3 apr. 2013

Trygghet på gott och ont

Det här inlägget fick mig att fundera angående det här med trygghet. Vad är  trygghet egentligen och vilken betydelse har det för oss? Bloggaren pratar om hur osäkerhet gör att vi håller fast vid det välbekanta och lever livet enligt invanda mönster. 

Trygghet är grundläggande i våra liv, ett tillstånd som varje människa strävar efter i någon form. En inneboende grundtrygghet är förutsättningen för ett liv i frid och frihet. Men det är skillnad på trygghet coh trygghet. Vi söker både tryggheten inom oss själva och utifrån i form av t.ex. ekonomisk trygghet och relationer. Trygghet är alltså ett positivt tillstånd men liksom det mesta kan det förvandlas till något negativt, eller hindrande om man strävar efter det på fel sätt. Då är det egentligen inte en äkta trygghet det handlar om utan en falsk. Jag tror det är lätt att omedvetet blanda ihop äkta trygghet med den falska. Och den äkta tryggheten kommer alltid inifrån. Utan en trygghet som är sprungen ur det egna jaget och utan tillit till i sig själv och den man är kan man aldrig känna fullkomlig trygghet i omvärlden och tryggheten man söker där kommer aldrig att ersätta frånvaron av den inre tryggheten. Det är som med allt annat - det börjar alltid från dig själv. Det som inte finns inom dig kan du inte heller finna utanför dig själv. 

Det är naturligt att vi vill känna trygghet. Osäkerhet och kaos är skrämmande. Ändå måste vi gå igenom förändringar. Livet är osäkert. Vi upplever kaos i perioder. Det är just därför vi behöver vår grundtrygghet. Vår tillit. Om vi inte litar på att vi kommer att ta oss ur det svåra, om vi inte kan se framåt, om vi inte kan se nya perspektiv så händer det lätt att rädslan överskuggar trygghetskänslan. Rädslan kan förvränga sanningen och få oss att fatta märkliga beslut och rädslan gör också att vi lätt stagnerar. Antingen gör vi ett drastiskt beslut som kanske inte var så klokt eller så gör vi inget alls. Vi klamrar oss fast vid det välkända, det som kanske inte är bra för oss men som ändå inger en viss trygghet. Men är det en äkta trygghet du känner då? Du är inte tillfreds, du låter rädslan och ångesten styra över ditt liv istället för att välja tryggheten. Ja, du kan välja att ha tillit, att släppa in tryggheten. Nu menar jag inte att förenkla det här - självklart styrs vi också av vårt omedvetna och en bristande grundtrygghet och självtillit kan man inte bara bli av med på en natt, det handlar om inlärda mönster - men redan det att du blir medveten om vad det är som sker inom dig, är du redan ett stort steg på vägen. När rädslan och ångesten medvetandegörs, när du för fram de obehagliga känslorna och negativa känslorna i ljuset, tillintetgör du en stor del av känslornas och tankarnas makt. 

Jag började tänka på det här som skribenten frågar sig: Vilka är mina trygghetspunkter? Stärker de mig? Handlar det om en trygghet som läker eller stagnerar? Så lätt en oskyldig längtan efter trygghet kan omvandlas till något destruktivt om man inte är medveten om det. Tryggheten kommer inte att bestå trots att du stannar kvar i det gamla och till varje pris undviker steget ut i det okända. Det är inte en trygghet som för med sig frid, för inget beteende som grundar sig i undvikande leder till lycka. Den där gnagande känslan finns fortfarande där, att allt inte känns som det ska. Det är välbekant och "tryggt" men du känner dig ändå inte tillfreds. Tryggheten har förvandlats till stagnation. Det är en trygghet som fängslar istället för att befria. 

