27 aug. 2013

Efter-semester fenomenet

Något som man märker av den här tiden på året i bloggvärlden är vad jag kallar "efter semester"-fenomenet. Det vill säga, man ska återgå till de vanliga rutinerna och har ångest över hur man "spårat ur" under semestern. Det är ungefär samma fenomen som infinner sig efter nyår. Raden med nyårslöften som ska ge det perfekta livet som man försökte få redan för tio år sedan. Felstegen ska rättas till, det "nya" livet ska börja. Och sen går det tre veckor och så är man fast i skuldkänslor och stress och undrar varför man alltid misslyckas. Men vänta bara tills nästa år, eller tills efter semestern, då ska man minsann skärpa till sig. Och bli lika hurtig i löparspåren som kollegan och bli lika smal som grannen. 

Man klagar på hur mycket man gått upp i vikt under semestern, hur mycket skräp man ätit, hur lite man tränat, hur mycket man inte fått gjort av allt det som man borde ha hunnit med. Det är stress före semestern, stress under semestern och stress efter semestern. Har stress blivit ett normaltillstånd? Ja det verkar onekligen så. Det tycks vara vanligare att folk är stressade än att de inte är det. Och ju mer fullspäckad kalender man har desto bättre. Då kan man nöjt beklaga sig över hur fullt upp det är och hur tiden aldrig räcker till. Man blir ett offer för tiden som stjäl dagens timmar och det kan man ju inte ta ansvar för. Som om det är tiden det är fel på! Tiden förblir alltid densamma, det är våra prioriteringar vi bör syna i sömmarna. 

Till höger och vänster läser man om ångest över hur man tappat disciplinen under semestern och "nu ska det minsann bli nya tag" och man ska börja med strikt fakir (noll kolhydrater), detoxa, ut på löprunda varje kväll, köra igång med periodisk fasta osv. Allt för att återfå kontrollen. 

Missförstå mig inte, visst är det bra att vilja ta hand om sig själv om man känner att kroppen inte mår bra efter semestern. Men den viktiga frågan är, grundar det sig i att man gör det för att man vill och gör det man mår bäst av  eller driver man sig utgående från press och skuldkänslor? Vad motiverar oss att "skärpa till oss" ? Är det vår kärlek till oss själva och det faktum att vi vill det så gärna eller är det pressen vi känner vid kaffepausen på jobbet där kollegan sitter och klämmer på sina valkar och suckar och stönar över vad alla myskvällar på sommarstugan lett till.  Och så kommer vi in i klagojargongen. Kliver rakt in i duktighetsfällan och fastnar där. Till och med hälsa blir en prestation. Njutning blir en prestation. Avslappning blir en prestation. Ja, till och med att leva i nuet jagar vi så desperat att nuet aldrig varit längre borta. 


Jag vill absolut inte generalisera, som sagt är det fantastiskt om man inser hur viktigt det är att ta hand om sin kropp och komma in i hälsosamma rutiner igen - jag förespråkar hälsosamt leverne - men det känns ibland som det ligger en sorts hysteri över det hela. Det  här "allt eller inget" tänkandet.  Är det hälsosamt? Arbeta 100 % och lite till, prestera och prestera överallt så man förtjänar att bli sockerberoende soffpotatis under semestern. För att sedan återgå till att få dåligt samvete. Till varje pris ska man förtjäna allt. Vad hände med att tillåta sig själv det goda i livet på ett balanserat sätt istället?   Innan semestern arbetar man stenhårt tills man nästan kollapsar och sen är man så trött under semestern att man inte orkar någonting.   Dessutom har man dåligt samvete över allt man "borde göra" och glömmer bort att verkligen njuta av ledigheten. Varför inte försöka jämna tempot lite hela tiden? Lite mindre press i vardagen och ingen press alls under semestern? För handlar de där fyra lediga veckorna om att man är så desperat över att äntligen få ta det lugnt att till och med det blir till en press? Man måste till och med "hinna" njuta! Och sen när man ska återgå till vardagen igen så sätter det igång igen. Då ska man rätta till det som gått snett under semestern. Vissa tycker kanske att det här funkar helt bra, semestern blir en tid då man får att släppa taget och njuta. Men om njutningen sedan leder till skuldkänslor och ännu mer press i efterhand, vad gör det då för nytta?  Varför ska man inte få njuta i vardagen också, då kanske det blir lite mindre stress över att klämma in njutningen under fyra veckor i juli. 

