30 maj 2013

Spännande tider

Så mycket nytt och spännande på gång nu. Äntligen har allt fallit på plats och mina planer för hösten har klarnat. En liten rivstart blir det med mina reflexologi-studier - redan nästa vecka ska jag gå första nivåns kurs i Tammerfors. Ca 2 år beräknas studierna ta och då är det alltså fråga om kurstillfällen som går flera dagar i sträck. Dessutom beslöt jag mig för att även förverkliga min dröm att utbilda mig till kostrådgivare istället för att skjuta upp det till en obestämd framtid. Jag kommer att gå en svensk kurs via webben under höstterminen vilket betyder att jag inte behöver lämna mitt vardagsrum :) Man deltar på föreläsningarna live via nätet. Så nu har jag plötsligt två utbildningar på gång. Dessutom måste man väl försöka tjäna lite pengar där emellan också...nu när sjukskrivningen är över kommer jag att börja jobba halvtid som närvårdare, det kändes som den lugnaste vägen istället för att försöka hitta något annat deltidsjobb.  Bra att man har ett annat yrke att falla tillbaka på i nödlägen när man bojkottar sin akademiska utbildning och karriär :) Lite roligt att tänka att om några år kommer jag att ha fyra utbildningar i bagaget!  Jag är så inspirerad inför de här nya studierna och det är länge sedan jag känt så. Visst kommer det att bli dyrt och  banklån skulle man ju gärna vara utan men det är en investering i något jag verkligen vill. Visst är det lite läskigt att utbildningen går på finska men jag hoppas att det kommer att gå bra ändå. Blir bara lite dubbelpluggande om jag dessutom vill lära mig de svenska termerna på egen hand. (Ser så fram emot att lära mig alla fotens ben på finska nästa vecka... ;) ) Minns tyvärr ingenting av fotens anatomi från vårdutbildningen för länge sedan så ingen bonus där. 

Det är både härligt och skrämmande när nya planer sätts i verket - hittills har det bara varit drömmar och planer men nu blir det verklighet.  Eftersom det här är något som jag är motiverad inför hoppas jag att jag ska orka med det också. När man kommer in i det här skedet nu när man ska "börja om" på riktigt, i praktiken så dyker ju förstås gamla rädslor upp igen - tänk om...tänk om man inte klarar det...tänk om jag får återfall igen...tänk om det blir för mycket...men jag måste ändå ta steget ut igen. Jag har ändå kommit långt i min återhämtning och får tro och hoppas att jag är redo nu. Jag lägger ju min energi på något som jag är intresserad av istället för att lägga energin på att ljuga för mig själv och intala mig själv att jag borde spendera livet på något som inte får mig att må bra.  Och det viktigaste - att inte lägga energin på att oroa mig för att misslyckas. Att prova något nytt är aldrig ett misslyckande,snarare att inte göra något alls eller spendera livet missnöjd och låta livet rinna förbi utan att vara sann mot sig själv. 

Åter igen får jag bara påminna mig själv om att det viktiga är på vilket sätt jag möter livet oavsett vad som händer. Det handlar om hur vi mår när vi tar stegen framåt och att vi kommer ihåg att reflektera under varje steg. Om livet endast består av rädsla för att misslyckas har vi redan misslyckats i tanken och tillåter oss inte ens att tro på framgång. Bara när vi inser att vi redan är framgångsrika därför att vi lever ett rikt liv i enlighet med våra värderingar och drömmar - kan vi kanske släppa rädslan för misslyckande. För det här med att misslyckas är bara en idé, en social konstruktion. Vi definierar själva vad lycka och framgång är och bara vi kan skapa den.  Och skapa  äkta framgång kan man bara göra om man är ärlig och sann mot sig själv. Det handlar inte om status och karriär eller en välpolerad image - det handlar om att känna sig tillfreds med de val man gör, att kunna betrakta sin livssituation och sina val med en känsla av frid. Det betyder inte att det inte kan kännas svårt och tungt, men i grunden finns en visshet om att vägen man går på leder rätt. Inte för att man är säker på exakt vart den leder eller att det kommer att gå exakt som man tänkt sig - utan för att man väljer att gå den med öppet sinne och lyssnar till sin intuition. Det är inte i slutändan resultatet eller målet som är det viktigaste, utan hur du upplevde resan dit. Något som jag verkligen försöker lära mig att anamma och uppskatta. 

"The road to freedom is not through feeling good; it´s through feeling true to yourself." 
Deepak Chopra 








2 kommentarer:

  1. Vad roligt :) Grattis!!!

    Kommer att gå så bra så!!!!

    SvaraRadera