Jag upplever en större trygghet i min nuvarande livssituation trots att den egentligen är väldigt osäker. När jag jobbade med ett yrke som inte kändes rätt, hade jag visserligen en månatlig löneinkomst, jag hade ett arbetsavtal och jag gjorde "som man skulle". Ett jobb inom det område jag utbildat mig till. Men mådde jag bra i den "tryggheten"? Nej. När jag till sist vågade lyssna på mig själv och valde att följa det som kändes rätt för mig, öppnade sig en helt ny frihet. En frihet jag aldrig förr känt. Äntligen fick min egen röst ta första parkett i mitt liv. Jag har en tid framför mig med ekonomisk osäkerhet och studier inom ett helt nytt område. En framtid som egen företagare. Min universitetsexamen väger inte större än mina passioner. Och min passion har tyvärr inget med min examen att göra. Äntligen får jag släppa fri min kreativitet och göra något som jag verkligen ser fram emot. Den yttre otryggheten som en osäker framtid  utgör betyder heller inte så mycket eftersom det okända lockar mig mycket mer än den skrämmer. För att vara en person med svårbotade kontrollbehov är det märkligt att de här nya vägarna i livet får mig att känna mig mycket mer tillfreds än jag någonsin gjorde när jag jobbade som socialarbetare. En yttre trygghet kan aldrig ersättas med den tillfredsställelse du känner när du vågar följa ditt hjärta. Jag tar med mig tryggheten in i kaoset och oavsett vad som händer vet jag att jag valt rätt därför att jag valde MITT LIV. Och det faktum att jag faktiskt insett att jag KAN välja. Ingen annan gör det åt mig. Väljer jag att vara offer i mitt eget liv slösar jag bara bort det. Ställer mig själv i utkanten som om jag inte skulle vara värd att leva mitt eget liv. Trygghet, frid och frihet kommer när du vågar välja och vågar möta det du väljer. Vågar möta livet på gott och ont.

Jag tror vi måste fråga oss själva vart vår önskan efter trygghet leder oss? Vågar vi möta förändringar och ta med oss tryggheten in i förändringsprocessen och där uppleva hur tryggheten hjälper oss att växa in i något nytt eller väljer vi att stanna kvar i den enda trygghet vi känner till? Låter vi de yttre trygghetsfaktorerna ta över vår egen självtillit till att hantera livet som det kommer? Blir yttre ramar, andras åsikter och den trygghet som följer med "att följa med strömmen"  viktigare än att följa dina egna värderingar?  

Jag tror det skulle vara bra att ibland öva lite på det här med att föra in nya mönster i vardagen. Att göra saker på ett nytt sätt inger också nya perspektiv. Jag är en rutinmänniska och det händer lätt att man glömmer bort att vara närvarande när man gör samma saker på samma sätt hela tiden. Jag tror det skulle vara hälsosamt att varje dag försöka göra någonting som du alltid gör, men på ett lite annorlunda sätt. Sätt dig på en annan stol. Gör morgonrutinerna i en annan ordning. Varför inte äta efterrätten före varmrätten en dag? ;) Små saker som ändå ger stor effekt därför att det motverkar att du utför sysslor per automatik utan att vara medveten. Det är en bra övning i medveten närvaro och det gör också att vi ser det vardagliga ur ett nytt perspektiv. Det finns alltid något nytt att se bara vi ändrar perspektiv. 

Vilka är dina största trygghetskällor? Vilka yttre faktorer är viktiga för att känna trygghet? För önskan om trygghet dig till växande och förändring eller hindrar tanken på trygghet dig från något som du skulle behöva bättre? Vilket pris betalar du för din upplevda trygghet? Vad är äkta trygghet i ditt liv och i vilka områden har du stagnerat? 






4 kommentarer:

  1. Så sant så. Jag har största delen av mitt liv följt med strömmen. Rädd för andras åsikter, rädd för att förlora tryggheten och ge mig in i något okänt... och med facit i hand kan jag nog lite förstå att jag levt så. För det är inte lätt att gå mot strömmen i dagens samhälle.

    Jag stannade själv kvar på en arbetsplats i 1,5 år trots att mina kolleger behandlade mig illa. Jag har inte varit med om mobbning på arbetsplats tidigare så det tog mig ett tag innan jag insåg att det var just det vad det var frågan om. Jag stannade kvar för att det var ett bra jobb (titelsmässigt!) och för att jag var rädd för vad andra skulle tänka och säga om jag sa som det var. Vad skulle mina föräldrar säga? Min sambo? Mina vänner? Är jag misslyckad?
    Jag bet ihop, kravlade mig till jobb och gjorde mina uppgifter så gott jag kunde. Till all tur blev jag gravid, gick på mammaledighet och återvände aldrig mer. En krossad självkänsla och en lång smärtsam tid... det tillät jag mig med rädsla för andras åsikter. Helt galet!

    Jag tycker du är modig och det är fint att du delar med dig av dina tankar och erfarenheter. Och det är bra att du lyssnar på din egen önskan och din egen åsikt gällande framtiden även om "tryggheten" sätts i gung. Lycka till och kämpa på!

    SvaraRadera
  2. Tack Anonym för att du delade med dig och för uppmuntrande ord!

    Kom ihåg att du är en värdefull person och trots att andra försökt knäcka din självkänsla så kan ingen ta ifrån dig den du är innerst inne. Du har så mycket potential bara du vågar söka inom dig.

    Ja tänk hur rädslan kan förstöra för oss. Du har rätt, det är inte lätt att gå emot strömmen men när man väl vågar det så är det väl värt det! Det som borde inge respekt från omgivningen borde ju vara att man vågar leva autentiskt och ta ansvar för sitt liv och inte bara följa det som är socialt acceptabelt eller det som andra förväntar sig. Dessutom blir man en mycket angenämare person att umgås med när man lever ett liv man är tillfreds med.

    Jag har ändå upplevt att när man vågar följa sin egen väg så följer också de verkliga vännerna med. De som står en närmast och verkligen bryr sig kommer också att stöda dig när du följer nya vägar. Det jobbiga är ju när man som jag är en "people pleaser" som egentligen vill att alla ska acceptera de val man gör. Det funkar inte. Alla kommer inte att stryka en medhårs men det måste man lära sig leva med och fokusera på vad som verkligen är viktigt. De som verkligen älskar dig kommer att finnas kvar.

    Hoppas du kan bygga upp en god självkänsla igen efter dina upplevelser. Omge dig med personer som får dig att må bra, unna dig att göra sådant som du mår bra av och tro på att du förtjänar att vara lycklig och älskad!

    Kram!


    SvaraRadera
  3. Hej!
    Hamnade här av en slump. Vilket tänkvärt inlägg!
    Jag försöker skapa min egen trygghet, för de trygghetskällor jag haft tidigare har ofta svikit mig på ett sätt som varit svårt att förlåta.
    Just nu har jag äntligen en trygg arbetssituation där jag är garanterad inkomst i några år till. Däremot är bostadssituationen inget vidare och det påverkar mig.
    Förutom jobb och bostad så är den yttre faktor som betyder mest för mig den sociala situationen. Att ha vänner runt omkring som jag kan lita på och som gör att jag kommer ut och umgås. Vänner som gör att jag inte behöver fundera över om jag säger/gör rätt. Den biten ser ut som att falla på plats så sakteliga och det känns skönt.

    Tack för ett bra inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Matilda!

      Kollade in din blogg av nyfikenhet också och reagerade på att du skrev att du drömt mycket på sistone. Jag har haft samma "problem" och hört flera andra som drömmer en massa just nu. Intressant! Jag vet att jag brukar bli lite "vårgalen" så där den här tiden och blir lite upp och ner men det är lite lustigt att många verkar ha en drömperiod just nu. Undrar vad det beror på! Kanske är det årstidsväxlingen och det faktum att våren dröjer nu vilket gör att folk reagerar konstigt. Vem vet! :)

      Radera