20 mars 2013

Självläkningens betydelse

Sanna Ehdin http://blogg.passagen.se/sannaehdin/  
skrev för några dagar sedan ett bra inlägg om. kroppens självläkning - något som jag försökt tänka på under hela det här året (med både mer och mindre framgång...). Jag läste hennes bok "Den självläkande människan" i somras. Rekommenderas! Den kommer snart ut i en ny upplaga. Och "Finn din energikod" har hjälpt mig att förstå mitt eget energisystem bättre. Jag tror vi litar alldeles för lite på vår kropp och ger den inte en chans att själv tala om vad den vill och visa hur vi kan hjälpa den på traven till att komma i balans igen. Sanna skriver om självläkningens gyllene regler och jag började fundera hur jag själv följt dem och kan fortsätta att leva enligt dem.

Självläkningens 8 gyllene regler
1. Självläkning är naturlig och medfödd hos alla.
2. Du kan inte vila dig frisk, att bli frisk förutsätter aktiv handling.
3. Genom att stärka din självläkande kraft förebyggs sjukdom och obalans.
4. Det är viktigt att se till helheten – både den inre och yttre miljön – för att kunna ta väl hand om systemhälsan.
5. Livskraften (livsenergin eller qi) som främjar läkning finns överallt.
6. Om du höjer energin och tar bort blockeringar läker kroppen och sinnet av sig självt, förutsatt att skadan inte är alltför stor.
7. Utveckla dina själsliga krafter och självläkningen stärks.
8. Självläkning är all läknings moder, den tar hand om oss under förutsättning att vi ger respekt och uppmärksamhet tillbaka. http://blogg.passagen.se/sannaehdin/ 

Det här med att inte kunna vila sig frisk är en intressant princip. Det handlar ju förstås inte om att om man t.ex är utmattad inte får vila - det är klart att en stor del av återhämtningen sker genom vila - men vila betyder så mycket mer än att ligga i sängen. När man kommer till det skede att man orkar aktivera sig mera och känner att det gör gott, så främjer det återhämtningen att försöka göra saker som GER ENERGI. Alltså den aktiva handlingen handlar om att när man orkar, göra sådant som bygger upp kropp och själ. Det kan t.ex.handla om att ta avslappnande promenader, umgås med vänner och helt enkelt ta hand om sig själv.Unna sig själv det goda och stärkande i livet. Den aktiva handligen innebär att du frågar dig själv: "Vad vill jag och vad mår jag bra av? " och sen göra mer av det! Att lära sig lyssna till sin kropp är den största tjänsten du kan göra dig själv.

Så här kan jag underlätta min återhämtning genom att komma ihåg principen om självläkning:

- Komma ihåg att kroppen är skapad till att vara i balans och om jag lyssnar på vad kroppen signalerar kan jag hjälpa den att återfå den balansen.

- Försöka aktivera mig mer när jag orkar och göra sådant som höjer energin, gör mig glad och får mig att må bra. 

- Stärka den självläkande kraften genom att just göra sådant som kroppen och själen mår bra av: t.ex. äta en bra kost, röra på mig, fortsätta att jobba med min självkänsla och självbild för att stärka min identitet och på samma gång bli klarare med vilka mina värderingar är och vad jag vill med mitt liv. Komma ihåg att vara tacksam, öva mig på medveten närvaro i nuet, lära mig lita mer på min intuition, fortsätta att tillåta mig själv att må bra och förstå att jag är värd att må bra ( i det ingår att acceptera negativa tankar och känslor men kunna släppa taget utan att låta dem ta över). Helt enkelt lära mig att leva  medvetet istället för att omedvetet kämpa emot livet. Det tar en massa onödig energi som vi kanske inte ens märker. 

En liten parentes : Att inte underkasta sig kampen i en svår situation innebär inte att ge upp, utan om att våga leva tillitsfullt även när livet känns meningslöst och svårt. När vi säger att man ska kämpa vidare i livet tycker jag det ger det en förvrängd bild, som om det ända vi kan göra är att kämpa för att hålla oss vid liv. För det mesta handlar det inte om en kamp utan om att släppa taget om smärtan lite i taget. Acceptera att den finns där och tillåta livet att fortsätta. Vi kan helt enkelt bara välja att fortsätta leva utan att det behöver upplevas som en överväldigande och nästan oöverkomlig kamp.  Det betyder inte att en svår situation förändras men när kampen förvandlas till acceptans är det mycket lättare att ta sig igenom svårigheter.  Så länge livet är en kamp (eller flykt) kommer lidandet alltid att finnas kvar.

- Leva helhetsmässigt genom att se till vad både kroppen och själen behöver. 
Lägga märke till vilka yttre och inre faktorer som höjer versus sänker energin. 
Det vill säga, vad i min omgivning behöver jag mer av för att må bra och tvärt om, vad behöver jag mindre av? Vilka tankar och känslor höjer eller sänker min energi och vad berättar min kropp? 

- Komma ihåg att vi omges av energi överallt och påverkas därför i positiv eller negativ riktning. Bli medveten om vilka mina styrkekällor är och lära mig lägga märke till "energitjuvar" i omgivningen. 

- För att underlätta kroppens självläkning, bli medveten om mina blockeringar och göra mer av det som höjer energin. (Blockeringar kan orsakas av allt från negativa tankar och känslor, stress, dålig kost, dålig självkänsla, osv och kan ta sig uttryck i olika symtom. Jag vet till exempel att mina magproblem är väldigt nära sammankopplade med hur jag mår mentalt) T.ex. kan en blockering vara en ältande tanke som i sin tur kan ge upphov till somatiska symtom, men jag kan välja att acceptera tanken och sedan välja en ny som för mot en annan riktning. Att välja perspektiv. Istället för att kämpa emot en blockering, först utforska den och släppa taget för att ge plats för något som medför ny energi. (Jag har också börjat tillämpa några energihöjande övningar, men mer om det en annan gång). 

- Respektera kroppen och ta hand om den! Lyssna, lyssna och åter lyssna och tvinga inte kroppen (eller själen) till något som den inte mår bra av.  Då kommer man bara in i en återvändsgränd.


 Jag kan bara säga att det är en ytterst spännande relation man får när man börjar lyssna till signalerna. Då fattar man plötsligt hur dåligt man faktiskt känner sin kropp och hur lite man lyssnat på sig själv. Det är inte direkt något man lär sig i grundskolan. Kroppskännedom på schemat, skulle det vara något? Det är som om man levt separerad från sin kropp och bara utnyttjat den istället för att vårda den. Samma sak med själen. När man börjar lyssna inåt finns det mycket du inte visste om dig själv. Det är en spännande resa! Varför skulle man inte vilja veta mer om sin kropp och sin inre människa? Ja visst, det kan vara skrämmande att få nya insikter och det du blir medveten om kanske inte alltid innefattar det du vill se eller höra, men det värsta (eller bästa) som kan hända är att du blir mer dig själv. Att du hittar dig själv, din identitet och förstår dig själv bättre. Jag kan i alla fall bevittna om att så är fallet med mig. Det kanske är värt att försöka? Det kan jag säga att det är SÅ mycket mer tillfredsställande att våga utforska sig själv och ta risken att det finns egenskaper hos dig som du inte önskar (för det kan du vara säker på att det finns), än att fortsätta låtsas vara någon du inte är. När man söker sin identitet utifrån och försöker sätta ihop sin egen ihopfantiserade identitet av orealistiska egenskaper som man önskar man hade, tar det inte bara enormt med energi eftersom man aldrig helt kan slappna av och vara sig själv (eftersom man inte vet vem JAG är) - andra märker det också. Vill du bygga meningsfulla och djupa relationer, måste du först hitta din egen identitet och trygghet och våga leva ut dina gåvor och egenskaper. I det ingår också att acceptera dina brister och "mindre konstruktiva" sidor. Vi är en helhet av kropp, själ och ande. Av det konstruktiva och destruktiva. Det ljusa och det mörka. Balans får man inte förrän man lärt sig omfamna hela sig. 

Och för att knyta tillbaka till självläkningen (nu svävade jag iväg som vanligt...) kan inte kroppen bidra till läkning och om du inte ger den utrymme att "tala" och lär dig förstå dess språk. Att förstå sambandet mellan kropp, själ och ande är en förutsättning för ett sunt liv. På samma sätt tror jag en kombination av främjande av kroppens självläkning i samband med vanlig medicinsk sjukvård skulle ge mycket snabbare och bättre resultat. Ofta sätter man bara ett plåster på såret utan att märka varbölden där under (metaforiskt menat alltså) dvs. symtomen behandlas men inte den underliggande orsaken. 
Jag upplever att man i västerländsk tradition har missat otroligt mycket genom att glömma bort hur mycket kapacitet vår kropp faktiskt har. När den hamnar i obalans måste vi förstås hjälpa den på traven, men frågan är, på vilket sätt gör vi det? Lyssnar vi? Ser vi helheten? Eller lägger vi bara på munkavle när kroppen skriker? Tolka inte det här som att jag är kritiker av skolmedicinen, men jag tycker att man kunde kombinera olika traditioner mer och öppna sig för nya möjligheter.   

Jag tror nog att vi har en ganska stor självinsikt och inbyggd intuition vad gäller vår kropp bara vi lär oss släppa vår förmåga fri. Nästa gång du är sjuk eller känner dig trött och hängig , försök verkligen lyssna på vad kroppen behöver. Var uppmärksam och medveten. Då underlättar du återhämtningen och läkningen.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar