30 juli 2013

Bokrecension: Tystnadens älskare, stjärnornas vän

Tystnadens älskare, stjärnornas vän
Jag är ganska kräsen gällande böcker jag läser. Det är främst historiska romaner och jag är inte så bra på att vidga mina vyer och prova på nya genrer. Nu har jag dock stigit ur min bekvämlighetszon lite och läst ut en bok som jag kanske inte vanligtvis skulle ha plockat upp. Deckare hör inte till min vardagslitteratur men det var något speciellt med just denna deckare som gjorde att jag fastnade efter första meningen. 


Beskrivning: (från Adlibris)
Djupt inne i den småländska skogen bor elvaårige Staffan med pappa Tobias. Situationen för Staffan är svår. Pappa super. Mamma utnyttjar honom för egna syften. I skolan blir han mobbad och slagen. 

Samtidigt hopar sig mysterierna. Varifrån får pappa sina pengar? Och vem är den okände man som spionerar på Staffan då han vandrar skogsvägen hem?

Efter en rad anmälningar till socialtjänsten tar den nyutexaminerade socionomen Edvard sig an ärendet att utreda Staffans situation. Polis, skola och psykiatri involveras snart i ärendet. 

Frågorna hopar sig och Edvard tvingas allt närmare ett avgörande. Ett avgörande som oundvikligen kommer få ödesdigra konsekvenser.

"Tystnadens älskare, stjärnornas vän" är en nyskapande spänningsroman där läsaren på nära håll följer med socialtjänsten i utredningsarbetet med barn och familjer. Romanen skildrar med kritisk udd barn och föräldrars relation till samhället och skyggar inte för de svåra frågor som hela tiden är närvarande i detta spänningsfält.


"Tystnadens älskare, stjärnornas vän" är ingen vanlig deckare. Det är en spänningsroman som utspelar sig i socialtjänstens sfär istället för polisens, skildrar mänskliga tragedier och livets brutala sanningar utan inslag av blodiga mord. Det är en berättelse om verkligheten så som den tyvärr ter sig för allt för många människor i vårt samhälle. En skildring av komplexiteten av hur det är att växa upp med den otrygghet som uppkommer i svåra familjeförhållanden. Den uppmärksammar viktiga samhällsfrågor och oundvikliga existentiella frågeställningar. 

I berättelsen får man följa två huvudpersoner. Elvaårige Staffan bor med sin pappa som dricker. Föräldrarna är skilda och mamman lider av psykiska problem. Staffan är mobbad i skolan och är en känslig pojke med vidsträckt fantasi. Enda vännen Stina är en klippa i tillvaron. Pappas sagor och Staffans egen fantasivärld blir en tillflykt från den osäkra, vacklande tillvaro han växer upp i och försöker förstå. Staffan har en kluven relation till sin pappa som han vill hjälpa och vara till lags men också har svårt att förstå, särskilt när pappa dricker. 

Sedan är det Edvard, den unga nyutexaminerade socialsekreteraren som tar sig an Staffans fall inom socialtjänsten. Edvards upplevelser av att hantera en situation som ibland känns övermäktig skildras på ett väldigt trovärdigt och mänskligt sätt. Den osäkerhet, maktlöshet och stress som en socialsekreterare kan känna i hanteringen av ett svårt fall beskrivs med utmärkt inlevelseförmåga. Det ger en sanningsenlig bild av hur mycket som krävs av en myndighetsperson i en dylik situation. Situationer som hör till vardagen för dem som har den yrkesrollen. Det är inte svårt att leva sig in i Edvards upplevelser av splittrade känslor gentemot myndighetsrollen som ställs emot önskan att få vara medmänniska och skapa förtroende. Att vara socialarbetare och möta familjer i kris innebär en känslig balansgång mellan den professionella, objektiva myndighetsrollen och den så viktiga empatiska inlevelseförmågan och medmänskligheten. Skildringen av Edvards kluvenhet och osäkerhet i sin yrkesroll skildras med en imponerande psykologisk insikt och ger en autentisk beskrivning av de konflikter en människa som ansvarar för utredningen av komplicerade mänskliga situationer kan uppleva. Edvard tampas också med personliga problem och försöker finna sin plats i tillvaron, även utanför jobbet, ett jobb som konsumerar det mesta av hans tid och leder honom allt längre mot utmattningens brant. 

Mötet mellan dessa två världar - myndigheternas värld med dess lagar, paragrafer, förordningar och byråkrati öga mot öga med det djupt mänskliga i trasiga människoförhållanden med sin förtvivlan, desperation, längtan efter förståelse och känsla av utanförskap  - det beskrivs så brutalt sanningsenligt. Som läsare blir man involverad och lever sig lätt in i både Staffans och Edvards situation. Det är lätt att se situationen från båda perspektiven och samtidigt förstår man den otroligt svåra situation som uppstår när de två perspektiven möts. Edvards desperation att få Staffans förtroende och samtidigt leva upp till rollen som en "bra socialarbetare", Staffans tystnad, kampen mellan att vilja berätta och samtidigt skydda sin pappa. Hur kan en relation mellan dessa motpoler främjas? Hur skapar man förtroende och utvecklar förståelse? Hur förhåller man sig som socialarbetare till sina egna värderingar? Vems är ansvaret? Hur påverkas den enskilda människan av dessa upplevelser och smärtsamma frågor? Vilken roll har samhället? Genom hela romanen ställs läsaren inför dylika psykologiska och existentiella frågor. 

Det som gör den här skildringen så gripande är att den så enkelt men ändå så djupt och mänskligt återger karaktärernas upplevelser och känslor. Det finns ett stort känslomässigt djup i berättelsen som vittnar om en god psykologisk insikt hos författaren. Läsaren får ta del av det djupt mänskliga och avskalade existentiella. 

Eftersom jag själv arbetat som socialarbetare är det inte svårt att känna igen sig i Edvards känslor och upplevelser men jag tror att bokens utmärkta skildring av mänskliga upplevelser gör det lätt för vem som helst att leva sig in i huvudpersonernas värld. Också upplevelserna och känslorna hos en elvaårig pojke i en otrygg tillvaro känns väldigt autentisk och verklig. Berättelsen är inte partisk utan ger en objektiv skildring av två olika perspektiv, olika upplevelser, olika känslor men på samma gång visar den på hur lika vi människor är oavsett livssituation. Vi upplever alla samma känslor, har samma behov, samma rädslor. Vi kämpar med maktlöshet, ensamhet, längtan efter kärlek, rädsla att misslyckas och bli övergivna. Särskilt behovet av att bli sedd och förstådd är ett behov som känns central i den här berättelsen. Behovet av ett sammanhang, mening och trygghet i en kaotisk värld, både som barn och vuxen. 

Det är helt enkelt en spännande och samtidigt djupt gripande roman som fängslar läsaren från första kapitlet. Det är en ny sorts genre - en form av samhällskritisk "deckare" men samtidigt en psykologisk skildring av människoöden.  Fängslande och spännande men skriven med ett behagligt och poetiskt språk som inte lämnar läsaren oberörd. Det är en historia med många dimensioner. Som bra böcker sig bör, lämnar den en sorgsen känsla när de sista orden har sjunkit in.

Jag rekommenderar er helt enkelt att läsa den och bilda er egen uppfattning! 

"Det knackade på dörren till Staffans rum. 
På golvet utanför låg en papperslapp. 
När du hör musiken börjar kriget. Bredvid lappen låg skyddsglasögonen samt en flaska fylld av små sexmillimeterskulor av plast. En kartonglåda låg där också. Staffan lyfte på locket. Pistolen var av märket Sig Sauer. När han tryckte ut magasinet märkte han att det var fulladdat.
Samtidigt högg musiken igång. De tunga bultningarna i Beethovens femte symfoni fyllde huset, det var alltså den musiken pappa hade valt. Vilken oerhörd musik att kriga till! "

Så börjar berättelsen...








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar