30 jan. 2013

Så gick det så här då...

 
Tröttheten som jag känt den senaste tiden och som bara blivit värre och värre nådde sin kulmen idag. Fick samla alla krafter jag hade för att överhuvudtaget orka ta mig till jobbet i morse. Kände att om jag sätter mig ner och känner efter hur det riktigt känns så bryter jag ihop. Skulle med all makt försöka orka. Men det gick inte. Jag var som avskärmad från allt. Slutade med att jag bara satt och grät vid skrivbordet. Som tur är har jag fantastiska arbetskamrater som fick mig att fara till arbetshälsovården. Jag vet ju vad det är, det är inget nytt. Jag har mått så här förut. Men jag trodde inte jag skulle hamna här igen....kan inte riktigt fokusera för tillfället som ni kanske förstår. Uppdaterar i ett senare skede. Måste bara försöka vila och ta mig samman nu. 


 

28 jan. 2013

Rysk romantik

Igår var jag på bio på första gången på tid och evighet känns det som. Jag kommer faktiskt inte ens ihåg när jag var på bio sist. Tror det var typ hösten 2011..Chockerande! Nåväl, igår fick jag iallafall äran att se Anna Karenina tillsammans med Minna. 


Det störde mig dock lite att jag inte lyckats läsa boken innan jag såg filmen. Jag erkänner att jag börjat läsa den två gånger men inte lyckats ta mig till slut. Första gången fastnade jag före hälften ungefär och andra gången hade jag faktiskt kommit en bra bit över hälften, men av någon anledning fastnade jag där också. Nu hade jag glömt så mycket så det kändes fel att fortsätta läsa och att börja om en tredje gång är ju bara vansinnigt. Det är inte det att det inte är en bra roman - det är en jättebra handling och boken är engagerande (för det mesta...) Det är väl de där undantagen som gjort att jag fastnat. Det beror också på hurudant humör jag är på, ibland klarar jag inte av alltför långdragna romaner där händelsen aldrig verkar går framåt ( eller så ska det istället vara väldigt engagerande skildringar). Men det är ju så med de här ryssarna, de kan konsten att skriva bra romaner men också konsten att göra de väääldigt långa. I det skede när två kapitel går ut på ett samtal mellan en godsherre och en bonde till exempel så är det lätt hänt att man liksom tappar koncentrationen...Trots att jag i vissa avseenden är en litteraturnörd måste jag erkänna att en del romaner nästan gör sig bättre i filmformat. Man får ta del av historiens bästa helt enkelt. Fast å andra sidan kan man ju inte jämföra en roman med en film, det är ju två helt olika former av skildring, olika sätt att föra fram en berättelse.

Tillbaka till den ryska tragiken då. Jag var först lite tudelad i mina åsikter om filmen men slutresultatet blev ändå fyra och en halv stjärnor av fem möjliga.
Jag hade läst i någon recension att en del av filmen utspelar sig på en teaterscen vilket låter lite bisarrt och det kändes lite bisarrt i början. Man förväntade sig en "vanlig" film rätt och slätt men den hade ett intressant upplägg och i slutändan var det detta som faktiskt gjorde filmen så speciell och gripande. Jag tyckte i början att scenerna i teaterkulissen gjorde att historien upplevdes som overklig och det riskerade att man skulle tappa engagemanget men ju längre filmen fortskred desto mer fashinerande tyckte jag det blev. Filmen fick liksom flera dimensioner och hade böd på metaforiska budskap (vilket oftast faller bort när en roman görs till film) och gjorde den på ett sätt mer emotionellt gripande. Jag tolkade det som så att historien utspelade sig i teaterkulissen när huvudpersonerna befann sig som mest "i ett spel", alltså den delen av livet där de var tvugna att spela roller och dölja sina känslor.
Det var också intressant hur deras tillvaro "bakom kulisserna", i sina egna känslotillstånd faktiskt befann sig konkret bakom kulisserna på en teater. Ja det låter konstigt och är svårt att förklara - ni får helt enkelt se filmen själva!
Det som jag i början trodde skulle göra mig distanserad blev tvärtom det som gav filmen ett annorlunda djup.

En sevärd film helt enkelt!

27 jan. 2013

Bejaka din mänsklighet!

Jag förstår om ni efter att ha läst det här funderar vad det är för en galning som sitter och funderar på sådana här saker en söndagsmorgon då det enda man borde är att överväga om man ska ta sig en till kopp kaffe. Nå, jag har aldrig påstått att jag är normal :) Det här är väl ett talande tecken på att jag har svårt att "stänga av", eftersom jag börjar fundera på livets frågor innan de flesta ens har vaknat...det kommer mer lättlästa inlägg, jag lovar. Jag har en lättsammare sida också :)

Den här morgonen masade jag mig upp ur sängen 07.30 - man ska vara tacksam för små framsteg. Igår kunde jag inte somna om efter klockan sex. Det här med att sömnen blir sämre är ett säkert tecken på att något inte är som det ska, men som sagt försöker jag att inte grubbla för mycket. Jag måste erkänna att det det är jättesvårt det här med att inte börja älta och bara acceptera läget när man mår sämre. Den senaste tiden har varit skrämmande därför att jag känner igen tecknen på att kroppen inte är i balans. Den här tröttheten, tunga morgnar när jag vaknar med ångest är exempel på att kroppen försöker tala om för mig att den inte mår som den ska. Ja tack, det vet jag, men tala då om för mig vad jag ska göra för att ändra på det! Jag vet att det handlar om att vila, ladda med positiv energi och vara uppmärksam på vad det är som suger energin ur mig för att kunna värja mig emot det. Men konkret är det inte så enkelt. Visst jag kan försöka vila under en helg, men det räcker tydligen inte för min hopplösa hjärna. Hur mycket utrymme måste man egentligen ha för att återhämta sig från intryck? Tydligen en hel del... Orsaken att jag oftast inte kan sova på lördagsmorgnarna är att min kropp ännu inte fattat att det ÄR lördag och att den FÅR sova. Jag måste kanske börja tala lite tydligare till min kropp också för att den ska  tala tydligare till mig. Det sägs ju vara effektivt att faktiskt uttala affirmationer (betyder ungefär ett "försäkrande budskap", t.ex "jag har gjort mitt bästa i den här situationen"  ) högt så budskapet faktiskt går fram till hjärnan.  När kroppen är i obalans är det ju fråga ett sorts "kommunikationsproblem" mellan tankar, känslor och beteende.
Känslorna sänder ett budskap medan tankarna kanske strider emot och så fattar man ett beslut eller agerar omedvetet enligt de här motstridiga budskapen. Inte undra på att det blir kaos. Tankar, känslor och intentioner måste vara synkroniserade för att det ska gå åt rätt håll annars arbetar man emot sig själv.

Trots att jag rationellt vet och en del av mig accepterar en situation så tror jag problemet ligger i att jag ännu inte helt och fullt ut faktiskt accepterar det. Det räcker inte med att en del av mig är engagerad. Som när jag skrev om det här med känslighet så är det ibland svårt att verkligen acceptera att man är en HSP (högsensitiv person). Jag drabbas ännu lätt av tankar om att jag inte "är berättigad" att känna så här och får skamkänslor. Då jag blev utmattad ifjol kämpade jag mycket med sådana tankar.  Jag tänkte att utbränd "är det ju ok" att bli om man gått igenom en hemsk och tung livssituation, t.ex. skilsmässa eller dödsfall eller haft en extremt stressande tillvaro under lång tid. Hade jag "rätt" att bli utmattad? Men det handlar i grund och botten om hur olika vi är. Vissa kan stå ut med extrem stress under en längre tid och kanske inte är medveten om hur dåligt han eller hon mår innan allt bara rasar samman. Andra reagerar snabbare eller lägger fortare märke till kroppens signaler . Det finns inget "rätt" sätt att reagera eller "rätta" orsaker. Det handlar inte bara om yttre faktorer utan om hur man hanterar det som händer. Det är ju hur man mår inombords som är avgörande, inte hur många jobbiga situationer du varit med om eller hur hemsk den verkar för utomstående. Det är den subjektiva upplevelsen som avgör hur du mår. 

Jag vet ju att det är så här men ändå smyger sig de där känslorna på ibland. Det hände igårkväll  t.ex då blev jag tvungen att gråta en skvätt när jag satt mig ner i soffan . Jag brukar så där lättsamt tala om att jag ofta måste gråta en skvätt för att få utlopp för mina känslor :) Det är inget dramatiskt på det viset, gråten är ett fantastiskt sätt att rensa systemet och släppa ut negativ energi. Ofta känns det mycket bättre sedan. Det är den mest naturliga saken i världen att gråta, fast igår när jag snyftat på i 45 minuter och det inte ville sluta tyckte jag det blev lite för mycket.... Jag hade också den där skumma upplevelsen av  extrem trötthet och samtidigt en väldigt påtaglig oro/rastlöshet i kroppen. Hur kan man vara trött och rastlös samtidigt? Jo, det är en välbekant känsla, så kände jag det ifjol också. Det är som om kroppen inte vet hur den ska reagera, som om det blir kaos i systemet och det känns som om man skulle gå sönder inifrån. Ja nu är jag brutalt ärlig här, men så känns det. 

När jag började skriva här på bloggen bestämde jag mig för att vara brutalt ärlig därför att jag inte vill framstå som någon hycklare. Jag skriver om mycket om om hur man lär känna sin kropp och sig själv, men det är långt ifrån något som jag bemästrar. Det är en process som jag är inne i och försöker lära mig. Att lära känna sig själv är ju en process som pågår hela livet och eftersom jag är mänsklig vill jag också delge de inte så vackra sidorna. Det är en ständig balansgång och det är det för alla.

Eftersom livet sällan är enkelt måste vi stöda varandra och jag tror att bara vi ärligt vågar prata om hur vi mår istället för att lägga upp någon falsk fasad om ett perfekt liv så kommer vi långt. Det är därför jag valt att prata om med jag upplever här på bloggen, trots att det ibland får mig att känna mig blottad. Vi måste våga prata och dela med oss! Vi måste våga erkänna att vi är mänskliga och sluta skämmas för det vi upplever. Om alla går omkring och låtsas att allt är bra och tror att alla andra har ett perfekt liv så kan vi aldrig mötas på riktigt men om vi är ärliga så kan vi hjälpa varandra att komma vidare. Det betyder inte att vi ska prata om våra problem dagarna i ända, utan helt enkelt låta det komma naturligt. När problemet är "luftat" ger man utrymme för något nytt och kan hitta sätt att gå vidare. Jag skulle säga att det handlar om att avdramatisera livet lite. Sluta sätta etiketter på vad som är bra och dåligt hela tiden eller vad som är normalt och onormalt. Det går upp och ner och det är vi alla medvetna om men ändå är det så vanligt att göra det till onaturliga problem. Kroppen reagerar bara enligt det naturliga sättet och det är varken "bra" eller "dåligt", det bara "är" så. Livet är inte svart och vitt! Jag tror vi lite för lätt sätter diagnoser på naturliga tillstånd som sorg, ångest, ensamhet, nedstämdhet och stress när de är faktiskt är kroppens budskap på att något är i obalans. De är symtom på en underliggande orsak. Är vi villiga att lyssna till symtomen som vägvisare kan det hjälpa oss att hitta tillbaka till vår egen balans (vilket jag VET inte är lätt alls alla gånger) Vi är alla mänskliga, så låt oss bejaka vår mänsklighet, då blir livet så mycket lättare att leva.

Ännu en gång måste jag bara påminna mig själv om att det är okej att känna vad jag känner. Det är ingen idé att förebrå mig själv och tycka att jag inte har tillräckliga orsaker att känna mig som jag gör. Uppenbarligen har jag det! 

 Hur du än mår den här söndagsmorgonen är det okej. Om du vaknat upp med en lycklig känsla, en ångestfylld känsla eller vilken känsla som helst - ta det till dig och fråga dig själv vad du behöver just idag. Våga prata om det som känns jobbigt, våga också ärligt fråga andra hur de egentligen mår och var beredd på ett ärligt svar.  Ta tillvara den här söndagen och gör något tillsammans med dina närmaste som får dig att må bra.

"För att se en människa som hon är måste man först kunna se sig själv som man är." Tommy Hellsten.



26 jan. 2013

Lördag i köket

På lördagar får jag ofta lust att experimentera i köket och brukar passa på att fylla på förråden lite .  Ofta brukar det bli brödbak eftersom jag bakar mitt eget bröd. Idag har jag försökt mig på ett nytt experiment - att torka nötter i ugnen. Förut har jag rostat råa nötter med kokosolja och kanel men nu läste jag att man egentligen borde blötlägga nötterna först för att underlätta matsmältningen och få fram näringsämnena i nötterna. Nötternas skal innehåller fytinsyra och enzymblockerare som hämmar näringsupptaget . Det mesta av vitaminerna och mineralerna i råa nötter tas alltså inte upp av kroppen. Genom att blötlägga nötterna "väcks" och frigörs enzymerna och näringsämnena eftersom nöten tror det är dags för groddning. Det gör också nötterna mer lättsmälta. Man kan äta de blötlagda nötterna som de är eller så rosta/torka de i ugnen på svag värme.
Enligt många engelskspråkiga webbsidor kan man använda en "dehydrator", någon sorts torkningsapparat men det går lika bra att använda ugnen men då ha så svag värme som möjligt Om man rostar nötterna på för hög värme förstörs mycket av näringen.

Fytinsyra finns förutom i nötter också i ytskiktet på de flesta obehandlade sädesslag (särskilt fullkorn) och bönor . Hos t.ex. gnagare förekommer enzymet fytas som bryter ner fytinsyran men människor har inte detta enzym, istället hämmar fytinsyran näringsupptaget i tarmen. Genom blötläggning och kokning elimineras fytinsyran (även vid fermentering/syrning). Att först blötlägga all säd innan tillagning är alltså fördelaktigt. Även surdegsjäsning är ett sätt att få bort de hämmande effekterna hos fullkornet. Fytinsyran är också orsaken till att bönor och baljväxter ofta orsakar gasbildning och därför är det viktigt med blötläggning och ordentlig tillagning. 

Så här går du tillväga med nötterna:
- Blötlägg nötterna över natten (8-12 h) i ljummet vatten med ett par teskedar havssalt
(Cashewnötter högst 5 h)
- Skölj nötterna noga och torka försiktigt bort överflödigt vatten med handduk
-Sprid ut på bakplåtspapper och torka i ugnen på högst 50 graders värme ca 12 h. (står 12-24 h men det beror helt på hur krispiga nötter man vill ha. De ska ändå helst vara helt torra, annars kan de lättare mögla) 

Det här kanske låter krångligt, men det kräver ju inte särskilt mycket aktivt arbete. Bara att stoppa i ugnen och låta de vara där i princip en del dag och röra om då och då. Förstås kräver det ju att man är hemma största delen av dagen. Jag hade mina nötter i ugnen 9 timmar och rätt så krispiga verkar de nog. Eftersom jag hackade mina nötter tänkte jag att de blir torra på lite kortare tid.

Vet inte om jag kommer att orka hålla på med det här särskilt ofta, nog var det ju lite enklare att bara rosta de 20 minuter, men om det innebär att jag får i mig  mer näring och det underlättar min dåliga matsmältning så kanske det är värt det. 

Av de blötlagda mandlarna gjorde jag också mandelmjölk:



Man kan variera vattenmängden beroende på hur krämig mjölk man vill ha, men jag mixade iallafall 3 dl blötlagda mandlar med ca 6-7 dl vatten (egentligen borde det vara 9 men förra gången tyckte jag det blev för vattning smak).
Sedan silade jag vätskan genom en silduk och hällde upp i en flaska. Mandelresterna  går jättebra att använda i bakning som mandelmjöl.

Dagens sista köksexperiment blev blomkålssushi till kvällsmat.  Låter skumt, jag vet. Jag älskar sushi men nu då jag försöker hålla tillbaka med snabba kolhydrater sökte jag recept på sushi utan vitt ris. Jag har tidigare gjort på quinoa och det var riktigt gott men nu ville jag försöka mig på att använda blomkålsris. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig eftersom det är meningen att man ska riva rå blomkål och sedan steka så det blir ungefär som ris. Jag hade dock bara fryst blomkål hemma så istället ångkokade och mixade jag den, vilket förstås resulterade i  mos istället fast jag försökte vara försiktig och inte mixa för mycket. Har just avslutat denna måltid och måste erkänna att på grund av blomkålen var smaken inte riktigt tipp topp, quinoaversionen vinner överlägset. Jag kan äta blomkål blandat med annat men har svårt att lära mig tycka om smaken. Måste erkänna att jag faktiskt petade bort en del av blomkålsmoset och åt mest laxen och avocadon. Eftersom blomkålen inte räckte till andra rullen, använde jag bara hummus, räkor, gräddfil och rucola och den var riktigt kulinarisk. Kändes mer som en sorts sushiwrap. Så, bortsett från blomkålsfiaskot var det en god lördagsmiddag!

 Nu ska jag nog gräva fram en 86:a ur skåpet ( för er som inte talar choklad-språk så betyder det alltså en bit 86 procentig choklad :) ) Fast det lär ju naturligtvis inte stanna vid en bit...Skön lördagskväll till er alla!

25 jan. 2013

I fullmånens makt

Såå skönt med fredag! Fast jag var trött när jag kom hem efter jobbet körde jag ett litet yogapass för att slappna av. Den yoga jag brukar göra är ändå ganska fysiskt krävande (ingen traditionell avslappningsyoga) men det hjälper till att rensa tankarna och har en avslappnad effekt, särskilt efteråt. Jag försökte också sätta mig ner en stund efteråt för en liten snabbmeditation och bara koncentrera mig på andningen. När jag är stressad eller trött glömmer jag ofta bort att andas ordentligt så yogan hjälper också med detta. Jag har ändå inte riktigt lärt mig att totalt fokusera på yogan utan tankarna vandrar nog iväg ganska ofta men då försöker jag bara rikta uppmärksamheten tillbaka mot andningen. Det handlar om övning, på samma sätt som att lära sig leva i nuet. Att yoga under stress motverkar ju hela processen och syftet. 

Det här har varit en ganska tung vecka, både med en del energikrävande situationer på jobbet och dessutom inte mycket extra energi att ta till. Vissa veckor är helt enkelt tyngre än andra. Jag får väl helt enkelt skylla på fullmånen ;)



Det här med fullmånens effekt är synnerligen intressant. Jag har märkt att min sömn och pckså mitt mående till viss grad förändras när det är fullmåne. Ja, alltså inte så att det börjar växa ut huggtänder och päls eller sådana varulvstendenser.. ;) utan bara ett sådant faktum att under fullmåne sover jag oroligare, drömmer mer och vaknar oftare. Jag har också lagt märke till att de perioder då jag haft lägre energi, lättare att få ångest och känt mig mer upp och ner så har det råkat vara fullmåne. Det kan ju bara vara en slump men jag har läst att det inte alls är ovanligt att vissa känner sig lite mer olustiga, ångestfyllda eller oroliga när fullmånen är på gång. Att jag sovit sämre när det fullmåne har jag varit medveten om länge men inte riktigt sett kopplingen till hur jag mår över lag. Visst kan det bara vara fråga om  inbillning eller slump men jag kan ändå inte låta bli att uppmärksamma sambandet.

Det här med fullmånens effekt är ju ganska kontroversiellt. Människor berättar konstant om hur de sover sämre och påverkas av fullmånen men det finns inga vetenskapliga bevis. De flesta forskare menar att det rör sig om placeboeffekt, dvs. man vet om att det är fullmåne, alltså förväntar man sig att sova eller må sämre, eller det starka månljuset gör att man vaknar lättare. Det stämmer i alla fall inte i mitt fall, för jag håller för det första inte reda på när det är fullmåne utan det brukar min pappa (som för övrigt också alltid sovit sämre när det är fullmåne) upplysa mig om då jag klagat på en orolig natt. Dessutom brukar det vara värst just när månen håller på att gå upp, alltså ett par dagar före. För det andra har jag så mörka rullgardiner att jag inte märker månljuset.

Jag läste i den här artikeln:http://www.dn.se/livsstil/reportage/i-fullmanens-vald om hur t.ex. poliser och sjukvårdspersonal som arbetar nattetid har märkt att folks beteende förändras kring fullmånen och att fler personer söker sig till akutmottagningar och hälsocentraler. Många studier visar dock att det inte skulle finnas något samband mellan fullmåne och mänskligt beteende, medan folk ändå ständigt vittnar om motsatsen. Man får helt enkelt välja vad man vill tro på. Sedan tror jag själv också att det är individuellt.  Alla påverkas inte, eftersom vi är olika.

Men varför skulle då månen påverka oss människor? En intressant teori har att göra med vårt energifält. Människor består som sagt av energi (vi omges av ett elektromagnetiskt fält), liksom allt levande omkring oss och eftersom även månen har en elektromagnetisk dragningskraft (se bara på tidvattnet) så verkar det ju ganska logiskt att vi skulle kunna påverkas när månen utstrålar som mest energi och dragningskraft (under fullmåne).

Man får som sagt tro vad man vill, men jag tycker i alla fall det är mer spännande att vara öppen och utforska något som är lite kontroversiellt än att avvisa det direkt för att det inte finns så och så många vetenskapliga bevis. Jag skulle säga att det också är "vetenskapligt" att lyssna på folks erfarenheter och inte minst lyssna på sin egen kropp, för den ljuger inte. Visst kan sinnet och tankarna spela dig ett spratt, (t.ex. orsaken till att du känner på ett visst sätt,  placeboeffekt osv) men följer du kroppens budskap  leder den dig mot rätt riktning och gör det lättare att hitta rätt svar.

Nåja, sov nu så gott och kom ihåg att se upp för varulven! ;) Moahahaaahaa!! 




23 jan. 2013

Om sensitivitet

Ända sedan jag var liten har jag frågat mig själv varför jag är så känslig, varför jag reagerar så snabbt och starkt på vissa intryck (t.ex. starka ljud, och får obehag i stora folksamlingar), varför jag verkar ha så dålig stresstolerans, varför jag har svårt att stänga av både "bra och dåliga" yttre intryck osv. Listan kan göras lång. Kort sagt "Varför måste jag över lag vara så känslig?" I fjol fick jag höra om en benämning som på engelska kallas "Highly sensitive person" eller HSP. Högsensitiv eller särskilt sensitiv kan man kalla det på svenska. Det var revolutionerande för mig måste jag säga. Plötsligt fattade jag vad det var frågan om.

Elaine N. Aron, en amerikansk psykoterapeut har forskat i det här med sensitiva personer och skrivit flera böcker i ämnet. I fjol läste jag hennes första bok "The highly sensitive person. How to strive when the world overwhelmes you". Det var helt fantastiskt. Först då började jag fatta att det är helt naturligt, det är inget "fel på mig", - det är ett personlighetsdrag, något jag är född med. En annan bok som enkelt beskriver sensitivitet ur ett mer "nordiskt" perspektiv är den danska författaren Ilse Sands "Älska dig själv - en gudie för särskilt sensitiva och andra känsliga själar." Den är mer lättläst och ger en bra  helhetsbild av hur ett liv kan se ut för en särskilt sensitiv  person med tips på hur man kan få livet i balans. Enligt Elaine Aron är hela 15-20 procent av befolkningen extra sensitiva. Ilse Sand skriver att det gäller omkring var femte person. Det är alltså inget sällsynt. Saken är väl den att det handlar om ett "personlighetsdrag" som inte uppmuntras särskilt mycket i vårt samhälle. Det kan vara något man skäms för och inte vill acceptera hos sig själv. I ett samhälle där man ska kunna hantera många intryck och vara flexibel, alltid vara tillgänglig, social, lätt förväntas hantera förändringar osv är det inte alltid så tacksamt att vara känslig för just sådana saker. I en värld där vi blir bombaderade med intryck dag och natt, blir det lätt en väldigt jobbig livsstil om man har svårt att värja sig för de intrycken. Ilse Sand skriver "särskilt sensitiva har ett finkänsligt nervsystem. Vi registrerar fler nyanser och tar in intrycken på ett djupare sätt.Vi har bra fantasi och föreställningar vilket gör att de intryck som kommer utifrån kan sätta igång en mängd tankar och föreställningar. Vår "hårddisk" blir på det sättet snabbare fullmatad och vi känner oss överstimulerade."

Att vara en särskilt sensitiv eller högsensitiv person innebär alltså att man helt enkelt har ett mer känsligt nervsystem, man är mer mottaglig för intryck och reagerar snabbare och kraftigare på stimuli. Det är något man är född med, men en sensitiv personlighet kan också mer eller mindre förstärkas eller försvagas under barndomen, beroende på uppväxten. Någon form av ärvda anlag verkar ändå alltid finnas i grunden. Beroende på hur uppväxten sedan ser ut formas sensitiviteten på olika sätt. Ett ensambarn kanske känner det starkare medan ett barn i en stor familj lärt sig att antingen hantera känsligheten till sin fördel eller mindre fördelaktigt försökt undertrycka den.
Trots att det är fråga om en medfödd känslighet betyder inte det att man inte kan förändras. En sensitiv person kan lära sig att hantera stimuli och intryck så gott det går och finna sätt och knep att hantera olika livssituationer. Viktigast är att lära känna sig själv, sina tankar, känslor och reaktioner för att kunna hitta balansen i livet.

Att vara sensitiv är inte något negativt trots att man ofta kan bli irriterad över att man måste begränsa sig i vissa sammanhang och vara mer uppmärksam på vad man mår bra och inte mår bra av. Jag har ofta tänkt "varför klarar jag inte av det här lika bra som hon eller han?" Att jämföra sig med andra löser inget. Vi har alla olika känslighet och det handlar inte om att vara stark eller svag. Särskilt sensitiva har ofta ett utvecklat och djupt inre liv och . uppskattar ofta andlighet, kreativitet, reflektion, har bra fantasiförmåga och inlevelseförmåga osv. Många kända konstnärer har varit särskilt sensitiva. Det är vanligt att man uppskattar och kan bli djupt berörd av musik, natur, poesi, konst osv. Det är också vanligt att vara bra på att uppfatta sinnesstämningar och människors känslor. Särskilt sensitiva är ofta också mycket samvetsgranna och vill gärna vara människor till lags (på gott och ont). Det är viktigt att uppmärksamma de positiva sidorna hos känsligheten och kunna se den som en resurs, då det ofta kan bli mer fokus på de "mer negativa" sidorna (t.ex. inte tillräcklig stresstålighet).

Eftersom det inte enbart handlar om att ta till sig "dåliga" intryck utan också "goda" t.ex. en kväll ute med vänner kan också leda till att man känner sig överstimulerad. Det leder lätt till skuld- eller skamkänslor. Man "borde" ju ha roligt och orka vara social lika mycket som alla andra. Men även roliga situationer kräver energi. Jag kan t.ex. känna när det börjar ta stopp för mig, trots att jag har haft roligt. Efter några timmar av socialiserande kan jag känna att jag inte kan ta in mer eller ge mer. Då känner jag behovet att vara för mig själv. "Hårddisken är full".

Utmaningen för särskilt sensitiva är att lära sig att både hitta sina egna gränser och lära sig att sätta gränser för andra, att inte ta på sig för mycket ansvar, inte ha så höga krav på sig själv eller bli en container för andra människors projicerade känslor. Mycket av sådant kan ske omedvetet och det är därför jag skriver så mycket om det här med att leva i nuet, vara mindful, lära sig att slappna av och släppa taget, samla positiv energi osv, för det är just det som är så viktigt för att kunna hitta balansen.

En vanlig missuppfattning har varit  att sensitiva är inåtvända och blyga men drygt 30 % av särskilt sensitiva är faktiskt extroverta. Och bara för att man är introvert(behöver mer av ensamtid framför sociala sammanhang, trivs bättre i mindre grupper för att samla energi och har större behov av att fokusera på det inre livet, eget och andras) betyder det inte att man inte skulle vara social eller inte uppskatta sociala sammanhang.   Även extroverta sensitiva behöver naturligtvis tid för sig själva för att ladda batterierna och som Sand skriver "du som extrovert sensitiv är inte gräsnlöst utåtriktad och har behov av lika mycket tid när du drar dig tillbaka och sorterar intryck" . Man är liakså heller inte automatiskt en enstöring som drar sig undan folk för att man är introvert. Det handlar bara om varifrån man får den grundläggande energin, hur man laddar batterierna.

Det kan kanske kännas stämplande att sätta etiketten "särskilt sensitiv" men det blir det bara om man ser det som en begränsning. Om man identifierar sig med en bestämd kategori är det lätt att man fastnar i den men det är bra att använda kunskapen som en riktlinje. Jag tycker personligen det är väldigt lättande att äntligen få bekräftelse på att det här är helt normalt. Jag kan acceptera att jag är född känslig och se det som en resurs. Jag kan kanske inte klara allt som personen bredvid mig i kassakön, men så är det ju alltid. En person klarar av en sak bättre och en annan sak mindre, vi har olika förmågor, gåvor och personlighet och alla har vi resurser. Det blir ett problem när det plockas ut  vissa karaktärsdrag som hyllas, t.ex. en arbetstagare ska vara flexibel, ha hög stresstolerans, vara tillräckligt "tuff", tillräckligt utåtriktad osv. Som det står på baksidan av Sands bok: "i vår tid är det prestigefyllt att vara robust, att ha massor av energi, en stor umgängeskrets, att delta i många aktiviteter, ha en överfull kalender och kunna festa hela natten." Sådant funkar verkligen inte för alla och det kanske leder till att man försöker bli någon man inte är, försöker kämpa för att bli sådan som man förväntas vara trots att det inte kommer naturligt. Visst kan man alltid öva upp vissa förmågor och det är viktigt att komma ihåg, men man kan inte förvandlas till någon annan och att ständigt försöka vara det man inte är och uppleva krav på allt man borde vara kräver enormt med energi.

Jag skulle gärna skriva personligt om hur jag upplevt det att vara "lite överdrivet känslig" som jag själv uttryckt det, men det får bli en annan gång.
Jag har iallafall upplevt att det inte pratats så mycket om det här så därför ville jag ta upp det. Nu verkar det dock komma mer och mer böcker och forskning i ämnet vilket är intressant.  

Till slut vill jag tipsa om det självtest som finns i början av Elaine Arons bok och som finns översatt till svenska (webbadressen här nedan). Det finns också ett bra test (lite längre) i Sands bok som är mer utvecklat för "vårt nordiska temperament" :) Det finns ju som sagt lite skillnader i hur man förväntas bete sig i det amerikanska samhället och i norden vilket kan ge upphov till vissa skillnader. "Älska dig själv" rekommenderar jag för den som vill ha en övergripande och praktisk  beskrivning av vad det innebär att vara särskilt sensitiv.


Läs de här! Även om du inte själv är särskilt sensitiv, för du kommer säkerligen att möta på många av oss där ute :)
 Älska dig själv : en guide för särskilt sensitiva och andra känsliga själarHighly Sensitive Person

Några webbsidor:
www.hsperson.se
www.hsperson.com
www.sensitiv-hsp.se

Självtestet kan du hitta på sidan www.hsperson.se

22 jan. 2013

Rubriklös tisdag

Caroline Myss quote.ummm ya

Väldigt kreativ idag eller hur...kan inte ens komma på en rubrik. Jag känner mig för tom i huvudet och trött för tillfället för att komma på något vettigt att skriva. Redan i morse kände jag mig helt färdig innan jag ens börjat jobba och så kom det förstås ett stressande telefonsamtal på jobbet och jag var tvungen att lämna situationen tills imorgon eftersom jag skulle iväg på skolning.I sådana situationer märker jag hur svårt jag har att låta saker vara. Jag vill fixa allt direkt och tar på mig alldeles för mycket ansvar, även för sådant som jag vet är utöver mitt ansvar. Det måste kunna vara en balans mellan det här med att försöka göra alla nöjda och själv må bra.  Rationellt vet jag förstås att jag har gjort allt jag kan men den känslomässiga sidan av mig vill liksom alltid tippa över och särskilt i en påfrestande eller kaotiskt situation blir känslorna lite för överväldigande och jag intalar mig själv att jag borde göra saker som jag kanske inte alls behöver. Jag måste helt enkelt jobba på att förstärka tankarna som motvikt till de allt för starka känslorna. Säga till mig själv: "Du har gjort tillräckligt i den här situationen", "också idag du har gjort ditt jobb så bra som du kunnat" och inte minst "du ÄR tillräcklig, som du är". Annars finns det ingen ände på vad "man skulle kunna göra eller hur man borde vara". Känslorna förvränger ofta situationen och överdramatiserar den. Ofta är det inte så akut eller allvarligt som ens egen ångest vill få en att tro. Det är ingen idé att harma sig över att man råkar vara en känslig person som har svårt med för mycket intryck, frågan är hur man hanterar det. Tar jag fram det positiva i mig, kraften i mig, eller låter jag  rädslan dra mig ner i känslohavet? 

Nu ska jag prioritera aktiv vila en tid framåt. Utöver det jag verkligen måste (alltså inte sånt som jag tycker att jag borde  göra...) ska jag välja att göra det jag mår bra av och samtidigt vara uppmärksam på det där kontrollfreaket inne i huvudet som tror att den måste trycka på gaspedalen när den märker att jag börjar tappa energi. Okej, nog blev det en liten utläggning här igen. Jag borde kanske börja dra några dåliga skämt här snart för att lätta upp stämningen... :) Med både en far och en bror med "talang" för att dra vitsar så har jag tydligen inte ärvt den förmågan. Tacka vet jag sarkasm...

Nåväl, i brist på skämt får ni några talande citat från pinterest istället.






hahaha




yes


sign









Life.

20 jan. 2013

Livets rytm



Sovmorgonen = 07.30. Ja och då vaknade jag en halv timme tidigare. Det är definitivt något min kropp vill säga till mig, jag tycker bara den kunde vara lite mer tydlig. Som tur är har jag lärt mig att lägga märke till signalerna då något inte är som det ska, men att veta varför  man känner så är svårare. Ibland tror jag ändå vi skapar problem för lätt och tror att något måste vara väldigt fel om vi mår dåligt. Nu menar jag inte alls att motsäga det här med att lyssna till sig själv. Kroppen säger alltid till om något är i obalans, den ljuger aldrig. Det jag menar är att precis som naturen har sina cykler och sin rytm har också människan sina cykler och sin livsrytm. Ibland har vi mer energi, ibland mindre. Ibland mår vi sämre, ibland bättre. Det är naturligt. Problem uppstår om en cykel pågår längre än kroppen behöver för att samla nya krafter. Om den "naturliga" svackan förlängs på grund av olika orsaker. Eller om vi försöker arbeta mot något vi behöver för att komma vidare.

Vi kan motverka detta genom att helt enkelt bli medveten om hurudan cykel vi befinner oss i energimässigt. Känner man mindre energi låter man kroppen ta den tid den behöver att samla nya krafter. Ha tillit till att kroppen själv har koll på den tid den behöver. Ofta börjar vi motverka tröttheten och driver oss själva hårdare för att "vi måste orka". Men det är alltid en väg mot förödelse. Vi kan inte gå emot naturen, den lever sitt eget liv. Eftersom vi är en del av naturen, av universums rytm, påverkas vi förstås också av årstider, dygnsrytm och förändringar runt om oss. Det är viktigt att vara medveten om det utan att göra det till ett problem. Vi kan inte förvänta oss att vara på topp hela tiden och helt enkelt bestämma oss för att nu "ska vi må bra". Vi kan alltid påverka våra tankar mot att må bättre men det är en annan sak. Först måste vi acceptera hur vi mår just nu. Sedan kan vi välja hur vi förhåller oss till det och skapa förutsättningar för att må bättre. Egot kan försöka lura oss, men kroppen visar alltid på sanningen. Frågan är om vi är villiga att ta till oss den sanningen.

Jag upplever att nutidsmänniskan ofta har en förvrängd uppfattning om tidsrytmen. Först och främst lever vi under konstant stress, men det har normaliserats så vi lägger inte märke till det. Vi tror att det här är en naturlig livsrytm, men så är det inte. Börjar man uppmärksamma ökningen av stress, utbrändhet, depression och psykosomatiska symtom som blir allt vanligare, märker man dock att det inte är normalt. Om vi levde som vi var skapta för, skulle vi inte drabbas av de här problemen. Kroppen går ständigt på högvarv, den är under ständig förvirring och till slut säger den ifrån genom någon form av sjukdom. Men hur kan man göra något åt det här då? Det här är den "västerländska livsstilen" om man nu ska göra en generalisering och vi måste ju hänga med i svängarna eller hur? Vi kan inte stänga av telefonen på jobbet och sätta oss ner på golvet och meditera när som helst. Vi måste vara anpassade till på ett visst plan, vi kan inte förändra den livsstil som råder i vårt samhälle över en natt men vi utöver det vi måste anpassa oss till kan prioritera. Vi kan välja under vilka omständigheter vi tar oss tid att koppla ifrån, att söka stillheten, gå in i oss själva och lyssna vad vår kropp (som i grunden har en orubblig naturlig rytm) har att säga. På jobbet kanske vi är tvungna att hantera stress till en viss grad men efter jobbet kan vi välja om vi måste springa på alla aktiviteter eller om vi helt enkelt kan avvara en stund då vi inte gör någonting alls. Det är faktiskt tillåtet! Du behöver inte ha dåligt samvete över den fulla tvättkorgen eller det faktum att "alla" dina bekanta rusar till gymmet klockan fem på morgonen eller att du egentligen har lust att säga nej till en bjudning därför att du helt enkelt är för trött. Du gör ingen en tjänst, allra minst dig själv om du utför dina "måsten" och "borden" i en känsla av negativitet. Ge också akt på om det du tror du vill egentligen börjar stämplas som måsten eller borden. Så var det iallafall för mig - det som jag till en början upplevt som positiva aktiviteter och situationer förvandlas också till bördor till slut. Var aktsam när den spontana glädjen börjar försvinna ur ditt liv! 

Jag började fundera på det här igår när jag reflekterade över varför jag har en period av lägre energi och varför jag känner trötthet och ångestkänningar. Det är intressant när man börjar lära sig bli medveten om de reaktiva tankar och automatiska mönster som dyker upp. Motståndet hoppar fram så snabbt. "Varför måste jag vara så trött? Varför känner jag oro i kroppen? Vad är det nu för fel? Jag måste känna mig bättre." Varför måste jag känna mig bättre? Vem har sagt att jag måste vara på topp just nu? Och saken är den att jag inte är på topp, så det enda jag kan göra är att acceptera att så är läget. Det innebär inte att man resignerar i hopplöshet i negativa tankebanor( t.ex."Jaha, nu känner jag så här igen...får se när det  när det här ska gå över...." ) Det är inte att acceptera, det är att resignera. Jag accepterar helt enkelt att just nu känner jag så här och det är ok. När vi accepterar utan att mentalt stämpla eller döma våra tankar eller känslor har vi bättre förutsättningar att gå vidare mot nästa stund i djupare vishet och med kontakt till oss själva. 

Så, jag har helt enkelt en liten svacka. Det är okej. Jag måste inte heller vända ut och in på mig själv för att förstå varför det är så just nu. Jag observerar helt enkelt hur min kropp beter sig, vilka tankar jag tänker, vilka känslor det väcker med en vaken medvetenhet. Jag iakttar detta utan att identifiera mig med det. Som en nyfiken observant. Jag låter mig vara vara. Det som jag behöver veta kommer nog fram bara jag släpper taget om föreställningen att jag inte borde må så här. Måste bara säga att det är en fantastisk känsla när man förstår att man inte behöver tänka på det vis man gör. Det räcker med att vara medveten. Vara. Vara här just nu och omfamna allt som är just nu. 

Eckhart Tolle skriver i sin bok  "The power of now" eller "Lev livet fullt ut" (som jag tänkte skriva mer om snart) många tänkvärda saker om det här med vår livsrytm.

"Många sjukdomar uppkommer genom att man kämpar mot cyklerna av låg energi, vilka är nödvändiga för återuppbyggelse. Tvångsmässigheten att hämta ditt egenvärde och identitet från yttre faktorer som prestation är en oundviklig illusion så länge du identifierar dig med ditt sinne/dina tankar. Därför blir det omöjligt eller svårt att acceptera en period av låg energi. Kroppen tar då över i självbevarelsedrift och skapar en sjukdom för att tvinga dig att sluta och säga stopp för att den nödvändiga återuppbyggelsen ska kunna ske."

(Kroppen behöver alltså de perioderna med mindre energi för att återuppbygga sig själv, precis som en växt i naturen vissnar till vintern och blommar upp på nytt när våren kommer. Det är nödvändigt att ta en paus för att ge utrymme för nytt liv. Det är inte ett problem, det är livets gång." 

Jag tycker också det är väldigt tänkvärt det här med hur han beskriver att tvångsmässigt tänkande har blivit en kollektiv sjukdom. "Hela ditt jag och din identitet utgår från din tankeverksamhet. "

Vår identitet finns inte längre rotad i vårt inre, det finns ingen helhet i den vi är.  Det tror jag också är ett stort hinder från att leva enligt en naturlig rytm. Vi skapar förställningar med våra tankar om hur saker och ting borde vara och sen ignorerar vi sanningen som lever i vårt inre. 

"Din psykiska energi upplever också cykler. Den kan inte alltid vara på topp.Ibland är du aktiv och kreativ, ibland känns det mesta stagnerat. En cykel kan vara från några dagar upp till flera år. Det finns mindre cykler inom ramen för större cykler."

"Det finns cykler av framgång och misslyckande, när du måste släppa taget om något för att ge rum för något nytt, för omvandling. Om du klamrar dig fast och gör motstånd, betyder det att du vägrar gå med livets flöde och du skapar lidande för dig själv. " (Lidande uppstår inte på grund av en yttre sitaution, det är ditt motstånd mot nuet som skapar lidandet)

"Det är inte sant att en uppåtgående cykel är bra och en nedåtgående är dålig. Växande ses alltid som något positivt men inget kan växa för evigt. Upplösning är nödvändigt för att något nytt ska kunna börja växa." 

Några tankar inför söndagen alltså.
Acceptera allt du upplever just nu, ta det till dig och upplever du att vill förändra situationen, gör det utgående från ditt inre, inte från egots slavdrivande röst som vill få oss att agera enligt invanda mönster och reaktioner. Var medveten i det du gör. När du släpper fram dig själv bakom alla lager av falska föreställningar blir det oftast väldigt klart vad det egentligen är du vill. 

Min dagsutmaning: Jag väljer sluta analysera varför jag vaknade med gråten i halsen. Det var så jag kände och det är okej. Nu känns det bättre. Jag ska bara låta känslorna komma och gå utan att dras med i dem. Utan motståndet visar det sig nog vad jag behöver. Och så länge jag håller mig medvetet i nuet visar livet rätt riktning. 

Vad känner du för just nu denna söndagsförmiddag? Vad väcker din spontana energi och glädje idag?


19 jan. 2013

Misslyckad sovmorgon

Så gick det med planen att ta sovmorgon och vila ut. Av någon anledning hade jag en väldigt skum natt. Jag vaknade hela tiden och drömde en massa konstigheter och mot morgonsidan var jag underligt rastlös i benen så jag ville bara sträcka på dem hela tiden. Redan före klockan sju var sömnen försvunnen och jag försökte ligga och dra mig men mina "restless legs" bara störde så jag steg upp där tjugo över sju. Känner mig inte riktigt utvilad idag. Nåja, hoppas det bara är något tillfälligt. Ingen idé att gräma sig över det, natten har varit och snart kommer en ny chans till sovmorgon. Sovmorgon betyder alltså för min del att stiga upp ungefär klockan åtta. Men då går jag och lägger mig där vid 22-22.30 också. 

Jag känner mig oftast ganska udda i sociala sammanhang då jag brukar känna mig som den enda människan i världen som börjar gäspa när  klockan närmar sig nio. Där runt midnatt brukar min hjärna oftast redan ha sagt godnatt och oftast är det ingen idé att inleda några vettiga samtal med mig mera den tiden. Det är lite handikappande eftersom  de flesta jag känner verkar vara kvälls- och nattmänniskor. Tillställningar som börjar sent på kvällen känns ofta ganska tunga för mig för min motivation är inte på topp då. Är ingen intresserad av lite mer dagsträffar istället ? (på helgerna då alltså) Brunsch, lunch, eftermiddagsfika eller tidig middag? Men det är ju så, att man har oftast annat på gång under dagen. Nåja, vi kan inte alla vara nattugglor.


Tröttheten fortsätter i alla fall och jag känner av den där tunga känslan i bröstet som visar på att jag inte riktigt är i form energimässigt. Man går liksom runt med en känsla av att vara gråtfärdig (inte så farligt som det låter) men ni vet, den där klumpen i halsen och tunga känslan - kombinerat med en allmän trötthetskänsla.  I morse försökte jag känna efter vad jag vill göra idag som kan ge mig positiv energi. Städningen var väl ett undantag men det blev gjort på förmiddagen i alla fall. Sedan fixade jag ihop några chokladbollar (choklad är en garanterad energihöjare) och lite senare tror jag jag ska laga lite knäckebröd. Bakning är ett sött för mig att stressa av och slappna av. Det mår jag alltid bra av. Sedan blir det nog bara slapp i soffan med en bok eller tv:n som sällskap. Såg att Merlin börjar ikväll på svt1. Jag är för övrigt ingen fantasy-fantast men vissa serier och filmer fastnar jag för. Det beror på vilken sorts fantasy det handlar om. (Sådant som utspelar sig i rymden är bara creepy...) Sagan om ringen är förstås oslagbart, har inte sett "The Hobbit" ännu och känner mig lite tveksam om jag ska se den eller inte, för den har fått en del mindre bra kritik av att vara för långdragen och händelselös. Är rädd att det ska förstöra känslan som man fick i "Sagan om ringen." Som sagt är Merlin en serie som jag fastnat för.
 Från vänster: Gwen (Angel Coulby), Morgana (Katie McGrath), Gaius (Richard Wilson), Merlin (Colin Morgan), Arthur (Bradley James) och Uther (Anthony Head).


 Just nu känner jag att en promenad i snöfallet kunde vara skönt, det är ju inte så värst kallt nu ;)  Jag blev tillfrågad av min granne att hänga med på hälsomässa till Oravais men kände att jag inte hade orken idag.
Det lät intressant men jag hade bestämt mig för att hålla mig hemma idag och ta det lugnt.  Skulle det ha varit lite närmare och jag vetat om det lite tidigare   skulle jag kanske ha åkt.

Något annat inspirerande så här i januari är att tulpanerna redan börjat dyka upp. Köpte en bukett vita här om dagen och de lyser definitivt upp tillvaron. Av någon anledning dock (märkte jag nyss) vill de inte öppna sig fast jag skurit av stjälkarna. Det har hänt förut också, vet inte vad jag gör för fel. Men, tillräckligt fina är de hur som helst.  

Nu, ut bland snöflingorna för att dra lite luft! 

18 jan. 2013

Tröttast

Håhåjaja...fredag igen och tröttheten vet inga gränser för tillfället. Men jag sitter ju här på jobbet 07.30 så jag får väl skylla mig själv. I förrgår gick jag och la mig klockan 21, igår 21.30. Visst, jag stiger upp tidigt också, men har nog märkt att jag är både mer kvällstrött och mer morgontrött än jag brukar. Vi skyller så klart på vintern :) Trots att jag inte brukar störa mig särskilt mycket på mörkret utan mer på kylan, så är det väl nog så att den långa mörka perioden även påverkat mig. Energinivån är inte som den ska känner jag. Har även haft en konstig huvudvärk några dagar och jag har väldigt sällan huvudvärk. Kanske jag har drabbats av havregrynsgrötsabstinens nu då jag bytt ut den mot en lågkolhydratvariant den här veckan.

Måste försöka vila ut riktigt nu i helgen nu och känna efter vad jag kunde göra för att fylla på mer energi. Ibland är det verkligen svårt att veta vad man behöver. Nu ska jag väl börja ta i tu med den här arbetsdagen. Ha en bra fredag allesamman!

"Du kan aldrig fly från ditt hjärta, så det är bättre att lyssna till vad det har att säga." Paolo Coelho

16 jan. 2013

Att släppa taget


Bara för att nu göra det klart, så vill jag påpeka att jag inte har suttit och dikterat ihop det här fruktansvärt långa inlägget under arbetstid... jag har alltså nog lite arbetsmoral ;)Skrev det för några dagar sedan men har inte lagt upp det.

Sedan följer en varning för lång utläggning. Att fatta mig kort är ett problem jag verkligen måste jobba på. Än så länge går det inte så bra. Jag blir oftast så inne i det jag skriver att jag bara kommer på mer och mer och till sist finns det ingen ände. Jag ska skärpa mig. Men för er som just nu inte har något bättre för er och orkar med lite lättsam läsning (hrm...) eller behöver lite sömnhjälp senare ikväll -  varsågoda.
Jag vill prata lite om att släppa taget. Att släppa taget om onödigt skräp i ens liv är nödvändigt för att kunna börja leva på riktigt. Men varför är det så svårt? Jag tror det är något som de flesta kämpar med. Det är förstås lätt att skylla på dagens förvrängda livsrytm (vilket jag har en del åsikter om, men det får jag spara till en annan diskussion) och det faktum att vi har så mycket på gång som vi känner att vi måste ha kontroll över. Så många intryck, så mycket jobb, så fullt med aktiviteter vi måste hinna med under vår lediga tid, så många måsten och borden. När övergick livet till att handla om allt vi måste och borde göra? Livet borde ju handla om att leva. Inte enbart existera, eller prestera, eller planera. Vi förväntas så mycket av omgivningen och inte minst av oss själva. Det tror jag är det största problemet. Ofta tror vi nog att det förväntas mer av oss än det egentligen gör -  det är främst vi själva som är vår värsta slavdrivare. Man blir rädd att livet skall rasa samman om man inte har kontroll över allt som händer. Men kontrollbehov handlar inte om yttre faktorer. Man försöker kontrollera de yttre faktorerna därför att den inre världen känns osäker. Det handlar i grunden om trygghet, om tillit till sig själv. Man litar inte på sin egen förmåga att leva sitt liv om man inte har full koll på det som händer. Kaos är skrämmande. Det är främmande. Åtminstone var det så för mig. Att lära sig släppa taget om kontrollen är inget man gör bara så där, det kräver medvetet arbete. De gamla tankemönstren kan sitta så otroligt hårt. Inte undra på att det är så svårt när det egentligen handlar om jagets självbevarelsedrift. Kontroll har varit ett sätt för jaget att överleva, osäkerhet innebär att din identitet hotas. Eller snarare det du tror är din identitet, ditt ego. Men ditt ego är inte ditt "sanna" jag (det är den delen av dig som drivs av rädsla och vill stanna i gamla tankemönster och beteenden) så du måste lära dig att inte dras med av rädslan utan våga släppa på greppet och låta livet flöda in.
Jag utifrån egna erfarenheter här, att släppa taget om kontrollen har varit en stor utmaning för mig under det senaste året. Ju sämre jag började må, ju mer stressad jag var, ju mer energin minskade, desto starkare blev behovet att ha kontroll. Kroppen försöker kompensera tröttheten genom att krampaktigt hålla fast vid det som fortfarande går att kontrollera. Det slutade i ett tvångsmässigt tänkande över de fånigaste detaljer och ett behov att planera och hålla koll på allt jag borde göra. Som om det gällde livet. Helt galet när man tänker på det så här i efterhand. Allt blev ett måste eller ett borde. Jag slutade njuta av livet, slutade att på riktigt leva helt enkelt. Kroppen gick på sparlåga men jag vägrade inse vad som höll på att hända och körde bara på. Jag kände ju att jag inte mådde bra, men jag kunde inte släppa taget. Jag läste böcker om att leva i nuet, om mindfulness och om kontrollbehov. Jag visste att det krävdes en förändring, jag förstod rationellt vad felet var men jag kunde helt enkelt inte stoppa vansinnesfärden. Det var som om jag alltid befann mig ett steg före mig själv och den delen av mig som förstod att något var fel hann inte ifatt den där galningen som rusade mot väggen. Aldrig totalt närvarande. Mentalt befann jag mig inte där jag skulle vara. Livet fanns där för mig att leva men jag yrade iväg någon annan stans och ju mer jag försökte ha kontroll på mitt liv desto mer fången i mig själv blev jag. Jag flydde från rädslan, från obehaget som ville säga mig något. För livet borde ju vara bra. Det var ju så här jag hade planerat. Det var ju det här jag ville – eller?

Det är just det som är nyckeln. Jag kunde inte erkänna att det här kanske inte var det jag ville trots allt. Att släppa taget förutsätter att man först helt och hållet accepterar hur saker och ting är. Man kan inte leva i förnekelse och försöka få till stånd en förändring. Men det var för skrämmande för mig att erkänna då. Det innebar ju ett misslyckande. Jag hade missbedömt vad jag egentligen behövde. Jag hade gjort fel val och det är ju fruktansvärt – ja är det det? Nej, naturligtvis inte! Ingen människa fattar rätt beslut hela tiden. Dessutom, vad är rätt beslut egentligen? Man fattar det beslut som känns rätt i en viss stund, påverkad av en hel massa faktorer. Resultatet kanske inte blir det bästa men det är svårt att förutse. Du kanske inte fattade ett beslut som var autentiskt och i enlighet med dina egentliga behov men det lär visa sig i resultatet och då kan du bara se det som det är och gå vidare. En hjälp för att fatta det beslut som är mest rätt för dig är att verkligen bli medveten om vad som driver dig i ditt val – är det positiva känslor eller negativa, som rädsla? Rädsla kan få oss att fatta de mest förvrängda beslut
Poängen är i alla fall att innan man accepterat sin situation så kan man inte förändras. Jag befann mig inte mental på rätt plats för att kunna förändras. Rationellt förstod jag men känslomässigt var jag någon helt annanstans. Man måste kunna förstå helheten och se sig själv i livssituationen som den är innan det är möjligt att ta nästa steg. Det finns tyvärr ingen genväg. Du måste skala av dig alla falska lager, förvrängda föreställningar och känslomässiga spärrar. Möta dig själv ansikte mot ansikte. Det kan vara väldigt skrämmande, men så fantastiskt befriande när du väl kommer vidare. Plötsligt förstår man hur begränsad man har levt, hur fångad man varit i en massa onödiga tankebanor. När man äntligen kan släppa taget  förstår man vad verklig kontroll är. Det är att ha tillit till livet, till Gud, till sig själv. Att leva i livsflödet och lita på att bara man hela tiden ser till att hålla sig i nuet så har man de bästa förutsättningarna att göra de bästa valen och leva det mest autentiska livet.
” Du finner inte frid genom att förändra omständigheterna i ditt liv utan genom att inse vem du är på den djupaste nivån” Deepak Chopra.
Deepak Chopra är en av mina favortiförfattare när det gäller mindfulness och att lära sig att leva enligt den principen.  Han har skrivit massor av bra böcker i ämnet. En annan otroligt bra bok är ”The power of now” eller ”Lev livet fullt ut” på svenska, av Eckhart Tolle, den första boken jag läste om att vad det innebär att leva i nuet. Jag tänkte senare dela med mig av lite boktips och citat av de här författarna.
Nåja, over and out. Nu får det räcka med djupa tankar för idag. Hoppas ni fortfarande är vakna...

14 jan. 2013

LCHF-bröd och den nya morgongröten

Började härja i köket då jag kom hem från jobbet. Efter min kvällsmat bestående av en sallad på rucola, honungsmelon, gurka, avocado, fetaost med hemgjord ihoprörd dressing (blandade hummus, senap, lite salsa och en skvätt mandelmjök och lite pressad lime och kryddor) så insåg jag att jag behövde fylla på brödförrådet. Köper aldrig bröd mera sedan jag började äta glutenfritt och minska på kolhydraterna. Ett favoritbröd är enligt detta recept (kommer tyvärr inte ihåg varifrån jag tagit det, måste skärpa mig med detta om jag ska lägga ut recept så jag inte riskerar att bli anklagad för plagiat ;) ) Detta är alltså inte mitt eget recept. Ett tips annars är äggvita i förpackning som finns att köpa på prisma (enda stället jag hittat det). Väldigt behändigt för t.ex brödbak och det blir väldigt fluffiga plättar/pannkakor av de. Trots att mycket av näringen finns  i äggulan så tycker jag ändå det är en bra variation till hela ägg. 

LCHF BRÖDRUTOR

4 ägg (jag använde 2 ägg och 9 msk äggvita; tre matskedar motsvarar 1 ägg)
3 msk olja (använder olivolja eller kokosolja)
1 dl kokosmjölk eller yougurt
1 dl vatten
1 msk äppelcidervinäger

3 dl mandelmjöl (jag brukar blanda mandelmjöl, kokosmjöl och t.ex. fibrex. Idag lade jag också i två matskedar hampaprotein)
4 msk frön enligt smak(pumpafrön, solrosfrön, sesamfrön, linfrön)
2 msk pofiber
2 msk 
1 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
en nypa salt.

Kavla försiktigt eller platta ut smeten på ett bakplåtspapper. Grädda i 200 grader ca 20 minuter.





En annan spännande sak (ja det är ju inte spännande egentligen, men jag är ju en matnörd...) är att jag tänkte experimentera och ersätta havregrynsgröten på morgonen med en lågkolhydratvariant och se om jag håller mig mättare längre. Havregrynsgröten har jag inte velat ge upp så här på vintern för det är så varmt och lent för magen på morgonen, men problemet är att jag blir hungrig så fort efteråt. Äter vanligtvis en smörgås med kaffet på förmiddags kaffepausen på jobbet, skulle aldrig klara mig till lunch annars. I morse försökte jag mig då på att laga den nya grötvarianten. Tog receptet från www.lchfrecept.com men använde bara ett ägg. Det blev alltså:

1 ägg
2 msk kokosmjöl
1 msk nyponpulver
1 msk linfrökross
1 dl kokosmjölk (grädde i originalreceptet)
lite salt och kanel
ca en halv dl vatten (beroende på hur tjock man vill ha gröten)

Vispa ihop och låt koka en liten stund under omrörning.

Det var faktiskt riktigt gott och smakade inte alls konstigt. Mitt problem har ju annars varit det här med ägg inom lågkolhydratkosten, visst kan jag äta ägg men inte för mycket. Ibland blir jag bara äcklad av ägg och jag skulle inte kunna äta det till frukost, men i gröten funkade det bra!
Och vid morgonkaffet klockan nio var jag fortfarande inte hungrig fast jag åt frukost klockan 6! Jag åt ändå min smörgås för annars hade jag nog varit hungrig redan vid halv elva men den förlängda mättnadskänslan var märkbar.
Jag brukar annars äta gröten med svarta vinbär, ibland andra bär eller frukt, mötmusli (hackade rostade nötter i ugnen istället för vanlig musli), gojibär och chiafrön.

Har googlat på en del varianter av lågkolhydrat eller paleogröt och ska testa
lite variationer framöver. Ett recept utan ägg som jag tänkte prova från en
engelsk blogg (paleomom.com) 

1 dl mixade eller hackade nötter och frön
2 msk kokosmjöl
1 msk krossat linfrö
1 dl kokosmjölk

Ett tips är också att blanda i fibrexflingor, det ska jag också testa. Tror inte man behöver följa så mycket recept i det här fallet, bara blanda ner lite vad man tycker. Måste bara släppa latheten på morgonen och röra i kastrullen en stund istället för att stoppa tallriken i mikron medan jag gör något annat.

Nej nu får det räcka med matprat. Blir ju bara hungrig av det här :)

Måndagstankar

Lite inspiration så här på måndagseftermiddagen, då man kanske inte är i sitt mest energiska och sprudlande tillstånd.

"Hur skulle du må om du fullständigt accepterade din livssituation - precis som den är - just nu?"
Deepak Chopra

Låter nästan lite absurt vid första anblick, men tänk på det ett tag. Accepterar du läget just nu eller är dina tankar upptagna med hur jobbigt och stressigt det är på jobbet eller hur du ska hinna få allt gjort där hemma efter jobbet? Är du upptagen med att önska bort den stund du befinner dig i? Då är du hela tiden upptagen med att önska bort livet. När du gör motstånd mot det som är, mår du bara dåligt och det är helt onödigt. Du kan ändå inte förändra det som händer just nu, men om du kan acceptera situationen och se dess verklighet har du bättre förutsättningar och gå in i nästa stund med inre frid. Varje stund är en möjlighet och den är alltid övergående. Deepak Chopra ger rådet i en av sina böcker att i en jobbig stund tänka "Även detta är övergående". Det är en väldigt befriande tanke. Du kan inte förändra de yttre faktorerna som sker just nu men du kan alltid förändra din tanke och din medvetenhet i denna stund. När motståndet försvinner ser du allting mycket klarare och plötsligt kan lösningarna komma till dig utan ansträngning. Hur skulle då må om du bara tänkte den enkla tanken "jag är"? Skulle det kanske vara tillräckligt istället för att tänka på allt du borde hinna och måste prestera och alla människor du måste vara till lags. Hur skulle du må om du lade rädslan och kraven åt sidan en stund och bara litade på att stunden för med sig allt den behöver och du har alla resurser inom dig som du behöver för att klara av den situation du befinner dig i. Skulle det vara tillräckligt? Mår du bättre av att vara fast i alla jobbiga tankar och känslor? Om inte, försök ta ett djupt andetag, andas ut, acceptera det som är och välj sedan att tänka en annan tanke som ger en mer positiv känsla. Om det känns bättre, kanske det är värt att pröva att tänka en ny tanke när utmaningarna känns oöverkomliga.
Om du mådde bättre av att acceptera läget (du behöver nödvändigtvis inte gilla läget), är det kanske värt att försöka släppa släppa lite på järngreppet och se på stunden med nya ögon? Ögonblicket medför oändliga möjligheter men vårt smala perspektiv, förutfattade meningar och rädslor skymmer mycket av de möjligheterna.

Ta ett djupt andetag och tänk en kärleksfull tanke - fortsätt sedan med det du håller på med.Kanske du till och med hanterar dagens utmaningar bättre om du känner dig bättre till mods när du möter dem!

13 jan. 2013

Vintern och jag

Skönt med söndag, fast jag har en tendens att drabbas av söndagsångest. Särskilt under vintern. De flesta tycker att det är underbart med soliga, kalla, snöiga vintersöndagar då man kan åka ut på skidtur och vara hurtig. Nej usch!
Jag tror det fortfarande ligger kvar en del av den där  känslan jag hade som barn,  en oförklarlig obehagskänsla och rastlöshet under de där vintersöndagarna då man hade tråkigt och pappa ockuperade tv:n för att se på skidning eller backhoppning och det enda som någon kunde föreslå som aktivitet var en skidtur. Konstigt hur söndagarna under övriga årstider aldrig medförde någon ångest. Nu för tiden får jag förstås välja själv om jag vill ge mig ut i skidspåret eller stanna under filten och läsa en bok men en del av den där ångesten finns fortfarande kvar. Det har förstås att göra med årstiden. Ni som inte vet det, så är jag ingen vintermänniska. Visst blir det småningom ljusare men vad gör det när det fortfarande är bitande kallt? Solen är ingen vårsol som värmer där man sitter på verandan och doftar in våren. Den skiner kallt och gäckande på ett sterilt vitt och dött landskap och ger huvudvärk. 

Okej, jag vet jag låter extremt pessimistisk nu men det är så här jag känner varje år. Vintermånaderna är liksom oändliga och det händer ingenting. Jag gillar årstider då det händer något, då naturen är vaken. Jag är själv lite själsligt sövd under vintern, åtminstone vad gäller min kreativitet. Det har alltid varit så, under vintern har jag ingen inspiration att t.ex skriva dikter. Nu har jag förstås inte skrivit dikter på snart ett år men det skyller jag på att jag inte mått så bra. Det var som om utbrändheten "brände" bort den delen och jag hoppas verkligen att inspirationen finns kvar någonstans där inne. Det är skrämmande att märka att en förmåga inte fungerar som den brukat. Iallafall så har skrivandet alltid väckts till liv då våren kommer. När naturen vaknar är det som om en del av mig också vaknar på nytt. På gott och ont. Känslorna går ofta upp och ner på våren men det föredrar jag alla gånger framför vinterns apati. 

Jag har alltid känt mig lite konstig som föredrar en höststorm eller sommarregn framför en solig vinterdag. Visst gillar jag solen, men inte på vintern, då gör den ingen nytta för mig. Punkt.

Nu skiner faktiskt inte solen och det är inte kallare än -4 grader så  kanske man till och med kunde ta sig en promenad. Nog för att jag redan varit duktig och gjort ett yogapass på förmiddagen. (inte utomhus alltså..snöyoga har jag hittills inte hört talas om). Jag kan ju försöka inbilla mig att det kanske finns lite frisk luft i mitt vardagsrum när jag svettas framför tränings dvd:n.

För att nu inte avsluta i en helt deprimerande anda så har det annars varit en riktigt skön helg, fast jag har varit väldigt trött. Igår fick jag förmånen att ha lite kvalitetstid med bästa Jenny. Det är synd att man träffar sina vänner så sällan nu för tiden, man borde verkligen lägga mer tid på att umgås. 

Nu ska jag avsluta detta långa utlägg om varför vintern och jag inte kommer överens. Och ja, det här är alltså inte ett bra exempel på att leva i nuet, är fullt medveten om detta. Jag väljer mina strider, och striden med vintern har liksom inte hamnat på första prioritet. Men, som jag har sagt så är det en process, ge mig lite tid bara så kanske jag kan njuta lite av vintern nästa år. 

Men för er som diggar vintern, ut i spåret bara!
Resten av oss tar drar filten tätare runt oss och drömmer om fiskmåsarnas skrän. Vänta bara tills snön smält, då kanske vi syns på vägarna igen! 


Tills dess, här får ni lite sommarinspiration!






10 jan. 2013

Positiv energi och boktips



Vad är positiv energi för dig? Vad gör dig upplyft och glad?

Jag har funderat mycket över det här med positiv energi. Människan är ju en energivarelse, det är inget flummigt med det. När man börjar prata om energier är det många som börjar associera det med ovetenskapliga teorier och New Age flummeri. Men faktum är att det inte är några konstigheter alls. Människan består av energi, hur skulle vi annars kunna leva? Det är ren fysik. Kroppen är uppbyggd av atomer och i kroppen sker hela tiden utbyte av signaler och vibrationer mellan olika organ och delar av kroppen.
Men energin påverkar inte bara den fysiska hälsan utan också det psykiska och själsliga välmåendet.  Vår energi påverkas både av hur kroppen mår och hur själen mår. Fungerar det ena dåligt har det inverkan på det andra. För att man ska må bra måste det finnas en balans.
När vi gör sådant som vi mår bra av samlar vi positiv energi. När vi tar hand om oss själva och lyssnar till kroppens signaler är det en förutsättning för att upprätthålla en balanserad hälsa och en god hälsa förutsätter att kroppen har tillräckligt med energi. Att upprätthålla en positiv energi handlar både om att sköta om det fysiska, till exempel äta en näringsrik kost men också att vårda själen genom att vara snäll mot sig själv och lära sig vad det är som man verkligen mår bra av och som man känner ökar den positiva energin. Det är viktigt att vara uppmärksam i vardagen på vad som ger och vad som tar energi. Ofta kör vi bara på utan att alls lyssna inåt. Kroppen säger alltid till vad som är rätt eller fel, bara man är villig att lyssna. 

Jag tänkte tipsa om två böcker som har hjälpt mig väldigt mycket och som jag med jämna mellanrum bläddrar i. De innehåller båda bra information och tips för hur man själv hittar sina egna sätt att samla energi. 

Den första är "Höj din energi- finn din energikod:nyckeln till  ett starkt, friskt och lyckligt liv" av Sanna Ehdin. Sanna är filosofie doktor och immunolog och har skrivit tolv böcker om hälsa.
I boken presenteras bland annat  information om hur energisystemet fungerar, fakta om energimedicin, tips på hur man ökar energiflödet, kostens inverkan, hur självbild och relationer påverkar och hur du kan finna din egen energikod och börja leva ditt liv i enlighet utgående från din livskraft. Den här boken var till stor hjälp för mig i somras när jag var tömd på energi och försökte hitta sätt att återfå krafterna. Ehdin konstaterar att många idag lider av en "individuell energikris- pga av felaktig kost, stillasittande, obearbetade konflikter och trauman, stress och en livsrytm som inte stämmer överens med det kroppen behöver. Det är ganska tydligt tycker jag. Många går omkring utan att veta vad det vill säga att uppleva sin livskraft i sin fulla utsträckning. Istället tror man att det är normalt att ständigt gå omkring på sparlåga. Dessutom tycker jag det är så spännande med energimedicin - det är verkligen framtidens hälsoområde!

Den andra boken heter kort och gott "Positiv energi - 10 recept som omvandlar trötthet, stress och rädsla till livsglädje, styrka och kärlek" av Judith Orloff, en psykiater/terapeut som inriktat sig på energipsykologi. För att bygga upp din energi är det första steget att väcka intuitionen, att lära sig uppfatta positiva och negativa vibrationer och lita på "magkänslan". Sedan menar Orloff att det är viktigt att hitta det andliga inom sig och komma i kontakt med stillheten. I vardagen utformar man en energimedveten inställning till kost, motion och hälsa t.ex. hur mår jag av olika sorts mat? Vilken mat upplever jag ger mig energi och av vilken kost mår jag sämre? Vilken sorts motion inspirerar och får mig att må bra i längden (trots att även motion och träning man gillar kan kännas omotiverade då och då) och vad betyder hälsa för mig, vad gör jag för att mår bra? Man får också tips på hur man alstrar positiv energi för att motverka negativitet, utveckla sexualiteten, bli öppen för kreativitet och hitta sina egna sätt att få utlopp för sin kreativa sida. Att skratta, vara lekfull, pyssla om sig själv och ta tid för tystnad/eventuellt retreater är recept nummer åtta. De tre sista "recepten" tar fasta på relationer, hur man kan locka till sig positiva människor och situationer  och skydda sig mot "energitjuvar", dvs människor som tar av din energi.  Sist men inte minst är en viktig del av ett liv i enlighet med din positiva energi att dela med sig av det goda i vardagen - vara generös och givmild  och visa kärlek i din omgivning. Författaren delar i slutet av varje kapitel också med sig av en intervju med kända personer som berättar vad det aktuella ämnet betyder för dem.

Två böcker full med information och insikt, stor hjälp på vägen om man vill lära känna sig själv bättre och hitta ny livskraft!