23 jan. 2013

Om sensitivitet

Ända sedan jag var liten har jag frågat mig själv varför jag är så känslig, varför jag reagerar så snabbt och starkt på vissa intryck (t.ex. starka ljud, och får obehag i stora folksamlingar), varför jag verkar ha så dålig stresstolerans, varför jag har svårt att stänga av både "bra och dåliga" yttre intryck osv. Listan kan göras lång. Kort sagt "Varför måste jag över lag vara så känslig?" I fjol fick jag höra om en benämning som på engelska kallas "Highly sensitive person" eller HSP. Högsensitiv eller särskilt sensitiv kan man kalla det på svenska. Det var revolutionerande för mig måste jag säga. Plötsligt fattade jag vad det var frågan om.

Elaine N. Aron, en amerikansk psykoterapeut har forskat i det här med sensitiva personer och skrivit flera böcker i ämnet. I fjol läste jag hennes första bok "The highly sensitive person. How to strive when the world overwhelmes you". Det var helt fantastiskt. Först då började jag fatta att det är helt naturligt, det är inget "fel på mig", - det är ett personlighetsdrag, något jag är född med. En annan bok som enkelt beskriver sensitivitet ur ett mer "nordiskt" perspektiv är den danska författaren Ilse Sands "Älska dig själv - en gudie för särskilt sensitiva och andra känsliga själar." Den är mer lättläst och ger en bra  helhetsbild av hur ett liv kan se ut för en särskilt sensitiv  person med tips på hur man kan få livet i balans. Enligt Elaine Aron är hela 15-20 procent av befolkningen extra sensitiva. Ilse Sand skriver att det gäller omkring var femte person. Det är alltså inget sällsynt. Saken är väl den att det handlar om ett "personlighetsdrag" som inte uppmuntras särskilt mycket i vårt samhälle. Det kan vara något man skäms för och inte vill acceptera hos sig själv. I ett samhälle där man ska kunna hantera många intryck och vara flexibel, alltid vara tillgänglig, social, lätt förväntas hantera förändringar osv är det inte alltid så tacksamt att vara känslig för just sådana saker. I en värld där vi blir bombaderade med intryck dag och natt, blir det lätt en väldigt jobbig livsstil om man har svårt att värja sig för de intrycken. Ilse Sand skriver "särskilt sensitiva har ett finkänsligt nervsystem. Vi registrerar fler nyanser och tar in intrycken på ett djupare sätt.Vi har bra fantasi och föreställningar vilket gör att de intryck som kommer utifrån kan sätta igång en mängd tankar och föreställningar. Vår "hårddisk" blir på det sättet snabbare fullmatad och vi känner oss överstimulerade."

Att vara en särskilt sensitiv eller högsensitiv person innebär alltså att man helt enkelt har ett mer känsligt nervsystem, man är mer mottaglig för intryck och reagerar snabbare och kraftigare på stimuli. Det är något man är född med, men en sensitiv personlighet kan också mer eller mindre förstärkas eller försvagas under barndomen, beroende på uppväxten. Någon form av ärvda anlag verkar ändå alltid finnas i grunden. Beroende på hur uppväxten sedan ser ut formas sensitiviteten på olika sätt. Ett ensambarn kanske känner det starkare medan ett barn i en stor familj lärt sig att antingen hantera känsligheten till sin fördel eller mindre fördelaktigt försökt undertrycka den.
Trots att det är fråga om en medfödd känslighet betyder inte det att man inte kan förändras. En sensitiv person kan lära sig att hantera stimuli och intryck så gott det går och finna sätt och knep att hantera olika livssituationer. Viktigast är att lära känna sig själv, sina tankar, känslor och reaktioner för att kunna hitta balansen i livet.

Att vara sensitiv är inte något negativt trots att man ofta kan bli irriterad över att man måste begränsa sig i vissa sammanhang och vara mer uppmärksam på vad man mår bra och inte mår bra av. Jag har ofta tänkt "varför klarar jag inte av det här lika bra som hon eller han?" Att jämföra sig med andra löser inget. Vi har alla olika känslighet och det handlar inte om att vara stark eller svag. Särskilt sensitiva har ofta ett utvecklat och djupt inre liv och . uppskattar ofta andlighet, kreativitet, reflektion, har bra fantasiförmåga och inlevelseförmåga osv. Många kända konstnärer har varit särskilt sensitiva. Det är vanligt att man uppskattar och kan bli djupt berörd av musik, natur, poesi, konst osv. Det är också vanligt att vara bra på att uppfatta sinnesstämningar och människors känslor. Särskilt sensitiva är ofta också mycket samvetsgranna och vill gärna vara människor till lags (på gott och ont). Det är viktigt att uppmärksamma de positiva sidorna hos känsligheten och kunna se den som en resurs, då det ofta kan bli mer fokus på de "mer negativa" sidorna (t.ex. inte tillräcklig stresstålighet).

Eftersom det inte enbart handlar om att ta till sig "dåliga" intryck utan också "goda" t.ex. en kväll ute med vänner kan också leda till att man känner sig överstimulerad. Det leder lätt till skuld- eller skamkänslor. Man "borde" ju ha roligt och orka vara social lika mycket som alla andra. Men även roliga situationer kräver energi. Jag kan t.ex. känna när det börjar ta stopp för mig, trots att jag har haft roligt. Efter några timmar av socialiserande kan jag känna att jag inte kan ta in mer eller ge mer. Då känner jag behovet att vara för mig själv. "Hårddisken är full".

Utmaningen för särskilt sensitiva är att lära sig att både hitta sina egna gränser och lära sig att sätta gränser för andra, att inte ta på sig för mycket ansvar, inte ha så höga krav på sig själv eller bli en container för andra människors projicerade känslor. Mycket av sådant kan ske omedvetet och det är därför jag skriver så mycket om det här med att leva i nuet, vara mindful, lära sig att slappna av och släppa taget, samla positiv energi osv, för det är just det som är så viktigt för att kunna hitta balansen.

En vanlig missuppfattning har varit  att sensitiva är inåtvända och blyga men drygt 30 % av särskilt sensitiva är faktiskt extroverta. Och bara för att man är introvert(behöver mer av ensamtid framför sociala sammanhang, trivs bättre i mindre grupper för att samla energi och har större behov av att fokusera på det inre livet, eget och andras) betyder det inte att man inte skulle vara social eller inte uppskatta sociala sammanhang.   Även extroverta sensitiva behöver naturligtvis tid för sig själva för att ladda batterierna och som Sand skriver "du som extrovert sensitiv är inte gräsnlöst utåtriktad och har behov av lika mycket tid när du drar dig tillbaka och sorterar intryck" . Man är liakså heller inte automatiskt en enstöring som drar sig undan folk för att man är introvert. Det handlar bara om varifrån man får den grundläggande energin, hur man laddar batterierna.

Det kan kanske kännas stämplande att sätta etiketten "särskilt sensitiv" men det blir det bara om man ser det som en begränsning. Om man identifierar sig med en bestämd kategori är det lätt att man fastnar i den men det är bra att använda kunskapen som en riktlinje. Jag tycker personligen det är väldigt lättande att äntligen få bekräftelse på att det här är helt normalt. Jag kan acceptera att jag är född känslig och se det som en resurs. Jag kan kanske inte klara allt som personen bredvid mig i kassakön, men så är det ju alltid. En person klarar av en sak bättre och en annan sak mindre, vi har olika förmågor, gåvor och personlighet och alla har vi resurser. Det blir ett problem när det plockas ut  vissa karaktärsdrag som hyllas, t.ex. en arbetstagare ska vara flexibel, ha hög stresstolerans, vara tillräckligt "tuff", tillräckligt utåtriktad osv. Som det står på baksidan av Sands bok: "i vår tid är det prestigefyllt att vara robust, att ha massor av energi, en stor umgängeskrets, att delta i många aktiviteter, ha en överfull kalender och kunna festa hela natten." Sådant funkar verkligen inte för alla och det kanske leder till att man försöker bli någon man inte är, försöker kämpa för att bli sådan som man förväntas vara trots att det inte kommer naturligt. Visst kan man alltid öva upp vissa förmågor och det är viktigt att komma ihåg, men man kan inte förvandlas till någon annan och att ständigt försöka vara det man inte är och uppleva krav på allt man borde vara kräver enormt med energi.

Jag skulle gärna skriva personligt om hur jag upplevt det att vara "lite överdrivet känslig" som jag själv uttryckt det, men det får bli en annan gång.
Jag har iallafall upplevt att det inte pratats så mycket om det här så därför ville jag ta upp det. Nu verkar det dock komma mer och mer böcker och forskning i ämnet vilket är intressant.  

Till slut vill jag tipsa om det självtest som finns i början av Elaine Arons bok och som finns översatt till svenska (webbadressen här nedan). Det finns också ett bra test (lite längre) i Sands bok som är mer utvecklat för "vårt nordiska temperament" :) Det finns ju som sagt lite skillnader i hur man förväntas bete sig i det amerikanska samhället och i norden vilket kan ge upphov till vissa skillnader. "Älska dig själv" rekommenderar jag för den som vill ha en övergripande och praktisk  beskrivning av vad det innebär att vara särskilt sensitiv.


Läs de här! Även om du inte själv är särskilt sensitiv, för du kommer säkerligen att möta på många av oss där ute :)
 Älska dig själv : en guide för särskilt sensitiva och andra känsliga själarHighly Sensitive Person

Några webbsidor:
www.hsperson.se
www.hsperson.com
www.sensitiv-hsp.se

Självtestet kan du hitta på sidan www.hsperson.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar