16 jan. 2013

Att släppa taget


Bara för att nu göra det klart, så vill jag påpeka att jag inte har suttit och dikterat ihop det här fruktansvärt långa inlägget under arbetstid... jag har alltså nog lite arbetsmoral ;)Skrev det för några dagar sedan men har inte lagt upp det.

Sedan följer en varning för lång utläggning. Att fatta mig kort är ett problem jag verkligen måste jobba på. Än så länge går det inte så bra. Jag blir oftast så inne i det jag skriver att jag bara kommer på mer och mer och till sist finns det ingen ände. Jag ska skärpa mig. Men för er som just nu inte har något bättre för er och orkar med lite lättsam läsning (hrm...) eller behöver lite sömnhjälp senare ikväll -  varsågoda.
Jag vill prata lite om att släppa taget. Att släppa taget om onödigt skräp i ens liv är nödvändigt för att kunna börja leva på riktigt. Men varför är det så svårt? Jag tror det är något som de flesta kämpar med. Det är förstås lätt att skylla på dagens förvrängda livsrytm (vilket jag har en del åsikter om, men det får jag spara till en annan diskussion) och det faktum att vi har så mycket på gång som vi känner att vi måste ha kontroll över. Så många intryck, så mycket jobb, så fullt med aktiviteter vi måste hinna med under vår lediga tid, så många måsten och borden. När övergick livet till att handla om allt vi måste och borde göra? Livet borde ju handla om att leva. Inte enbart existera, eller prestera, eller planera. Vi förväntas så mycket av omgivningen och inte minst av oss själva. Det tror jag är det största problemet. Ofta tror vi nog att det förväntas mer av oss än det egentligen gör -  det är främst vi själva som är vår värsta slavdrivare. Man blir rädd att livet skall rasa samman om man inte har kontroll över allt som händer. Men kontrollbehov handlar inte om yttre faktorer. Man försöker kontrollera de yttre faktorerna därför att den inre världen känns osäker. Det handlar i grunden om trygghet, om tillit till sig själv. Man litar inte på sin egen förmåga att leva sitt liv om man inte har full koll på det som händer. Kaos är skrämmande. Det är främmande. Åtminstone var det så för mig. Att lära sig släppa taget om kontrollen är inget man gör bara så där, det kräver medvetet arbete. De gamla tankemönstren kan sitta så otroligt hårt. Inte undra på att det är så svårt när det egentligen handlar om jagets självbevarelsedrift. Kontroll har varit ett sätt för jaget att överleva, osäkerhet innebär att din identitet hotas. Eller snarare det du tror är din identitet, ditt ego. Men ditt ego är inte ditt "sanna" jag (det är den delen av dig som drivs av rädsla och vill stanna i gamla tankemönster och beteenden) så du måste lära dig att inte dras med av rädslan utan våga släppa på greppet och låta livet flöda in.
Jag utifrån egna erfarenheter här, att släppa taget om kontrollen har varit en stor utmaning för mig under det senaste året. Ju sämre jag började må, ju mer stressad jag var, ju mer energin minskade, desto starkare blev behovet att ha kontroll. Kroppen försöker kompensera tröttheten genom att krampaktigt hålla fast vid det som fortfarande går att kontrollera. Det slutade i ett tvångsmässigt tänkande över de fånigaste detaljer och ett behov att planera och hålla koll på allt jag borde göra. Som om det gällde livet. Helt galet när man tänker på det så här i efterhand. Allt blev ett måste eller ett borde. Jag slutade njuta av livet, slutade att på riktigt leva helt enkelt. Kroppen gick på sparlåga men jag vägrade inse vad som höll på att hända och körde bara på. Jag kände ju att jag inte mådde bra, men jag kunde inte släppa taget. Jag läste böcker om att leva i nuet, om mindfulness och om kontrollbehov. Jag visste att det krävdes en förändring, jag förstod rationellt vad felet var men jag kunde helt enkelt inte stoppa vansinnesfärden. Det var som om jag alltid befann mig ett steg före mig själv och den delen av mig som förstod att något var fel hann inte ifatt den där galningen som rusade mot väggen. Aldrig totalt närvarande. Mentalt befann jag mig inte där jag skulle vara. Livet fanns där för mig att leva men jag yrade iväg någon annan stans och ju mer jag försökte ha kontroll på mitt liv desto mer fången i mig själv blev jag. Jag flydde från rädslan, från obehaget som ville säga mig något. För livet borde ju vara bra. Det var ju så här jag hade planerat. Det var ju det här jag ville – eller?

Det är just det som är nyckeln. Jag kunde inte erkänna att det här kanske inte var det jag ville trots allt. Att släppa taget förutsätter att man först helt och hållet accepterar hur saker och ting är. Man kan inte leva i förnekelse och försöka få till stånd en förändring. Men det var för skrämmande för mig att erkänna då. Det innebar ju ett misslyckande. Jag hade missbedömt vad jag egentligen behövde. Jag hade gjort fel val och det är ju fruktansvärt – ja är det det? Nej, naturligtvis inte! Ingen människa fattar rätt beslut hela tiden. Dessutom, vad är rätt beslut egentligen? Man fattar det beslut som känns rätt i en viss stund, påverkad av en hel massa faktorer. Resultatet kanske inte blir det bästa men det är svårt att förutse. Du kanske inte fattade ett beslut som var autentiskt och i enlighet med dina egentliga behov men det lär visa sig i resultatet och då kan du bara se det som det är och gå vidare. En hjälp för att fatta det beslut som är mest rätt för dig är att verkligen bli medveten om vad som driver dig i ditt val – är det positiva känslor eller negativa, som rädsla? Rädsla kan få oss att fatta de mest förvrängda beslut
Poängen är i alla fall att innan man accepterat sin situation så kan man inte förändras. Jag befann mig inte mental på rätt plats för att kunna förändras. Rationellt förstod jag men känslomässigt var jag någon helt annanstans. Man måste kunna förstå helheten och se sig själv i livssituationen som den är innan det är möjligt att ta nästa steg. Det finns tyvärr ingen genväg. Du måste skala av dig alla falska lager, förvrängda föreställningar och känslomässiga spärrar. Möta dig själv ansikte mot ansikte. Det kan vara väldigt skrämmande, men så fantastiskt befriande när du väl kommer vidare. Plötsligt förstår man hur begränsad man har levt, hur fångad man varit i en massa onödiga tankebanor. När man äntligen kan släppa taget  förstår man vad verklig kontroll är. Det är att ha tillit till livet, till Gud, till sig själv. Att leva i livsflödet och lita på att bara man hela tiden ser till att hålla sig i nuet så har man de bästa förutsättningarna att göra de bästa valen och leva det mest autentiska livet.
” Du finner inte frid genom att förändra omständigheterna i ditt liv utan genom att inse vem du är på den djupaste nivån” Deepak Chopra.
Deepak Chopra är en av mina favortiförfattare när det gäller mindfulness och att lära sig att leva enligt den principen.  Han har skrivit massor av bra böcker i ämnet. En annan otroligt bra bok är ”The power of now” eller ”Lev livet fullt ut” på svenska, av Eckhart Tolle, den första boken jag läste om att vad det innebär att leva i nuet. Jag tänkte senare dela med mig av lite boktips och citat av de här författarna.
Nåja, over and out. Nu får det räcka med djupa tankar för idag. Hoppas ni fortfarande är vakna...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar