24 apr. 2013

Vårens utmaningar

När våren kommer är det lätt att man blir lite kaotisk inombords. Jag tror de flesta känner av det på något vis. Vissa drabbas av nedstämdhet, vissa ångest, vissa blir piggare och mer upprymda. Det beror på hurudan person man är. För mig blir våren en blandning av allt. Upprymdhet, eufori, ångest, lycka, glädje, frustration. Ja det blir känslostormar. Och det är underbart. Visst känns det lite jobbigt ibland men jag känner mig hellre levande än upplever vinterhalvårets apatiska tillstånd. När vintern får mig att känna mig  halvlevande, oinspirerad, trött och nedstämd väcker våren alla känslor som legat och slumrat från november till mars. Då gäller det att se efter så man inte dras med i stormarna. Det händer så mycket under våren. Naturen vaknar och livet pulserar fram ur varje por, ur varje andetag. Det finns ingen hejd.

Trots att hösten kanske är den tid som tydligast karakteriseras av kontemplation,lugn och eftertanke  tror jag det är viktigt att också ge tid att sakta ner och bli närvarande under den här årstiden. Just därför att det är den årstid då allt väcks till liv och det händer så mycket. Aktivitet och pånytttfödelse präglar allt omkring oss.  Det är underbart att uppleva vårens  energi men det kan också lätt bli för mycket. En sensitiv hjärna suger lätt upp för många intryck och gör det svårt att stänga av och hitta lugnet. Särskilt med en kropp som återhämtar sig från utmattning. Det blir lätt allt eller inget när man borde hitta balansen.

Våren gör mig inspirerad och kreativ men jag tror min hjärna kräver mer  lugn och ro just nu.  Fridfull närvaro. Samla krafter och ny energi ur det nya liv som spricker fram istället för att rusa runt i sitt eget huvud. Eftersom jag gått på högvarv under senaste tiden utan att förstå att jag i grunden är TRÖTT känns det som om det blir kortslutning ibland. Det är lätt att misstolka den här rastlöshetskänslan med nyfunnen energi. Men en positiv och uppbyggande energi känner jag igen på den bakomliggande friden och harmoni. Det är en energi som verkligen får en att VILJA göra saker för "görandets" skull och känna sig tillfreds, till skillnad från den här frustrationen som driver mig att göra saker för att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv. Jag har helt enkelt svårt att komma till ro. Och det jobbiga är då man känner det där drivet att göra något för att få utlopp för sina känslor men i grunden är man trött och behöver hitta en balans mellan aktivitet och vila, som är uppbyggande.Syftet med att få utlopp för något är ju att man i efterhand känner att man fått rensa ut det som ligger och gnager och man känner sig "renad" på något sätt. Men leder en aktivitet till att känslan endast byter form, från t.ex. frustration till nedstämdhet eller en ren utmattningskänsla så är det ju ingen riktig "katarsis". Istället för att få nya krafter blir man bara tröttare. 

Jag antar att min kropp inte riktigt gillat den här hyper-fasen och försöker tala om för mig att nu behöver jag " bara vara". Jag vet att det är ett varningstecken när jag igen oroväckande ofta tappar tråden under ett samtal. Plötsligt när jag ska säga något, försvinner allt. Inte bara det jag ämnade säga utan vad hela samtalet handlar om. Det blir liksom tomt. Black-out. Jag har ingen aning om vad jag pratat om. Det är lite läskigt.
Nu är det ju inte så att jag har hållit på med särskilt intellektuellt krävande grejer förutom att jag envisas med att läsa faktalitteratur och djupa filosofiska böcker när jag vet att jag borde ägna mig åt lättsmälta romaner. Nu börjar verkar det dock som om hjärnan börjar längta efter fler romaner för koncentrationen börjar vackla . Och då är det dags att helt enkelt bryta upp och sluta. Min automatiska reaktion är att jag måste försöka koncentrera mig ännu mer, för det är irriterande när koncentrationen sviker. Jag tar det lätt som ett nederlag och ska till att tvinga mig att försöka trots att det är det dummaste jag kan göra. Det finns en tid för allt och när det inte är rätt tid är det ingen idé att tvinga sig vidare. Jag behöver inte bli rädd för att jag tappat alla kognitiva förmågor bara för att min hjärna blir trött av att ta in så många intryck. Då kanske jag inte ska försöka mig på att läsa en psykologibok på finska...Den får helt enkelt ligga i hyllan tills jag orkar.

Jag tror jag borde ägna mig mer åt praktiska saker som trädgårdsarbete och bakning en tid framöver för att lugna min överaktiva hjärna. OCH öva mig på medveten närvaro så att det inte slutar med att jag står på huvudet i rabatten och paniskt river upp gamla blommor. Eller får för mig att jag av någon orsak måste räfsa gården på en halvtimme trots att jag har hela dagen på mig. Bara för att jag vill att det ska bli gjort. Helst nu. Helst för en timme sedan.  Det är inte ett ovanligt scenario...

Oavsett hur vi upplever våren tror jag vi ibland behöver sätta oss ner och reflektera istället för att dras med i livets frenetiska framfart. Meditera över vårens budskap. Vad betyder den här årstiden för mig? Vad upplever jag? Vilka känslor väcks ? Hur kan den här tiden hjälpa mig att utvecklas och växa? 
Våren kommer med nytt liv och vi behöver alla en dos av ny energi och livskraft emellanåt för att orka vidare. Om vi sätter oss ner och upplever det som våren vill ge kan vi ta till oss den kraft och energi som vi personligen behöver.

Att meditera behöver inte betyda att sätta sig i lotusställning (det gör inte jag heller, för mina ben domnar bort... ;) . Meditation är ett tillstånd av medveten närvaro, av att samtidigt se inåt och uppleva det som finns utanför. Vara närvarande. Det kan vara att sätta sig med en kopp kaffe på trappan och lyssna på fiskmåsarna (för er som tycker att fiskmåsarnas ljud är rogivande alltså...), att ta en promenad, en joggingtur, gräva i jorden och plantera. "Connecta" dig med naturen. Det kan vara att stanna upp en stund innan du sätter dig i bilen på morgonen och dra ett djupt andetag och känn vårens dofter. Ta små pauser av närvaro. Det räcker. Det räcker för att få kontakt med lugnet, med den livgivande energin.  En person jag nyligen talade med använde uttrycket "att jorda sig". Jag tyckte det var ett väldigt talande uttryck. Alltså få kontakt med lugnet och med sig själv, med den naturliga rytmen genom att vistas i naturen, sakta ner och vara närvarande.

Hur kunde din "vårmeditation" se ut?


2 kommentarer:

  1. Jaa-a, du är inte den enda som reagerar på våren :) Jag behöver definitivt jorda mig med jämna mellanrum, riktigt fysiskt alltså. Gå ut i naturen, andas frisk luft, höra skogen, gräva i jorden, sitta på ängen, dofta på blommorna, känna på bladen och barken osv... Annars tappar jag nog bort mig ganska snabbt.

    SvaraRadera
  2. Ja det behövs verkligen! Jag skulle vilja hitta fler skogsställen och skogsvägar och stigar, för trots att man bor på landet så känner jag väldigt dåligt till skogen här omkring och jag vill inte gå på måfå bara för då är jag rädd att gå vilse :)

    SvaraRadera