12 feb. 2013

Tid för tacksamhet

Jag har aldrig fastat. Jag tycker fastan är ett fint "koncept" om man säger så men det har liksom aldrig blivit av. Särskilt det här med den traditionella fastan i relation till maten har jag inte haft tillräcklig viljestyrka till. Den här tiden på året som jag har svårast med har jag liksom inte kunnat ta mig för göra vintern ännu tyngre genom att inte få njuta av god mat. Nu vet jag ju naturligtvis att fastan inte handlar om man nödvändigtvis verkligen VILL det man väljer att avstå från (annars skulle det väl inte kallas att avstå), man väljer att lämna bort något eller minska på något mindre nödvändigt som tar upp utrymme i ens liv. Det man i stunden kanske inte riktigt känner för kan ändå vara något man i längden behöver och kommer att må bra av. Jag kanske inte alltid vill gå ut på en promenad när jag är trött och nedstämd, men jag vet att jag kommer att må bättre av det. Det är skillnad mot att tvinga sig själv att träna när kroppen inte har tillräckligt med energi och man bryter ner sig själv istället (har testat på det också...). Ibland är det svårt att veta vad av det man inte har lust med ändå är det bästa och vad som kan betecknas som självdestruktivt. Men ofta vet man nog innerst inne vad det är man behöver och vad som i längden bygger upp och vad som river ner. 

Jag tycker det har dykt upp många nya kreativa exempel på hur man kan fasta, allt från att minska på tv:tittandet, datorandvändningen, shoppandet osv. Det senaste jag läste om var ekofastan som det skrevs om i Kyrkpressen. Det handlar inte längre om endast mat (som tur är...) utan var och en kan fundera på vad man kunde lägga åt sidan under fastan eller ägna mindre uppmärksamhet på. Den andra biten handlar ju om att man istället får utrymme att ägna uppmärksamhet åt annat som är viktigare istället. Man uppoffrar något för att vinna något annat, något mer meningsfullt. Det handlar inte om självplågeri, utan om att ge utrymme att växa som människa under en tid och ta sig tid att fundera över vad som är viktigt och värdefullt i livet. Fastan handlar om självreflektion, att stanna upp och se det som är meningsfullt. Andlig kontemplation för att uttrycka det vackert. Att man tar ett steg åt sidan från invanda rutiner och tänker efter, vad kunde jag göra för att den här dagen ska ge en djupare mening både till  mig och andra ? Vad kan jag göra för andra människor, vad kan jag göra för Gud och vad kan jag göra för mig själv? 

I år tänkte jag faktiskt gripa tillfället och ta fastan lite mer på allvar. Jag vet att min utmaning just nu är att försöka stilla mitt oroliga sinne. Efter två veckors sjukskrivning är det först nu som jag lite känner att någon sorts "ro" börjar komma smygande. Trots att jag har varit trött i både kropp och själ har min hjärna inte riktigt kunna slappna av. Den har inte velat inte släppa taget i första taget helt enkelt. Men nu börjar jag uppleva dessa stunder av lugn och jag vill fortsätta att söka den friden varje dag. Så under fastan kommer jag varje dag göra mitt bästa för att söka stillheten och ägna mig en stund åt meditation. Åtminstone 15 minuter varje dag ska jag försöka meditera. Jag vill också fokusera på tacksamhet och tillåtelse.  Tänka på vad jag är tacksam över. Eftersom det här är en tung tid och tunga perioder ofta tenderar att fyllas med negativa tankar och känslor så tror jag tacksamhet är ett bra motgift. Det ger perspektiv. Jag vill också fortsätta fokusera på att tillåta mig själv att uppleva det goda i livet. Fastan behöver som sagt inte handla om att begränsa sig utan att prioritera något uppbyggande över något annat mindre nödvändigt eller rent av destruktivt. Tacksamhet och tillåtelse hänger ihop. När man tillåter sig att tänka över det goda man har känner man tacksamhet och tacksamheten leder till en glädje som öppnar upp mera tillåtelse i ens liv. Patricia Tudor-Sandahl skriver i sin bok "I tacksamhetens tecken" :"En tacksam människa är överens med det som händer henne. Hon är tillfreds med sig själv och stretar inte emot det som sker för hon vet att allt hör livet till. ". 

Idag är jag tacksam för :
Att jag fattat ett ganska stort men alldeles rätt beslut och än en gång vågat följa mitt hjärta. Mer om det sen. 

Att jag fått så mycket positiv feedback på det jag skriver här på bloggen. Det känns så bra att veta att det jag lyfter fram kan väcka tankar.  Valet att vara öppen verkar löna sig än så länge :) Tack ni alla som läser! 

De underbart vackra tulpanerna jag fick av min käraste syster :




Den här hemmagjorda tavlan som mamma gav mig för några dagar sedan, med orden "Dröm om morgondagen, minns gårdagen, lev idag: 


Och för att inte glömma, den här smaskiga fastlagsbullen! Den tillåter jag mig absolut! :)

Det finns mycket som gör dagen vacker bara man kommer ihåg att öppna ögonen och inte minst öppna sitt hjärta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar