker eller inte försöker. Stagnerar, gömmer oss, står stilla, klamrar oss fast vid rädslan - ELLER så tar vi risken, följer våra drömmar, frågar oss själva vad som gör oss lyckliga. Det finns inget sätt att undvika rädslan. Antingen förtränger vi rädslan eller så möter vi den ansikte mot ansikte. Gör det som skrämmer oss men hela tiden hålla kontakten med det som driver oss. Passionen. Glädjen. Det som är grunden för vårt val. Varför vi vill göra det vi gör. 

Vi kan välja. Den enkla, trygga vägen eller den skrämmande och kreativa vägen som också innefattar en trygghet, bara man blir medveten om den. En trygghet som grundar sig i det faktum att så länge man följer sitt hjärta - så kommer allt att falla på plats i sinom tid. Vår uppgift är att så vårt frö, invänta grodden och sedan få se något spricka fram och växa. Inse att det är vi själva som växer. Vårt liv som spirar och föder fram något nytt. 

Det är lätt att låta ångesten få greppet. Att fantisera fram skräckscenarion där man går i konkurs innan man ens hunnit starta sitt företag, ser framför sig högarna av obetalda räkningar - men då kanske man ska fråga sig. Är det här verkligheten? Händer det här just nu? Nej, det är bara framtidsoro. Och trots att ekonomin är dålig just nu så kommer det inte att regna pengar bara för att jag oroar mig. Jag kan bara försöka hanka mig fram så gått det går och tro på att om jag lägger min energi på att skapa något som synkroniserar med det som jag tror på i själ och hjärta - då löser det sig. Kalla mig naiv men jag tror på attraktionslagen. Det vi fokuserar på får vi mer av. Jag kan antingen vöälja att lägga energi på problemen eller på lösningarna och visualisera det jag längtar efter. Det finns en del av mig som lugnt försöker intala en annan del av mig som just nu känner ångest och djup oro att bara fortsätta framåt en dag i taget. Jag försöker lyssna till den sidan av mig, för jag tror att den intuitiva rösten talar sanning och jag vill inte styras av rädslans röst. 

När jag i och med utmattningen sade upp mig från jobbet och valde att vända socialarbetaryrket ryggen följde en känsla av en djup frid.En känsla av att det var absolut rätt beslut. Det var en av de gånger då jag verkligen kände att intuitionen ledde mig framåt. Trots det var det inget lätt val eftersom det  gav upphov till en massa skuld, skam och känsla av misslyckande. Men under allt detta visste jag att det var rätt. Jag lärde mig att lyssna på mig själv istället för de föreställningar jag hade om vad jag borde göra och borde klara av. Och den känslan är så viktig att hålla fast vid. Fortsätta lära mig att lyssna på min intuition. Komma ihåg varför jag gjort de här valen. Varför jag valt den här vägen. Och då känns det genast mycket bättre. Då kan jag känna att det är värt det även om det känns fruktansvärt skrämmande ibland. Det viktigaste är att aldrig tappa glädjen. Att se meningen i det som sker, känna den positiva energin i varje steg framåt. Känna glädjen över att man faktiskt är så välsignad att man har fått möjlighet att starta om och förverkliga sina drömmar. Att man tog steget och vågade. Trots att man är rädd. 












18 sep. 2013

Att definiera vem vi är


Det här med att att lära sig lyssna på sig själv som jag skrev om för ett tag sedan har också att göra med att lära sig vem man är - och vad man inte är. Att lyssna är en förutsättning för att lära känna sig själv och bli trygg i den man är. 

Vi människor har ett behov av att definiera det mesta som gäller oss själva och vårt liv. Vi vill gärna kategorisera, namnge, stoppa i fack och ruta in. Om något har ett namn, om något kan diagnostiseras, förklaras - då känns det bra. Det okända, det odefinierbara, osäkra och ogripbara - det känns inte bra. Det betyder att vi inte upplever att vi kan kontrollera det. Vi upplever ständigt osäkerhet men har svårt att hantera det.  Ändå är osäkerhet livets grundval. Det går inte att definiera och ruta in livet och inte heller oss själva - och det är inte en obehaglig insikt egentligen -  det är det som är frihet.  Vi kan inse att vi inte behöver stänga dörren om oss själva för att skydda oss utan istället utforska alla oanade möjligheter och gåvor som finns inom oss. Det går att förstå saker utan att sätta ord på dem, det går att uppleva saker utan att varje gång rationellt kunna förklara allting. Vi lever inte bara i en dimension. Vi är inte bara fysiska varelser. Det är vår ande som gör oss levande, medvetande varelser. 

Vi lever i en illusion där vi tror att vi måste finna en identitet i klara strukturer, i rationella modeller, i definitioner av olika slag. Vi blir nöjda när v kan säga "så här är jag", "så här definieras jag" därför att det inger trygghet. Vi låter yttre attribut och faktorer påverka hur vi definieras. Jobb, utbildning,social status, ägodelar, relationer osv. Vi går ofta in i olika roller och lever ut oss själva genom rollerna utan att kanske i större utsträckning reflektera över om det sätt på vilket vi lever ut våra roller är i harmoni med den vi är. Oavsett vad som händer tror vi att vi har kontroll bara vi lyckas definiera vem vi är och det som händer. Men vi kommer aldrig att lära känna oss själva genom att försöka sätta etiketter. Det finns inget statiskt tillstånd som kan definiera oss livet ut. Vi utvecklas ju hela tiden, förändras, livet förändras. Vi är en del av föränderligheten. Ingen och inget tillstånd är statiskt och oföränderligt, förutom Gud. 

Varför inger det oss en sådan ångest? Därför att det är egots identitet vi försöker bygga upp. Vi ser inte oss själva egentligen och därför har vi behovet att bygga upp något som vi kan greppa eftersom föränderlighet skrämmer oss. Men behöver vi inte då uppleva en känsla av jag? En upplevelse av vad som är vår personlighet? Jo, men vi ÄR ju redan den vi är. Det behöver vi inte kämpa med att definiera. Bara låta det komma fram. Problemet är snarare att vi inte vågar oss själva, inte vågar släppa fram vårt jag och därför försöker vi bygga upp ett falskt jag som vi tror omvärlden ska acceptera. Men på den vägen finner vi aldrig oss själva. Tvärtom. Det är en flykt från den vi är. 

Den enkla sanningen är att varje stund vi upplever, varje sekund av medvetande är vi den vi är. I ständig rörelse. Vi måste bara lära oss upptäcka det. Bara vi låter oss själva få utrymme utan att försöka begränsa eller gömma undan eller låtsas vara något annat än det vi är, så är det egentligen ganska klart vem jag är. Jag kan förnimma något som jag upplever är jag, min själ, min ande, en stabil källa inom mig som förblir orubblig även om jag blir äldre, utvecklas och saker runt mig förändras. Visst har vi en personlighet men den behöver vi inte klamra oss fast vid eller vara rädda att förlora. Vi kan inte förlora något vi redan är. Yttre förändringar kan aldrig rubba ditt innersta. Förändring är inte att förlora något, det är att låta sig fyllas av något nytt och se livet i andra perspektiv. 

Sanningen är ju att vi ständigt förändras och utvecklas och vi lever i osäkerhet men  förändring och osäkerhet är inte detsamma som otrygghet och kluvenhet. Tvärtom - egots definition på jaget grundar sig på en besatthet att finna något att hålla fast vid för att undvika osäkerhet, vilket betyder att ett tillstånd vi är vana vid kan rubbas. Vi klamrar oss desperat fast vid allt och tror att vi ska finna helheten där. En känsla av själv, bara vi kan definiera, bara andra kan definiera mig. men hur kan man finna helhet i något som är splittrat? Som inte är äkta? 

Att finna vår verkliga identitet handlar om att acceptera vår föränderlighet, förstå att livet handlar om utveckling och att vi kan förändras och gå vidare utan att förlora vårt "jag". När vi förstår livets villkor och vågar utforska oss själva och vår outgrundlighet, DÅ kan vi finna vi oss själva. Då förstår vi att vi redan är hela. Vi måste inte plocka ihop en massa yttre pusselbitar för att finna den helheten för den finns redan inom oss. När vi vågar vara nyfikna, kreativa och släppa taget om sådant som hindrar oss från att gå vidare. När vi förstår att vi redan är hela och att ingenting kan förstöra vår själ, då kan vi i trygghet stå ut med föränderlighet. Och då kan vi också lära oss att börja lyssna inåt och lära känna oss själva. Vår identitet finns att finna i osäkerheten som paradoxalt nog leder till helheten. 

Splittring och kluvenhet föds ur egots föreställningsvärld, där reglerna lyder: klamra dig fast, skydda dig, gör dig inte sårbar, fly bort, kämpa emot, bygg en identitet som du kan marknadsföra så du blir omtyckt så kan du låtsas vara trygg. Det är just det man gör: Låtsas leva.  Bygger upp ett låtsas liv och i omedvetenhetens dimma ser man inte den tragiska illusion man lever i och så försöker man desperat att jaga helhet i den yttre världen, av mening och sammanhang som man själv har svaret på, men trängt undan. Problemet är att man söker på fel ställe.

Helheten kan man endast finna då man vågar se sin kluvenhet. Då man vågar spränga gränserna, möta osäkerheten och inse att ingenting som finns utanför dig kan skada dig. Men du håller på att skada dig själv, och värre, förlora dig själv när du flyr bort från din själ.  Genom att inte lyssna på din inre röst, din autentiska identitet kommer du att fortsätta tro att yttre omständigheter kan leda dig rätt. Men din verkliga identitet som helt enkelt kommer genom att inse att "JAG ÄR", utan att behöva tillägga en rad definitioner, det är inget du behöver kämpa för eller söka efter, bara släppa taget om all kamp och inse att det du sökte, eller DEN du sökte fanns inom dig hela tiden. 

Inne i dig finns källan till allt. Där möter själen livet. Alltet. Där skapas allting, där utvecklas och förändras du själv, varje dag. Där möter själen det allvetande - Gud. I en själ utan skyddsfasader. Där finns din identitet. Där möts alla delar av dig. När du skalar av dig alla falska lager som du tror är den du är eller tror att du måste vara, alla destruktiva tanke- och beteende mönster, känslor, rädslor - när du blir medveten om allt detta, då har du funnit porten till dig själv och livets möjligheter. Där finner du helhet. 

15 sep. 2013

En naturlig kost del 1 - två dagar fasta, fem dagar socker och pasta??

Hehe, ultratöntig rubrik men kunde inte hjälpa mig själv :)

Det har knappast undgått någon att det varit mycket diet-prat på sistone med tanke på 5:2 trenden. Hade inte tänkt skriva något om det för jag har blivit lite trött på hela den här debatten. Men nu när jag tänkte gå in på det här med naturlig kost och "normalt ätande" så kunde jag ju inte undgå  lite reflektioner angående det här med periodisk fasta. 

Det som stör mig är det här svart-vita tänkandet igen. Varför måste man kriga och kritisera varandra hela tiden? Varför inte bara acceptera att vissa saker passar en del och inte andra? Självklart är det bra att man lyfter fram riskerna och diskuterar för- och nackdelar men ofta slutar det med en anklagelsefars till höger och vänster. Till exempel är det klart att det är en risk för en person med ätstörningar eller en bakgrund av ätstörningar att börja med periodisk fasta. Men för en frisk människa som tycker sig må bra av att fasta och äter sunt kan det passa hur bra som helst. Särskilt bra är det ju för de som lider av övervikt, metabolt syndrom, högt blodsocker, sockerberoende osv.  Poängen med periodisk fasta är ju i alla fall att man ska må bra av det och att kroppen börjar må bättre. Det är alltid individuellt! Jag tycker det är tragiskt att det har blivit ännu ett sätt att bara gå ner i vikt och dessutom få en "ursäkt" att äta skräp utöver fastedagarna. Mår kroppen bra av det? Att frossa onyttig mat efteråt? Knappast. Tvärtom blir väl det en extra belastning för kroppen. 

Vi måste se till oss själva. Alltid! Och fråga oss av vilken orsak vi gör våra kostval. Vad passar min kropp? Vad mår jag bra av? 5:2 verkar också fungera bra kombinerat med lågkolhydratkost eftersom blodsockret då hålls stabilt och man undviker blodsockerfall med darrighet och sug som följd. Då blir det mindre stress för kroppen (och omgivningen som måste stå ut med sura hungriga människor :) ).  Effekterna av en kost med mindre kolhydrater har också samma fördelar som periodisk fasta dvs. verkar positivt för insulinkänsligheten, hunger-och mättnadskänslor, minskad inflammation i kroppen osv. Därför kan det räcka med att äta lågkolhydratkost i någon form istället för att fasta om man inte tycker att det passar. Men om man fortfarande vill trycka i sig en massa socker, bröd och snabbmat så känns periodisk fasta säkert som en skänk från ovan. Då slipper man ju ändra på matvanorna, endast undvika mat två dagar i veckan. Då kan man ju istället sitta och drömma om pizzan man ska glufsa i sig nästa dag. Ursäkta min ironi...

Jag ser inget skäl att prova på någon systematisk periodisk fasta för tillfället. Jag är nöjd med lågkolhydratkosten och mår bra av att äta det så det räcker för mig.16:8 där man hoppar över frukosten passar inte heller för jag älskar frukost! För de som inte är hungrig på morgonen passar det ju annars ypperligt. Däremot blir det ändå oftast naturligt en sorts periodisk fasta varje dag eftersom jag sällan äter något mellan klockan 18 och 08. Jag är sällan hungrig kvällstid. Så ca 14 timmars fasta blir det oftast utan att jag tänker på det. Och det är ju det som är poängen med fasta. Att man ska äta när man är hungrig och inte äta om man inte är hungrig. Inte äta var tredje timme "för att det ska vara så".

Jag åt alltid mellanmål förr. Jag åt ca 5 gånger per dag. Nu är det 3. När jag började med lågkolhydratkost fortsatte jag först med mellanmål av gammal vana men sen började jag fundera: är jag hungrig? behöver jag mellanmålet? Och det gjorde jag inte. Man håller sig mättare mycket längre med en kost där man inte bråkar med blodsocker och insulin. Det är en naturlig kost eftersom man blir naturligt mätt på rätt mängd utan att trigga sockersug eller överätning. 

Jag tror allt handlar om medvetenhet kring vad vi äter. Det behöver inte bli en besatthet. Om det känns för krångligt med 5:2 så försök åtminstone lyssna på kroppen. Man behöver inte räkna kalorier eller timmar. Ät när du är hungrig, tills du är lagom mätt och fundera över om det är äkta hunger eller bara sug som du känner. Äter du av vana? Av uttråkning? För att dämpa ångest?
Ökad medvetenhet kring mat är det viktigaste. Att vara medveten är inte samma sak som att vara fanatisk. Tvärtom, ju mer medveten du är desto mindre behöver du faktiskt tänka på vad du stoppar i dig och när du gör det ,för det blir ett naturligt val. Och äter du en bra och naturlig kost utan socker, för mycket kolhydrater och normalt med fett (lchf innebär inte onormalt mycket fett som vissa tror) håller du dig mätt och det blir lättare att hitta en balanserad livsstil där kosten ingår som en naturlig del. 

Jag vet att det inte alltid är så lätt att lyssna på kroppen vad gäller kosten, särskilt om inte mättnads-och hungersignalerna funkar som de ska. Då är det svårt att hålla balansen utan att överäta. Där är vi också olika. Vi kan ha skadat vår kropp genom bantning, ätstörningar, dålig kost osv. Men därför är ökad medvetenhet desto viktigare i den processen och ännu viktigare att äta en hälsosam kost som reglerar ätbeteendet genom att äta sig mätt och nöjd och lära sig vilken sorts mat som får kroppen i balans. Inte heller förbättras det ju av att använda periodisk fasta som ett sätt att plåga sig under fastedagarna för att sedan överäta resterande dagarna. Det gäller alltså att hålla koll på ditt eget ätbeteende, kroppens respons och fråga dig varför du väljer att göra det. Är det sunt för dig? 

Så, man kan ju fråga sig, vad är poängen med periodisk fasta? Ännu en behändig quick-fix eller ett sätt att få kroppen i balans?  Det avgör du själv. 
Men jag tror ändå inte på att kombinationen 2 dagars fasta- 5 dagar frossande i socker och pasta är det ultimata för någon :) 

Maggie skrev också ett bra inlägg om periodisk fasta och medvetenhet kring kosten för ett tag sedan. 

I del två ska jag skriva mer om naturlig kost/lågkolhydratkost och varför jag anser att det inte är någon diet som många tycks tro utan en helt naturlig kosthållning som vår kropp mår bra av.  Okomplicerad, artegen föda helt enkelt! 


13 sep. 2013

Höstens stillhet

Jag älskar de här tidiga höstmorgnarna och kvällarna. Det är så tyst och fridfullt och vackert. Luften är krispig och klar. Det doftar på ett visst sätt . Hösten väcker också motstridiga känslor, liksom våren fast på ett annat sätt. Våren ger ny energi och man väcks upp ur "vinterdvalan" men samtidigt väcks också andra mindre trevliga känslor också. Ändå är våren min absoluta favoritårstid. Hösten har jag ingenting emot, tvärtom tycker jag det är en väldigt mysig årstid om man inte tänker på vintern som kommer efter. Man får tända en massa ljus och mysa. Allt liksom saktar ner, det är en tid för reflektion och eftertänksamhet. En påminnelse att lyssna inåt, vara närvarande och söka stillheten. Samla krafter inför vintern. 

Man märker också detta i naturen, hur  allt stillar sig efter sommaren.  En fridfull tystnad som inger lite vemod men också medför kreativ energi. En stillsam, jämnare och lite mer dämpande energi till skillnad från vårens yra. Melankoliskt och lite sorgset men på ett fridfullt sätt. 

Hösten påminner oss om att finna kraft i stillheten. I tystnaden. Det finns en tid för allt. Årstidsväxlingar är ett kraftfullt tecken på hur viktigt det är att följa vår egen rytm som naturen gör. Vi är ju en del av naturen så det är lika viktigt för oss att "växla om" och anpassa oss till vår rytm. Vi kan inte alltid vara på topp. Vi har svackor. Vi upplever stunder av mer energi och stunder av trötthet. Stunder då vi vill vara mer aktiva och då vi behöver dra oss tillbaka. Ibland orkar vi köra på, ibland måste vi sakta ner. Det måste få finnas en balans i vår livsrytm för att vi ska kunna leva ett bra liv och må bra. Uppmärksamma naturens budskap och känn efter hur du påverkas av årstidsväxlingarna. Vad säger din kropp att du behöver uppmärksamma? Vad väcker hösten för tankar och känslor hos dig?








   Så här vackert var det en morgon här i veckan. Vilken tur att man är           
   morgonmänniska så man inte missar den här stämningsfulla morgon-
   stunden. 




11 sep. 2013

Lunchtips

Tänkte dela med mig av två luncher jag ätit på sistone.

Zucchini och baconsallad 

Jag har svårt för att skriva ut mängden i mina recept eftersom det helt beror på hur stor sats man vill laga och jag går ofta bara enligt smak vad gäller ingredienser och kryddor. Man får prova sig fram och smaka av. 

- Hacka Zucchinin och fräs upp i stekpanna med salt och valfria kryddor. Jag använde gurkmeja för mera färg (och för antioxidanterna :) )
- Stek bacon tillsammans med hackad lök och fänkål.
Låt svalna och blanda med hackad inlagd gurka(eller gurksallad), en klick majonnäs, smetana/creme fraiche, en skvätt äppelcidervinäger och torkade örtkryddor (eller färska). 




Svampplättar med chili

3-4 plättar

2 ägg
0,5 dl kokosmjölk
1 msk kokosmjöl
1 tsk fiberhusk
1/2 tsk bakpulver
salt

Valfri svamp. Jag använde 5 medelstora champinjoner
Stek svampen i smör tillsammans med lite hackad chili (kan ersättas med annat)

Gör smeten och låt svälla medan svampen steks. Blanda ner i plättsmeten och stek plättarna. Servera gärna med lite getost ovanpå :) 











9 sep. 2013

Bloggträff och studiedag

Det har varit en riktigt bra och skön helg med både nöje och lite "pluggande". På lördag kväll drog jag iväg på bloggträff på 1r+kök med åtta andra sköna typer :) Eftersom det var Ikkuna-festivaali fick man en trerätters middag för en billigare peng vilket inte händer varje dag. Dessvärre är ju jag av den lite besvärligare sorten eftersom jag inte äter "allt" men det gick bra ändå. Det fanns två förrätter och två varmrätter att välja mellan. 

Jag åt gravlax med fänkålssallad och ärtpuré till förrätt.




Varmrätten blev mörkokt kyttökalv med vitlökspuré och rostade rotsaker.



 Jag är ingen stor vän av rött kött men eftersom andra rätten bestod av pasta fick det bli kalven ändå. Helt ok men inte tillräckligt mört för min smak. :) Dessutom råkade "rotsakerna" till största del bestå av potatis och den besvärliga Sofie fick byta ut det mot mer rotsaker och grönsaker istället. Och eftersom jag undviker socker så gott det går bytte jag ut efterrätten mot en cappuccino istället. Ingen lätt middagsgäst jag inte! 



Jag börjar bli van med det här att byta ut tillbehör när man äter ute och jag tycker nog det börjar kännas mer "normalt" att byta ut kolhydrater mot grönsaker utan att servitörerna höjer på ögonbrynen. 

Det var i alla fall en jättetrevlig kväll i trevligt sällskap. Alltid roligt att få lära känna nya människor. 



 Det här var ju inte världens bästa bild direkt där man inte ser ansiktet nå typ någon...Men bättre bilder finns t.ex på  Maggies blogg och Marias blogg. 

På söndagen körde jag igång med mina Kostrådgivarstudier på webben. Det fungerar ju så att man deltar på föreläsning live via ett så kallat webbinarium där man lyssnar och kommenterar. De fem timmarna framför datorn gick väldigt snabbt. Det är en så trevlig känsla att vara så inspirerad inför att studera igen men det är ju så sjukt intressant! Och Anna Hallén som drar utbildningen är så otroligt kunnig inom området och en superbra föreläsare. 

Denna vecka ska jag försöka få in några reflexologibehandlingar men är fortfarande på jakt efter kunder.  Att "annonsera" på facebook verkade tyvärr inte ha någon vidare genomslagskraft. Får nog lov att acceptera att jag inte har en chans att hinna få ihop 15 behandlingar innan nästa kurstillfälle sista veckan i September. Det är inget krav heller, huvudsaken man har alla behandlingar gjorda sen innan man är klar med studierna men jag vill gärna försöka få ihop 15 stycken efter varje kurs så jag själv har bättre reda på antalet. Men efter den här tredje kursen har jag ett uppehåll ända tills december så då finns det bättre med tid.

Nu ska det fortsätta njutas av det underbara höstvädret eller snarare sommarvädret ska man väl säga. Sådana här höstar gillas skarpt! 









7 sep. 2013

Att börja lyssna

Det är en fascinerande process att lära känna sig själv och sitt autentiska på nytt (på nytt, säger jag för man har aldrig förlorat sig själv, man kan inte förlora något som man redan är men kontakten till oss själva  har bara haft en liten fnurr på tråden under en tid). Som barn till exempel är vi autentiska, vi vågar drömma stort, vågar vara kreativa, fantisera, vara spontan, tro på möjligheter. Förstås har barn inte den erfarenhet och kunskap som en vuxen har men jag tror att mycket av vår potential släppte vi fram som barn för att sedan stänga dörren om våra värdefulla sidor. Man kan använda sig av de sidorna med en vuxens erfarenhet och kunskap. Visst ska man vara "förnuftig" men förnuft handlar inte om att förneka vår potential, då är det ofta rädslan som talar och inte förnuftet. Vi intalar oss att något är "klokt" och "förståndigt" och "rationellt" då vi egentligen bara är rädda för släppa fram oss själva. Det är tryggt att hänvisa till förståndet trots att den verkliga visheten egentligen pekar åt ett annat håll. Barnet lever ut sina sanna sidor på sitt eget sätt men jag tror vi skulle komma så långt om vi vuxna vågade lyssna till den där rösten som sakta tystnade ju äldre vi blev. Hitta ett sätt att använda oss av den potentialen i vuxenvärlden. För det är bara den sidan av oss, den verkliga, den sanna, som kan få oss att leva det liv vi vill. Annars är det egots villkor som styr hur vi lever och förhåller oss. 

Om vi skulle satsa på att försöka hitta tillbaka till den där autentiska sidan, det nyfikna, drömmande, glädjefyllda, inspirerande jaget som levde i oss innan vi blev inpräntade att man inte ska förvänta sig för mycket av livet, man ska vara "lagom", man ska inte vara naiv och drömma för mycket, man ska ha fötterna på jorden, tänka praktiskt, glömma sådana fånerier som att förverkliga sig själv, glömma sig själv och bara tänka på andra (utan att förstå att om man glömmer sig själv kan man aldrig ha en bra relation med andra) Om vi kunde inse att självkärlek är grunden för all annan kärlek och att vi aldrig kan bygga upp goda relationer till andra om vi inte först har en god och sann relation till oss själva. Lever vi livet genom att ljuga för oss själva kommer vi tyvärr bara att projicera de sidor vi inte vill acceptera och bemöta på andra människor och det kommer att leda till problem i relationer. Vår skugga lämnar inte vår sida innan vi blir medveten om den. 

Att ändra hela tankesättet kring hur man ser på sig själv och på livet är en process. Särskilt om man (som jag) levt största delen av livet med en rätt så negativ inställning till livet och tagit på sig en offerroll där allting "bara händer" och man själv står handfallen inför livet. Det är tyvärr ingen bra strategi med tanke på att försöka hitta tillbaka till glädjen som barnet känner. Låg självkänsla, skam, skuld, rädsla, ångest - sådana känslor kväver den äkta livsglädjen. De får heller inte trängas undan, för då kommer känslorna och uppfattningarna att kontrollera oss än starkare. Lösningen är helt enkelt att börja lyssna. Börja utforska dig själv. Lyssna på din kropp för den talar alltid sanning. Lär dig lyssna till intuitionen. Lär dig lyssna på tystnaden. För ur tystnaden uppstår de viktigaste svaren.

Grunden för att hitta tillbaka till sitt autentiska jag handlar om att våga lyssna inåt. Våga stanna upp. Våga ta emot allt som händer, allt vi känner, alla tankar vi tänker - och reflektera. Observera vilka tankar som flödar och fråga oss hur vi påverkas av dem. Är våra tankar till hjälp eller får de oss bara att må ännu sämre? Konfrontera alla våra sidor och lära oss att acceptera dem. När blockeringar i form av undantryckta känslor och negativa, destruktiva tankar löses upp, släpper vi fram en ny energi som legat och väntat där under lager av omedvetenhet. Då vi möter det gamla och släpper taget kan vi äntligen öppna upp rum för det nya. Det är från den källan inom oss som alltid funnits där, som vår egen energi flödar fram.  Och förvänta dig att bli förvånad över den kraft du finner inom dig själv! 

När vi börjar lyssna märker vi att sådant som vi trodde spelade roll egentligen inte gör det. Vi kan börja prioritera annorlunda och ändra vår inställning till det som vi erfar i livet.  Vi förstår att sådant som vi låtit kontrollera våra liv egentligen är betydelselösa. Det kan ge oss värdefull information, som t.ex. rädsla, men då kan vi ta emot det budskap som rädslan ger och sedan släppa taget. Det går inte att växa samtidigt som man klamrar sig fast. Det går inte heller att fly eller kämpa emot något och samtidigt verkligen leva. Förutsättningen för att verkligen leva är att befinna sig i nuet och i nuet finns ingen kamp eller flykt eftersom det förutsätter tid och rum. Man flyr från något eller kämpar emot något som har varit eller som man tror ska komma. I nuet kan man inte annat än släppa taget. Och i nuet finns endast frid, därför lever du inte på riktigt om du inte befinner dig i nuet.

Startpunkten är just nu. I denna stund. Börja lyssna inåt. Vad är det du egentligen säger till dig själv varje dag? Vilket budskap ger du dig själv? Positiva eller negativa? Får det dig att må bra eller dåligt? 

Så fort du blir medveten om något kan du också förändra det. Det kan ta tid men när vi tillåter livet att ha sin egen rytm utan att försöka tvinga fram något så faller saker och ting på plats, när tiden är inne. 


Kom ihåg: Rädsla och ångest är bara känslor - de är inte fysiska hinder.

Ha en trevlig lördag! 




5 sep. 2013

Enkel mat

Trots att jag gillar att laga mat så blir det ofta ganska enkla rätter men enkel mat behöver inte betyda samma sak som tråkig mat. Jag fokuserar på bra råvaror och smaksättning med mycket örter och kryddor. Särskilt under sommaren har jag använt färska örter från trädgårdslandet mest dagligen. Jag skulle gärna utmana mig själv och prova på nya maträtter men nu måste jag försöka hålla någon sorts budget vad gäller mina (ofta inte helt billiga) matuppköp eftersom ekonomin är lite krisartad. Tänker inte börja köpa "sämre" mat men försöka hålla koll på vad som är nödvändigt och vad jag egentligen klarar mig utan. Kanske jag inte behöver tre sorts ostar "bara för att de är så goda" utan klarar mig med en...eller två. 

Jag måste erkänna att det blivit väldigt mycket sallad och lchf-bröd till kvällsmat på sistone..men sallad är ju så tacksamt, man kan slänga i praktiskt taget vad som helst. Bara man kommer ihåg att blanda med sådant som mättar och ger näring också och inte bara tuggar i sig isbergssallad, gurka och tomat. Då kan man nästan lika gärna dricka ett glas vatten istället. Jag blandar ofta i avokado, oliver, fetaost eller grynost/keso, lite kål för att variera med isbergssallad och så vilka grönsaker som råkar finnas i kylen.  Sen är det ju bra med en proteinkälla också, som kyckling eller kallrökt lax t.ex. Kokt ägg passar ju också bra att hacka ner i en fisksallad. Sedan brukar jag röra ihop en egen dressing av exempelvis majonnäs (egengjord), pesto, vinäger och kryddor. 

Ikväll lyckades jag inte ta mig ur salladsgreppet heller men med lite variation. Förutom sallad, avokado och oliver rörde jag ihop en sorts "coleslaw" av lätt ångkokad vitkål som jag hade färdigt i kylen. En skvätt äppelcidervinäger, majonnäs, hackad persilja, torkade örter, salt och peppar. Till det åt jag min pappas gravade lax och några skivor getost. Enkelt och mättande!



Dagens lunch var också i enklaste men ack så godaste laget (finns tyvärr ingen bild eftersom jag var för hungrig för att tänka på sånt och dessutom såg det kanske inte lika aptitligt ut som det smakade). En sorts indisk risotto eller vad man nu ska kalla det, på blomkålsris och kyckling. Bara att steka upp riven blomkål med kryddor (gurkmeja, curry, spiskummin, ingefära) och blanda i kyckling och en skvätt kokosmjölk. Jag använde bitar av kycklinglår som lagats i ugnen. Och tänka sig, jag har fått tag på ekologisk kyckling!  Tummen upp för Prisma! Jag vet inte om det var inbillning men tyckte kycklingen smakade mycket godare. 

Blomkålsris, vitkåls"spagetti", stekt zucchini med riven parmesan, ångkokt grönkål som sedan snabbt fräses med kryddor - exempel på lätt fixat och gott. Eller bara woka ihop en massa grönsaker. Själv gillar jag att krydda ordentligt, t.ex. blomkålsris som kokats är ju inte direkt en hejvild smakupplevelse och inte ångkokt vitkål heller men bara man saltar och blandar i lite goda kryddor så...eller se till att ha något bra smaksatt kött eller fisk och en smakrik sås till. Riven ost är ju också alltid en bra smaksättare (säger ostälskaren). 

Detta var dagens tips på enkel lchf-mat. 









2 sep. 2013

På kurs igen

Nu när jag varit på min andra kurs i Tammerfors börjar det kännas som om man börjar köra igång på riktigt med studierna. Det blir väldigt intensivt med fyra dagars kurs då man överöses med nya saker -  hjärnan är inte riktigt van med så mycket information på en gång. Men man vänjer väl sig med tiden. Det är både givande, spännande och utmattande men så är det ju med nya saker. Och lite ångestframkallande när man ska försöka få någon reda med allt och tänker att det här bara är andra kursen och 6 stycken kvar! Men det är ju sådant som kommer med övning. En månad till kurs nummer 3 och nästa vecka kör kostrådgivarutbildningen på webben igång också. Det är jag supertaggad inför.

Det känns bra att få sätta igång med något nu och få fokusera på något nytt i livet fast det också känns lite överväldigande ibland. Nya skeden i livet för alltid med sig sin beskärda del av både inspiration och rädsla. Det är spännande, roligt och skrämmande samtidigt. 

Vistelsen i Tammerfors tog ändå musten ur mig lite och det berodde nog på att jag inte kunde sova ordentligt. Att ha kvällskurser passar inte riktigt min rytm för då är hjärnan fullproppad med intryck och så ska man försöka stänga av och sova. Det funkade inte så bra. Näst sista kursdagen fick jag en sån där "svacka-dag" igen då jag kände mig helt fruktansvärt utmattad och fick kämpa för att inte brista ut i gråt. Sådana dagar känns det ungefär som om någon sugit ur alla energi ur kroppen och jag blir både fysiskt och psykiskt helt fruktansvärt trött. Gråtfärdig, extremt ljudkänslig, ofokuserad och det känns som om hela världen kryper inpå en och jag har liksom inget filter för alla intryck. Man nästan känner hur energifältet runt en krymper ihop. Jag försöker att inte reagera så mycket på de dagarna eller perioderna för de kommer med jämna mellanrum och sedan återfår jag energin igen. Det är bara att ta de dagarna som de kommer och försöka tanka energi så gott det går. Först var det skrämmande när jag började lägga märke till dessa svackor under återhämtningen efter utbrändheten, då jag inte riktigt fattade vilken berg-och dalbana återhämtningsprocessen är. Vissa dagar är energin hög, vissa dagar är den på botten men det är inget man behöver grubbla för mycket över. Bara försöka lyssna på kroppen och ställa sig enligt vilken sorts dag det råkar vara. 

Det här med maten är ju alltid en liten utmaning när man är på resande fot och äter lågkolhydratkost. Förra kursperioden kändes det som om jag levde på sallad i fyra dagar. Den här gången bodde jag ju dessutom på Omenahotelli och inte på ett vanligt hotell och det innebär ju att man själv måste fixa frukosten. Jag hade med ganska mycket proviant hemifrån, eget bröd, kokta ägg, wraps, tomater, lite pålägg, nötter, frön och så köpte jag yoghurt och kokosmjölk till frukost. Det finns ju kylskåp och mikro på rummet men tyvärr inga tallrikar eller bestick så engångsbestick och tallrik hade jag också med mig. Det blir ju ganska omständigt men den här gången fick jag skjuts med  till Tammerfors så det var lättare att släpa med allt men nästa gång blir det att stoppa kappsäcken full. Nåja, det är sånt man får ta.  Det blev faktiskt väldigt ekonomiskt för jag behövde inte köpa någon kvällsmat under kursen utan det räckte med det jag hade med mig. Så det var bara luncherna som kostade. 



Fanns mycket tid att slappa på dagen och t.ex. fika på uteservering. 
Konstigt att jag alltid dricker mer kaffe när jag är borta jämfört med hemma då jag bara dricker morgonkaffe. Den här gången berodde det nog på att jag behövde koffeinet som energi för jag drack eftermiddagskaffe alla fyra dagar. 





Så, nu är det bara att köra på med pluggandet och behandlingarna. Hör av er ni som är sugna på en reflexologibehandling! Jag behöver kunder! :)