20 jan. 2013

Livets rytm



Sovmorgonen = 07.30. Ja och då vaknade jag en halv timme tidigare. Det är definitivt något min kropp vill säga till mig, jag tycker bara den kunde vara lite mer tydlig. Som tur är har jag lärt mig att lägga märke till signalerna då något inte är som det ska, men att veta varför  man känner så är svårare. Ibland tror jag ändå vi skapar problem för lätt och tror att något måste vara väldigt fel om vi mår dåligt. Nu menar jag inte alls att motsäga det här med att lyssna till sig själv. Kroppen säger alltid till om något är i obalans, den ljuger aldrig. Det jag menar är att precis som naturen har sina cykler och sin rytm har också människan sina cykler och sin livsrytm. Ibland har vi mer energi, ibland mindre. Ibland mår vi sämre, ibland bättre. Det är naturligt. Problem uppstår om en cykel pågår längre än kroppen behöver för att samla nya krafter. Om den "naturliga" svackan förlängs på grund av olika orsaker. Eller om vi försöker arbeta mot något vi behöver för att komma vidare.

Vi kan motverka detta genom att helt enkelt bli medveten om hurudan cykel vi befinner oss i energimässigt. Känner man mindre energi låter man kroppen ta den tid den behöver att samla nya krafter. Ha tillit till att kroppen själv har koll på den tid den behöver. Ofta börjar vi motverka tröttheten och driver oss själva hårdare för att "vi måste orka". Men det är alltid en väg mot förödelse. Vi kan inte gå emot naturen, den lever sitt eget liv. Eftersom vi är en del av naturen, av universums rytm, påverkas vi förstås också av årstider, dygnsrytm och förändringar runt om oss. Det är viktigt att vara medveten om det utan att göra det till ett problem. Vi kan inte förvänta oss att vara på topp hela tiden och helt enkelt bestämma oss för att nu "ska vi må bra". Vi kan alltid påverka våra tankar mot att må bättre men det är en annan sak. Först måste vi acceptera hur vi mår just nu. Sedan kan vi välja hur vi förhåller oss till det och skapa förutsättningar för att må bättre. Egot kan försöka lura oss, men kroppen visar alltid på sanningen. Frågan är om vi är villiga att ta till oss den sanningen.

Jag upplever att nutidsmänniskan ofta har en förvrängd uppfattning om tidsrytmen. Först och främst lever vi under konstant stress, men det har normaliserats så vi lägger inte märke till det. Vi tror att det här är en naturlig livsrytm, men så är det inte. Börjar man uppmärksamma ökningen av stress, utbrändhet, depression och psykosomatiska symtom som blir allt vanligare, märker man dock att det inte är normalt. Om vi levde som vi var skapta för, skulle vi inte drabbas av de här problemen. Kroppen går ständigt på högvarv, den är under ständig förvirring och till slut säger den ifrån genom någon form av sjukdom. Men hur kan man göra något åt det här då? Det här är den "västerländska livsstilen" om man nu ska göra en generalisering och vi måste ju hänga med i svängarna eller hur? Vi kan inte stänga av telefonen på jobbet och sätta oss ner på golvet och meditera när som helst. Vi måste vara anpassade till på ett visst plan, vi kan inte förändra den livsstil som råder i vårt samhälle över en natt men vi utöver det vi måste anpassa oss till kan prioritera. Vi kan välja under vilka omständigheter vi tar oss tid att koppla ifrån, att söka stillheten, gå in i oss själva och lyssna vad vår kropp (som i grunden har en orubblig naturlig rytm) har att säga. På jobbet kanske vi är tvungna att hantera stress till en viss grad men efter jobbet kan vi välja om vi måste springa på alla aktiviteter eller om vi helt enkelt kan avvara en stund då vi inte gör någonting alls. Det är faktiskt tillåtet! Du behöver inte ha dåligt samvete över den fulla tvättkorgen eller det faktum att "alla" dina bekanta rusar till gymmet klockan fem på morgonen eller att du egentligen har lust att säga nej till en bjudning därför att du helt enkelt är för trött. Du gör ingen en tjänst, allra minst dig själv om du utför dina "måsten" och "borden" i en känsla av negativitet. Ge också akt på om det du tror du vill egentligen börjar stämplas som måsten eller borden. Så var det iallafall för mig - det som jag till en början upplevt som positiva aktiviteter och situationer förvandlas också till bördor till slut. Var aktsam när den spontana glädjen börjar försvinna ur ditt liv! 

Jag började fundera på det här igår när jag reflekterade över varför jag har en period av lägre energi och varför jag känner trötthet och ångestkänningar. Det är intressant när man börjar lära sig bli medveten om de reaktiva tankar och automatiska mönster som dyker upp. Motståndet hoppar fram så snabbt. "Varför måste jag vara så trött? Varför känner jag oro i kroppen? Vad är det nu för fel? Jag måste känna mig bättre." Varför måste jag känna mig bättre? Vem har sagt att jag måste vara på topp just nu? Och saken är den att jag inte är på topp, så det enda jag kan göra är att acceptera att så är läget. Det innebär inte att man resignerar i hopplöshet i negativa tankebanor( t.ex."Jaha, nu känner jag så här igen...får se när det  när det här ska gå över...." ) Det är inte att acceptera, det är att resignera. Jag accepterar helt enkelt att just nu känner jag så här och det är ok. När vi accepterar utan att mentalt stämpla eller döma våra tankar eller känslor har vi bättre förutsättningar att gå vidare mot nästa stund i djupare vishet och med kontakt till oss själva. 

Så, jag har helt enkelt en liten svacka. Det är okej. Jag måste inte heller vända ut och in på mig själv för att förstå varför det är så just nu. Jag observerar helt enkelt hur min kropp beter sig, vilka tankar jag tänker, vilka känslor det väcker med en vaken medvetenhet. Jag iakttar detta utan att identifiera mig med det. Som en nyfiken observant. Jag låter mig vara vara. Det som jag behöver veta kommer nog fram bara jag släpper taget om föreställningen att jag inte borde må så här. Måste bara säga att det är en fantastisk känsla när man förstår att man inte behöver tänka på det vis man gör. Det räcker med att vara medveten. Vara. Vara här just nu och omfamna allt som är just nu. 

Eckhart Tolle skriver i sin bok  "The power of now" eller "Lev livet fullt ut" (som jag tänkte skriva mer om snart) många tänkvärda saker om det här med vår livsrytm.

"Många sjukdomar uppkommer genom att man kämpar mot cyklerna av låg energi, vilka är nödvändiga för återuppbyggelse. Tvångsmässigheten att hämta ditt egenvärde och identitet från yttre faktorer som prestation är en oundviklig illusion så länge du identifierar dig med ditt sinne/dina tankar. Därför blir det omöjligt eller svårt att acceptera en period av låg energi. Kroppen tar då över i självbevarelsedrift och skapar en sjukdom för att tvinga dig att sluta och säga stopp för att den nödvändiga återuppbyggelsen ska kunna ske."

(Kroppen behöver alltså de perioderna med mindre energi för att återuppbygga sig själv, precis som en växt i naturen vissnar till vintern och blommar upp på nytt när våren kommer. Det är nödvändigt att ta en paus för att ge utrymme för nytt liv. Det är inte ett problem, det är livets gång." 

Jag tycker också det är väldigt tänkvärt det här med hur han beskriver att tvångsmässigt tänkande har blivit en kollektiv sjukdom. "Hela ditt jag och din identitet utgår från din tankeverksamhet. "

Vår identitet finns inte längre rotad i vårt inre, det finns ingen helhet i den vi är.  Det tror jag också är ett stort hinder från att leva enligt en naturlig rytm. Vi skapar förställningar med våra tankar om hur saker och ting borde vara och sen ignorerar vi sanningen som lever i vårt inre. 

"Din psykiska energi upplever också cykler. Den kan inte alltid vara på topp.Ibland är du aktiv och kreativ, ibland känns det mesta stagnerat. En cykel kan vara från några dagar upp till flera år. Det finns mindre cykler inom ramen för större cykler."

"Det finns cykler av framgång och misslyckande, när du måste släppa taget om något för att ge rum för något nytt, för omvandling. Om du klamrar dig fast och gör motstånd, betyder det att du vägrar gå med livets flöde och du skapar lidande för dig själv. " (Lidande uppstår inte på grund av en yttre sitaution, det är ditt motstånd mot nuet som skapar lidandet)

"Det är inte sant att en uppåtgående cykel är bra och en nedåtgående är dålig. Växande ses alltid som något positivt men inget kan växa för evigt. Upplösning är nödvändigt för att något nytt ska kunna börja växa." 

Några tankar inför söndagen alltså.
Acceptera allt du upplever just nu, ta det till dig och upplever du att vill förändra situationen, gör det utgående från ditt inre, inte från egots slavdrivande röst som vill få oss att agera enligt invanda mönster och reaktioner. Var medveten i det du gör. När du släpper fram dig själv bakom alla lager av falska föreställningar blir det oftast väldigt klart vad det egentligen är du vill. 

Min dagsutmaning: Jag väljer sluta analysera varför jag vaknade med gråten i halsen. Det var så jag kände och det är okej. Nu känns det bättre. Jag ska bara låta känslorna komma och gå utan att dras med i dem. Utan motståndet visar det sig nog vad jag behöver. Och så länge jag håller mig medvetet i nuet visar livet rätt riktning. 

Vad känner du för just nu denna söndagsförmiddag? Vad väcker din spontana energi och glädje idag?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar