30 jan. 2013

Så gick det så här då...

 
Tröttheten som jag känt den senaste tiden och som bara blivit värre och värre nådde sin kulmen idag. Fick samla alla krafter jag hade för att överhuvudtaget orka ta mig till jobbet i morse. Kände att om jag sätter mig ner och känner efter hur det riktigt känns så bryter jag ihop. Skulle med all makt försöka orka. Men det gick inte. Jag var som avskärmad från allt. Slutade med att jag bara satt och grät vid skrivbordet. Som tur är har jag fantastiska arbetskamrater som fick mig att fara till arbetshälsovården. Jag vet ju vad det är, det är inget nytt. Jag har mått så här förut. Men jag trodde inte jag skulle hamna här igen....kan inte riktigt fokusera för tillfället som ni kanske förstår. Uppdaterar i ett senare skede. Måste bara försöka vila och ta mig samman nu. 


 

1 kommentar:

  1. En dag i taget i livets berg-och dalbana. Du är inte ensam i den.
    Fortsätt att skriva du som kan sätta ord på tankar och känslor.
    Kram

    SvaraRadera