Skulle det inte innebära lite mindre prestationsångest över semestern om man lärde sig att släppa taget lite hela tiden? Istället för att ständigt försöka vara den duktiga, högpresterande både på jobbet och hemma  - varför inte sträva efter att bli en tillåtande, livsglad människa som är medveten om sina egna gränser och sätter värde på att må bra inombords - varje dag. Fråga sig  lite oftare vad man själv vill och vad man skulle må bra av istället för att följa någon sorts galen livsstil där tiden blivit fiende nummer ett och upplevelse av stress och ångest är så normalt att det blivit det nya "normala". Det här har jag skrivit om tidigare, men när stress blir ett tecken på att du är "framgångsrik", då tycker i alla fall jag att varningsklockan borde börja ringa. Livets grundprincip verkar ha blivit "press" och "pres(s)tation". Det är kvantitet och inte kvalitet som förväntas. Har vi glömt vad ord som frid och balans och harmoni betyder? Är inte det grunden för ett lyckligt liv? Ett liv som inte levs i desperation och ständigt jagande utan i lugn eftertanke. 

Kunde man inte börja hösten eller det nya året genom att verkligen börja lyssna mer på sig själv och ta ett steg i taget därefter. För utan att stanna upp så kommer man ingenstans. Man rusar vidare men egentligen springer man i cirklar, i värsta fall börjar man springa bakåt tills man snubblar över sig själv och faller. Bli medveten om vad det är du behöver just nu för att må bra, just idag, just den här stunden. Vad är dina behov? Och vilka är dina värderingar? Grundar du dina mål utgående från dina värderingar? Tänk efter om allt det du "borde" göra verkligen stämmer överens med det du innerst inne vill och sätter värde på. Då är det mycket lättare att uppnå målen. Och att prioritera rätt.

Njut av hösten och låt vardagslyx och spontanitet få bli en del av livet! Jag efterlyser lite mer vardagsnjutning och lite mindre prestationsångest.

23 aug. 2013

Tankar inför hösten

Nu börjar det lida mot höst. Tyvärr, jag försöker in i det sista leva i förnekelse men sanningen är ju den att vi börjar vara i slutet av augusti. Ändå är ju vädret rätt så behagligt och man får hoppas det håller i sig och blir en mild höst. Egentligen har jag inget emot hösten, det är tanken på att det kommer en vinter sedan som ger mig ångest. Om vi bara hade vinter i två månader och sedan vår igen vore du ju inga större problem att stå ut. 

De flesta har väl börjat återvända till jobbet efter semestern och skolorna har startat. Folk börjar återgå till de gamla invanda rutinerna. Och jag? Ja jag är arbetslös med några jobbskiften utströdda här och där. Försöker hantera ångesten över hur man ska klara sig ekonomisk framöver med deltidsstudier och arbetslöshet. Fortfarande irriterar det mig att jag ska behöva vara arbetssökande när jag egentligen borde få vara sjukskriven på deltid. För jag skulle inte orka jobba heltid ännu, det vet jag, allra minst med två utbildningar på gång. Men eftersom jag inte har en fast tjänst så får jag inte vara deltidssjukskriven och inte heller studera på deltid. Nej, antingen ska man vara sjukskriven på heltid eller sysselsatt på heltid. Det finns inget mellanting. Och dessutom är det inte en "statlig" utbildning vilket inte berättigar till något rehabiliteringsstöd eller dylikt heller enligt vad jag uppfattat. Eftersom studierna är privata så kostar de ju också skjortan. Så efter en lång sjukskrivning, då man äntligen tror sig hitta det man vill göra i livet - då finns det inget stöd att få. Man måste passa in i ramen för vad som är "passande" att göra för att det ska godtas. Hade jag till exempel valt att omskola mig till kock, då hade det inte varit några problem. Men något så flummigt som reflexolog och kostrådgivare, sånt går inte för sig. 

Slutsatsen: antingen ska man vara helt sjuk eller helt frisk. Arbeta tills man stupar eller ligga halvdöd i sängen. Tokigt är det också att när man som jag bara hoppar in som vikarie och har så lite skiften så förlorar jag på det. Jag tjänar mer på att vara helt arbetslös än att jobba lite. Är det inte helt galet? Hur ska det motivera människor tillbaka till arbetslivet? Igen, det är allt eller inget som gäller. Nu är jag alltså arbetssökande, jag söker heltidsarbete även om jag vet att jag inte kan arbeta heltid ännu. Särskilt inte vid sidan av studier. Men vilket annat val har jag? 

Inte helt lätt att leva på 400 euro per månad (har väl lagt mig till med dyrare vanor sedan jag var studerande och levde på ungefär lika lite). Bland annat att vara husägare kostar. Ändå är jag inte villig att kompromissa gällande de utgifter som rör min kost och hälsa.  Jag tänker inte börja äta sämre mat. Det är klart att det inte är helt billigt att äta lchf och dessutom till stor del välja ekologiskt. Jag gillar god mat och mat av kvalité och tänker inte börja leva på ägg och bacon eller sleva i mig tonfisk direkt ur burken...  Istället får man försöka dra ner på annat och vara sparsam så gott det går. 

Utöver denna lite pessimistiska utläggning så är jag ändå inspirerad inför hösten. Det är nya saker på gång och det är både spännande, roligt och skrämmande. Och jag vill fokusera på det roliga. Ibland är det lätt att ängslan och grubblerier tar överhand och skymmer glädjen. Så stor del av mitt liv har jag låtit oro och ångest ta överhanden och så vill jag inte leva längre. Jag vill fokusera på det positiva och hålla kvar glädjen, spontaniteten, kreativiteten, nyfikenheten i det jag gör. Detta kräver medvetenhet. Att man märker tendensen att falla in i gamla mönster och negativa tankespiraler. Särskilt i perioder då man mår lite sämre kommer den gamla pessimisten lätt fram igen. De gamla "tänk om":en. Alla "borden". All rädsla. Men lär man sig att utveckla sin medvetenhet så är det lättare att vända tillbaka när man märker att det börjar spåra ur. Och det är ju bara fråga om tankar, och en tanke är inte detsamma som sanningen. Och det är svårt att hitta källan till glädje och livskraft om man klamrar sig fast, flyr eller kämpar emot det som livet för med sig. Lösningen är alltid att acceptera och släppa taget. Vi har alltid ett val hur vi förhåller oss till allt det som sker i vårt liv. Väljer vi glädjen eller inte? Är vi sanna mot oss själva? Lyssnar vi? Är vi medvetna? Det är fascinerande när man märker hur stor effekt inställningen faktiskt har. Det är förhållningssättet och hur vi väljer att möta livet som avgör hur vårt liv formas. Ingen annan kan ta det ansvaret förutom oss själva. 


Förresten, kan ju redan nu börja göra lite reklam och efterlysa folk som vill prova på reflexologi behandling under hösten.  Det är så att efter varje kurs ska man utföra 15 behandlingar och därför börjar man liksom jobba lite vartefter. På så sätt får man ju förhoppningsvis byggt upp en liten kundkrets också tills dess att man blir färdig med studierna och ska börja jobba på riktigt. Naturligtvis ökar kunskapen och erfarenheten med tiden och behandlingen blir effektivare ju längre i utbildningen man kommer. Jag har nu endast gått en kurs men antagligen blir det två till under hösten. Och redan nu kommer jag att ha behov av er som känner att reflexologi är något ni kunde tänka er att prova på. Och sprid gärna ordet vidare! :) Intresserade kan t.ex. höra av sig via e-post: sofielindvik@gmail.com

Jag ska i något skede skriva ett utförligare inlägg om vad reflexologi innebär men här finns lite kort information om reflexologi och den utbildningen motsvarar samma kurser jag går här i Finland . 




22 aug. 2013

Kom med på bloggträff!

Jag vet inte hur många av er som kikar in här som också bloggar men jag kan ju passa på att tipsa om bloggträffen som Maggie planerar. 
I inlägget finns en länk till Doodle där man kan gå in och kryssa i vilka dagar som passar.

Så om det finns några bloggare som läser detta och bor i Vasanejden så gå in och kika! Roligt att få träffa andra bloggare och göra nya bekantskaper! 


20 aug. 2013

Frågequiz

Lite kul med frågequiz ibland. Påminner om när man var liten och fyllde i sådana där "Mina vänner" böcker :) Här kommer ett frågequiz som Lina  satte upp på sin blogg förra veckan. 

  1. Vad tränar du helst? När jag har bra energi och inte befinner mig i någon orkeslös svacka som drabbar mig ibland så blir det oftast intervallträning ( mest tabata)  hemma i vardagsrummet,  Vanligtvis en blanding av cardio och styrketräning (utan redskap, förutom hantlar ibland) För ett år sedan skulle jag ha sagt löpning men som jag skrivit om i det här inlägget, har jag fått något av ett löpningstrauma och tyvärr helt tappat lusten för det. Sedan går jag promenader och yogar.
  2. Favoritårstid? Våren! När allt väcks till liv efter den förhatliga vintern. Då känner jag mig som mest full av liv. Och förstås sommaren för vem gillar inte den? Även hösten har sin charm då man får tända ljus och mysa i mörkret. Egentligen gillar jag alla årstider förutom vintern. Jag kan inte se charmen tyvärr hur jag än försöker. Ja, på julen vill jag ha snö, annars är vintern bara ett enda långt utdraget kallt elände. 
  3. Vad jobbar du med? Ingenting för tillfället. Inne i en ny fas i livet och påbörjat studier i reflexologi och ska även utbilda mig till kostrådgivare med inriktning på lågkolhydratkost under hösten. 
  4. Bor du i en stad eller på landet? På landet, i det vackra kvarkens skärgård i en röd stuga :) 
  5. Favoritmat? Det är svårt att välja en favorit. Fixar ofta sallader nu på sommaren, det är så tacksamt, man kan blanda i praktiskt taget vad som helst och variera i oändlighet.  En enkel rätt är lchf-plättar som man både kan äta med salta tillbehör, som wraps eller som efterrätt med grädde och bär. Men har alltid gillat fisk mer än kött och lax i olika former är en favorit. Kanske lättare att välja favoritingredienser än direkta maträtter. Det blir mycket grönsaker som vitkål, grönkål och broccoli då jag äter lågkolhydratkost.   Avokado äter jag nästan varje dag och så älskar jag ju ost också. Getost i synnerhet.
  6. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Morgonmänniska. Stiger oftast upp runt 7.30. Sover jag till klockan nio är det förvånansvärt. Men så har jag också lätt att gå in i perioder med sömnstörningar, vilket är fallet för tillfället. 
  7. Barfotaskor eller dämpning? Har aldrig testat barfotaskor men så har jag ju lagt av med löpning också...
  8. Favorit-app till telefonen? Har inga appar på min telefon...den är nog för ålderdomlig :) 
  9. Topp 3 drömresemål? När jag överkommit min flygfobi alltså: Igen, har jag svårt att välja men jag gillar roadtrips och skulle gärna åka igenom England med bil och Irland. Sedan har jag alltid haft någon sorts romantisk förkärlek för Provence/Toscana området i Frankrike och Italien, ja Italien skulle jag absolut vilja besöka och en resa genom USA från kust till kust är ju en klassiker som skulle vara lite häftigt. 
  10. Favorit podcast? Som sagt, har en för basic telefon för sånt.
  11. Ditt bästa träningsminne? Öh...jag är ju liksom inget träningsproffs och mest tränat för mig själv här hemma. Och började motionera på riktigt  först i 25 års ålder så har inte så lång erfarenhet. 
  12. Favorit-låt för tillfället? Märks det att jag har svårt för att välja saker? :) Det beror på humör och dag vad jag lyssnar på. Har nog ingen enskild favorit just nu men en låt som ger bra energi vid träning är t.ex. Feel med Sleeping with Sirens. 
  13. Favorit “lördagsgodis”? Äter ju inte socker egentligen men 80 % choklad ger jag aldrig upp. Finns också mycket gott lchf-godis som snickers och chokladkola som man inte tackar nej till 
  14. Vilken smink- eller skönhetsgrej kan du inte leva utan? Mascara och allehanda hudvårdsprodukter (ekologiska för det mesta). 
  15. Favorit tv-serie? Just nu är tv-utbudet rätt uselt tycker jag men så är det ju på sommaren..  Jag önskar att nästa säsong av "Downton Abbey" kommer snart för den är ju suberb! Gillar serier som utspelar sig i äldre dagar.  
  16. Favorit klädesplagg i din garderob? Mina mycket attraktiva mjukisbyxor kanske ;) Nu i sommar har det nog varit min hellånga svarta solklänning. 
  17. Har du något speciellt träningsmål? Nej jag har inga direkta målsättningar för min träning, tränar bara för att må bra. Men lite magrutor skulle ju inte sitta fel :) 
  18. Något spännande du drömmer om att göra någon gång i framtiden? Komma över min flygrädsla och kunna resa utomlands igen. Ser både fram emot och skräms av tanken att bli egen företagare som kostrådgivare och reflexolog. 
  19. Vad ser du fram emot de närmaste veckorna? Roliga vardagssysselsättningar som t.ex Juthbacka marknad. Sedan blir det också en resa till Tammerfors för nästa reflexologikurs i slutet av månaden. 
  20. Tips på blogginlägg jag borde skriva? Ja här får ni tipsa vad ni vill läsa om! Jag har tänkt fokusera lite mer på kost och hälsa framöver med tanke på min utbildning - vad i så fall skulle ni gärna läsa om? 

13 aug. 2013

En balanserad kost - viktiga mineraler

Jag tycker det är viktigt att tänka på att få i sig alla näringsämnen när man äter lchf - kost. Egentligen är det väl inte svårare än om man inte äter lchf, det beror mycket på hur man ätit innan. Har kosten tidigare bestått av mycket snabba kolhydrater, processerad mat, alltså en allmänt näringsfattig kost kan lchf medföra att näringsintaget ökar. Sedan beror det ju också på vilken sorts lågkolhydratkost man äter - allt från strikt till liberal. Äter man strikt lchf under en längre tid lönar det sig kanske att titta över sitt näringsintag och införskaffa något kosttillskott. Äter man däremot ganska liberalt med mycket grönsaker, en del bär och så kanske det inte är lika stor risk men tyvärr så finns det en del vitaminer och mineraler som det är vanligt att vi får i oss för lite av, oavsett vilken kost vi äter. Som tur är finns det fantastiska ägget som innehåller i princip alla näringsämnen förutom C-vitamin. Så på det kommer man långt även om man äter mycket lite kolhydrater. 

Mineraler är livsviktiga för att kroppens funktioner ska fungera. Bland annat muskler, hormonbalans, hjärna & nervsystem, ämnesomsättning, cellernas energiproduktion och immunförsvar är beroende av mineraler för att fungera optimalt. Alla mineraler har en viktig funktion men exempel på mineraler det kan vara skäl att hålla extra koll på är magnesium och kalcium- ja vi har ofta en obalans i kalciumupptaget trots all mjölk vi konsumerar...främst på grund av kroppens upptag av kalcium som hämmas på grund av flera orsaker som för surt ph-värde och bristen på magnesium som behövs för att kalcium ska kunna tas upp. Mjölkprodukter är också försurande för kroppen och kräver därför ännu mer av basiskt kalcium och magnesium för att balansera ph-värdet. Tyvärr tas då kalcium först från skelettet där det behövs för att förebygga benskörhet och trots intag av mycket kalcium så kan för lite magnesium hindra att kalcium absorberas. Istället lagras det på andra håll i kroppen, som t.ex. i leder (riskfaktor vid t.ex reuma) Balansen mellan magnesium och kalcium är viktig och eftersom mjölk innehåller åtta gånger mer kalcium i förhållande till magnesium leder det till att det blir överskott av kalcium och brist på magnesium. Magnesium tas inte upp och kalcium lagras i kroppen och kan på sikt ge upphov till sjukdomar. 

Bästa källan för kalcium är alltså inte främst mjölkprodukter utan kost från växtriket, t.ex. sesamfrön, nypon, nässlor, gröna bladgrönsaker som spenat och grönkål. Algen Chlorella innehåller också mycket kalcium. Förstås kan man äta mjölkprodukter, jag är själv en ostälskare av högsta mått så jag har inte tyckt det värt att ge upp mejerier även om jag anser att det inte är helt fördelaktigt för kroppen. Men så länge man inte äter enorma mängder. Om man ska välja att utesluta något så är det i första hand mjölken som sådan. Ost, grädde och syrade mjölkprodukter är något snällare för kroppen och magen. (samt get/får-produkter) Och använd helst ekologiska  produkter som inte är homogeniserade ! Mejeriprodukter passar inte heller för alla, särskilt känsligt kan det vara vid sockerberoende. Det finns ämnen i mjölkprodukter som stimulerar hjärnans belöningscentrum och således beroendeframkallande och kan trigga igång sockersuget. Mejeriprodukter kan också vara en bov i dramat vid avstannad viktnedgång. Det är inte bara laktosen i mjölken som frigör insulin utan även mjölkproteinet .  Det är förstås individuellt hur man reagerar på mejeriprodukter och är därför skäl att prova sig fram och se hur kroppen reagerar. 

Ja, där kom en liten avstickare om mejeriprodukter. Tillbaka till mineralerna.

Magnesium finns bland annat i nötter, frön, även här gröna bladgrönsaker, kakao (hurra!) och kolhydratkällor som vetekli, havregryn och bönor. Men magnesium är som sagt ett mineral som de flesta har för lite av trots en bra kost, så här lönar det sig att ta kosttillskott (kom ihåg att det ska vara magnesiumcitrat eftersom det tas upp bäst av kroppen. Finns många olika magnesiumframställningar men citrat är det klart bästa)Vid lchf-kost är risken för magnesiumbrist  ännu större och därför bör man se till att få i sig sådana livsmedel som innehåller magnesium t.ex. fisk och skaldjur, nötter, frön och grönsaker. Även ägg innehåller en del magnesium. Men jag skulle rekommendera magnesium för de som äter lågkolhydratkost eftersom man antagligen inte kommer upp i fördelaktig mängd av enbart kosten, särskilt om man äter strikt. Som sagt gäller vikten av magnesium även för de som äter mer kolhydrater. 

Balansen mellan kalcium och magnesium är alltså ytterst viktig, vilket är fallet med mineralbalansen överhuvudtaget. Det är ett känsligt system där brist på ett mineral kan leda till överskott av ett annat som i sin tur hämmar upptaget av nästa... Ett annat exempel på detta är Kalium-Natrium balansen. Vid omställningen till lågkolhydratkost kan kroppen först reagera med obalans i elektrolytbalansen eftersom man har mindre vätska i kroppen. Då kan det vara skäl att öka på saltintaget en aning (obs. havssalt, helst jodberikat) och öka på kaliumintaget, finns t.ex i. avokado, kött, ägg och gröna bladgrönsaker. Också viktigt att dricka ordentligt med vatten, särskilt vid träning.  

Övriga mineraler där bristtillstånd kan förekomma är zink och järn. Zinkkällor är bland annat ägg, sill, kött, mejeriprodukter (särskilt mozzarella och parmesanost), räkor, pumpafrön. Järn finns till exempel i inälvsmat, gröna grönsaker, fisk, ägg, nötter och frön. Järn hämmas också av överskott av kalcium men tas upp lättare i kombination med C-vitamin. 

Kalcium, zink, magnesium och kalium är även viktiga för blodsockerbalansen. 

Mer om vikten av att äta mer grönt (en utmärkt källa för mineraler) här jag skrivit om här














4 aug. 2013

Mjölksyrade gurkor

Ifjol blev jag inspirerad att försöka mig på att mjölksyra gurkor men var lite för sent ute. Så i år har det odlats inläggningsgurkor.Det kräver lite mer tid än att göra vanlig saltgurka men så är det också nyttigare. Mjölksyrade grönsaker innehåller ju massor med probiotika som främjar en frisk tarmflora .

Jag började småskaligt med två mindre 1 liters burkar. Rymdes inte så många gurkor men eftersom man inte vet om syrningsprocessen lyckas så tänkte jag göra en omgång till lite senare. 

Instruktionerna har jag fått av min vän Jenny så hon får ta äran (om det lyckas vill säga )  ;) 

Gör så här:

Dagen före:

- Diska och sterilisera burkarna t.ex. genom att ställa burkarna i ugnen på 100 grader ca en halv timme.

- Gör vassla genom att låta 1 dl surmjölk (filmjölk för er som bor i Sverige) rinna igenom ett kaffefilter under natten. Den klara vätskan som lämnar är vassla. 

- Koka upp vatten och salt. 30 g salt per liter vatten. (jag kokade upp 2 liter och 60 g salt). Låt svalna.

Följande dag:

- Tvätta och skrubba gurkorna. Skär bort yttersta biten av ändorna och "nagga" hål i gurkorna med gaffel.

- Ingredienser för 2 liters burkar, fördela på två : (bara att öka mängden om man gör större sats). Dillkronor, 1 stor gul lök eller ett par små, 4 vitlöksklyftor, 2 tsk senapsfrö, svartvinbärsblad, pepparrot (ungefär en lillfingernagels storlek, hackad). Det ska även vara hallonblad och korianderfrön men det hade jag inte tillgång till så det lämnade bort. 

- Lägg dillkronorna i bottnen av burken och varva sedan tätt med gurkor och övriga ingredienser. Om gurkorna är för stora kan man dela dem, men använd gärna så små gurkor som möjligt. 

- Fördela vasslan i burkarna och häll på saltvattnet tills det täcker allt. Använd gärna en tyngd av något slag som gör att gurkorna hålls under vattnet.

- Låt burkarna stå i rumstemperatur i 10 dagar. Man märker att syrningsprocessen kommit igång när det uppkommer små bubblor inne i burken. Efter 10 dagar ska de förvaras kallt (ca 6 grader) i minst 2 månader.

Ska bli spännande att se om det lyckas! 






2 aug. 2013

Lite svaj i balansen

På sistone har jag svajat lite i min balans. Varit lite sämre på att hålla mitt löfte till mig själv - att alltid lyssna på kroppen och lyssna på vad mitt inre säger och handla därefter. Prioritera min hälsa och mitt välmående. Men när man har svårt att balansera så är det ibland lättare att stänga öronen, bita ihop och tro på andra sanningar än de egna. Som allt man "borde" klara av. Jag har kommit en bra bit på vägen i min förändring gällande min attityd till livet, att leva i nuet, att vara närvarande och leva medvetet. Att ta ansvar för mitt liv och min hälsa. Men det är lätt att "go with the flow" när allt faktiskt flyter, när det känns lätt att leva, när det finns energi att tillgå, när man kan sova bra, när humöret är stabilt. Men det är just i sådana lägen då man blir lite tröttare, energin är låg, humöret vacklar, sömnen brister - det är då man får vara aktsam. Det är svackorna som är den stora utmaningen, som vittnar om hur stark man är. Eller snarare, hur svag man tillåter sig vara utan att börja hacka ner på sig själv. Visar om man faktiskt kan acceptera sig själv i alla lägen och älska den man är oavsett om det flyter eller inte. Rösten från svunna tider börjar göra sig hörd - rösten som är pessimistisk, självkritisk, ångestfylld, ängslig, rastlös. Tröttheten för med sig många gamla demoner. Men som tur är hörs deras röster väldigt tydligt, jag är medveten om dem. Jag vet att det inte är jag. Det är bara en kvarlämnad skugga som försöker ta makten igen för att på något sätt återfå kontrollen. 

Jag intalar mig själv att trötthet, utmattning, dåliga dagar - det är mänskligt. Det är ingen fara. När man återhämtar sig från en utbrändhet kommer svackorna att infinna sig trots perioder då man känner sig i gott skick och balanserad. Jag är inte heller samma person som jag var innan men det ser jag som något positivt även om det innebär att min stresstolerans är ännu sämre. Jag kommer troligtvis inte någonsin att återfå samma motståndskraft  men det är bara att försöka ställa livet efter det. Det är ju jag som väljer hur jag vill leva mitt liv. Att min kropp signalerar väldigt fort om något känns fel,  ska jag nog vara tacksam för. Det är ju ett tecken på att kroppen kan tala om för mig vad som är fel, det är ingen svaghet. Det är så jag fungerar. En annan kanske inte reagerar lika fort men det är varken bättre eller sämre. Vi har alla olika motståndskraft. 


Har haft en liten svacka igen senaste veckan. Tröttheten i kroppen har varit påtaglig och har till och med haft muskelvärk vilket jag inte känt av sedan våren. Det har varit mycket på sistone och efter en helg med utlandsbesök som innebar intensiv socialisering tre dagar i sträck kände jag mig så fruktansvärt utmattad. Sådant kan vara otroligt energidränerande om man är högsensitiv och dessutom kräver ensamtid för att ladda batterierna. Men redan efter ett par dagars vila känner jag hur energin börjar återvända. Jag måste helt enkelt ta den tid det behövs och kroppen talar nog om för mig ganska klart vad den tycker jag ska göra. 



I förrgår t.ex. gjorde jag det som man inte ska göra - ignorera signalerna och låta den där "jag borde..." rösten ta kontrollen. Jag visste att jag inte skulle försöka träna, för kroppen var helt slut. Ändå fick jag den där tvångsmässiga känslan av att jag ändå skulle försöka, "för det är ju så länge sen jag tränat, jag måste försöka". Ja inte förvånande så kändes det som om jag skulle svimma och falla ihop i en hög på golvet och storgråta efter en stund när benen inte ville bära. Varför gör man så kan man ju fråga sig. Jag vet ju bättre. Kroppen vill inte att jag ska träna nu. Den vill att jag ska vila och hämta krafter. Promenader är okej och yoga, men till och med ett yogapass fick mig helt slut senast. När jag har mer energi får jag också mer energi av att träna och det är tecknet på att kroppen mår bra av det. När träningen får en att vilja gråta av trötthet efter tio minuter är det ett tecken på att det inte är uppbyggande. Tränar gör man för att må bra och stärka hälsan. Jag motarbetar min egen hälsa om jag pressar mig. Så nu får jag lov att vara snäll mot mig själv och än en gång påminna mig om hur viktigt det är att tillåta mig att må bra och ta hand om kroppen och själen . Om man inte skämmer bort sig själv lite och tar hand om sig själv kan man inte göra detsamma för andra heller. 

Utmattningssyndrom har så många sidor och orsaker. Det finns ingen checklista för giltiga orsaker. Vi blir utbrända av olika skäl och reagerar på olika sätt. Det är inte så enkelt som enbart ett stressigt jobb. Mental stress kan bero på så mycket och det är inte alltid synligt utifrån. Det handlar om vad som försiggår i ens egna tanke- och känslovärld och hurudan tolerans man har för påfrestningar. Utmattning handlar om det subjektiva. Det är komplicerat och ofta ett resultat av flera olika faktorer. 

 Det är mycket som handlat om att våga under det här året, vilket det fortfarande gör. Och det är det livet handlar om när man försöker hitta nya riktningar i livet - att våga handla, våga stiga ut i det okända, våga leva helt enkelt. Och även att våga falla. Vara svag. Acceptera att man mår dåligt ibland för att sedan kunna uppskatta de underbara stunderna. Omfamna livet som det är, med ljus och skugga. Ta risker, göra sig sårbar och kunna hänge sig åt stunden, låta tårarna flöda när man behöver gråta, skratta hejdlöst när man känner lyckan i sig, låta livet sippra in i porerna och inte låta begränsningar som rädsla stå i vägen från att leva det liv man är värd att leva. Så vill jag leva, en sådan inställning vill jag ska få vara fokus i mitt liv. Ibland är det svårare och ibland lättare men jag vet att jag inte vill skygga undan livet längre. Att leva är att göra sig sårbar och ta risker. Det går inte att undvika smärta så varför försöka gömma sig för den då? Lära sig att omfamna både mörker och ljus. För det är det enda sättet att leva livet fullt ut. 

Det är också mycket positiva saker i mitt liv just nu och det får jag ta och koncentrera mig på. Sådant som ger energi och glädje och låta det få vara i fokus. Det finns ju alltid så mycket att vara tacksam för trots allt.